03 december 2017

Mångkultur Kräver En Gemensam Grund

Läser man företagsekonomi är det tydligt att en viktig framgångsfaktor är företagskulturen. Alla medarbetare måste dela dess värderingar och arbeta mot samma mål. Först när detta är uppfyllt kan enskilda medarbetares unika egenskaper och kultur ge bredd och ytterligare förstärka företagets konkurrenskraft. Om det däremot skulle skapas fraktioner inom företag, som inte vill samma sak och kämpar för sin egen sak, inser de flesta att det riskerar skada företaget.

Det borde inte vara särskilt utmanande att påstå att samma principer gäller för de flesta samlingar av människor, från familjen till samhället som helhet. Inte i Sverige dock. Här omfamnas mångkulturen, till sådan grad att det fattats riksdagsbeslut om det. Detta vurmande för mångkultur sker dock helt okritiskt. Förmodligen för att det är tabu att uttrycka åsikter som kan uppfattas som kränkande eller negativa för människogrupper. För även om det kan finnas positiva saker med mångkultur så krävs det en gemensam, grundläggande kultur i botten för att det ska fungera och ge dessa positiva effekter som det pratas om.

Det välfärdssamhället vi byggt upp i Sverige under lång tid bygger på vår gemensamma kultur. Om vi vill att det Svenska samhället även fortsättningsvis ska tillhandahålla högklassig välfärd, behöver vi också en gemensam kultur. För om inte alla delar de grundläggande värderingarna kommer det inte fungera. Då kommer välfärden ätas upp inifrån tills att den brister.

Det handlar inte om att ta människors egna kultur från dem. Men för att lyckas som samhälle måste vi jobba tillsammans mot ett gemensamt mål. Då måste vi också lägga ifrån oss våra personliga åsikter och anamma de gemensamma värderingarna. Den personliga kulturen och dess värderingarna håller vi främst för oss själva, i den privata sfären. Det går dock inte att helt stänga ute den personliga kulturen, och det ska vi inte heller. Det är när den får sippra fram och komplettera det gemensamma som mångkulturen kan bli en vinnare. Precis som i företagsvärlden.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

12 november 2017

Jag vill vara en Kramare

Minimalism: A Documentary About the Important Things är en film jag kan rekommendera alla att se. Kanske kan den fungera som en ögonöppnare för ett sundare liv? För mig som redan eftersträvar ett minimalistiskt leverne innehöll filmen dock inte så mycket nytt. Men en sak fastnade.

I filmen åker huvudpersonerna (The Minimalists) runt och föreläser om sin bok och livsstil. De träffar mycket folk på vägen, och som brukligt är räcker dessa fram handen för att hälsa. Men då säger huvudpersonerna istället "Nah, I'm a hugger" och hälsar därefter på dessa (helt okända) människorna med en vänskaplig kram.

Jag önskar att jag hade modet att vara en Kramare. I dagens egocentriska och kalla samhälle är jar tyvärr rädd för att det snarare hade uppfattats som stötande än vänskapligt. Det är tråkigt, för om det är något vi behöver mer av är det gemenskap, öppenhet och värme.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

08 oktober 2017

Mysteriet Sverigedemokraterna

Proffstyckarna är förbluffade. Det tycks kvitta hur många skandaler Sverigedemokraterna drabbas av, väljarna flyr ändå inte. Tvärtom, partiet ser ut att kunna sluta som Sveriges näst största i valet nästa år. Hur kan det komma sig, varför accepterar väljarna detta parti?

Det är väl egentligen ganska uppenbart. Man röstar inte på partimedlemmarna, utan på partipolitiken.
Och är det egentligen så dåligt?

För att vända på det, är det bättre att rösta på personerna än på politiken? Är det så bra att nästan bara personer med fallenhet för att stå i rampljuset, ofta groomade i ungdomsförbunden, ska ha en chans att bli politiker?

På sätt och vis kan man se något positivt i Sverigedemokraterna ur denna synvinkel. Att förd politik lockar och engagerar. Och det är synd att övriga partier inte klarar detta.

Nu är ju SD i det närmsta att uppfatta som ett enfrågeparti. Man röstar på dem för att göra sin röst hörd i just invandringsfrågan. Att en femtedel av befolkningen tycker en enskild fråga är så viktig att man är beredd att rösta på ett enfrågeparti är i sig uppseendeväckande. Det är dessutom rimligt att det finns en ansenligt mängd därute som även dem håller med i just denna fråga, men inte vill rösta på SD bara för en enskild fråga.

Det kan bara ses som ett misslyckande från övriga partier att man inte lyckats hantera denna fråga, och man inte lyckas engagera mer folk med sin politik.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

11 september 2017

Svenska Kyrkan väljer. Men inte den etiska vägen.

Svenska Kyrkan har val. I sedvanlig ordning tummar man på etiken och skickar ut information on valet till ALLA Svenska hushåll. Trots att det finns ett tydligt medlemsregister att tillgå, och att man numera "bara" organiserar drygt 60 procent av Svenska folket, så väljer man att göra på detta vis. Dåligt!

