08 maj 2017

Skolans barnaga fortgår på gympalektionerna

I princip ingen svensk skulle idag svara jakande på frågan "ska fysisk bestraffning vara tillåtet i skolan". Gott så. Men jag tänker tillbaka på min egen skolgång och de fruktade gymnastiklektionerna. För den som saknar kondition vill jag påstå att det är en slags fysisk bestraffning att tvingas springa på skolgympan. För det är ju inte så att barnen kan välja om dom vill springa eller inte. Alla ska med. Och även om det teoretiskt är möjligt att slippa springa är det inte många barn som skulle våga ställa sig upp mot idrottsläraren och säga att den inte vill vara med. Vidare, vem har inte fått en fotboll i ansiktet, blivit omkulltacklad eller på andra sätt faktiskt skadats mer eller mindre. Det kanske ingår i dessa sporter, men för den som saknar fysik, motivation och talang är det måttligt kul. Gympalektionerna är den sista bastionen i svensk skola där vuxna utdelar fysisk smärta till barnen. Det är en plats där medfödda egenskaper bedöms utifrån en idealmänniska. En plats där det är naturligt att dela in människor i a- och b-lag. Det är inte hälsosamt.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

10 april 2017

Nyfiken på Minimalism? Se denna dokumentärfilm.

Idag vill jag rekommendera en dokumentärfilm som kan förändra ditt liv. Minimalism: A Documentary About the Important Things är precis vad det låter som. Här är trailern:



Minimalism uppleves nog lätt som predikande från redan frälsta. Men det är viktigt att komma ihåg att minimalism är olika saker beroende på vem du frågar. För mig handlar om att jag upplever mig friare utan allt för mycket saker. Alla prylar runt omkring mig tar "energi" och uppmärksamhet. Att rensa bort dem ger mig sinnesro. Vad minimalism är för dig, om ens något, bestämmer du själv.

För övrigt önskar jag att jag hade modet att kalla mig för en "hugger" liksom dom i filmen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

12 mars 2017

Det uppskrämda folket

Vattnet i Lund är just nu klassat som otjänligt och halva stan uppmanas att koka sitt vatten. Men vad innebär detta egentligen? Jag upplever att myndigheter blivit alltmer försiktiga (paranoida) när det gäller att skydda oss medborgare. Är det för att skydda sig själva? Det regnar larm över oss. SMHI "klassar" jättemycket nuförtiden och järnvägen ställer in tåg när detta händer. Dvs inte pga av det verkliga vädret, utan varningen i sig är tillräcklig för att ställa in tåg.

Jag funderar på hur farligt det egentligen är att dricka vattnet i Lund? Själv har jag inte blivit sjuk än :-). Jag förstår att det finns personer med nedsatt immunförsvar eller annat som gör dem utsatta, men för den friske misstänker jag att det aldrig var en fara.

Att kalla vattnet för otjänligt gör att det låter i det närmsta giftigt och skrämmer upp folk. Min mamma ringde mig och blev nästan hysterisk då hon inte kunde övertala mig att koka vattnet eftersom "det var bajs i det". (Det är inte fekala bakterier enligt senaste uppdateringen, utan en jordbakterie.)

Är det verkligen ett hälsosamt samhälle när allt runtomkring oss är farligt och larmen haglar? Måste man verkligen "larma" eller hade det kanske räckt med en mindre varning till verklig utsatta?


Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

05 mars 2017

Liten anekdot om vikten av att behärska Svenska språket

För ett antal år sedan mådde jag riktigt psykiskt dåligt. Det slutade med ett besök på psykakuten. Väl där fick jag träffa en läkare av utländsk härkomst. I mitt tillstånd var jag inte särskilt pratglad. Jag var inåtvänd och hade svårt att uttrycka hur jag kände. I ett sådant läge gäller det att den man träffar har förmågan att sätta sig in i patientens situation och hjälpa denne uttrycka sig. Min erfarenhet är att det är just detta som skiljer en bra terapeut från en dålig.

