06 december 2016

Polisen prioriterar galet. Lägg ner mordutredningar istället!?

Polisens arbetstid tas alltmer upp av grövre brottslighet så som mord. Det är förståeligt att en mordutredning tar tid. Men polisens resurser är inte obegränsade. Från Skåne rapporteras nu om att polisen officiellt prioriterar bort vardagsbrottslighet som stölder, inbrott och misshandel, för att kunna fokusera på att lösa de grövre brotten. Polisens uppklaringsfrekvens har sjunkit i tio år, och är nere på 14%. Detta lär inte ändra på den trenden.

Att mördare hittas och straffas är såklart önskvärt. Men om polisen måste prioritera så frågar jag mig om det är rätt att prioritera bort vardagsbrott framför de grövre brotten? Jag tänker som så att vardagsbrotten drabbar ett stort antal människor enbart i egenskap av den volym det rör sig om. Ett mord drabbar däremot bara ett fåtal personer, ofta dessutom personer från den kriminella världen som valt en livsstil.

För att samhället ska fungera behövs tillit och förtroende för rättsstaten. Om "alla" drabbas av små men ack så förarliga brott, samtidigt som vi läser om mord var och varannan dag, kommer otryggheten öka. Detta ser vi redan. Det finns också stor risk för medborgargarden, gated communities och andra fenomen som kommer göra samhället kallare och ogästvänligare.

Om polisen däremot skulle prioritera småbrotten, så att "alla" kommer i kontakt med polisen som också förhoppningsvis löser dessa brott, kommer vi tryggheten öka och majoritetssamhället må bättre. Att mördare går fria är förvisso inte önskvärt. Men denna grövre brottslighet drabbar lyckligtvis sällan vanliga människor. Låt gängen ta död på varandra så länge det inte drabbar oss andra, typ. Det låter hemskt och väldigt cynisk, men jag undrar om det inte vore den bästa lösning i en situation där man måste prioritera. Vilket polisen alltså redan gör, fast på ett sätt som drabbar alla oss laglydiga som den istället borde skydda.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 november 2016

Begreppet "obetalt hushållsarbete" behöver nyanseras

Det är välkänt att kvinnor utför mer s.k. obetalt hushållsarbete än män. Det är inget jag tvivlar på. Däremot tycker jag att bilden behöver nyanseras. Är män verkligen så hemska som det låter på feministerna vad det gäller ansvar för hemmet och livet?

Frågan som måste ställas är vad som är *nödvändigt* hushållsarbete. För det som faller utanför det nödvändiga bör snarare betraktas som en fritidssysselsättning. Det är upp till var och en att spendera sin fritid som man vill. Hushålls*arbetet* är däremot inte frivilligt, och ska givetvis delas av hushållets medlemmar.

Vad innefattar då det obetalda hushållsarbetet? Jag tycker att detta tenderar definieras av det som kvinnor gör och tycker. Men bara för att de utför vissa sysslor i hemmet, som de säkerligen själva tycker bidrar till ett "bättre" hem, innebär det inte att dessa sysslor är nödvändiga.

I boken Livet och patriarkatet skriver Peppe Öhman om "självklarheter som att man fyller diskmaskinen efter att ha producerat smutsig disk eller slänger bort tomma toarullar". Är detta verkligen *självklarheter*. Eller är det snarare Peppe som se sin egen uppfattning som något generellt?

Vidare skriver Peppe om hur hon slutade dammsuga och torka golv och plocka undan grejer efter de andra, i ett försöka att vänta ut sin partners toleransnivå. Hennes egen toleransnivå tenderade dock att ge vika först, varvid hon själv tog tag i arbetet. Om två personer har olika toleransnivå, vem har då rätt? Finns det ens något som är rätt? Jag skulle vilja argumentera att det enda "rätta" här är att titta på sysslornas nödvändighet. Övrigt blir en fråga om intresse och prioriteringar, som får diskuteras i varje hem.

Lås oss titta på lite olika hushållssysslor och reflektera över dess nödvändighet. (Vissa av dessa är plockade från tidigare nämnda bok.)

