28 augusti 2006

Fettskatt kanske ändå är rätt? Ett förslag hur man kan beskatta dålig mat.

Då och då hör man röster som vill införa skatt på onyttig mat och sötsaker, senast nu i en sifoundersökning. Själv är jag väldigt tudelad till detta. Å ena sidan är jag mot att politikerna ska styra vår vardag. Men samtidigt är ohälsan ett stort problem, och faktiskt ganska svårt att motstå med tanke på det stora utbud som finns, och det faktum att kroppen belönar ett onyttigt leverne på liknande sätt som droger. Kan man inte stå emot detta kan det vara bra med lite hjälp. Ett sunt folk är bra ur många sammhällsperspektiv. Jag vill därför föra fram ett alternativ som jag har filat lite på:

Anta att man skulle ta och indexera alla livsmedel som säljs. Indexet tar hänsyn till saker som nyttighet, ekologi, kemikalier, lokalproducerat mm. En produkt med ett högt index är bra mat på alla sätt och vis, och vice versa. Ett medelvärde skulle uppstå när man sammanfattar marknaden. Då kan man lägga en progressiv avgift på alla produkter som fått ett index under medel; ju lägre index desto högre avgift. Pengarna man får in på detta används till att subventionera produkterna med ett index över medel!

Effekten skulle för konsumenterna bli att man tjänar pengar på, och får bra samvete av att köpa "bra" mat. Det har dessutom en solidarisk effekt, eftersom skräpmat idag ofta är billigast i affären, vilket gör att familjer med dålig ekonomi idag tvingas handla dessa sämsta varor.

För tillverkarna skulle det bli mindre lönsamt att producera dålig mat. Små ekologiska lokala tillverkare skulle gynnas. Nyttig mat skulle gynnas. Tillverkarna blir tvugna att gå över till att producera bättre mat. På sikt kommer medelvärdet att jämnas ut, och subventionerna tyna bort, eftersom majoriteten av livsmedel kommer vara nyttig.

Detta sätt att styra marknaden tror jag är ganska bra; bättre än en enkel "fettskatt". En skatt är ett straff. Mitt förslag har en inbyggd belöning för både konsumenter och tillverkare. Därför kommer detta förslag vara lättare att få igenom och accepteras av allmänheten. Att bekämpa ohälsan är inte lätt, men en av dom viktigaste frågorna för framtiden enligt mig.

Intressant.se är pingat! Andra bloggar om: , , ,

2 kommentarer:

Micke Kazarnowicz sa...

Det är en intressant fundering. Jag har dock ett dilemma med den här typen av klassificering:
Om man klassar mat som "hälsosam" och "ohälsosam" gör man det utifrån något slags schablonindivid. Risifrutti är inte speciellt hälsosamt för någon som inte rör sig alls, medan en tränande person behöver få i sig snabba kolhydrater efter ett pass. Hur skulle man i det fallet bedöma? Ska man straffa den som tränar med dyrare produkter?

Biggles sa...

Du har en poäng. Risken att det slår fel finns alltid. Men det kanske man får ta för folkhälsans skull. Och ärligt talat, Risifrutti är mest socker och inget att rekommendera även om man behöver snabba kolhydrater. Ta en ekologiskt banan istället. Både billigare och nyttigare...