12 februari 2017

Modiga företag/personer pudlar inte för minsta lilla

För ett tag sedan bytte Statoil namn till Circle K och fick samtidigt en ny utstyrsel på sina stationer. Någon fantasifull person lade märket till bensinstationernas flaggor, som alltid varit tre på rad, med den nya loggan nu stavade till tre stycken K på rad. Precis som KKK, den amerikanska vitmaktrörelsen!!! Pressen larmades, och även om bolaget försökte försvara sig dröjde det inte länge innan de pudlade och började rätta till "misstaget".

Detta är inte unikt. I det lättkränktas land jagas folk och bolag för allt som kan uppfattas som stötande, oavsett egentligt syfte. Och pressen hänger på, för det är billig publicitet. Det var såklart inget som trodde att Circle K medvetet satt upp flaggorna på detta vis, eller att de på något vis hade samröre med organisationen KKK. Men det gick ändå att dra igång ett litet drev.

Det är såklart fånerier. Jag önskar att Circle K, eller andra bolag eller personer i liknande situationer, hade haft mod nog att ställa sig upp och säga "Ha ha, det var ju lite olyckligt. Men bara tanken på att koppla ihop oss med KKK är så absurd att vi inte ser någon anledning att förändra vår flaggsättning. Hejdå."

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

12 januari 2017

Skatteverket tar gärna mer men aldrig mindre i skatt

Om du tjänar pengar i egen verksamhet ska du givetvis skatta för detta. Även om vi deklarerar en gång om året kräver skatteverket att vi betalar in preliminärskatt varje månad. Varför kan man undra. Jag kan bara anta att skatteverket förutsätter att svenskarna inte kan hantera sina pengar och således kommer slösa bort alla sina pengar om de skulle få lov att hantera dem själv.

Preliminärskatten bygger på att man uppskattar sin framtida inkomst och skickar in detta till skatteverket. Om dom godkänner din uppskattning får du sedan betala in en skattesumma baserat på detta varje månad. Efter din slutgiltiga deklaration jämförs den inbetalda summan med den faktiska skatten du ska betala, och mellanskillnaden krävs in eller betalas tillbaka.

Eftersom du omöjligen kan veta vad du kommer tjäna som egen företagare är det hela en gissningslek. Så var det även för mig, och första året med mitt företag var min preliminärskatt väldigt låg. Andra året, efter första årets deklaration, höjde skatteverket min preliminärskatt baserat på förra årets deklarerade inkomst. Det är väl ganska rimligt under omständigheterna.

Sedan kom ett år då det slumpade sig att jag fick några väldigt bra uppdrag och tjänade bra mycket mer än föregående år. Så fort skatteverket insåg detta höjde de såklar min preliminärskatt igen. Nästföljande år var jag tillbaka på samma låga nivå som första åren, och därefter har det bara gått nedför.

Då tänker man ju att skatteverket skulle titta på föregående års inkomst och anpassa preliminärskatten till den nu mycket lägre nivån, precis som när det höjde skatten. Men icke! Vill du få sänkt preliminärskatt måste du ansöka om det.

Alltså: Skatteverket höjer omedelbart din preliminärskatt om de ser en chans till det, utan att du har något att säga till om. Men de sänker den aldrig självmant!

Då jag är lat (och lite för att jävlas med systemet) har detta lett till att jag under många år betalat in stora mängder för mycket i preliminärskatt. Det är väl iofs trevligt att få tillbaka mer än hälften i skatteåterbäring. Men fy fan vilket jävla system det är...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