  • Diska & tvätta: Att diska och tvätta är naturligtvis nödvändigt. Vad som dock inte är självklart är *när* detta måste göras. För det är ju inte nödvändigt att diska (eller ens ställa in disken i diskmaskinen) direkt efter varje måltid. Det är först när det inte finns några rena tallrikar kvar som det blir en nödvändighet att diska. Det kanske inte ser så trevligt ut med diskbänken full av smutsiga tallrikar, men det är en annan fråga. Man kan också konstatera att det finns effektivitetsfördelar med att ta allt på en och samma gång.
  • Städa: Hur rent måste det vara i ett hem? Är det acceptabelt att det ligger dammråttor i hörnen eller bör man damma i princip varje dag? Jag har inget svar här. Det är till stor del upp till var och ens toleransnivå hur dammigt det får lov att bli innan det är en nödvändighet att städa.
  • Laga mat: Definitivt nödvändigt. Man kan dock fråga sig hur varierad och sofistikerad maten behöver vara, förutsatt att maten näringsriktigt korrekt. Anta ett par som försöker dela lika på matlagningen. Den ena partnern tycker att stekt falukorv med snabbmakaroner och ketchup är bra mat som man kan ha minst en gång i veckan. Den andra partner har desto högre krav och lägger ner mycket tid och möda på sin matlagning. Har den senare då rätt att anklaga den första för att inte ta ansvar för hushållsarbetet?
  • Plocka: Som i att plocka upp strumpor och annat lämnats kvar av andra. Är det nödvändigt? Knappast. Visst kan det förstöra den estetiska bilden av hemmet. Och visst kan det vara irriterande att behöva kliva över saker. Men det är knappast nödvändigt.
  • Socialt: Exempel från Livet och patriarkatet: Komma ihåg släkt och vänners födelsedagar och skicka bilder på barnbarnet till mormor. Jag tycker att dessa två exempel är intressanta då de är ganska typiskt kvinnliga. Kvinnor tenderar ju vara mer sociala än män. Och som man har jag svårt att se dessa som nödvändiga. För den mer socialt lagda kan de dock säkert uppfattas som nödvändiga. Men hushållet överlever även om man glömmer bort (eller struntar i) det. Så jag kan inte annat än placera detta bland fritidssysselsättningarna.
  • Projektledning: I boken beskriver Peppe hur hon känner sig som en projektledare för hushållet. Hon är den som vet var det mesta i hemmet ligger. Hon bokar resor, planerar semestern och bestämmer var de ska äta ute. Hon har koll på matinköp och toapatter. Vissa av dessa är nödvändiga, andra inte lika mycket. Vad jag misstänker är att det handlar mycket om kontroll. Jag är själv en person som tycker om att planera och vill ha koll på allt runt omkring mig. Detta delas dock inte av alla. Vissa tar livet som det kommer, andra planerar visserligen en del, men inte så överdrivet noggrant. För den med kontrollbehov låter detta inte acceptabelt, och man känner sig "tvingad" till att "ta tag i saker". Jag är tex den som alltid kan dra fram en utskriven dagordning (med karta på baksidan) på resan. Var jag tvungen att göra detta? Kanske för min egen sinnesfrids skull. Men det blir fel att beskylla andra för att inte bry sig. Jag tror att man ofta kan få fram någon slags miniminivå som är nödvändigt att uppfylla, likaså ett senaste-datum för när det måste vara klart. Uppfyller man detta har man tagit det nödvändiga ansvar som krävs. Kontrollfreak som jag (och Peppe?) kommer känna oss tvingade att göra mer och tidigare. Men det får nog ligga på oss, oavsett hur oansvariga vi tycker att de andra är.
  • Blandade nödvändigheter: Betala försäkringar, komma ihåg tandläkarbesök, byta blöjor, natta barnen, handla mat. Inte mycket att orda om här. Det måste göras.

Jag upplever att kvinnor generellt sett har högre krav / lägre toleransnivå jämfört med män, som tenderar att vara nöja sig med mindre. Ur kvinnans synvinkel bryr dom sig om, och tar mer ansvar för hemmet och livet än män. Men det är mycket för att dom mäter gentemot sina egna förväntningar och krav. Om en man (eller kvinna för den delen) spelar tv-spel trots att det ligger dammråttor på golvet betyder det inte nödvändigtvis att han inte bryr sig, bara att han prioriterar annorlunda.
Män och kvinnor måste dela lika på det nödvändiga hushållsarbetet för att uppnå ett jämställt samhälle. Det tycks vara en bra bit kvar tills detta är uppnått. Men definitionen av obetalt hushållsarbete behöver nyanseras. Det kommer aldrig bli jämställt om endast den kvinnliga sinnebilden tillåts styra definitionen. Då handlar det snarare om att få män att utföra kvinnors fritidsarbete åt dem. Och det kommer män inte gå med på.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

