26 december 2017

Jämställt bilkörande?

Då och då kommer de rapporter om att män fortfarande kör bilen när familjen ska åka någonstans, vilket förklaras med att det är ett arv från förr. Som att det skulle vara någon slags jämställdhetsmarkör. Jag kan se två aspekter som slår sönder detta argument.

För det första är det sannolikt så att män i större utsträckning är kvinnor tycker att det är roligt att köra bil. Om det är så, att ena parten faktiskt tycker om att köra bil, känns det inte som ett särskilt svårt val att göra.

Själv tycker jag det är måttligt roligt att köra. Är det inte trevligare att sitta bredvid och njuta at naturen som susar förbi. När man kör missar man ju detta eftersom man måste fokusera på trafiken (vilket iofs kan vara meditativt i sig själv). Att inte köra ger möjlighet till långa stunder då man kan fokusera på andra sysselsättningar. Läsa en bok, fibbla med mobilen, prata med barnen, osv.

Att läsa in patriarkala strukturer i detta är att underskatta kvinnors fria vilja. För även om det finns ett förflutet där män plats bakom ratten grundade sig i strukturer, och män fortfarande kör mest, tror jag att kvinnor helt enkelt gör ett medvetet val och hellre ägnar sig åt sådant de ser som meningsfullt och stimulerande.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

03 december 2017

Mångkultur Kräver En Gemensam Grund

Läser man företagsekonomi är det tydligt att en viktig framgångsfaktor är företagskulturen. Alla medarbetare måste dela dess värderingar och arbeta mot samma mål. Först när detta är uppfyllt kan enskilda medarbetares unika egenskaper och kultur ge bredd och ytterligare förstärka företagets konkurrenskraft. Om det däremot skulle skapas fraktioner inom företag, som inte vill samma sak och kämpar för sin egen sak, inser de flesta att det riskerar skada företaget.

Det borde inte vara särskilt utmanande att påstå att samma principer gäller för de flesta samlingar av människor, från familjen till samhället som helhet. Inte i Sverige dock. Här omfamnas mångkulturen, till sådan grad att det fattats riksdagsbeslut om det. Detta vurmande för mångkultur sker dock helt okritiskt. Förmodligen för att det är tabu att uttrycka åsikter som kan uppfattas som kränkande eller negativa för människogrupper. För även om det kan finnas positiva saker med mångkultur så krävs det en gemensam, grundläggande kultur i botten för att det ska fungera och ge dessa positiva effekter som det pratas om.

Det välfärdssamhället vi byggt upp i Sverige under lång tid bygger på vår gemensamma kultur. Om vi vill att det Svenska samhället även fortsättningsvis ska tillhandahålla högklassig välfärd, behöver vi också en gemensam kultur. För om inte alla delar de grundläggande värderingarna kommer det inte fungera. Då kommer välfärden ätas upp inifrån tills att den brister.

Det handlar inte om att ta människors egna kultur från dem. Men för att lyckas som samhälle måste vi jobba tillsammans mot ett gemensamt mål. Då måste vi också lägga ifrån oss våra personliga åsikter och anamma de gemensamma värderingarna. Den personliga kulturen och dess värderingarna håller vi främst för oss själva, i den privata sfären. Det går dock inte att helt stänga ute den personliga kulturen, och det ska vi inte heller. Det är när den får sippra fram och komplettera det gemensamma som mångkulturen kan bli en vinnare. Precis som i företagsvärlden.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

12 november 2017

Jag vill vara en Kramare

Minimalism: A Documentary About the Important Things är en film jag kan rekommendera alla att se. Kanske kan den fungera som en ögonöppnare för ett sundare liv? För mig som redan eftersträvar ett minimalistiskt leverne innehöll filmen dock inte så mycket nytt. Men en sak fastnade.

I filmen åker huvudpersonerna (The Minimalists) runt och föreläser om sin bok och livsstil. De träffar mycket folk på vägen, och som brukligt är räcker dessa fram handen för att hälsa. Men då säger huvudpersonerna istället "Nah, I'm a hugger" och hälsar därefter på dessa (helt okända) människorna med en vänskaplig kram.

