14 april 2012

Att tolka mänskliga rättigheterna till sin egen fördel

Religiösa känner sig marginaliserade i dagens "sekulära" samhälle. Det är uppenbarligen svårt för dem att acceptera att inte längre kunna diktera vad alla andra ska tro och göra. De mänskliga rättigheterna är dock som tur är lite av en gummiparagraf, så genom att tolka dessa kreativt kan man få igenom lite av varje. Så här kan det låta:

-Ska abort vara tillåtet? -Nej, ett foster är en människa. Alla människor har rätt att leva enligt de mänskliga rättigheterna!

-Har ett barn religionsfrihet, inklusive rätt till frihet från religion? -Nej, det är en mänsklig rättighet för föräldrar att ge barnen en uppväxt och uppfostran enligt deras religiösa övertygelse!

Vänta här nu. Vad det barnets rättigheter eller föräldrarnas som skulle respekteras? Det där med att vilja styra över andra sitter tydligen väldigt djupt...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

02 april 2012

Forskning vs hur det går till i Sverige

Jag läste en bok om grupparbete, och fastnade för en tabell som beskriver utsagor från etableringsfasen av arbetsgrupper med avseende på arbete och gruppklimat:

Utsagor från grupper med gynnsam utveckling Utsagor från grupper med negativ utveckling
Vilka är vi? Det finns intresse för de enskilda medlemmarna. Trevlig gruppatmosfär. Alla medlemmar gillar gruppen och trivs.
Mål och uppgifter diskuteras. Inga diskussioner om gruppens mål och struktur.
Struktur diskuteras Försiktighet och omtänksamhet mot varandra.
Vilja att hitta strategisk struktur med tanke på uppgiften. Låg prioritering av gruppsammanhållningen (exempelvis: ”vi hinner inte träffas utanför schemalagd tid”).
Roller, normer och kommunikationsmönster utvecklas. Konflikter kan anas (kännas), men diskuteras inte öppet.
Växande gruppsammanhållning. En viss upptagenhet av inflytandet (påverkan) från omgivningen.
(Hammar-Chiriac & Hempel, 2008)

Boken menar att etableringsfasen är mycket viktig för gruppens utveckling, och rekommenderar ett gruppkontrakt där alla medlemmar öppet diskuterar samarbetetsmål och struktur.


En annan bok jag läst beskriver hur man motiverar medarbetare i en organisation (Jacobsen & Thorsvik, 2008):
  1. Tydliga, konkreta mål ("öka försäljningen med 10%") är mer motiverande än otydliga mål ("måste sälja mer").
  2. Mål med klara tidsgränser är mer motiverade är mål utan tidsangivelse om måluppfyllelse.
  3. Mål som av individen uppfattas som en utmaning och samtidigt realistiska är mer motiverande än mål som är lätta att nå.

När jag läste detta slog det mig att det finns ett antal likheter med hur grupperna med negativ utveckling fungerar och vissa aspekter av Svensk politik. Skolan och integrationspolitiken är två ämnen som jag osökt kommer att tänka på. Jag vet förvisso inte hur skolan och integrationsprojekt går till på riktigt, men baserat på det jag hört är det ganska långt ifrån ovanstående ideal om hur man på bästa sätt formar grupper och motiverar människor. Folkpartiet drev för några år sedan tesen om att ställa krav är att bry sig. Och ser man till forskningen så ligger det uppenbarligen något i det...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,