06 oktober 2016

Jag borde sluta skaka hand med muslimer

Ett flertal gånger har det hänt att troende muslimer vägrat skaka hand med svenska kvinnor. Egentligen är det ganska ointressant. Var och en väljer själv hur man vill leva sitt liv. Problemet är när man kräver att resten av samhället ska acceptera de personliga valen, och ropar diskriminering så fort något går emot dessa. Men det är inte detta som religionsfrihet går ut på. Vill man leva på ett sätt som går utanför samhällets normer måste man också acceptera att bli utestängd från arenor där dessa normer har en betydelse. Detta gäller såklart inte bara religion. Ansiktstatuerade och nudister får nog också räkna med problem. Det är därför är en olycklig väg att gå att ge religion - något som ju faktiskt är självvalt, inte medfött - en särställning som innebär att man kan ropa kränkt så fort vägen inte är fri.

Argumenten från de troende handlar ofta om att mannen respekterar kvinnan och inte vill utsätta henne för obehag. Jag köper inte detta då det troligtvis snarare är den muslimske mannen som skulle känna obehag, inte den svenska kvinnan som aldrig annars har bekymmer med att skaka hand med män. Respektargumentet öppnar dock upp en intressant frågeställning.

För Muslimer är den vänstra handen oren. Det är den man använder för personlig hygien. Höger hand är är den rena, som man kan äta med och använda sociala sammanhang. För mig är detta såklart nonsens. Jag kan dock konstatera att jag använder höger hand för att torka baken med efter toabesök. Jag vet inte varför. Kanske för att jag är vänsterhänt. Jag har alltid gjort så i alla fall. Min högerhand torde vara tämligen oren med muslimska mått mätt.

Detta stället mig inför ett dilemma. Om jag träffar en muslimsk man och ska hälsa på denne, vore det inte väldigt respektlöst att skaka hand med denna "orena" hand? Borde jag inte hellre hälsa på alternativt sätt, t.ex. genom att lägga handen på hjärtat och buga? Förmodligen hade jag dock riskerat kränka muslimen om jag gjorde så, och Sveriges klimat där religion sätts i första rummet skulle säkert hålla med. Men är inte situationen i princip identiskt som den mellan muslimska män och svenska kvinnor så säg?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

04 september 2016

Den Svenska välfärden beroende av modernt slaveri

I Sverige har vi höga löner. Det innebär att det är dyrt att anställa folk och att vi måste sälja våra varor dyrt. Att anställa för enklare jobb är svårt att få ihop ekonomiskt. Men vi har fortfarande behov av väldigt mycket enkla saker. Ta exempelvis att sy kläder manuellt. Såvida det inte rör sig om lyxmodeller som kan säljas till överpris lär det vara svårt att få sådan verksamhet att gå ihop. Då återstår för oss att importera majoriteten av våra kläder från andra länder där arbetskraften är billigare.

Vi har alltså gjort oss beroende av att det finns låglöneländer som förser oss med billig arbetskraft. En anledning till att dessa länder har billig arbetskraft är att dess arbetsförhållanden ofta är under all kritik. Länderna har också dåligt utbyggda välfärdssystem, så det finns inga alternativ till att ta dessa jobb. Det är en form av modernt slaveri i många fall. Och Sverige är en av slavdrivarna i så fall.

Den Svenska välfärden kräver att vi utnyttja lägre ställda som kan tillhandahålla oss med billiga varor och arbetskraft. Om dessa länder skulle få det lika bra som vi hade vi inte kunnat ha det så bra här hemma. Nu träffar vi lyckligtvis inte dessa slavar så ofta. Istället blundar vi för det och konstaterar att här hemma är allt bra och vi känner oss moralisk överlägsna med våra fina arbetsregler och starka fackföreningar. Men hur etiskt är det egentligen att vara ett höglöneland?

