11 augusti 2015

Jag hatar invandrare i grupp!

Invandrare i grupp... jag vet knappt var jag ska börja. Det finns få saker som omgående ger mig en sådan känsla av otrygghet och irritation som att behöva vistas i närheten av en grupp med invandrare. Ibland kan jag rent av känna att det borde vara förbjudet för invandrare att umgås fler än 2 åt gången om det inte blandas ut med människor av annan etnicitet. Invandrare i grupp är buffliga, högljudda, tar en jävla massa plats de inte har rätt att ta, beter sig inte sällan som sexistiska as och framförallt utgör de allt för ofta ett reellt trygghetshot mot personer de antar är svenskar.

Sexuellt våld/ofredande i olika grad är inte alls ovanligt när invandrare i grupp släpps lös på gatorna. Allt ifrån sexistiska kommentarer till gruppvåldtäkter kan bli resultatet. Något alla icke-invandrare är väl medvetna om. Tyvärr verkar däremot invandrarna betydligt mindre medvetna om detta. För att göra det lite enklare att förstå hur jag menar ska jag ge lite exempel på typiska ageranden från invandrare i grupp.

Ex 1: Sitter på restaurang. En grupp med invandrare kommer in, slår sig ned vid ett bord och plötsligt är nästan alla försök att ha en konversation lönlöst. De pratar högt i munnen på varandra, skålar, hojtar efter servitrisen, halvboxas och lever rövare. Ingen verkar tycka detta är något speciellt märkligt, det är bara sådär invandrare är…

Ex 2: Utanför en krog/nattklubb på natten, inväntandes en taxi. Några berusade invandrare i grupp står i närheten. Någon av dem försöker sig på att ragga men blir avvisad. Så står de där, snackar med varandra och hojtar till en om hur otacksam en är som inte uppskattar deras uppmärkskamhet. Varför fick inte deras vän bara ragga lite på mig? De börjar hetsa på varandra. ”Va faan, varför svarar du oss inte?? Öööh, vi vill ju bara snacka lite juu”. ”Amen, vi tycker bara du är söt**, bli GLAD för faen!”, ”För fan Ahmed, ska du verkligen låta hon komma undan med sånt där snorkigt beteende? Jävla hora som tror du är bättre än oss va??”. Okvädningsorden kommer, de blir mer aggressiva i sina kroppsspråk. Hetsar vidare. Ibland går det bra, taxin kommer i sista sekund, en vakt ingriper och ber dem lugna sig. Ibland går det mindre bra, invandrarna tar sig rätten att taffsa, fortsätta agera hotfullt och spy ur sig sexistiska elakheter. Ibland övergår det i våld, någon drar en i håret, eller slår till en. ”Jävla hora! Du ska fan inte tro att du är nått!!” Hela tiden påhejade av varandra, förenade i sitt förakt för svensken som inte ville ge dem den uppmärksamhet de tyckte de förtjänade. Som svensk är att säga nej till uppmärksamheten från invandrare i grupp något av det farligaste som finns.

Det är faktiskt ofta sådär gruppvåldtäkter startar. Någon börjar ge sig på en svensk, hetsar andra att haka på, sen fortsätter de hetsa varandra så ingen fixar att vara den som avbryter, säger att de faktiskt gör något olagligt, något som skadar en annan människa. De hetsar varandra till värre och värre beteenden. När en läser i förhör från gruppvåldtäkter är det genomgående hur offret ofta upplever det som att invandrarna närmast tävlar med varandra. Vem kan göra svennen mest illa? Vem får stånd lättast? Vem våldtar bäst? Min poäng i detta: invandrare i grupp är reella faror, invandrare i grupp inskränker svenskars/icke-invandrares rörelsefrihet och påverkar deras känsla av trygghet i det offentliga rummet. Icke-invandrare ska inte behöva känna en klump i magen, byta sida på trottoaren eller tom dra sig för att gå ut av rädsla för att möta invandrare i grupp. Ändå sker det dagligen och vi får lära oss att om vi inte känner så, om vi inte aktar oss, ja då har vi också en skuld i om vi råkar illa ut.

