27 februari 2010

Garth Marenghi's Darkplace

Darkplace är en mini-serie i 6 delar som jag inte tror letade sig fram till Svenska kanaler. Synd, för det är en underbart flippad serie. Det handlar om (den påhittade) författaren Garth Marenghi som på 80-talet skapade tv-rysaren Darkplace, som dock aldrig sändes. Nu få vi se serien, tillsammans med kommentarer från skådespelarna. Garth's citat "jag är en av få som skrivit fler böcker än jag läst" tycker jag ganska bra beskriver humorn i programmet. Gillar du sånt kan jag varmt rekommendera denna serie. Kolla bara på denna underbara inledning:





Jag tröttnar aldrig på att titta på det introt :-)


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

23 februari 2010

Vem bör besluta om EMU?

I debatten inför folkomröstningen om emu för några år sedan tyckte jag det var väldigt svårt att välja sida. Eftersom jag inte kan mycket om ekonomi så var jag tvungen att lita på debattörerna och deras åsikter. Men hur lätt var det för en lekman, när tom två f.d. riksbankschefer satt i tv-sofforna och tyckte olika?

Det slutade med att jag röstade blankt. Det gjorde jag som en markering. Det är lätt att förstå argument som att man slipper växla när man ska ut och resa, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om vad som är bäst för Sverige i både det korta och långa loppet. Strunt i emotionella och praktiska argument. Om det är bättre för Sverige tycker jag det är värt att byta valuta. Men vem kan säga om det är bättre eller sämre för Sverige?

Jag tycker att det här är en fråga för den absoluta experteliten inom ekonomi att utreda och fatta ett beslut om. Det är så stort och avancerat att vanliga människor inte är kapabla att se konsekvenserna av ett beslut. Människor kommer då att rösta med känslorna (dvs nej) eller så har någon debattör från endera sida lyckats övertyga dom med sina argument. Det tycker inte jag känns som en bra grund för Sveriges framtida ekonomi.

Om det blir en ny omröstning kommer jag rösta blankt igen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

21 februari 2010

Köp Shareware istället för kommersiella datorprogram

Vad avgör när du köper program och spel till din dator? För mig finns ett stort avgörande: Jag väljer hellre shareware än program från större företag. Jag ska försöka redogöra för varför.

Först en kort introduktion. Shareware är ett koncept som funnits ganska länge. Det går ut på att man får lov att ladda ner och prova programmet innan man köper det, till skillnad från retail, där du måste välja program utifrån en kartong i butikshyllan och eventuella recensioner som du har snappat upp. Redan här finns alltså en stor fördel med shareware. Du vet vad du får, och behöver inte riskera att köpa något som du inte har behov av, eller som inte fungerar på din dator, eller som inte gör det du vill, osv.

Shareware utvecklas vanligtvis av mindre företag, och ett sätt att hävda sig i konkurrensen är att ha lägre priser. Dom flesta ligger runt 10-30 dollar, vilket är mycket prisvärt jämförelsevis. Betyder det lägre priset att dom är sämre? Nä, det tycker jag inte. Många program är avancerade och i samma klass som sina dyrare rivaler. Det är klart att inte alla är det, men man får förvånandsvärt mycket för sina pengar. Dessutom finns det möjlighet till nischmarknader med väldigt specialiserade program som stora företag aldrig skulle få för sig att göra.

En stor fördel med shareware är den personliga kontakten man kan få med utvecklaren. Det är inte alls ovanligt att man kan skriva till supporten och få svar direkt från den person som gjort programmet. Det ger garanterat bättre svar än från en helpdesk som läser innantill! Om du överhuvud taget får något support alls. Hos Microsoft m.fl. måste man upp med kortet för att komma i kontakt med någon som kan hjälpa dig om det uppstår problem med programmet du redan betalat för...

Hur ofta uppdateras ditt favoritprogram? Dom flesta stora tillverkare av program har fasta datum för uppdateringar, och tenderar att vara ganska oflexibla. Shareware utvecklare uppdaterar istället programmen när man har lust, eftersom man inte är uppbunden på samma sätt som ett stort företag. Bli inte förvånad om du skriver till en shareware utvecklare och rapporterar en bugg, och får ett svar inom en dag tillsammans med en uppdatering som fixar buggen!

Jag tycker man ska tänka på var ens pengar går när man köper ett program. Om du köper ett kommersiellt program från ett stort, multinationellt företag, så kommer dina pengar bla gå till marknadsföring, patenttvister, advokatkostnader, direktörslöner, stajlade kontorsbyggnader och en massa annat som man inte tänker på. Köper du shareware så går pengarna ofta direkt ner i fickan på den som gjort programmet. Jämför med att musikartister får pengarna istället för skivbolaget.