Problemet var att läkaren i detta fall hade uppenbara svårigheter att uttrycka sig på svenska på ett nyanserat sätt. Han klarade inte av att sätta ord på de känslor och upplevelser jag hade. Resultatet blev att han inte kan ha förstått hur jag egentligen mådde och det är tveksamt om han kunde ställa en särskilt bra diagnos.

Det är svårt att uttrycka sig på andra språk än sitt modersmål. Men det borde gå att träna upp, och för vissa yrken borde det vara ett krav. Just detta fall visar hur viktigt det är att kunna uttrycka sig på svenska inom vissa yrkesgrupper. Jag har ingen anledning att ifrågasätta läkarens medicinska kompetens. Men hans verbala kompetens gjorde honom direkt olämplig att hantera ett fall som mig.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

12 februari 2017

Modiga företag/personer pudlar inte för minsta lilla

För ett tag sedan bytte Statoil namn till Circle K och fick samtidigt en ny utstyrsel på sina stationer. Någon fantasifull person lade märket till bensinstationernas flaggor, som alltid varit tre på rad, med den nya loggan nu stavade till tre stycken K på rad. Precis som KKK, den amerikanska vitmaktrörelsen!!! Pressen larmades, och även om bolaget försökte försvara sig dröjde det inte länge innan de pudlade och började rätta till "misstaget".

Detta är inte unikt. I det lättkränktas land jagas folk och bolag för allt som kan uppfattas som stötande, oavsett egentligt syfte. Och pressen hänger på, för det är billig publicitet. Det var såklart inget som trodde att Circle K medvetet satt upp flaggorna på detta vis, eller att de på något vis hade samröre med organisationen KKK. Men det gick ändå att dra igång ett litet drev.

Det är såklart fånerier. Jag önskar att Circle K, eller andra bolag eller personer i liknande situationer, hade haft mod nog att ställa sig upp och säga "Ha ha, det var ju lite olyckligt. Men bara tanken på att koppla ihop oss med KKK är så absurd att vi inte ser någon anledning att förändra vår flaggsättning. Hejdå."

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

12 januari 2017

Skatteverket tar gärna mer men aldrig mindre i skatt

Om du tjänar pengar i egen verksamhet ska du givetvis skatta för detta. Även om vi deklarerar en gång om året kräver skatteverket att vi betalar in preliminärskatt varje månad. Varför kan man undra. Jag kan bara anta att skatteverket förutsätter att svenskarna inte kan hantera sina pengar och således kommer slösa bort alla sina pengar om de skulle få lov att hantera dem själv.

Preliminärskatten bygger på att man uppskattar sin framtida inkomst och skickar in detta till skatteverket. Om dom godkänner din uppskattning får du sedan betala in en skattesumma baserat på detta varje månad. Efter din slutgiltiga deklaration jämförs den inbetalda summan med den faktiska skatten du ska betala, och mellanskillnaden krävs in eller betalas tillbaka.

Eftersom du omöjligen kan veta vad du kommer tjäna som egen företagare är det hela en gissningslek. Så var det även för mig, och första året med mitt företag var min preliminärskatt väldigt låg. Andra året, efter första årets deklaration, höjde skatteverket min preliminärskatt baserat på förra årets deklarerade inkomst. Det är väl ganska rimligt under omständigheterna.

Sedan kom ett år då det slumpade sig att jag fick några väldigt bra uppdrag och tjänade bra mycket mer än föregående år. Så fort skatteverket insåg detta höjde de såklar min preliminärskatt igen. Nästföljande år var jag tillbaka på samma låga nivå som första åren, och därefter har det bara gått nedför.

Då tänker man ju att skatteverket skulle titta på föregående års inkomst och anpassa preliminärskatten till den nu mycket lägre nivån, precis som när det höjde skatten. Men icke! Vill du få sänkt preliminärskatt måste du ansöka om det.

Alltså: Skatteverket höjer omedelbart din preliminärskatt om de ser en chans till det, utan att du har något att säga till om. Men de sänker den aldrig självmant!