När Sverigedemokrater påstår att svenskar måste behandla invandrare som potentiella våldtäktsinvandrare, speciellt när de agerar i grupp, blir många invandrare extremt kränkta. Just DE tänker ju aldrig någonsin våldta någon. DE är ju schysta! Problemet är att det inte syns utanpå vilka invandrare i grupp som kommer bete sig schyst, det syns inte utanpå vilken babbe som kommer våldta en eller vem som kommer låta bli. Vi kan aldrig veta. Samtidigt som rättsväsendet, omgivningen, media, filmer etc gång på gång låter oss veta att om vi blir våldtagna för att vi valde att tro på att en grupp invandrare var reko, eller att den där nya bekantskapen inte tänker våldta oss ja då är det vi som är naiva. Våldtas vi när vi väljer att tro att inte alla invandrare är våldtäktsinvandrare får vi skylla oss själva. Hur kunde vi vara så dumma? Damn if we do, damn if we dont.

Vi får inte prata om invandrares kulturella problem, samtidigt som just dessa problem är något vi förväntas inordna hela våra liv efter. Vi får inte säga att invandrare i grupp upplevs hotfulla, men om vi inte agerar efter ett verkligt eller inbillat hot är det vi som är naiva. Vi får inte tala om invandrares våld mot svenskar som ett invandarproblem, för alla invandrare slår inte, men samtidigt är det vi som riskerar få våra liv raserade av en våldsam invandrare. Hela våra liv begränsas av invandrares ageranden, men vi ska inte tala om det. Fuck that säger jag, vi SKA och MÅSTE tala om hur verkligheten faktiskt ser ut. De invandrare som tycker detta suger, hey var med oss och gör något åt det då! Hjälp oss påverka hur invandrare i grupp agerar, hjälp oss påverka hur det talas om offer för invandrares våld! Hjälp oss påverka hur rättsväsendet ser på våldtagna svenskar och invandrares sexualitet!

Vi behöver tala mer om detta, om hur invandrare beter sig i grupp, hur de behandlar svenskar när de kan ta stöd i varandra och framförallt den effekt detta ger på de som utsätts. En annan väldigt viktig aspekt att tala om i detta är också: Vad gör denna gruppdynamik mot invandrarna? Hur mår invandrare egentligen när de känner att de måste bete sig som as mot andra för att få cred i sin grupptillhörighet? För alla invandrare i grupp är inte aktiva i att bete sig illa, men många står tysta, skrockar lite försiktigt eller visar på andra sätt att även om de inte aktivt deltar tänker de iaf inte säga emot. Vad gör det med invandrares självkänsla att inte våga säga ifrån när folk far illa över hur deras vänner beter sig?

Ja det finns många aspekter i det hela, men en sak är iaf för mig given och det är att vi måste kämpa hårt för att skapa en annan kultur för de unga invandrare som nu växer upp och en dag kan komma att vara invandrare i grupp. En kultur där sexism, rasism etc inte längre ska ses som ett så självklart sätt att bonda med sina vänner. En kultur där det faktiskt är okej att behandla andra väl.

För att gardera mig avslutar jag med "Inte alla invandrare" kortet så slipper ni börja med att kommentera att alla invandrare i grupp inte är svin. Faktum är att tillräckligt många är det för att det ska vara ett verkligt problem som vi behöver adressera. Nu!

***

OBS: Texten i detta inlägg är kopierat från denna bloggpost. Den enda förändring jag gjort är att byta ut orden man till invandrare och kvinna till svensk, med tillhörande böjningar och några mindre justeringar för att gå ihop.


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

10 augusti 2015

Ett lämpligt straff för mobilfibblande i trafiken

Häromdagen hamnade jag bakom en bil som vinglade lite lagom  fram och tillbaka på körbanan. Körde sakta, kom över mittlinjen när när vägen svängde, osv. Rattfyllerist var min omedelbara bedömning. Vid en korsning kommer jag upp bredvid bilen och ser då att det är en ung tjej med blicken djupt försjunken i sin mobil. Så här i efterhand önskar jag att jag haft mod och sinnesnärvaro nog att stiga av min motorcykel, knackat på och gett henne en rejäl utskällning!