05 januari 2017

Neutralisera förpackningsbluffarna

Igår skrev jag om diverse livsmedelsförpackningar jag stött på som irriterar mig. Med tanke på hur mycket bluff och båg det är med livsmedel och dess förpackningar funderade jag på om man hade kunnat komma till rätta med detta genom att lagstifta fram krav på neutrala och informativa förpackningar. Anta att man skulle kräva följande:
  • Förpackningar ska vara neutrala och enfärgade.
  • En liten företagslogga kan väl gå för sig, men produktloggor, tecknade figurer eller andra lockbeten går bort.
  • Ingen onödig luft tillåts i förpackningen. Produkter som "kan sjunka ihop något under transport" får helt enkelt skakas ihop i fabriken.
  • Produkter inom samma segment ska ha jämförbara förpackningar och information
  • Bild tillåts endast om det är på produkten som den ser ut när man öppnar förpackningen.
  • Innehållsförteckning i typsnitt tillräckligt stort för att inte behöva förstoringsglas för att läsa.
  • Alla ingredienser deklarerade. Inga undantag.
  • Även tillverkningstekniska ämnen och processer måste deklareras (idag slipper man deklarera att exempelvis oliver legat i lutbad för att bli svarta).
  • Innehållsdeklarationen inkluderar information om hur varje ingrediens har behandlats, dess mängd och vad dess syfte är.
  • Uttryck som naturligt, super, hemlagat eller liknande ord får inte användas.
  • Ord som färsk, inga/utan och 100% måste motsvara det som folk i allmänhet uppfattar dem att vara.
  • Ny hälsomärkning utformad enligt modell rött-gult-grönt, tydligt placerad på framsidan, baserad på senaste forskningsrön, utan inverkan från livsmedelsindustrin.
  • Överträdelser straffas genom försäljningsförbud i minst ett år.
Det låter tråkigt och för tankarna till forna öststaterna. Men det är samtidigt lockande för att komma till rätta med problemen, som ju är riktiga problem som branschen inte själv har ett intresse av att lösa. Låt produkterna tävla på lika villkor, inte vilken tillverkare som kan locka och lura konsumenterna mest. Livsmedelsföretagen skulle såklart protestera till att börja med, men förmodligen anpassa sig inom kort då det såklart finns pengar att tjäna.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

04 januari 2017

Korkade eller direkt lögnaktiga livsmedelsförpackningar

Livsmedelsföretagens marknadsföring tycks allt mer gå ut på att lura konsumenter att tro att de köper något som de egentligen inte gör. Detta är ett axplock av förpackningar jag har stött på i och irriterat mig på.
  • "Polfärskt": Köper vi bröd ska det vara färskt. Fryst bröd är det bara glutenintoleranta som måste hålla till godo med. Men Polarbröd har lyckats med konststycket att få fryst bröd till att låta positivt genom att hitta på ett egen namn på det!
  • "Bara bär": Finnerödjas syltliknande produktet heter så. Och det är ju något positivt med en produkt av det slaget utan tillsatt socker. Blåbär och hallon finns det att välja på. Bara det att 30% av innehållet är äpple, vilket visserligen inte är fel i sig. Men ett produktnamn som *bara* bär utesluter liksom möjligheten att blanda i äpple, som ju är en frukt, inte bär...
  • För att synas i butikshyllorna vill man ha en stor förpackning. Speciellt flingor har anammat detta och gör allt för att maximera ytan riktad mot konsumenten. För ett tag sedan öppnade jag ett paket Axa Have/Äpple/Kanel. "Innehållet kan sjunka ihop något under transport". Det köper jag. Men även påsen av plast inuti tycks krympa nuförtiden. I detta fall räckte den strax över halva boxen. Innehållet i själva påsen hade dessutom sjunkit ihop...
  • Populärt på senaste tiden är lägga mindre i förpackningarna på ett sätt som inte konsumenters ska lägga märket till. Hur många lägger egentligen märket till att det bara är 450 gram i en "500 grams" förpackning? Och gör man förpackningarna smalare på djupet ser den lika stor ut som vanligt i hyllorna.
  • Alla vill äta hälsosamt. Således proklamerar man gärna att det är numera är "30% mindre socker" (eller fett, salt, etc) i produkten. För det första kan man ju undra varför man var tvungen att ha allt detta socker i från början? Vidare kan man fråga sig hur man gått tillväga för att få produkten att smaka lika gott utan detta socker? Men framförallt måste man ju konstatera att 30% mindre av "jättemycket" fortfarande är väldigt mycket.
  • Fiskgratäng med *gott* mos: Detta påstående är bara komiskt. För vem säljer en produkt med äckligt mos?
  • Ärtsoppa (Ica eller Felix?): Denna säljs i 500-gramskorvar. På förpackningen kan man läsa att en portion är 300g. Är man ensam kommer det alltså bli över. Är man två kommer det inte räcka. Likadant om man försöker dela två korvar på tre och fyra personer. Först om man köper tre förpackningar och delar på fem personer går det jämt ut!
  • Miniriskakor från Friggs: Innehåller 45% majs och bara 5% ris (resten är choklad i detta fallet). Samma sak med deras "Tunna riskakor". Det räcker tydligen att något ser ut som en riskaka för att man ska kunna kalla det för det?
  • Lättyougurt: Låter hälsosamt, men eftersom man häller i massor med socker innehåller dessa produkter dubbelt så många kalorier som naturell lättfil, och fortfarande mer än standardyogurt. "Lätt" my ass.
  • AirWick: På denna sprayflaska med luftfräschare står det med stora bokstäver "100% Natural". Läser man det finstilta visar det sig dock att det är drivgasen som åsyftas. Vilket iofs är bra i sig. Men det är uppenbart att man försöker få det att framstå som att själva produkten man syftar på, dvs lukten, aromen.
  • Apelsinjuicer: 100% fruktinnehåll skryter man gärna med på framsidan. Vad man inte berättar är att livsmedelsindustrin lobbat till sig att slippa redivisa vissa ingredienser. Apelsinjuice (och säkerligen andra juicetyper också) genomgår en tillverkningsprocess som gör den smaklös. Lösningen är att tillsätta smakämnen. Dessa smakämnen har via kemiska processer utvunnits ur frukt, och behöver därför inte redovisas. Smaskigt!
  • Juicer, smoothies och andra fruktprodukter: På förpackningarna av dessa slag visar man gärna upp bilder på hallon och blåbär, granatäpple, diverse "superbär" och andra goda smaker. Men tittar man på innehållet får man sällan särskilt många procent av det goda. Istället är det nästan garanterat till större delen bestående av druvjuice, äpple, eller banan. Billigt och bra. Bara i med lite färgämnen och aromer så märker konsumenterna inget...
Suck...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