På tal om medlemmar, så kablas det just nu ut att det strömmar in nya medlemmar i kyrkan med anledning av valet. Hela "900 personer blev medlemmar i augusti, nästan 400 fler än samma månad förra året"! Samtidigt kan vi konstatera att 86000 personer gick ur kyrkan förra året. Visst ska man se det ljusa i saker och ting, men detta är bara ett skrattretande försök att få mediauppmärksamhet.

Jag undrar för övrigt om det det inte kommer en backlash denna månad. För när röstkortet dimper ner i brevlådan blir det en påminnelse om att man är medlem i en organisation man inte bryr sig om, och det som till slut får en att lossa tummarna och skicka in begäran om utträde. Man kan ju hoppas :-)

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

03 augusti 2017

Jag kan INTE ha roligt utan alkohol

Egentligen har jag inget emot nykterister. Alla får lov att leva sina liv som de själva känner. Vad jag dock har svårt för är den attityd som vissa har. Det är uppenbart att man ser sig som moraliskt överlägsen. Man har kommit till en insikt som inte alla andra har. Ofta vill man försöka konvertera sin omgivning. Likheterna med religiösa är slående.

Ett tydligt exempel på detta är standardfrasen "jag kan ha roligt utan alkohol". Det ligger en dömande underton i detta. Varför måste ni andra förvränga era sinnen för att kunna ha roligt? Det är någon som ser sig som bättre än andra som säger så. Det är väl jättebra om du kan ha roligt utan sprit. Men vi andra, som uppskattar smaken, det social umgänget och såklart även berusningen, låt oss dricka utan dömande pikar.

Vi ska inte heller glömma alla dem vars personlighet faktiskt gör det väldigt svårt att "ha roligt" utan alkohol. Alkohol, och även själva drickandet (att fingra på en ölflaska eller sippa från ett vinglas) är ett social smörjmedel. Detta underlättar för många att delta i sociala sammanhang. Det låter kanske tragiskt att höra, speciellt för dem som är naturligt sociala och glada. Men alla är tyvärr inte födda med samma sinne.

Många tycks se likhetstecken mellan alkohol och att vara kraftigt berusad. Men det handlar inte om att supa sig full, utan om att alkohol och kulturen runt omkring faktiskt är väldigt betydelsefull för många. Det tar fram viktiga sidor av vad det är att vara det social däggdjur som vi faktiskt är.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

03 juli 2017

Offentlig upphandling ett recept på misslyckande

Det händer att jag hjälper till i periferin med att processen att lägga anbud på offentliga upphandlingar. Det är inte roligt. Låt mig berätta lite om hur det går till.

Den offentliga verksamheten sammanställer en kravlista med skall- och börkrav. Intressenter måste uppfylla alla skallkrav, medan uppfyllda börkrav ger "bonuspoäng". Så det gäller alltså att ens produkt, tjänst eller system uppfyller så mycket som möjligt av dessa krav. Vanligtvis klarar man inte detta, i alla fall inte till ett rimligt pris. Kom ihåg att billigast vinner. Att ljuga och påstå att din produkt faktiskt klarar något som den inte gör är dock inte smart, då det kan leda till dryga skadestånd.

Det är då det gäller att vara kreativ. Varenda ord i upphandlingsunderlaget synas. Det handlar inte om att försöka förstå vad dom egentligen vill ha, utan om att försöka tolka det på ett sätt som är till ens egen fördel. Är kraven otydligt uppställda tolkas det på billigaste möjliga sätt. Kan ett ord betyda flera saker? Finns det krav som är orimliga eller rent av omöjliga att uppfylla? Chansa på att det går att förhandla bort i efterhand!

Ibland kan det vara uppenbart vad som åsyftas med ett krav, men beställaren har uttryckt sig lite vagt och kravet låter sig således tolkas på ett sätt som vi är fullt medvetna om att det inte kommer uppfylla verksamhetsmålet. Det skiter vi i, för i detta läge handlar det bara om att pressa priset och kunna presentera ett lösningsförslag som tekniskt sett uppfyller alla krav.

Skulle man vinna upphandlingen börjar sedan en period fyllt med förhandling. Man presenterar sitt lösningsförslag som givetvis ratas då det inte var det dom efterfrågade. Då tar man fram kravlistan och visar på vad dom (tekniskt) skrivit att dom vill ha. Men det är klart, om dom betalar mer kan dom ju få det dom egentligen vill ha istället! Vidare försöker man så långt det går att förhandla bort alla (i vårt tycke) orimliga krav, eller saker som vi egentligen inte vill göra men skrev att vi kunde göra för att det var uppställt som ett krav.

I slutändan får den offentliga verksamheten en halvtaskig lösning som inte alls motsvarar det dom egentligen vill ha. Förmodligen blev det även dyrare än vad som framgick av det vinnande budet. Och risken att råka ut för mindre nogräknad företag som bluffade om sina förmågor är uppenbar.

Eftersom regelverket är som det är, är möjligheten för det offentliga att verkligen få de prisvärda och funktionsdugliga lösningar de förtjänar, minimal. Man kan fråga sig om systemet med offentlig upphandling, vars intentioner givetvis är sunda, egentligen mest leder till bortslösade skattekronor på mer eller mindre dåliga lösningar?