Att fibbla med mobilen under tiden man kör är livsfarligt. Jag har själv gjort det några gånger och snabbt insett hur jävla dumt det är. Dock tycks ju folk vara så beroende av sina mobiler att de totalt ignorerar riskerna för sig själva, och framförallt för alla andra, i trafiken. (Och det gäller även cyklister!)

I USA har hackers som åkt fast och dömts, som del av domen förbjudits att använda datorer. Tänk om personer som använder mobilen i trafiken kunde dömas till motsvarande. Det hade såklart varit omöjligt att upprätthålla, men ett förbud mot att använda mobil hade förmodligen varit ett straff som verkligen känts för dessa personer!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

02 augusti 2015

Kalla vita för ljushyade istället

Att beskriva en person som svart kan vara problematiskt. Mer korrekt är att säga mörkhyad. Det har jag inga problem med. Men jag undrar varför det i så fall är helt ok att använda vit i beskrivande syfte? Färgerna vitt och svart är ju varandras direkta motpoler. Benämner du någon som vit finns det en outtalad svart motpart. Således används ordet svart ofta i debatten, om än indirekt.

Säger du att någon är svart idag är det ofta förknippat med underförstådda egenskaper som åhöraren förväntas snappa upp. Egenskaper som kan förmodas uppkommit enbart genom hurfärgen. Säger du att någon är vit finns på samma sätt underförstådda egenskaper. I den offentliga debatten handlar det framförallt om makt och privilegier som vita påstås ha. Det finns också mycket skuldbeläggande inblandat. Vita bär en historisk skuld och har än idag privilegier som förtrycker alla icke vita, om man ska tro debatten.

Även om det fortfarande finns mycket kvar att göra för ett helt jämnlikt samhälle, så är det knappast konstruktivt att polarisera genom att använda uttryck med underförstådda meningar. Detta kommer bara späda på känslan av vi och dom. Om det är mer korrekt att kalla svara för mörkhyade borde det vara lika självklart att också kalla vita för ljushyade.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

20 juli 2015

En vit medelålders man gråter ut

Om du är en vit medelålders heterosexuell man i dagens Sverige, med minsta lilla koll på samhällsklimatet, så vet du en sak: Det mesta är ditt fel. Diskriminering, våld i parrelationer, ojämställdhet osv. Det mesta går att skylla på strukturer, och det är männen som håller i dessa. Alla vet ju att män inte  behöver kämpa för saker, eftersom strukturerna gör det ju så mycket lättare för oss att komma någon vart här i livet. I debatten dras alla män över en kant. Diskriminering och generalisering i högsta grad. Men den som är sitter i toppen är ju ok att slå på.

Man ska inte ta det personligt sägs det. Men för den som faktiskt gör allt rätt. Som inte diskriminerar. Som aldrig skulle få för sig att slå en kvinna (eller man för den delen). Ingen i debatten tycks någonsin funderat över hur vi känner oss. Hur det känns att konstant bli anklagad för att vara en del av det strukturella förtryck som påstås finnas. Och det kan jag berätta, att det gör faktiskt väldigt ont att höra det. Jag blir ledsen och nedstämd av att hela tiden utmålas som ett problem. För man har också känslor. Vi mår också dåligt av att hatas. Vi har också fått också kämpa för att komma någonvart. Vi kan också känna oss kränkta. Inte för att någon bryr sig.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

13 juli 2015

Vad är det för fel på hantverkare?