Då jag är lat (och lite för att jävlas med systemet) har detta lett till att jag under många år betalat in stora mängder för mycket i preliminärskatt. Det är väl iofs trevligt att få tillbaka mer än hälften i skatteåterbäring. Men fy fan vilket jävla system det är...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

05 januari 2017

Neutralisera förpackningsbluffarna

Igår skrev jag om diverse livsmedelsförpackningar jag stött på som irriterar mig. Med tanke på hur mycket bluff och båg det är med livsmedel och dess förpackningar funderade jag på om man hade kunnat komma till rätta med detta genom att lagstifta fram krav på neutrala och informativa förpackningar. Anta att man skulle kräva följande:
  • Förpackningar ska vara neutrala och enfärgade.
  • En liten företagslogga kan väl gå för sig, men produktloggor, tecknade figurer eller andra lockbeten går bort.
  • Ingen onödig luft tillåts i förpackningen. Produkter som "kan sjunka ihop något under transport" får helt enkelt skakas ihop i fabriken.
  • Produkter inom samma segment ska ha jämförbara förpackningar och information
  • Bild tillåts endast om det är på produkten som den ser ut när man öppnar förpackningen.
  • Innehållsförteckning i typsnitt tillräckligt stort för att inte behöva förstoringsglas för att läsa.
  • Alla ingredienser deklarerade. Inga undantag.
  • Även tillverkningstekniska ämnen och processer måste deklareras (idag slipper man deklarera att exempelvis oliver legat i lutbad för att bli svarta).
  • Innehållsdeklarationen inkluderar information om hur varje ingrediens har behandlats, dess mängd och vad dess syfte är.
  • Uttryck som naturligt, super, hemlagat eller liknande ord får inte användas.
  • Ord som färsk, inga/utan och 100% måste motsvara det som folk i allmänhet uppfattar dem att vara.
  • Ny hälsomärkning utformad enligt modell rött-gult-grönt, tydligt placerad på framsidan, baserad på senaste forskningsrön, utan inverkan från livsmedelsindustrin.
  • Överträdelser straffas genom försäljningsförbud i minst ett år.
Det låter tråkigt och för tankarna till forna öststaterna. Men det är samtidigt lockande för att komma till rätta med problemen, som ju är riktiga problem som branschen inte själv har ett intresse av att lösa. Låt produkterna tävla på lika villkor, inte vilken tillverkare som kan locka och lura konsumenterna mest. Livsmedelsföretagen skulle såklart protestera till att börja med, men förmodligen anpassa sig inom kort då det såklart finns pengar att tjäna.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