Vi har byggt in oss i ett hörn; utnyttja låglöneländer eller kollapsa. För om vi inte kunde få billig arbetskraft utifrån skulle den svenska höglönemodellen inte vara hållbar. Vi behöver bryta denna moderna slaverimodell. Inte bara för att det är etiskt förkastligt, men också för att modellen inte kommer vara möjlig för all framtid då även låglöneländer utvecklas och ökar sin standard och då rycker undan vår källa till välfärd.


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 augusti 2016

Varför tillåts livsmedelsindustrin lura oss?

Du är på jakt efter en bit salami. I butiken hittar du en förpackning som ser smaskig ut, och på baksidan läser du att den innehåller extrakt av rosmarin. Rosmarin är gott, så detta låter ju inte helt fel. Eller...?

Sanningen är att extrakt av rosmarin inte har något med den goda örtkryddan att göra. Det finns med i produkten som ett konserveringsmedel så att din salami kan ligga på butikens hyllor extra länge och fortfarande se "färsk" ut. Förr använde man ämnen som butylhydroxyanisol (E300) för detta, men men nuförtiden gillar folk inte e-nummer och konstiga namn, så då har man hittat detta istället. Clean label kallas det.

Rosmarin innehåller en antioxidant kallad E392 och denna kan man utvinna genom att lösa upp rosmarin i kemikalier som etanol och aceton. Vid processen försviner också all lukt och smak. Kvar är en praktiskt produkt som tillverkare kan använda för att förbättra både hållbarheten och innehållsförteckningen.

För oss konsumenter är detta dock lurendrägeri. Det är ok att man tillsätter konserveringsmedel, men i så fall menar jag att detta måste vara tydligt i inneåhlsförteckningen. Men livsmedelsindustrin är stark och har lobbat hårt för att slippa informera oss konsumenter om vad det egentligen är i de produkter dom säljer till oss.

På rak arm kan jag komma på ett antal sätt som skulle förbättra situationen:
  • Vatten är billigt och måste produkter är hårt behandlade för att kunna hålla så mycket vatten som möjligt. Vatteninnehåll måste därför deklareras och alla priser borde sättas exklusive vatten så att det faktiskt går att jämföra jämförelsepriserna.
  • Ämnen som används för att framställa eller på annat sätt producera en vara behöver idag inte deklareras om de inte finns kvar i några större mängder i den slutliga produkten. Orimligt säger jag. Alla ingredienser måste deklareras, även produktionstekniska ämnen.
  • Varför en ingrediens egentligen finns i en produkt är, som exemplet med rosmarin ovan, ofta väldigt svårt att veta. Jag skulle vilja sa en klassificering av alla ingredienser, så att man får reda på dess syfte i produkten.
  • Ord som naturligt, extrakt, äkta, färskt, gammaldags mm är ord som används för att lura konsumenter. Jag tycker att man kan ifrågasätta att dessa ska få användas, eller i alla fall hårt reglera dessa med konsumenters synvinkel i fokus (inte livsmedelsindustrins), speciellt när det gäller innehållsförteckningen.
  • När en produkt har en utmärkande ingrediens, tex "superbär" i müslin, hallon i hallondrickan eller kött i korven, bör halten av denna ingrediens tydligt framgå på förpackningens framsida.
  • Bilder som används på förpackningarna är sällan representativa av dess innehåll. Varför? Måste man köpa grisen i säcken? Dessa "serveringsförslag" är extremt tillrättalagda och tillfixade för att se läckra ut, vilket faktiskt är bedrägeri. Du ska veta vad du köper och används bilder ska dessa . Jag är inte helt främmande för att införa neutrala förpackningar där alla produkter ser likadana ut, eller att man upprättar en oberoende fotograferingstjänst som alla måste gå igenom.
Hålen som tillåter livsmedelsindustrin att leka med ord eller slippa deklarera innehåll måste täppas till. Jag är inte emot att våra livsmedel hanteras och processas på diverse sätt, så länge det görs på ett transparent sätt som vi konsumenter kan begripa och därigenom göra ett aktivt val baserat på kunskap.

Om du vill veta mer om vad som försiggår bakom kulisserna i matindustrin kan jag rekommendera boken Swallow This: Serving Up the Food Industry’s Darkest Secrets
av Joanna Blythman. Men en varning är på plats, då det är tveksamt att du kommer kunna njuta lika mycket av mat efter att ha läst boken.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

20 juli 2016

Framtidens kollektivtrafik tycks måttligt munter

Mercedes-Benz har nyligen visat upp deras självkörande buss som nu klarar att köra bland vanlig trafik. I pressmaterialet finns en bild som vi får anta visar vision av hur det är att åka buss i en inte alltför avlägsen framtid.