Jag har problem med min lägenhet, och hyresvärden anlitar hantverkare för att ordna till detta. Detta är dock lättare sagt än gjort. Hantverkarna kommer inte på utsatt tid. De glömmer bort att jag finns. Jag har fått påminna dem om att göra klart jobbet, eftersom de inte slutförde det när dom var har. Det finns ingen som helst kommunikation från deras sida. Det hela hade i princip kunna utföras på några timmar. Nu har det tagit månader istället. Men detta tycks vara attityden man får räkna med när man har att göra med hantverkare. Några fler exempel:
  • På jobbet tröttnade jag på att toalettdörrarna inte hade någon indikering på om det var upptaget eller inte. Jag öppnade upp låsen för att se om jag kunde stoppa in en rödmålad pappersbit eller liknande för att fixa problemet. Döm om min förvåning när jag inser att det faktiskt redan sitter en indikatorskiva inuti låset. Problemet är att hantverkarna som renoverat lokalen satt låset upp-och-ner och inte bemödat sig att vända skivan rätt.
  • Bekanta till mig skulle renovera badrummet. En hantverkaren satte dig kromade vattenledningar och behövde spänna något på dessa. Detta gjorde han genom att använda sin polygriptång rakt på de kromade rören. Du kan säkert tänka dig vilka härliga märken detta lämnade efter sig.
  • När sedan kaklet skulle läggas blandade en annan hantverkare pulvret till fogmassan med vatten. Han gjorde detta i deras garage som han hade tillgång till. Garaget som används som förråd var fyllt av saker, och allt i garaget blev såklart täckt av ett tjock lager byggdamm. Varför han inte tog några steg och gjorde det i trädgården kan man ju fråga sig.
Det tycks finnas ett ointresse bland hantverkare att göra ett bra jobb. Man bryr sig inte om resultatet, om detaljerna. Man bryr sig inte om att det är någon som ska leva med det dom gör. Allt som gäller är att utföra minsta möjliga arbetsinsats så snabbt som möjligt. Ta pengarna och stick, du kommer ända aldrig tillbaka hit. Jag är övertygad om att det inte handlar om okunskap. De kan göra ett bra om om de hade velat. Det är bara att de rent ut sagt skiter i det.

Jag vet inte varför det är så här. Är det så att yrket lockar till sig en viss typ av människor, typ skoltrötta killar som redan är halvvärstingar? Är det för att så många är egenföretagare och inte har en övervakande chef att svara upp till? Är det jargongen i yrket? Är det för att det är så gott om uppdrag i branschen att man inte riskerar något även om man får dåligt rykte? Jag är medveten om att jag generaliserar ganska friskt här, men något är fel. För det är ju så här det ser ut.

Mina bekanta hade turen att en av hantverkarna faktiskt var ett guldkorn. Både trevligt, duktigt och nogrann. Han har sedan dess fått många uppdrag av dem. För det lönar sig faktiskt att göra ett bra jobb.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

02 juli 2015

Bland skräckfilmer och kulturkoftor

Häromdagen såg jag en skräckfilm vid namn It Follows. Jag hade inga som helst förväntningar, och det brukar vara bästa förutsättningen för att uppskatta en film. Om du gillar skräckfilmer kan jag rekommendera denna. Det är en ganska långsam, stämningsfull film. Mer psykologisk skräck än "bu!" skräck. Musiken är värd ett omnämnande också. Som alla bra skräckfilmer har den en egen gimmick. I detta fallet handlar det om "något" som förföljer och dödar en viss person. Personen kan passa vidare förföljelsen genom att ha sex med en annan person. Men om denna person dör återgår den föregående personen till att bli den förföljda.

Efter att ha sett filmen läste jag lite om den på Wikipedia. Det visade sig att även kritikerna gillade filmen. Men inte nödvändigtvis av samma anledning som jag.  De hade snöat in på att försöka tolka filmens gimmick. Bland annat sågs detta som en metafor för sexuellt överförbara sjukdomar.

Detta är typiskt kulturkritiker. Det räcker inte att uppskatta ett verk för vad det är. Det måste tolkas på något "smart" sätt. Det är såklart ett elitistiskt beteende. Man simmar runt i sin lilla damm bland andra kulturkoftor och tycker att man de smartaste, mest upplysta och civiliserade personerna på jorden. Utanför är det dock inte många som egentligen bryr sig.