Jag önskar att jag hade modet att vara en Kramare. I dagens egocentriska och kalla samhälle är jar tyvärr rädd för att det snarare hade uppfattats som stötande än vänskapligt. Det är tråkigt, för om det är något vi behöver mer av är det gemenskap, öppenhet och värme.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

08 oktober 2017

Mysteriet Sverigedemokraterna

Proffstyckarna är förbluffade. Det tycks kvitta hur många skandaler Sverigedemokraterna drabbas av, väljarna flyr ändå inte. Tvärtom, partiet ser ut att kunna sluta som Sveriges näst största i valet nästa år. Hur kan det komma sig, varför accepterar väljarna detta parti?

Det är väl egentligen ganska uppenbart. Man röstar inte på partimedlemmarna, utan på partipolitiken.
Och är det egentligen så dåligt?

För att vända på det, är det bättre att rösta på personerna än på politiken? Är det så bra att nästan bara personer med fallenhet för att stå i rampljuset, ofta groomade i ungdomsförbunden, ska ha en chans att bli politiker?

På sätt och vis kan man se något positivt i Sverigedemokraterna ur denna synvinkel. Att förd politik lockar och engagerar. Och det är synd att övriga partier inte klarar detta.

Nu är ju SD i det närmsta att uppfatta som ett enfrågeparti. Man röstar på dem för att göra sin röst hörd i just invandringsfrågan. Att en femtedel av befolkningen tycker en enskild fråga är så viktig att man är beredd att rösta på ett enfrågeparti är i sig uppseendeväckande. Det är dessutom rimligt att det finns en ansenligt mängd därute som även dem håller med i just denna fråga, men inte vill rösta på SD bara för en enskild fråga.

Det kan bara ses som ett misslyckande från övriga partier att man inte lyckats hantera denna fråga, och man inte lyckas engagera mer folk med sin politik.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

11 september 2017

Svenska Kyrkan väljer. Men inte den etiska vägen.

Svenska Kyrkan har val. I sedvanlig ordning tummar man på etiken och skickar ut information on valet till ALLA Svenska hushåll. Trots att det finns ett tydligt medlemsregister att tillgå, och att man numera "bara" organiserar drygt 60 procent av Svenska folket, så väljer man att göra på detta vis. Dåligt!

På tal om medlemmar, så kablas det just nu ut att det strömmar in nya medlemmar i kyrkan med anledning av valet. Hela "900 personer blev medlemmar i augusti, nästan 400 fler än samma månad förra året"! Samtidigt kan vi konstatera att 86000 personer gick ur kyrkan förra året. Visst ska man se det ljusa i saker och ting, men detta är bara ett skrattretande försök att få mediauppmärksamhet.

Jag undrar för övrigt om det det inte kommer en backlash denna månad. För när röstkortet dimper ner i brevlådan blir det en påminnelse om att man är medlem i en organisation man inte bryr sig om, och det som till slut får en att lossa tummarna och skicka in begäran om utträde. Man kan ju hoppas :-)

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

03 augusti 2017

Jag kan INTE ha roligt utan alkohol

Egentligen har jag inget emot nykterister. Alla får lov att leva sina liv som de själva känner. Vad jag dock har svårt för är den attityd som vissa har. Det är uppenbart att man ser sig som moraliskt överlägsen. Man har kommit till en insikt som inte alla andra har. Ofta vill man försöka konvertera sin omgivning. Likheterna med religiösa är slående.

Ett tydligt exempel på detta är standardfrasen "jag kan ha roligt utan alkohol". Det ligger en dömande underton i detta. Varför måste ni andra förvränga era sinnen för att kunna ha roligt? Det är någon som ser sig som bättre än andra som säger så. Det är väl jättebra om du kan ha roligt utan sprit. Men vi andra, som uppskattar smaken, det social umgänget och såklart även berusningen, låt oss dricka utan dömande pikar.