04 januari 2017

Korkade eller direkt lögnaktiga livsmedelsförpackningar

Livsmedelsföretagens marknadsföring tycks allt mer gå ut på att lura konsumenter att tro att de köper något som de egentligen inte gör. Detta är ett axplock av förpackningar jag har stött på i och irriterat mig på.
  • "Polfärskt": Köper vi bröd ska det vara färskt. Fryst bröd är det bara glutenintoleranta som måste hålla till godo med. Men Polarbröd har lyckats med konststycket att få fryst bröd till att låta positivt genom att hitta på ett egen namn på det!
  • "Bara bär": Finnerödjas syltliknande produktet heter så. Och det är ju något positivt med en produkt av det slaget utan tillsatt socker. Blåbär och hallon finns det att välja på. Bara det att 30% av innehållet är äpple, vilket visserligen inte är fel i sig. Men ett produktnamn som *bara* bär utesluter liksom möjligheten att blanda i äpple, som ju är en frukt, inte bär...
  • För att synas i butikshyllorna vill man ha en stor förpackning. Speciellt flingor har anammat detta och gör allt för att maximera ytan riktad mot konsumenten. För ett tag sedan öppnade jag ett paket Axa Have/Äpple/Kanel. "Innehållet kan sjunka ihop något under transport". Det köper jag. Men även påsen av plast inuti tycks krympa nuförtiden. I detta fall räckte den strax över halva boxen. Innehållet i själva påsen hade dessutom sjunkit ihop...
  • Populärt på senaste tiden är lägga mindre i förpackningarna på ett sätt som inte konsumenters ska lägga märket till. Hur många lägger egentligen märket till att det bara är 450 gram i en "500 grams" förpackning? Och gör man förpackningarna smalare på djupet ser den lika stor ut som vanligt i hyllorna.
  • Alla vill äta hälsosamt. Således proklamerar man gärna att det är numera är "30% mindre socker" (eller fett, salt, etc) i produkten. För det första kan man ju undra varför man var tvungen att ha allt detta socker i från början? Vidare kan man fråga sig hur man gått tillväga för att få produkten att smaka lika gott utan detta socker? Men framförallt måste man ju konstatera att 30% mindre av "jättemycket" fortfarande är väldigt mycket.
  • Fiskgratäng med *gott* mos: Detta påstående är bara komiskt. För vem säljer en produkt med äckligt mos?
  • Ärtsoppa (Ica eller Felix?): Denna säljs i 500-gramskorvar. På förpackningen kan man läsa att en portion är 300g. Är man ensam kommer det alltså bli över. Är man två kommer det inte räcka. Likadant om man försöker dela två korvar på tre och fyra personer. Först om man köper tre förpackningar och delar på fem personer går det jämt ut!
  • Miniriskakor från Friggs: Innehåller 45% majs och bara 5% ris (resten är choklad i detta fallet). Samma sak med deras "Tunna riskakor". Det räcker tydligen att något ser ut som en riskaka för att man ska kunna kalla det för det?
  • Lättyougurt: Låter hälsosamt, men eftersom man häller i massor med socker innehåller dessa produkter dubbelt så många kalorier som naturell lättfil, och fortfarande mer än standardyogurt. "Lätt" my ass.
  • AirWick: På denna sprayflaska med luftfräschare står det med stora bokstäver "100% Natural". Läser man det finstilta visar det sig dock att det är drivgasen som åsyftas. Vilket iofs är bra i sig. Men det är uppenbart att man försöker få det att framstå som att själva produkten man syftar på, dvs lukten, aromen.
  • Apelsinjuicer: 100% fruktinnehåll skryter man gärna med på framsidan. Vad man inte berättar är att livsmedelsindustrin lobbat till sig att slippa redivisa vissa ingredienser. Apelsinjuice (och säkerligen andra juicetyper också) genomgår en tillverkningsprocess som gör den smaklös. Lösningen är att tillsätta smakämnen. Dessa smakämnen har via kemiska processer utvunnits ur frukt, och behöver därför inte redovisas. Smaskigt!
  • Juicer, smoothies och andra fruktprodukter: På förpackningarna av dessa slag visar man gärna upp bilder på hallon och blåbär, granatäpple, diverse "superbär" och andra goda smaker. Men tittar man på innehållet får man sällan särskilt många procent av det goda. Istället är det nästan garanterat till större delen bestående av druvjuice, äpple, eller banan. Billigt och bra. Bara i med lite färgämnen och aromer så märker konsumenterna inget...
Suck...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

06 december 2016

Polisen prioriterar galet. Lägg ner mordutredningar istället!?

Polisens arbetstid tas alltmer upp av grövre brottslighet så som mord. Det är förståeligt att en mordutredning tar tid. Men polisens resurser är inte obegränsade. Från Skåne rapporteras nu om att polisen officiellt prioriterar bort vardagsbrottslighet som stölder, inbrott och misshandel, för att kunna fokusera på att lösa de grövre brotten. Polisens uppklaringsfrekvens har sjunkit i tio år, och är nere på 14%. Detta lär inte ändra på den trenden.

Att mördare hittas och straffas är såklart önskvärt. Men om polisen måste prioritera så frågar jag mig om det är rätt att prioritera bort vardagsbrott framför de grövre brotten? Jag tänker som så att vardagsbrotten drabbar ett stort antal människor enbart i egenskap av den volym det rör sig om. Ett mord drabbar däremot bara ett fåtal personer, ofta dessutom personer från den kriminella världen som valt en livsstil.