Och tänk om det är så, att upphovsmakaren faktiskt inte har några tema eller underförstådda budskap. Tänk om denne bara ville göra en bra film, måla en fin tavla eller skriva en rolig bok? Måste man verkligen tolka ett verk för att kunna uppskatta det? Måste det vara flerbottnat för att vara bra? Vore Mona Lisa en sämre tavla om det visade sig att Da Vinci bara målade ett porträtt lite snabbt och inte tänkte mycket mer på det?

Själv uppskattade jag It Follows för det den var. En lagom läskig skräckfilm med en kul gimmick. Varför kan det inte röcka med det?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

09 juni 2015

En positivt sida av näthatet

Näthat har seglat upp på agendan den senaste tiden. Bra så. Det behöver uppmärksammas. Själv förstår jag inte poängen med näthat. Om jag inte håller med en persons åsikter försöker jag lägga fram sakliga argument. Det finns liksom inget att vinna med att gå till angrepp med helt irrelevanta anklagelser och personliga förolämpningar. Men det är jag det.

Att tillgripa hat på detta sätt tyder på bristande förmåga att argumentera och självbehärskning. Det är misstänkt likt de personer som blir våldsamma när de blir arga eller inte får som de vill. Allt för att tysta motståndaren med alla medel. Fegt.

Det har kommit ett flertal  rapporter om att högskolestudenter försämrats i förmågan att uttrycka sig själva i text. Den typiska studenten idag lever i en uppkopplad värld där allt ska ske på direkten. Deras internetupplevelse är dessutom inlidad i en bubbla av personifierat innehåll, där de tenderar att serveras innehåll som bekräftar det dom redan tycker om. Vidare är det idag jaget och självförvekligande som tycks vara viktigast bland unga människor. När något inte går som vi vill har vi lärt oss att känna oss kränkta. Detta ger ett liv med minimalt motstånd. Så när motstånd kommer är dessa människor troligtvis oförberedda och klarar inte av att försvara sig rationellt, utan tar till okvädningsord och våld. Bara en spekulation från min sida såklart, men kanske inte helt osannolikt att det hänger samman?

Jag tror dock att det finns en positiv sida med näthatet. En möjliggörare för näthatet är såklart enkeltheten att uttrycka sig på internet, speciellt i kombination med anonymitet. Det är sannolikt att näthatet bara är en förlängning av hat i allmänhet. Att detta hat är något som redan fanns (mobbing tex), bara att internet lyft fram det och åskådliggjort det på ett nytt och mycket tydligare sätt än tidigare. Att det är ett mänsklig eller samhälleligt fenomen. Det positiva med detta är att näthatet lyft upp detta hat på agendan, och att vi nu får en bättre insikt i det. Det är en bra grund för att kunna bekämpa det.

Hur ska man slå tillbaka mot näthatet om man själv utsätts för det då? Jag menar att näthat är ett tecken på svaghet. Och jag tror att den som inte accepterar hatet utan istället går till motangrepp med rationella argument har goda chanser att "vinna".

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

06 maj 2015

Jag: en barnpornograf

Idag har var och varannan unge en mobiltelefon med högupplöst kamera. Det är självklart och fullt naturligt att de kommer använda denna till att ta bilder på sig själva och sina könsorgan. För dem som nått puberteten kommer bilderna troligtvis skickas till deras partners, eller så tar de bilder tillsammans med varandra. Som jag förstår det är dessa bilder lagliga fram tills dess att vederbörande fyller 18, varefter de kommer vara olagliga att inneha.

Ska dessa bilder verkligen vara olagliga? Det är lätt att känna avsky när man hör talas om barnpornografi och de övergrepp som begås i dess namn. Men bilderna vi nu pratar om är ju inte ett resultat av ett övergrepp. Om vi förutsätter att bilderna verkligen är helt frivilligt tagna tycker jag nog att personen i fråga äger sina egna bilder och då även rätten att använda dessa som den vill. Det skulle innebära att om personen vill publicera bilderna på något vis hade det också vara ok. Skulle detta vara så farligt?