Vi ska inte heller glömma alla dem vars personlighet faktiskt gör det väldigt svårt att "ha roligt" utan alkohol. Alkohol, och även själva drickandet (att fingra på en ölflaska eller sippa från ett vinglas) är ett social smörjmedel. Detta underlättar för många att delta i sociala sammanhang. Det låter kanske tragiskt att höra, speciellt för dem som är naturligt sociala och glada. Men alla är tyvärr inte födda med samma sinne.

Många tycks se likhetstecken mellan alkohol och att vara kraftigt berusad. Men det handlar inte om att supa sig full, utan om att alkohol och kulturen runt omkring faktiskt är väldigt betydelsefull för många. Det tar fram viktiga sidor av vad det är att vara det social däggdjur som vi faktiskt är.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

03 juli 2017

Offentlig upphandling ett recept på misslyckande

Det händer att jag hjälper till i periferin med att processen att lägga anbud på offentliga upphandlingar. Det är inte roligt. Låt mig berätta lite om hur det går till.

Den offentliga verksamheten sammanställer en kravlista med skall- och börkrav. Intressenter måste uppfylla alla skallkrav, medan uppfyllda börkrav ger "bonuspoäng". Så det gäller alltså att ens produkt, tjänst eller system uppfyller så mycket som möjligt av dessa krav. Vanligtvis klarar man inte detta, i alla fall inte till ett rimligt pris. Kom ihåg att billigast vinner. Att ljuga och påstå att din produkt faktiskt klarar något som den inte gör är dock inte smart, då det kan leda till dryga skadestånd.

Det är då det gäller att vara kreativ. Varenda ord i upphandlingsunderlaget synas. Det handlar inte om att försöka förstå vad dom egentligen vill ha, utan om att försöka tolka det på ett sätt som är till ens egen fördel. Är kraven otydligt uppställda tolkas det på billigaste möjliga sätt. Kan ett ord betyda flera saker? Finns det krav som är orimliga eller rent av omöjliga att uppfylla? Chansa på att det går att förhandla bort i efterhand!

Ibland kan det vara uppenbart vad som åsyftas med ett krav, men beställaren har uttryckt sig lite vagt och kravet låter sig således tolkas på ett sätt som vi är fullt medvetna om att det inte kommer uppfylla verksamhetsmålet. Det skiter vi i, för i detta läge handlar det bara om att pressa priset och kunna presentera ett lösningsförslag som tekniskt sett uppfyller alla krav.

Skulle man vinna upphandlingen börjar sedan en period fyllt med förhandling. Man presenterar sitt lösningsförslag som givetvis ratas då det inte var det dom efterfrågade. Då tar man fram kravlistan och visar på vad dom (tekniskt) skrivit att dom vill ha. Men det är klart, om dom betalar mer kan dom ju få det dom egentligen vill ha istället! Vidare försöker man så långt det går att förhandla bort alla (i vårt tycke) orimliga krav, eller saker som vi egentligen inte vill göra men skrev att vi kunde göra för att det var uppställt som ett krav.

I slutändan får den offentliga verksamheten en halvtaskig lösning som inte alls motsvarar det dom egentligen vill ha. Förmodligen blev det även dyrare än vad som framgick av det vinnande budet. Och risken att råka ut för mindre nogräknad företag som bluffade om sina förmågor är uppenbar.

Eftersom regelverket är som det är, är möjligheten för det offentliga att verkligen få de prisvärda och funktionsdugliga lösningar de förtjänar, minimal. Man kan fråga sig om systemet med offentlig upphandling, vars intentioner givetvis är sunda, egentligen mest leder till bortslösade skattekronor på mer eller mindre dåliga lösningar?

Och för mig, som faktiskt vill leverera högkvalitativa lösningar som matchar organisationers behov, går offentligen upphandlingar helt emot det jag står för.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

07 juni 2017

Högutbildning inte lösningen på allt

I dagens Sverige ska alla vara högutbildade och vi ska konkurrera med kunskap. Att vara högutbildad innebär att man är mer eller mindre specialist inom sitt område. Men för att verkligen kunna utnyttja denna specialiserade arbetskraft måste dessa personer fokusera på sitt område och offra mer vardagliga sysslor. Om en högutbildad måste städa eller göra andra "enkla jobb", går dennes tid åt till något som tar tid från det som personen är specialist på. I förlängningen går detta ut över sveriges konkurrenskraft internationellt sett. Att någon städar åt en högutbildad utnyttjar den samlade kompetensen bättre än att alla "tar hand om sin egen skit".