Och för mig, som faktiskt vill leverera högkvalitativa lösningar som matchar organisationers behov, går offentligen upphandlingar helt emot det jag står för.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

07 juni 2017

Högutbildning inte lösningen på allt

I dagens Sverige ska alla vara högutbildade och vi ska konkurrera med kunskap. Att vara högutbildad innebär att man är mer eller mindre specialist inom sitt område. Men för att verkligen kunna utnyttja denna specialiserade arbetskraft måste dessa personer fokusera på sitt område och offra mer vardagliga sysslor. Om en högutbildad måste städa eller göra andra "enkla jobb", går dennes tid åt till något som tar tid från det som personen är specialist på. I förlängningen går detta ut över sveriges konkurrenskraft internationellt sett. Att någon städar åt en högutbildad utnyttjar den samlade kompetensen bättre än att alla "tar hand om sin egen skit".

Högre utbildning framhålls ofta som lösningen på allt, men jag tycker att detta mantra behöver ifrågasättas en aning. Målet att "alla" bör utbilda sig skulle leda till ett väldigt resursslöseri genom att högutbildade tvingades ägna sin tid åt enklare jobb, som ju faktiskt måste göras. Det är därför inget fel på enkla jobb. De utgör en viktig samhällsfunktion och det är väldigt tråkigt att yrken som dessa dras med dåligt rykte. Speciellt tråkigt är att vänstern tenderar att nedvärderar dessa yrken genom att t.ex. kalla städning för pigjobb. Det som behövs är att lyfta städning och andra "lågstatusyrken" som något som faktiskt bidrar till helheten och därmed Sveriges framgångar.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

08 maj 2017

Skolans barnaga fortgår på gympalektionerna

I princip ingen svensk skulle idag svara jakande på frågan "ska fysisk bestraffning vara tillåtet i skolan". Gott så. Men jag tänker tillbaka på min egen skolgång och de fruktade gymnastiklektionerna. För den som saknar kondition vill jag påstå att det är en slags fysisk bestraffning att tvingas springa på skolgympan. För det är ju inte så att barnen kan välja om dom vill springa eller inte. Alla ska med. Och även om det teoretiskt är möjligt att slippa springa är det inte många barn som skulle våga ställa sig upp mot idrottsläraren och säga att den inte vill vara med. Vidare, vem har inte fått en fotboll i ansiktet, blivit omkulltacklad eller på andra sätt faktiskt skadats mer eller mindre. Det kanske ingår i dessa sporter, men för den som saknar fysik, motivation och talang är det måttligt kul. Gympalektionerna är den sista bastionen i svensk skola där vuxna utdelar fysisk smärta till barnen. Det är en plats där medfödda egenskaper bedöms utifrån en idealmänniska. En plats där det är naturligt att dela in människor i a- och b-lag. Det är inte hälsosamt.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

10 april 2017

Nyfiken på Minimalism? Se denna dokumentärfilm.

Idag vill jag rekommendera en dokumentärfilm som kan förändra ditt liv. Minimalism: A Documentary About the Important Things är precis vad det låter som. Här är trailern:



Minimalism uppleves nog lätt som predikande från redan frälsta. Men det är viktigt att komma ihåg att minimalism är olika saker beroende på vem du frågar. För mig handlar om att jag upplever mig friare utan allt för mycket saker. Alla prylar runt omkring mig tar "energi" och uppmärksamhet. Att rensa bort dem ger mig sinnesro. Vad minimalism är för dig, om ens något, bestämmer du själv.

För övrigt önskar jag att jag hade modet att kalla mig för en "hugger" liksom dom i filmen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

12 mars 2017

Det uppskrämda folket

Vattnet i Lund är just nu klassat som otjänligt och halva stan uppmanas att koka sitt vatten. Men vad innebär detta egentligen? Jag upplever att myndigheter blivit alltmer försiktiga (paranoida) när det gäller att skydda oss medborgare. Är det för att skydda sig själva? Det regnar larm över oss. SMHI "klassar" jättemycket nuförtiden och järnvägen ställer in tåg när detta händer. Dvs inte pga av det verkliga vädret, utan varningen i sig är tillräcklig för att ställa in tåg.

Jag funderar på hur farligt det egentligen är att dricka vattnet i Lund? Själv har jag inte blivit sjuk än :-). Jag förstår att det finns personer med nedsatt immunförsvar eller annat som gör dem utsatta, men för den friske misstänker jag att det aldrig var en fara.

Att kalla vattnet för otjänligt gör att det låter i det närmsta giftigt och skrämmer upp folk. Min mamma ringde mig och blev nästan hysterisk då hon inte kunde övertala mig att koka vattnet eftersom "det var bajs i det". (Det är inte fekala bakterier enligt senaste uppdateringen, utan en jordbakterie.)

Är det verkligen ett hälsosamt samhälle när allt runtomkring oss är farligt och larmen haglar? Måste man verkligen "larma" eller hade det kanske räckt med en mindre varning till verklig utsatta?


Intressant? Andra bloggar om: , , , ,