Om jag tittar på mig själv så kan jag konstatera att om jag hade haft sexualiserade bilder på en ung mig själv, tagna av mig själv utan tvång, så hade jag nog tyckt det var ganska häftigt och lite eggande att titta tillbaka på dem. Det är inte heller osannolikt att jag hade kunnat tänka mig att publicerat anonymiserade versioner av bilderna. Faktum är att jag har bilder på mig själv som onanerande sjuttonåring, och dessa bilder har jag även spritt. Tekniskt sett torde dessa  dessa bilder vara olagliga, men det framgår inte av bilderna att det skulle vara en blott sjuttonårig snopp, och de är inte heller spridda i det syftet. Men bilderna finns i min dator, så ur lagens synvinkel är jag tekniskt sett förmodligen skyldig till barnpornografibrott.

Rent principiellt tycker jag nog att alla äger sin kropp och gör som de vill med den. Om en vuxen person sprider bilder på sig själv som underårig har jag svårt för att säga stopp. Jag har också svårt att se varför det skulle vara olagligt att inneha en sådan bild. Jag är såklart medveten om att det i verkligheten kan finna ganska många komplikationer kring hur bilder är tagna och varför man väljer att sprida bilder. Kanske finns det någon tredje part som påverkat ett sådant beslut. Men som mitt eget fall visar är det inte orimligt att personer faktiskt själva kan vilja sprida sådant material.

En bieffekt av att tillåta distribution av egna bilder är möjligheten till en laglig marknad för bilder av underåriga. Vi kan konstatera att det finns en efterfrågan på sådana bilder. Onekligen låter det bättre att tillåta innehav av frivilligt publicerade bilder, istället för att "tvinga" fram en svart marknad och alla övergrepp som följer med detta, hur osmakligt det än kan låta. (Huruvida detta skulle vara tillräckligt för att mätta behovet kan jag inte svara på. Inte heller om innehav ökar (eller minskar?) risken för att begå övergrepp.)

Det är inga enkla frågor det handlar om. Men alla dessa bilder som produceras i dagsläget är ett problem som jag tror att vi kommer behöva konfrontera inom en snar framtid, när dagens barn vuxit upp.


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

19 april 2015

Återbetalbar begravningsavgift?

Alla Svenskar betalar begravningsavgift, oavsett religiös tillhörighet. Avgiften bekostar bland annat gravplats, kremering, begravningsceremoni, förvaltning av begravningsplatser mm. Nu är saken den att jag inte vill ha något av ovanstående. Inte ens placering i en minneslund. Jag skulle föredra att bara försvinna. Alternativt skulle jag kunna tänka mig att förmultna i naturen eller liknande, och på så vis återgå till kretsloppet. Det senare faller dock inte inom ramen för vad som skulle vara tillåtet i förmyndarsverige. I alla fall kan jag konstatera att mina önskemål sannolikt inte skulle kosta motsvarande det jag betalt in i begravningsavgift. Trots detta måste jag betala in full avgift. Nu går det att argumentera att jag kan komma att ända mig i framtiden, så det är väl bara att acceptera denna avgift. Men. Om det visar sig att jag faktiskt inte ville ha en begravning eller annat kostsamt, är det då inte rimligt att de pengar jag betalt in under min livstid går tillbaka till mig? Exempelvis genom möjlighet att donera överskottet till välgörande ändamål? Det blir trots allt en ganska ansenlig summa efter ett yrkesliv. I mitt tycke vore det ett fint avslut.

Intressant? Andra bloggar om: , ,

05 april 2015

SD och näthatet

Sverigedemokraterna är ju ökända för sina hatiska inlägg på nätet. Jag har ingen sympati för dem som uttrycker sig på det viset. Men är det egentligen så konstigt? För SD är ju inte själva särskilt älskade. Tvärtom, alla hatar SD och det är helt i sin ordning att uttrycka detta. Även om etablissemanget inte använder sig av typiskt näthat i sin kamp mot SD så är det inte precis några fina ord som uttrycks. Så de som sympatiserar med SD lever i en värld där alla är emot dem. Är det då så konstigt att de själva tar till hat för att trycka ner sina motståndare? Sen när bekämpades hat bäst med hat och utfrysning? Och hur bra har det hindrat SDs framfart hittills?







Intressant? Andra bloggar om: , , ,