15 april 2007

Är anonyma bloggares åsikter mindre värda?

Häromdagen läste jag bland kommentarerna på Roger Jönssons blogg. En person vid namn Sture Nilsson uttryckte där sin förfasan över att vissa personer inte skriver under med sitt riktiga namn. Sådana ska rensas bort enligt Sture. (Tydligen räcker det inte med att bara skriva under med sitt riktiga namn, utan man ska helst också ha ett "normalt" namn. Som Jönsson eller Nilsson antar jag. C.L.K. Arquette duger i alla fall inte enligt Sture...)

Jag tillhör själv dom som bloggar anonymt. Det finns framförallt två anledningar till detta:

  • Det ger mig frihet att skriva vad jag verkligen tycker utan att behöva oroa mig. Jag är nämligen en feg jävel som sällan har mod nog att uttrycka mina åsikter, varken i riktiga livet eller på nätet. Men åsikter har jag. Och anomymiteten ger mig den trygghet som krävs för att jag ska våga delta i debatten.
  • För det andra ger det mig möjlighet att prata om privata saker som jag inte vill ska associeras med mitt namn. Sjukdomstillstånd och sexliv är saker som dom flesta helst bloggar om anonymt. Jag vill inte begränsa mig i ämnesval, men jag vill inte heller att tex framtida arbetsgivare ska kunna surfa in på mig blogg och läsa om mina sjukdomar...

Det stora frågan är om mina åsikter är mindre värda än dom som undertecknar med sitt riktiga namn? Det tycker inte jag. Visst är det respekt till alla som bloggar med riktiga namn, men jag värderar anonyma bloggare lika högt. Och jag tycker att alla ska få chansen att säga vad dom tycker.

Om jag inte hade kunnat bloggat anonymt hade jag aldrig gjort det. Jag är mycket glad att jag började. För jag upplever det som väldigt nyttigt att skriva av sig sina tankar. Det lättar på trycket i min ständigt ältande hjärna. När man tycker till måste man också veta vad man tycker. Innan jag blev Biggles kunde jag inte definiera mig själv i form av ideologier. Jag visste nog egentligen inte vad jag tyckte om någonting. Nu vet jag mer, och jag lär mig nytt varje dag, både av att skriva själv och av att läsa och delta i debatten på andra sidor.

Det har alltså inneburit en kraftig personlighetsutveckling för mig att blogga. Det hoppas jag att andra får uppleva också. Med eller utan sitt riktiga namn.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

8 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Uttryckte han verkligen sin förfasan över att vissa personer skriver under blogginlägg med sitt riktiga namn?
Så står det i alla fall i ditt inlägg. Jag trodde det var tvärtom: att han förfasade sig över att vissa i-n-t-e skriver under med sitt riktiga namn.

Lennart Regebro sa...

" Är anonyma bloggares åsikter mindre värda?"

Svar: Ja. Mer värda är dom som skriver under med ett konsekvent och hyfast unik namn. Mest värda är dom som länkar till en egen blogg.

Det beror på att dom som har en egen blogg kan hållas "ansvariga" för det dom skriver.

Tycker jag.

LeoH sa...

En åsikts värde eller tyngd avgörs inte av om jag känner bloggaren. En åsikt är en åsikt.
Däremot har jag märkt att annonyma bloggare har lättare till kränkande personangrepp än andra.

Biggles sa...

Jah: Självklart. Jag har rättat till det nu. Tack för anmärkningen.

Lennart & Leoh: Ju mer "substans" det finns hos en bloggare, ju mer respekt ger det så klart. Men åsikterna är ju däremot värda lika mycket oavsett vad, tycker jag, i alla fall så länge man inte använder anonymiteten för att sprida personangrepp och andra fulheter.

Gabriela, the Food Lover! sa...

Håller med helt och hållet om att anonymitet är underbart när man bloggar. Jag skriver inget om politik, kränker ingen, kritiserar inte... men jag vill inte heller att all ska veta vem jag är, var man kan få tag på mig, mm. Det är så lätt nuförtiden att ta reda på en individs info (mobilnr, personuppgifter, inkomst mm) att anonymitet är en 'blessing'. Åsikter och kunskaper är lika värda om man heter Jansson, Åkesson, Larsson, ABC, XYZ, eller Xilonen... :-)

Knute sa...

Jajamen, så är det precis, jag känner igen mig, personlighetsutveckling var det. Min omgivning förskonas numera från att höra mina resonemang om världens elände. Innan var jag som Fleksnes som satt vid frukostbordet och upprört kommenterade morgontidningen och skickade politiskt korrekta insändare till Sydsvenskan.

Anonym sa...

Inte att förglömma är att standardrådet till alla skolungdomar som vistas på nätet är att inte uppge personuppgifter. Det är ett bra råd som jag tycker ska ges även till vuxna, man vet aldrig vilka tokar som lurar i vassen.

Är man konsekvent och använder samma namn så ser jag ingen skillnad mot textskrivare som skriver under synonym -- som ju är ett vedertaget grepp.

Anonym sa...

Pseudonym tyckte jag att jag skrev, vad hände egentligen?