06 december 2016

Polisen prioriterar galet. Lägg ner mordutredningar istället!?

Polisens arbetstid tas alltmer upp av grövre brottslighet så som mord. Det är förståeligt att en mordutredning tar tid. Men polisens resurser är inte obegränsade. Från Skåne rapporteras nu om att polisen officiellt prioriterar bort vardagsbrottslighet som stölder, inbrott och misshandel, för att kunna fokusera på att lösa de grövre brotten. Polisens uppklaringsfrekvens har sjunkit i tio år, och är nere på 14%. Detta lär inte ändra på den trenden.

Att mördare hittas och straffas är såklart önskvärt. Men om polisen måste prioritera så frågar jag mig om det är rätt att prioritera bort vardagsbrott framför de grövre brotten? Jag tänker som så att vardagsbrotten drabbar ett stort antal människor enbart i egenskap av den volym det rör sig om. Ett mord drabbar däremot bara ett fåtal personer, ofta dessutom personer från den kriminella världen som valt en livsstil.

För att samhället ska fungera behövs tillit och förtroende för rättsstaten. Om "alla" drabbas av små men ack så förarliga brott, samtidigt som vi läser om mord var och varannan dag, kommer otryggheten öka. Detta ser vi redan. Det finns också stor risk för medborgargarden, gated communities och andra fenomen som kommer göra samhället kallare och ogästvänligare.