Högre utbildning framhålls ofta som lösningen på allt, men jag tycker att detta mantra behöver ifrågasättas en aning. Målet att "alla" bör utbilda sig skulle leda till ett väldigt resursslöseri genom att högutbildade tvingades ägna sin tid åt enklare jobb, som ju faktiskt måste göras. Det är därför inget fel på enkla jobb. De utgör en viktig samhällsfunktion och det är väldigt tråkigt att yrken som dessa dras med dåligt rykte. Speciellt tråkigt är att vänstern tenderar att nedvärderar dessa yrken genom att t.ex. kalla städning för pigjobb. Det som behövs är att lyfta städning och andra "lågstatusyrken" som något som faktiskt bidrar till helheten och därmed Sveriges framgångar.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

08 maj 2017

Skolans barnaga fortgår på gympalektionerna

I princip ingen svensk skulle idag svara jakande på frågan "ska fysisk bestraffning vara tillåtet i skolan". Gott så. Men jag tänker tillbaka på min egen skolgång och de fruktade gymnastiklektionerna. För den som saknar kondition vill jag påstå att det är en slags fysisk bestraffning att tvingas springa på skolgympan. För det är ju inte så att barnen kan välja om dom vill springa eller inte. Alla ska med. Och även om det teoretiskt är möjligt att slippa springa är det inte många barn som skulle våga ställa sig upp mot idrottsläraren och säga att den inte vill vara med. Vidare, vem har inte fått en fotboll i ansiktet, blivit omkulltacklad eller på andra sätt faktiskt skadats mer eller mindre. Det kanske ingår i dessa sporter, men för den som saknar fysik, motivation och talang är det måttligt kul. Gympalektionerna är den sista bastionen i svensk skola där vuxna utdelar fysisk smärta till barnen. Det är en plats där medfödda egenskaper bedöms utifrån en idealmänniska. En plats där det är naturligt att dela in människor i a- och b-lag. Det är inte hälsosamt.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

10 april 2017

Nyfiken på Minimalism? Se denna dokumentärfilm.

Idag vill jag rekommendera en dokumentärfilm som kan förändra ditt liv. Minimalism: A Documentary About the Important Things är precis vad det låter som. Här är trailern:



Minimalism uppleves nog lätt som predikande från redan frälsta. Men det är viktigt att komma ihåg att minimalism är olika saker beroende på vem du frågar. För mig handlar om att jag upplever mig friare utan allt för mycket saker. Alla prylar runt omkring mig tar "energi" och uppmärksamhet. Att rensa bort dem ger mig sinnesro. Vad minimalism är för dig, om ens något, bestämmer du själv.

För övrigt önskar jag att jag hade modet att kalla mig för en "hugger" liksom dom i filmen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

12 mars 2017

Det uppskrämda folket

Vattnet i Lund är just nu klassat som otjänligt och halva stan uppmanas att koka sitt vatten. Men vad innebär detta egentligen? Jag upplever att myndigheter blivit alltmer försiktiga (paranoida) när det gäller att skydda oss medborgare. Är det för att skydda sig själva? Det regnar larm över oss. SMHI "klassar" jättemycket nuförtiden och järnvägen ställer in tåg när detta händer. Dvs inte pga av det verkliga vädret, utan varningen i sig är tillräcklig för att ställa in tåg.

Jag funderar på hur farligt det egentligen är att dricka vattnet i Lund? Själv har jag inte blivit sjuk än :-). Jag förstår att det finns personer med nedsatt immunförsvar eller annat som gör dem utsatta, men för den friske misstänker jag att det aldrig var en fara.