Frågar du mig ser det ganska dystert ut. Inte inredningen alltså, trots sin kalla blåtoning, utan personerna. Alla lika djupt försjunka i sin egen lilla värld. (Tittar man noga har personen längst bort sin telefon liggandes på sätet.)

Nog för att det redan ser ut så här på dagens bussar. Men hade det inte sett lite roligare ut om personerna faktiskt umgåtts på bilderna. För tänk liksom, en framtid där människor blir mer utåtriktade istället för att isolera sig i sin egen 4-tums-bubbla! Men det klarar nog inte ens ett megaföretag som Mercedes-Benz av att åstadkomma.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

10 juli 2016

Twitter ett demokratiproblem

Twitter är medias älskling och politikerna har såklart hakat på för att få en direktkanal till journalisterna (för så många väljare tror jag inte hänger på Twitter). Jag tycker dock att det är problematiskt att politiker använder Twitter i syfte att uttrycka sina åsikter. Reflektera över detta:
  • Det är lätt att posta ogenomtänkta åsikter, speciellt i stundens hetta när man är upprörd över något och känner att man behöver uttrycka sig.
  • En tweet kan vara svårt att passa in i det större sammanhanget för den som inte är insatt i hela diskussionen och/eller användarens historik och bakgrund.
  • Få saker låter sig helt uttryckas genom 140 tecken, allra minst något så komplicerat som politik. Det blir således mest populistiska uttalanden och oneliners.
Det känns inte direkt som en optimal plattform att föra politik på, så man kan fråga sig varför politiker håller på med det så mycket. Speciellt när insatserna är så höga.

För givetvis gör meningsmotståndare och "granskare" sitt yttersta för att misstolka det politiker säger. Och vi ser det om och om igen. Ett ogenomtänkt eller misstolkat tweet och så går mediedrevet igång.

Ett antal politiker har redan tvingats avgå eller göra avbön pga ett tweet. Jag tycker att vi måste fråga oss om det verkligen är ett sådant klimat vi vill ha i politiken?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

09 juni 2016

Endast vänstermänniskor, tack

För vänsterorienterade är öppenhet för olika kulturer och värnandet om individuella egenheter självklarheter. Det är i alla fall bilden de vill förmedla. Men hur öppna är de egentligen. Jag har på senaste tiden surfat runt bland profiler på en dejtingsajt, och lagt märket till ett intressant mönster.
  • För det första är det bara vänsterorienterade som uttryckligen skriver om detta i sin profil.
  • För det andra så brukar dessa personer också vara tydliga med att en potentiell partner måste dela dessa åsikter.
Jag är själv inte vänsterorienterad. Men jag skulle inte ha något emot att umgås eller vara tillsammans med någon sådan. För det skulle antagligen kunna bli väldigt intressanta diskussioner och påföljande reflektioner och kanske t.o.m. omvärdering av ens åsikter. Och sedan är det ju så att man kan uppskatta varandras sällskap även om man inte delar alla åsikter.

Lyfter man på blicken kan man ju konstatera att vänsterorienterade är mycket mer för att organisera sig än andra politiska grupper. Man träffar likasinnade i sina föreningar, demonstrerar mot den uppmålade fienden, odlar en egen retorik. Politiken blir en väldigt viktig del av den egna identiteten. Och då stänger man ute alla andra. Det påminner en del om religioner och sekter faktiskt.

Det är lite ironiskt att de som säger sig vara så öppna samtidigt endast vill umgås med sina egna. Trots att man vurmar för olikhet är det bara olikhet inom vissa ramar som är accepteras. Vilket inte är mycket bättre är de konservativa och inskränkta åsikter man säger sig vilja bekämpa.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