För att samhället ska fungera behövs tillit och förtroende för rättsstaten. Om "alla" drabbas av små men ack så förarliga brott, samtidigt som vi läser om mord var och varannan dag, kommer otryggheten öka. Detta ser vi redan. Det finns också stor risk för medborgargarden, gated communities och andra fenomen som kommer göra samhället kallare och ogästvänligare.

Om polisen däremot skulle prioritera småbrotten, så att "alla" kommer i kontakt med polisen som också förhoppningsvis löser dessa brott, kommer vi tryggheten öka och majoritetssamhället må bättre. Att mördare går fria är förvisso inte önskvärt. Men denna grövre brottslighet drabbar lyckligtvis sällan vanliga människor. Låt gängen ta död på varandra så länge det inte drabbar oss andra, typ. Det låter hemskt och väldigt cynisk, men jag undrar om det inte vore den bästa lösning i en situation där man måste prioritera. Vilket polisen alltså redan gör, fast på ett sätt som drabbar alla oss laglydiga som den istället borde skydda.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 november 2016

Begreppet "obetalt hushållsarbete" behöver nyanseras

Det är välkänt att kvinnor utför mer s.k. obetalt hushållsarbete än män. Det är inget jag tvivlar på. Däremot tycker jag att bilden behöver nyanseras. Är män verkligen så hemska som det låter på feministerna vad det gäller ansvar för hemmet och livet?

Frågan som måste ställas är vad som är *nödvändigt* hushållsarbete. För det som faller utanför det nödvändiga bör snarare betraktas som en fritidssysselsättning. Det är upp till var och en att spendera sin fritid som man vill. Hushålls*arbetet* är däremot inte frivilligt, och ska givetvis delas av hushållets medlemmar.

Vad innefattar då det obetalda hushållsarbetet? Jag tycker att detta tenderar definieras av det som kvinnor gör och tycker. Men bara för att de utför vissa sysslor i hemmet, som de säkerligen själva tycker bidrar till ett "bättre" hem, innebär det inte att dessa sysslor är nödvändiga.

I boken Livet och patriarkatet skriver Peppe Öhman om "självklarheter som att man fyller diskmaskinen efter att ha producerat smutsig disk eller slänger bort tomma toarullar". Är detta verkligen *självklarheter*. Eller är det snarare Peppe som se sin egen uppfattning som något generellt?

Vidare skriver Peppe om hur hon slutade dammsuga och torka golv och plocka undan grejer efter de andra, i ett försöka att vänta ut sin partners toleransnivå. Hennes egen toleransnivå tenderade dock att ge vika först, varvid hon själv tog tag i arbetet. Om två personer har olika toleransnivå, vem har då rätt? Finns det ens något som är rätt? Jag skulle vilja argumentera att det enda "rätta" här är att titta på sysslornas nödvändighet. Övrigt blir en fråga om intresse och prioriteringar, som får diskuteras i varje hem.

Lås oss titta på lite olika hushållssysslor och reflektera över dess nödvändighet. (Vissa av dessa är plockade från tidigare nämnda bok.)