Att kalla vattnet för otjänligt gör att det låter i det närmsta giftigt och skrämmer upp folk. Min mamma ringde mig och blev nästan hysterisk då hon inte kunde övertala mig att koka vattnet eftersom "det var bajs i det". (Det är inte fekala bakterier enligt senaste uppdateringen, utan en jordbakterie.)

Är det verkligen ett hälsosamt samhälle när allt runtomkring oss är farligt och larmen haglar? Måste man verkligen "larma" eller hade det kanske räckt med en mindre varning till verklig utsatta?


Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

05 mars 2017

Liten anekdot om vikten av att behärska Svenska språket

För ett antal år sedan mådde jag riktigt psykiskt dåligt. Det slutade med ett besök på psykakuten. Väl där fick jag träffa en läkare av utländsk härkomst. I mitt tillstånd var jag inte särskilt pratglad. Jag var inåtvänd och hade svårt att uttrycka hur jag kände. I ett sådant läge gäller det att den man träffar har förmågan att sätta sig in i patientens situation och hjälpa denne uttrycka sig. Min erfarenhet är att det är just detta som skiljer en bra terapeut från en dålig.

Problemet var att läkaren i detta fall hade uppenbara svårigheter att uttrycka sig på svenska på ett nyanserat sätt. Han klarade inte av att sätta ord på de känslor och upplevelser jag hade. Resultatet blev att han inte kan ha förstått hur jag egentligen mådde och det är tveksamt om han kunde ställa en särskilt bra diagnos.

Det är svårt att uttrycka sig på andra språk än sitt modersmål. Men det borde gå att träna upp, och för vissa yrken borde det vara ett krav. Just detta fall visar hur viktigt det är att kunna uttrycka sig på svenska inom vissa yrkesgrupper. Jag har ingen anledning att ifrågasätta läkarens medicinska kompetens. Men hans verbala kompetens gjorde honom direkt olämplig att hantera ett fall som mig.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

12 februari 2017

Modiga företag/personer pudlar inte för minsta lilla

För ett tag sedan bytte Statoil namn till Circle K och fick samtidigt en ny utstyrsel på sina stationer. Någon fantasifull person lade märket till bensinstationernas flaggor, som alltid varit tre på rad, med den nya loggan nu stavade till tre stycken K på rad. Precis som KKK, den amerikanska vitmaktrörelsen!!! Pressen larmades, och även om bolaget försökte försvara sig dröjde det inte länge innan de pudlade och började rätta till "misstaget".

Detta är inte unikt. I det lättkränktas land jagas folk och bolag för allt som kan uppfattas som stötande, oavsett egentligt syfte. Och pressen hänger på, för det är billig publicitet. Det var såklart inget som trodde att Circle K medvetet satt upp flaggorna på detta vis, eller att de på något vis hade samröre med organisationen KKK. Men det gick ändå att dra igång ett litet drev.

Det är såklart fånerier. Jag önskar att Circle K, eller andra bolag eller personer i liknande situationer, hade haft mod nog att ställa sig upp och säga "Ha ha, det var ju lite olyckligt. Men bara tanken på att koppla ihop oss med KKK är så absurd att vi inte ser någon anledning att förändra vår flaggsättning. Hejdå."

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

12 januari 2017

Skatteverket tar gärna mer men aldrig mindre i skatt

Om du tjänar pengar i egen verksamhet ska du givetvis skatta för detta. Även om vi deklarerar en gång om året kräver skatteverket att vi betalar in preliminärskatt varje månad. Varför kan man undra. Jag kan bara anta att skatteverket förutsätter att svenskarna inte kan hantera sina pengar och således kommer slösa bort alla sina pengar om de skulle få lov att hantera dem själv.

Preliminärskatten bygger på att man uppskattar sin framtida inkomst och skickar in detta till skatteverket. Om dom godkänner din uppskattning får du sedan betala in en skattesumma baserat på detta varje månad. Efter din slutgiltiga deklaration jämförs den inbetalda summan med den faktiska skatten du ska betala, och mellanskillnaden krävs in eller betalas tillbaka.

