17 juli 2012

Lidl Innoverar: Kanelbulls-Ciabatta?

Lågpriskedjen Lidl har på sina ställen börjat med butiksbakat bröd. Det är gott. Speciellt Ciabattan tycker jag om. Men det finns ett problem. I butikens ugn bakar man både matbröd och kaffebröd. Sannolikt på samma plåtar. För det är inte ovanligt att matbröden har smak av kanel eller något annat sötsliskigt. En gång satt det till och med en klump med kanelbullsfyllning intryckt under ett bröd jag köpte där. Osötad Ciabatta med kanelsockersmak, tvi!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

14 juli 2012

Kan omskärelse av pojkar liknas vid att skära av öronsnibbarna?

I debatten om omskärelser av pojkar hävdas det ibland att detta går att likna vid att en ny religion skulle vilja skära av öronsnibbarna på sina barn, vilket såklart aldrig skulle tillåtas i Sverige, än mindre utföras av sjukvården. Men är de två jämförbara?

Svaret är nej, de båda är inte jämförbara. Öronsnibbar fyller ingen som helst funktion, medan förhuden är sprängfylld med nerver som spelar en stor roll för sexualiteten!

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

11 juli 2012

Livsmedelsindustrins portionsbluff bidrar till ökat kaloriintag

När du köper en fryst pizza (~350g) till middagsmat, hur ofta händer det då att du bara äter upp halva pizzan? Du kanske dricker en 50cl läsk till maten. Givetvis dricker du bara halva läsken. Lite chips till favoritprogrammet på TV? En handfull (25g) räcker gott och väl, eller? En Bounty till eftermiddagsfikat är gott. självklart äter du bara en av de två bitarna i paketet. Och när du köper ett ½-liters GB-glasspaket tar du såklart 2 skopor(!) glass ur det. Känner du inte igen dig? Det är i alla fall så här som livsmedelsindustrin menar att deras produkter äts.

För några år sedan fanns det tankar på att införa krav på livsmedelstillverkare att skriva ut näringsinnehåll på förpackningarna. Det var inte så populärt, eftersom de helst inte vill skylta med kaloribomberna de marknadsför. Så i ett sätt att hinna före myndigheterna hittade man på en egen märkning, kallad GDA (Guideline Daily Amounts), och på så sätt slapp man lagstiftarens påhitt och kunde istället själv designa märkningen på ett sätt som passade de egna intressena.

Det smarta man gjorde var att definiera hur stor en portion skulle vara. Genom att använda sina verklighetsfrånvända portionsstorlekar får man det att se ut som att produkten är mycket nyttigare än vad den egentligen är. En snabb titt på produktens framsidan visar att frysta pizzan innehåller x antal kalorier. Men den som läser lite noggrannare ser att detta gäller för endast halva pizzan.

Industrin påstår att konsumenterna inte förstår den klassiska "per 100g" märkningen. Men läran om procent tillhör kunskap alla svenskar ska ha tillägnat sig i grundskolan. Det är det tveklöst enklaste sättet att ge en bild av innehållet som kan jämföras mellan olika produkter. Vid jämförelser ser man skillnaderna, och kan då göra en rättvis bedömning av en produkt. Det är såklart inte bra, från producentens synvinkel. Bättre att låta konsumenterna följa en asterisk till det finstilta så att den som har med sig förstoringsglas och miniräknare till butiken kan fördjupa sig i beräkningarna...

En helt ovetenskaplig iakttagelse är att det mest verkar vara onyttiga saker som använder sig av denna märkning. Jag antar att dessa har mest att vinna på att förvilla konsumenterna.

Den grundläggande idén bakom märkningen är dock god. Att på ett enkelt sätt kunna få en uppfattning om en produkts kaloriinnehåll och kunna jämföra denna med alla andra produkter. Men som det är utformat är detta inte möjligt, eller ens tanken bakom det. Istället är det medvetet utformat på ett bedrägligt sätt. jag frågar mig när konsumentverket tänker sätta stopp för denna bluffmärkning?

Läs mer hos Råd & Rön.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

07 juli 2012

Evolution genom slumpmässiga mutationer är alldeles för osannolikt

Från religiöst håll framhålls ofta att evolutionen så som vetenskapen kommit fram till att det fungerar med dess slumpmässiga förändringar, skulle vara alldeles för osannolik för att ha kunnat inträffa. Man räknar på sannolikheten och gör felaktiga analogier, allt eftersom verkligheten inte stämmer överens med sagoboken man håller så kär. Men sannolikhetsberäkningarna stämmer inte eftersom man (medvetet?) inte tar i beaktning hur det genetiska urvalet faktiskt sker. För att klargöra vad jag menar gjorde jag en bild:


Den som önskar kan fritt kopiera och använda bilden. 

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,