08 maj 2016

Sex anledningar att INTE köpa en elcykel

En del av mig tilltalas av elcyklar. Det tar något bra och gör det lite bättre. Ett modernt personligt transportmedel. Nu när tekniken börjat mogna är det lätt att känna sig lockad. Men så kommer jag på varför det ändå inte är något för mig.
  • Ljudet: När man blandar in en motor blir det såklart lite extra ljud. Men vissa elcyklar kan ha väldigt irriterande och jobbiga ljud som jag aldrig skulle stå ut med. Jag skulle aldrig köpa en elcykel utan att först kunnat testa den noga.
  • Batteriet: Detta är nog det jag ser som det största problemet. Nu måste nu hålla på att dra med dig ett batteri hem varje dag för att sätta på laddning. Sedan är ju frågan hur länge batteriet håller? Och vad kostar det att ersätta (om det ens finns att få tag på vid den tidpunkten)?
  • Stöldbegärlighet: Det säger sig själv att en elcykel är extra stöldbegärlig. Och förutom själva cykeln så är batteriet förmodligen väldigt attraktivt, så det bör man plocka med sig överallt när man lämnar cykeln.
  • Fusket: Det är sällan det är så fruktansvärt tungt att cykla att man verkligen behöver knuffhjälp. Visst, för den som har många mil till och från jobberkan jag gå med på att det ger utökade möjligheter till cykelpendling. Men för dom avstånd det handlar om för mig, under milen, skulle det mest kännas som fusk. Fusk på så vis att man lurar sig själv på, då cykling ju är en välkommet motionstillskott för dom flesta. (En lite anekdot: Ibland på morgonen ser jag en snubbe som viner fröbi på sin elcykel. Han använder aldrig pedalerna själv, och har för det mesta bara ena handen på styret, för den andra håller han ciggen i...)
  • Priset: Billiga är dom minsann inte. Och man vill förmodligen undvika de nedre prisklasserna då de med största sannolikhet är Kina-import med usel hållbarhet och icke-existerande reservdelar (jämför med eu-mopeder).
  • Komplexitet: En vanlig cykel är för det mesta en enkel konstruktion som vem som helst förstår sig på och kan meka med. Elcyklarna är desto mer komplicerade. Det är mer som kan gå söder och det är mer som du inte kan laga själv.
  • Bonus: Tydligen ska elcyklar vara väldigt tungdragna utan elmotorn, så tillvida att det lär finnas cyklarna med "finessen" att de kan hjälpa till när man går med sin cykel. Låter som att det kan bli en ganska tung cykeltur hem om batteriet tar slut av någon anledning...
Sammanfattningsvis tycker jag att man tagit en väldigt enkelt och nyttigt konstruktion och gjort till ett desto mer komplext och stressfyllt ägandeskap. För mig skulle en elcykel eventuellt kunna vara ett alternativ om jag cyklat många mil varje dag. Men inte som ersättare av min enkla fritidscykel.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

09 april 2016

Komplicerade skattesystem inbjuder till skatteplanering

Panamadokumenten visar hur många svenskar i de övre inkomstskalorna utnyttjar skatteparadis och avancerade upplägg för att undvika betala skatt. Inget nytt egentligen. Och jag tror inte att dessa människor är mycket annorlunda från alla andra "vanliga" svenskar. I många fall har de ju faktiskt inte gjort något olagligt. Det handlar bara om att utnyttja systemet till sin fördel. Den stora skillnaden är att dessa människor har resurserna som krävs för att göra detta.

Problemet är att det svenska skattesystemet är komplext. Vanliga Svensson behöver kanske inte tänka på det så mycket, men så fort man ska göra något aningens avancerat blir det snabbt komplicerat, och med det möjlighet till olika upplägg av skatteplanering. Jag har själv en enskild firma. Trots att det är den enklaste tänkbara företagsformen och ett minimumkrav för att kunna utföra arbete på egen hand, så erbjuds det gott om möjligheter för avdrag, periodisering och andra sätt att bolla med ekonomin. Mycket mer än jag har kunskap, ork och tid att bry mig om. Så jag bara fyller i de mest basala uppgifterna, och betalar i slutändan antagligen bra mycket mer skatt än vad jag egentligen skulle behöva göra.

De flesta personer har inte den kunskap som krävs för att kunna utnyttja skattesystemets upplägg till fullo. Alternativet då är att köpa sig denna kunskap. På så vis ger pengar paradoxalt möjlighet att slippa undan skatt. I det hela är detta djupt orättvist, och en spottloska i ansiktet mot alla vanliga som inte har denna möjlighet.

Det som skulle behövas är ett helt nytt skattesystem. Ett platt system som är lika för alla och enkelt att överskåda, utan specialregler och olika sätt att bolla runt pengarna. Ett rättvist system helt enkelt.