Eftersom du omöjligen kan veta vad du kommer tjäna som egen företagare är det hela en gissningslek. Så var det även för mig, och första året med mitt företag var min preliminärskatt väldigt låg. Andra året, efter första årets deklaration, höjde skatteverket min preliminärskatt baserat på förra årets deklarerade inkomst. Det är väl ganska rimligt under omständigheterna.

Sedan kom ett år då det slumpade sig att jag fick några väldigt bra uppdrag och tjänade bra mycket mer än föregående år. Så fort skatteverket insåg detta höjde de såklar min preliminärskatt igen. Nästföljande år var jag tillbaka på samma låga nivå som första åren, och därefter har det bara gått nedför.

Då tänker man ju att skatteverket skulle titta på föregående års inkomst och anpassa preliminärskatten till den nu mycket lägre nivån, precis som när det höjde skatten. Men icke! Vill du få sänkt preliminärskatt måste du ansöka om det.

Alltså: Skatteverket höjer omedelbart din preliminärskatt om de ser en chans till det, utan att du har något att säga till om. Men de sänker den aldrig självmant!

Då jag är lat (och lite för att jävlas med systemet) har detta lett till att jag under många år betalat in stora mängder för mycket i preliminärskatt. Det är väl iofs trevligt att få tillbaka mer än hälften i skatteåterbäring. Men fy fan vilket jävla system det är...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

05 januari 2017

Neutralisera förpackningsbluffarna

Igår skrev jag om diverse livsmedelsförpackningar jag stött på som irriterar mig. Med tanke på hur mycket bluff och båg det är med livsmedel och dess förpackningar funderade jag på om man hade kunnat komma till rätta med detta genom att lagstifta fram krav på neutrala och informativa förpackningar. Anta att man skulle kräva följande:
  • Förpackningar ska vara neutrala och enfärgade.
  • En liten företagslogga kan väl gå för sig, men produktloggor, tecknade figurer eller andra lockbeten går bort.
  • Ingen onödig luft tillåts i förpackningen. Produkter som "kan sjunka ihop något under transport" får helt enkelt skakas ihop i fabriken.
  • Produkter inom samma segment ska ha jämförbara förpackningar och information
  • Bild tillåts endast om det är på produkten som den ser ut när man öppnar förpackningen.
  • Innehållsförteckning i typsnitt tillräckligt stort för att inte behöva förstoringsglas för att läsa.
  • Alla ingredienser deklarerade. Inga undantag.
  • Även tillverkningstekniska ämnen och processer måste deklareras (idag slipper man deklarera att exempelvis oliver legat i lutbad för att bli svarta).
  • Innehållsdeklarationen inkluderar information om hur varje ingrediens har behandlats, dess mängd och vad dess syfte är.
  • Uttryck som naturligt, super, hemlagat eller liknande ord får inte användas.
  • Ord som färsk, inga/utan och 100% måste motsvara det som folk i allmänhet uppfattar dem att vara.
  • Ny hälsomärkning utformad enligt modell rött-gult-grönt, tydligt placerad på framsidan, baserad på senaste forskningsrön, utan inverkan från livsmedelsindustrin.
  • Överträdelser straffas genom försäljningsförbud i minst ett år.
Det låter tråkigt och för tankarna till forna öststaterna. Men det är samtidigt lockande för att komma till rätta med problemen, som ju är riktiga problem som branschen inte själv har ett intresse av att lösa. Låt produkterna tävla på lika villkor, inte vilken tillverkare som kan locka och lura konsumenterna mest. Livsmedelsföretagen skulle såklart protestera till att börja med, men förmodligen anpassa sig inom kort då det såklart finns pengar att tjäna.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