Om polisen däremot skulle prioritera småbrotten, så att "alla" kommer i kontakt med polisen som också förhoppningsvis löser dessa brott, kommer vi tryggheten öka och majoritetssamhället må bättre. Att mördare går fria är förvisso inte önskvärt. Men denna grövre brottslighet drabbar lyckligtvis sällan vanliga människor. Låt gängen ta död på varandra så länge det inte drabbar oss andra, typ. Det låter hemskt och väldigt cynisk, men jag undrar om det inte vore den bästa lösning i en situation där man måste prioritera. Vilket polisen alltså redan gör, fast på ett sätt som drabbar alla oss laglydiga som den istället borde skydda.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 november 2016

Begreppet "obetalt hushållsarbete" behöver nyanseras

Det är välkänt att kvinnor utför mer s.k. obetalt hushållsarbete än män. Det är inget jag tvivlar på. Däremot tycker jag att bilden behöver nyanseras. Är män verkligen så hemska som det låter på feministerna vad det gäller ansvar för hemmet och livet?

Frågan som måste ställas är vad som är *nödvändigt* hushållsarbete. För det som faller utanför det nödvändiga bör snarare betraktas som en fritidssysselsättning. Det är upp till var och en att spendera sin fritid som man vill. Hushålls*arbetet* är däremot inte frivilligt, och ska givetvis delas av hushållets medlemmar.

Vad innefattar då det obetalda hushållsarbetet? Jag tycker att detta tenderar definieras av det som kvinnor gör och tycker. Men bara för att de utför vissa sysslor i hemmet, som de säkerligen själva tycker bidrar till ett "bättre" hem, innebär det inte att dessa sysslor är nödvändiga.

I boken Livet och patriarkatet skriver Peppe Öhman om "självklarheter som att man fyller diskmaskinen efter att ha producerat smutsig disk eller slänger bort tomma toarullar". Är detta verkligen *självklarheter*. Eller är det snarare Peppe som se sin egen uppfattning som något generellt?

Vidare skriver Peppe om hur hon slutade dammsuga och torka golv och plocka undan grejer efter de andra, i ett försöka att vänta ut sin partners toleransnivå. Hennes egen toleransnivå tenderade dock att ge vika först, varvid hon själv tog tag i arbetet. Om två personer har olika toleransnivå, vem har då rätt? Finns det ens något som är rätt? Jag skulle vilja argumentera att det enda "rätta" här är att titta på sysslornas nödvändighet. Övrigt blir en fråga om intresse och prioriteringar, som får diskuteras i varje hem.

Lås oss titta på lite olika hushållssysslor och reflektera över dess nödvändighet. (Vissa av dessa är plockade från tidigare nämnda bok.)