  • Diska & tvätta: Att diska och tvätta är naturligtvis nödvändigt. Vad som dock inte är självklart är *när* detta måste göras. För det är ju inte nödvändigt att diska (eller ens ställa in disken i diskmaskinen) direkt efter varje måltid. Det är först när det inte finns några rena tallrikar kvar som det blir en nödvändighet att diska. Det kanske inte ser så trevligt ut med diskbänken full av smutsiga tallrikar, men det är en annan fråga. Man kan också konstatera att det finns effektivitetsfördelar med att ta allt på en och samma gång.
  • Städa: Hur rent måste det vara i ett hem? Är det acceptabelt att det ligger dammråttor i hörnen eller bör man damma i princip varje dag? Jag har inget svar här. Det är till stor del upp till var och ens toleransnivå hur dammigt det får lov att bli innan det är en nödvändighet att städa.
  • Laga mat: Definitivt nödvändigt. Man kan dock fråga sig hur varierad och sofistikerad maten behöver vara, förutsatt att maten näringsriktigt korrekt. Anta ett par som försöker dela lika på matlagningen. Den ena partnern tycker att stekt falukorv med snabbmakaroner och ketchup är bra mat som man kan ha minst en gång i veckan. Den andra partner har desto högre krav och lägger ner mycket tid och möda på sin matlagning. Har den senare då rätt att anklaga den första för att inte ta ansvar för hushållsarbetet?
  • Plocka: Som i att plocka upp strumpor och annat lämnats kvar av andra. Är det nödvändigt? Knappast. Visst kan det förstöra den estetiska bilden av hemmet. Och visst kan det vara irriterande att behöva kliva över saker. Men det är knappast nödvändigt.
  • Socialt: Exempel från Livet och patriarkatet: Komma ihåg släkt och vänners födelsedagar och skicka bilder på barnbarnet till mormor. Jag tycker att dessa två exempel är intressanta då de är ganska typiskt kvinnliga. Kvinnor tenderar ju vara mer sociala än män. Och som man har jag svårt att se dessa som nödvändiga. För den mer socialt lagda kan de dock säkert uppfattas som nödvändiga. Men hushållet överlever även om man glömmer bort (eller struntar i) det. Så jag kan inte annat än placera detta bland fritidssysselsättningarna.
  • Projektledning: I boken beskriver Peppe hur hon känner sig som en projektledare för hushållet. Hon är den som vet var det mesta i hemmet ligger. Hon bokar resor, planerar semestern och bestämmer var de ska äta ute. Hon har koll på matinköp och toapatter. Vissa av dessa är nödvändiga, andra inte lika mycket. Vad jag misstänker är att det handlar mycket om kontroll. Jag är själv en person som tycker om att planera och vill ha koll på allt runt omkring mig. Detta delas dock inte av alla. Vissa tar livet som det kommer, andra planerar visserligen en del, men inte så överdrivet noggrant. För den med kontrollbehov låter detta inte acceptabelt, och man känner sig "tvingad" till att "ta tag i saker". Jag är tex den som alltid kan dra fram en utskriven dagordning (med karta på baksidan) på resan. Var jag tvungen att göra detta? Kanske för min egen sinnesfrids skull. Men det blir fel att beskylla andra för att inte bry sig. Jag tror att man ofta kan få fram någon slags miniminivå som är nödvändigt att uppfylla, likaså ett senaste-datum för när det måste vara klart. Uppfyller man detta har man tagit det nödvändiga ansvar som krävs. Kontrollfreak som jag (och Peppe?) kommer känna oss tvingade att göra mer och tidigare. Men det får nog ligga på oss, oavsett hur oansvariga vi tycker att de andra är.
  • Blandade nödvändigheter: Betala försäkringar, komma ihåg tandläkarbesök, byta blöjor, natta barnen, handla mat. Inte mycket att orda om här. Det måste göras.

Jag upplever att kvinnor generellt sett har högre krav / lägre toleransnivå jämfört med män, som tenderar att vara nöja sig med mindre. Ur kvinnans synvinkel bryr dom sig om, och tar mer ansvar för hemmet och livet än män. Men det är mycket för att dom mäter gentemot sina egna förväntningar och krav. Om en man (eller kvinna för den delen) spelar tv-spel trots att det ligger dammråttor på golvet betyder det inte nödvändigtvis att han inte bryr sig, bara att han prioriterar annorlunda.
Män och kvinnor måste dela lika på det nödvändiga hushållsarbetet för att uppnå ett jämställt samhälle. Det tycks vara en bra bit kvar tills detta är uppnått. Men definitionen av obetalt hushållsarbete behöver nyanseras. Det kommer aldrig bli jämställt om endast den kvinnliga sinnebilden tillåts styra definitionen. Då handlar det snarare om att få män att utföra kvinnors fritidsarbete åt dem. Och det kommer män inte gå med på.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,