04 januari 2017

Korkade eller direkt lögnaktiga livsmedelsförpackningar

Livsmedelsföretagens marknadsföring tycks allt mer gå ut på att lura konsumenter att tro att de köper något som de egentligen inte gör. Detta är ett axplock av förpackningar jag har stött på i och irriterat mig på.
  • "Polfärskt": Köper vi bröd ska det vara färskt. Fryst bröd är det bara glutenintoleranta som måste hålla till godo med. Men Polarbröd har lyckats med konststycket att få fryst bröd till att låta positivt genom att hitta på ett egen namn på det!
  • "Bara bär": Finnerödjas syltliknande produktet heter så. Och det är ju något positivt med en produkt av det slaget utan tillsatt socker. Blåbär och hallon finns det att välja på. Bara det att 30% av innehållet är äpple, vilket visserligen inte är fel i sig. Men ett produktnamn som *bara* bär utesluter liksom möjligheten att blanda i äpple, som ju är en frukt, inte bär...
  • För att synas i butikshyllorna vill man ha en stor förpackning. Speciellt flingor har anammat detta och gör allt för att maximera ytan riktad mot konsumenten. För ett tag sedan öppnade jag ett paket Axa Have/Äpple/Kanel. "Innehållet kan sjunka ihop något under transport". Det köper jag. Men även påsen av plast inuti tycks krympa nuförtiden. I detta fall räckte den strax över halva boxen. Innehållet i själva påsen hade dessutom sjunkit ihop...
  • Populärt på senaste tiden är lägga mindre i förpackningarna på ett sätt som inte konsumenters ska lägga märket till. Hur många lägger egentligen märket till att det bara är 450 gram i en "500 grams" förpackning? Och gör man förpackningarna smalare på djupet ser den lika stor ut som vanligt i hyllorna.
  • Alla vill äta hälsosamt. Således proklamerar man gärna att det är numera är "30% mindre socker" (eller fett, salt, etc) i produkten. För det första kan man ju undra varför man var tvungen att ha allt detta socker i från början? Vidare kan man fråga sig hur man gått tillväga för att få produkten att smaka lika gott utan detta socker? Men framförallt måste man ju konstatera att 30% mindre av "jättemycket" fortfarande är väldigt mycket.
  • Fiskgratäng med *gott* mos: Detta påstående är bara komiskt. För vem säljer en produkt med äckligt mos?
  • Ärtsoppa (Ica eller Felix?): Denna säljs i 500-gramskorvar. På förpackningen kan man läsa att en portion är 300g. Är man ensam kommer det alltså bli över. Är man två kommer det inte räcka. Likadant om man försöker dela två korvar på tre och fyra personer. Först om man köper tre förpackningar och delar på fem personer går det jämt ut!
  • Miniriskakor från Friggs: Innehåller 45% majs och bara 5% ris (resten är choklad i detta fallet). Samma sak med deras "Tunna riskakor". Det räcker tydligen att något ser ut som en riskaka för att man ska kunna kalla det för det?
  • Lättyougurt: Låter hälsosamt, men eftersom man häller i massor med socker innehåller dessa produkter dubbelt så många kalorier som naturell lättfil, och fortfarande mer än standardyogurt. "Lätt" my ass.
  • AirWick: På denna sprayflaska med luftfräschare står det med stora bokstäver "100% Natural". Läser man det finstilta visar det sig dock att det är drivgasen som åsyftas. Vilket iofs är bra i sig. Men det är uppenbart att man försöker få det att framstå som att själva produkten man syftar på, dvs lukten, aromen.
  • Apelsinjuicer: 100% fruktinnehåll skryter man gärna med på framsidan. Vad man inte berättar är att livsmedelsindustrin lobbat till sig att slippa redivisa vissa ingredienser. Apelsinjuice (och säkerligen andra juicetyper också) genomgår en tillverkningsprocess som gör den smaklös. Lösningen är att tillsätta smakämnen. Dessa smakämnen har via kemiska processer utvunnits ur frukt, och behöver därför inte redovisas. Smaskigt!
  • Juicer, smoothies och andra fruktprodukter: På förpackningarna av dessa slag visar man gärna upp bilder på hallon och blåbär, granatäpple, diverse "superbär" och andra goda smaker. Men tittar man på innehållet får man sällan särskilt många procent av det goda. Istället är det nästan garanterat till större delen bestående av druvjuice, äpple, eller banan. Billigt och bra. Bara i med lite färgämnen och aromer så märker konsumenterna inget...
Suck...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,