  • Diska & tvätta: Att diska och tvätta är naturligtvis nödvändigt. Vad som dock inte är självklart är *när* detta måste göras. För det är ju inte nödvändigt att diska (eller ens ställa in disken i diskmaskinen) direkt efter varje måltid. Det är först när det inte finns några rena tallrikar kvar som det blir en nödvändighet att diska. Det kanske inte ser så trevligt ut med diskbänken full av smutsiga tallrikar, men det är en annan fråga. Man kan också konstatera att det finns effektivitetsfördelar med att ta allt på en och samma gång.
  • Städa: Hur rent måste det vara i ett hem? Är det acceptabelt att det ligger dammråttor i hörnen eller bör man damma i princip varje dag? Jag har inget svar här. Det är till stor del upp till var och ens toleransnivå hur dammigt det får lov att bli innan det är en nödvändighet att städa.
  • Laga mat: Definitivt nödvändigt. Man kan dock fråga sig hur varierad och sofistikerad maten behöver vara, förutsatt att maten näringsriktigt korrekt. Anta ett par som försöker dela lika på matlagningen. Den ena partnern tycker att stekt falukorv med snabbmakaroner och ketchup är bra mat som man kan ha minst en gång i veckan. Den andra partner har desto högre krav och lägger ner mycket tid och möda på sin matlagning. Har den senare då rätt att anklaga den första för att inte ta ansvar för hushållsarbetet?
  • Plocka: Som i att plocka upp strumpor och annat lämnats kvar av andra. Är det nödvändigt? Knappast. Visst kan det förstöra den estetiska bilden av hemmet. Och visst kan det vara irriterande att behöva kliva över saker. Men det är knappast nödvändigt.
  • Socialt: Exempel från Livet och patriarkatet: Komma ihåg släkt och vänners födelsedagar och skicka bilder på barnbarnet till mormor. Jag tycker att dessa två exempel är intressanta då de är ganska typiskt kvinnliga. Kvinnor tenderar ju vara mer sociala än män. Och som man har jag svårt att se dessa som nödvändiga. För den mer socialt lagda kan de dock säkert uppfattas som nödvändiga. Men hushållet överlever även om man glömmer bort (eller struntar i) det. Så jag kan inte annat än placera detta bland fritidssysselsättningarna.
  • Projektledning: I boken beskriver Peppe hur hon känner sig som en projektledare för hushållet. Hon är den som vet var det mesta i hemmet ligger. Hon bokar resor, planerar semestern och bestämmer var de ska äta ute. Hon har koll på matinköp och toapatter. Vissa av dessa är nödvändiga, andra inte lika mycket. Vad jag misstänker är att det handlar mycket om kontroll. Jag är själv en person som tycker om att planera och vill ha koll på allt runt omkring mig. Detta delas dock inte av alla. Vissa tar livet som det kommer, andra planerar visserligen en del, men inte så överdrivet noggrant. För den med kontrollbehov låter detta inte acceptabelt, och man känner sig "tvingad" till att "ta tag i saker". Jag är tex den som alltid kan dra fram en utskriven dagordning (med karta på baksidan) på resan. Var jag tvungen att göra detta? Kanske för min egen sinnesfrids skull. Men det blir fel att beskylla andra för att inte bry sig. Jag tror att man ofta kan få fram någon slags miniminivå som är nödvändigt att uppfylla, likaså ett senaste-datum för när det måste vara klart. Uppfyller man detta har man tagit det nödvändiga ansvar som krävs. Kontrollfreak som jag (och Peppe?) kommer känna oss tvingade att göra mer och tidigare. Men det får nog ligga på oss, oavsett hur oansvariga vi tycker att de andra är.
  • Blandade nödvändigheter: Betala försäkringar, komma ihåg tandläkarbesök, byta blöjor, natta barnen, handla mat. Inte mycket att orda om här. Det måste göras.

Jag upplever att kvinnor generellt sett har högre krav / lägre toleransnivå jämfört med män, som tenderar att vara nöja sig med mindre. Ur kvinnans synvinkel bryr dom sig om, och tar mer ansvar för hemmet och livet än män. Men det är mycket för att dom mäter gentemot sina egna förväntningar och krav. Om en man (eller kvinna för den delen) spelar tv-spel trots att det ligger dammråttor på golvet betyder det inte nödvändigtvis att han inte bryr sig, bara att han prioriterar annorlunda.
Män och kvinnor måste dela lika på det nödvändiga hushållsarbetet för att uppnå ett jämställt samhälle. Det tycks vara en bra bit kvar tills detta är uppnått. Men definitionen av obetalt hushållsarbete behöver nyanseras. Det kommer aldrig bli jämställt om endast den kvinnliga sinnebilden tillåts styra definitionen. Då handlar det snarare om att få män att utföra kvinnors fritidsarbete åt dem. Och det kommer män inte gå med på.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

06 oktober 2016

Jag borde sluta skaka hand med muslimer

Ett flertal gånger har det hänt att troende muslimer vägrat skaka hand med svenska kvinnor. Egentligen är det ganska ointressant. Var och en väljer själv hur man vill leva sitt liv. Problemet är när man kräver att resten av samhället ska acceptera de personliga valen, och ropar diskriminering så fort något går emot dessa. Men det är inte detta som religionsfrihet går ut på. Vill man leva på ett sätt som går utanför samhällets normer måste man också acceptera att bli utestängd från arenor där dessa normer har en betydelse. Detta gäller såklart inte bara religion. Ansiktstatuerade och nudister får nog också räkna med problem. Det är därför är en olycklig väg att gå att ge religion - något som ju faktiskt är självvalt, inte medfött - en särställning som innebär att man kan ropa kränkt så fort vägen inte är fri.

Argumenten från de troende handlar ofta om att mannen respekterar kvinnan och inte vill utsätta henne för obehag. Jag köper inte detta då det troligtvis snarare är den muslimske mannen som skulle känna obehag, inte den svenska kvinnan som aldrig annars har bekymmer med att skaka hand med män. Respektargumentet öppnar dock upp en intressant frågeställning.

För Muslimer är den vänstra handen oren. Det är den man använder för personlig hygien. Höger hand är är den rena, som man kan äta med och använda sociala sammanhang. För mig är detta såklart nonsens. Jag kan dock konstatera att jag använder höger hand för att torka baken med efter toabesök. Jag vet inte varför. Kanske för att jag är vänsterhänt. Jag har alltid gjort så i alla fall. Min högerhand torde vara tämligen oren med muslimska mått mätt.

Detta stället mig inför ett dilemma. Om jag träffar en muslimsk man och ska hälsa på denne, vore det inte väldigt respektlöst att skaka hand med denna "orena" hand? Borde jag inte hellre hälsa på alternativt sätt, t.ex. genom att lägga handen på hjärtat och buga? Förmodligen hade jag dock riskerat kränka muslimen om jag gjorde så, och Sveriges klimat där religion sätts i första rummet skulle säkert hålla med. Men är inte situationen i princip identiskt som den mellan muslimska män och svenska kvinnor så säg?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

04 september 2016

Den Svenska välfärden beroende av modernt slaveri

I Sverige har vi höga löner. Det innebär att det är dyrt att anställa folk och att vi måste sälja våra varor dyrt. Att anställa för enklare jobb är svårt att få ihop ekonomiskt. Men vi har fortfarande behov av väldigt mycket enkla saker. Ta exempelvis att sy kläder manuellt. Såvida det inte rör sig om lyxmodeller som kan säljas till överpris lär det vara svårt att få sådan verksamhet att gå ihop. Då återstår för oss att importera majoriteten av våra kläder från andra länder där arbetskraften är billigare.

Vi har alltså gjort oss beroende av att det finns låglöneländer som förser oss med billig arbetskraft. En anledning till att dessa länder har billig arbetskraft är att dess arbetsförhållanden ofta är under all kritik. Länderna har också dåligt utbyggda välfärdssystem, så det finns inga alternativ till att ta dessa jobb. Det är en form av modernt slaveri i många fall. Och Sverige är en av slavdrivarna i så fall.

Den Svenska välfärden kräver att vi utnyttja lägre ställda som kan tillhandahålla oss med billiga varor och arbetskraft. Om dessa länder skulle få det lika bra som vi hade vi inte kunnat ha det så bra här hemma. Nu träffar vi lyckligtvis inte dessa slavar så ofta. Istället blundar vi för det och konstaterar att här hemma är allt bra och vi känner oss moralisk överlägsna med våra fina arbetsregler och starka fackföreningar. Men hur etiskt är det egentligen att vara ett höglöneland?

Vi har byggt in oss i ett hörn; utnyttja låglöneländer eller kollapsa. För om vi inte kunde få billig arbetskraft utifrån skulle den svenska höglönemodellen inte vara hållbar. Vi behöver bryta denna moderna slaverimodell. Inte bara för att det är etiskt förkastligt, men också för att modellen inte kommer vara möjlig för all framtid då även låglöneländer utvecklas och ökar sin standard och då rycker undan vår källa till välfärd.


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 augusti 2016

Varför tillåts livsmedelsindustrin lura oss?

Du är på jakt efter en bit salami. I butiken hittar du en förpackning som ser smaskig ut, och på baksidan läser du att den innehåller extrakt av rosmarin. Rosmarin är gott, så detta låter ju inte helt fel. Eller...?

Sanningen är att extrakt av rosmarin inte har något med den goda örtkryddan att göra. Det finns med i produkten som ett konserveringsmedel så att din salami kan ligga på butikens hyllor extra länge och fortfarande se "färsk" ut. Förr använde man ämnen som butylhydroxyanisol (E300) för detta, men men nuförtiden gillar folk inte e-nummer och konstiga namn, så då har man hittat detta istället. Clean label kallas det.

Rosmarin innehåller en antioxidant kallad E392 och denna kan man utvinna genom att lösa upp rosmarin i kemikalier som etanol och aceton. Vid processen försviner också all lukt och smak. Kvar är en praktiskt produkt som tillverkare kan använda för att förbättra både hållbarheten och innehållsförteckningen.

För oss konsumenter är detta dock lurendrägeri. Det är ok att man tillsätter konserveringsmedel, men i så fall menar jag att detta måste vara tydligt i inneåhlsförteckningen. Men livsmedelsindustrin är stark och har lobbat hårt för att slippa informera oss konsumenter om vad det egentligen är i de produkter dom säljer till oss.

På rak arm kan jag komma på ett antal sätt som skulle förbättra situationen:
  • Vatten är billigt och måste produkter är hårt behandlade för att kunna hålla så mycket vatten som möjligt. Vatteninnehåll måste därför deklareras och alla priser borde sättas exklusive vatten så att det faktiskt går att jämföra jämförelsepriserna.
  • Ämnen som används för att framställa eller på annat sätt producera en vara behöver idag inte deklareras om de inte finns kvar i några större mängder i den slutliga produkten. Orimligt säger jag. Alla ingredienser måste deklareras, även produktionstekniska ämnen.
  • Varför en ingrediens egentligen finns i en produkt är, som exemplet med rosmarin ovan, ofta väldigt svårt att veta. Jag skulle vilja sa en klassificering av alla ingredienser, så att man får reda på dess syfte i produkten.
  • Ord som naturligt, extrakt, äkta, färskt, gammaldags mm är ord som används för att lura konsumenter. Jag tycker att man kan ifrågasätta att dessa ska få användas, eller i alla fall hårt reglera dessa med konsumenters synvinkel i fokus (inte livsmedelsindustrins), speciellt när det gäller innehållsförteckningen.
  • När en produkt har en utmärkande ingrediens, tex "superbär" i müslin, hallon i hallondrickan eller kött i korven, bör halten av denna ingrediens tydligt framgå på förpackningens framsida.
  • Bilder som används på förpackningarna är sällan representativa av dess innehåll. Varför? Måste man köpa grisen i säcken? Dessa "serveringsförslag" är extremt tillrättalagda och tillfixade för att se läckra ut, vilket faktiskt är bedrägeri. Du ska veta vad du köper och används bilder ska dessa . Jag är inte helt främmande för att införa neutrala förpackningar där alla produkter ser likadana ut, eller att man upprättar en oberoende fotograferingstjänst som alla måste gå igenom.
Hålen som tillåter livsmedelsindustrin att leka med ord eller slippa deklarera innehåll måste täppas till. Jag är inte emot att våra livsmedel hanteras och processas på diverse sätt, så länge det görs på ett transparent sätt som vi konsumenter kan begripa och därigenom göra ett aktivt val baserat på kunskap.

Om du vill veta mer om vad som försiggår bakom kulisserna i matindustrin kan jag rekommendera boken Swallow This: Serving Up the Food Industry’s Darkest Secrets
av Joanna Blythman. Men en varning är på plats, då det är tveksamt att du kommer kunna njuta lika mycket av mat efter att ha läst boken.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

20 juli 2016

Framtidens kollektivtrafik tycks måttligt munter

Mercedes-Benz har nyligen visat upp deras självkörande buss som nu klarar att köra bland vanlig trafik. I pressmaterialet finns en bild som vi får anta visar vision av hur det är att åka buss i en inte alltför avlägsen framtid.


Frågar du mig ser det ganska dystert ut. Inte inredningen alltså, trots sin kalla blåtoning, utan personerna. Alla lika djupt försjunka i sin egen lilla värld. (Tittar man noga har personen längst bort sin telefon liggandes på sätet.)

Nog för att det redan ser ut så här på dagens bussar. Men hade det inte sett lite roligare ut om personerna faktiskt umgåtts på bilderna. För tänk liksom, en framtid där människor blir mer utåtriktade istället för att isolera sig i sin egen 4-tums-bubbla! Men det klarar nog inte ens ett megaföretag som Mercedes-Benz av att åstadkomma.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,