Konceptet shareware finns även inom spelbranschen, fast det kallas oftast inte för shareware nuförtiden. Den marknad som växt fram kallas ibland för "casual gaming" eller indie ("independent developers"). En ny term som dykt upp är MicroISV, där ISV står för "Independent Software Vendor"). Det finns mängder med småbolag som försöker överleva i branschen. Deras spel är oftast lite mindre och enklare än dom större retail titlarna, men håller ofta hög klass och har stort spelvärde. Tänk bara på att försöka köpa spelen direkt hos utvecklaren, istället för hos de portaler som också säljer spelen. Portalerna tar nämligen större delen av intäkterna (~75%) så genom att köpa direkt från utvecklaren egen sajt stöder man dom bättre.

Förutom shareware finns det så klart olika typer av freeware, både "open" och "closed source". Likheten med shareware är att dom oftast drivs i liknande former, dvs enskilda användare eller små företag. Ofta finns det möjlighet att donera små summor pengar till utvecklarna. Jag tycker det kan vara värt att tänka på här vad ens pengar går till. En liten summa här betyder mycket mer än en större summa till ett stort företag. Kanske gör din donering att privatpersoner kan samla sig mod och bryta sig loss från sin nuvarande arbetsgivare och start ett eget företag och förverkliga sin dröm!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

16 februari 2010

Skolan behöver lärare med pondus

Det är ingen hemlighet att skolan har problem med att kontrollera eleverna och se till att dom lär sig det dom ska. Det finns en tendens att dagens ungdomar kör över lärarna och skitet i auktoriteter. Det hela går nog mycket hand i hand med allt fokus på jaget i dagens samhälle.

Många som utbildar sig till lärare ser det som ett kall. Men bara för att man har lärarutbildning och brinner för sina ämnen betyder det inte att man är en bra lärare. Det krävs något mer för att hantera barnen i skolan. Hur ska man annars förklara arr vissa "icke behöriga" lärare är mycket bättre än sk behöriga?

Hundar är intressanta att studera eftersom dom är väldigt uppmärksamma på kroppsspråk och subtila eller undermedvetna tecken. Jag är övertygad om att man kan lära sig mycket om mänskliga relationer genom att titta på hundar. Bland hundar råder en ständig kamp om rangordningen. För hundägare gäller det att placera sig överst i denna rangordning. Gör man inte det tar hundarna över och bestämmer över människorna och det är då man riskerar problem. Tittar man på TV-programmet Dog Wisperer ser man snabbt hur huvudpersonen Cesar Millan utstrålar pondus som hundarna direkt uppfattar och underordnar sig. Det är ganska fantastiskt att se hur en hund som styr och totalt har tagit över hemma hos någon, nästan blir paralyserad när Cesar kommer in i huset. Det är också intressant att se hur snabbt hundarna accepterar sin nya situation i familjen när ägarna "tagit tillbaka" situationen. Att vara underordnad behöver inte vara något negativt. För hundarna innebär det att dom slipper vakta över människorna och försvara sin ledarroll, vilket är en mycket trevligare och mindre stressig tillvaro.

Här tror jag att vi har en del av lösningen på skolans problem. Lärare måste ha pondus och utstråla ledaregenskaper. De elever som utmärker sig och i princip kämpar för ledarrollen precis som hundar, ska inte få den möjligheten eftersom läraren har situationen under kontroll och inte viker sig. Det handlar inte om straff eller så, utan om psykologi och utstrålning. Och detta måste läras ut på lärarutbildningarna. Alla har det inte inbyggt. Mycket kan nog tränas upp. Men vissa kanske också måste acceptera att läraryrket inte passar dom, i alla fall inte de årskurser som har problem med uppkäftiga elever.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

14 februari 2010

Underliga trafikljus ger onödiga olycksrisker

Trafikljusens uppgift är att upprätthålla ordning på vägarna och minska olycksriskerna. Men ibland undrar jag hur dom egentligen tänkt när dom konstruerat ljusen? Här är några scenarion jag stött på här i Malmö:

Trafikljusen växlar riktning med jämna mellanrum, men de gående måste aktivt trycka på knappen för att deras ljus ska visa grönt. Annars är det rött för gående hela tiden. Det finns flera situationer med detta som kan vara problematiska.

För det första är det irriterande för de gående. Många konstaterar nog att när det är grönt för bilarna så kan dom själva också gå över trots att det är röd gubbe. Men har man otur så kommer det en bil som ska svänga. En bra förare tar såklart hänsyn till de gående, men alltför ofta stöter man på förare som tvärnitar framför en och blänger ilsket och pekar på den röda gubben. Risken för bråk och olyckor är uppenbar.

Dessa rödljus är ofta konstruerade så att om det nyligen slagit om till grönt för bilisterna men fortfarande är rött för de gående, och man trycker på knappen för grön gubbe inom en viss marginal så slår ljuset om på direkten. Det gående kommer alltså att gå fram till ljuset och stanna, trycka på knappen, för att sedan efter detta korta uppehåll se det gröna ljuset och bege sig ut i gatan. Om man istället tänker sig situationen från bilistens synvinkel så kommer denne fram till en korsning och ska svänga. Han ser en gående som har rött ljus och att denna person är medveten om detta och går fram till knappen och stannar. Fritt fram att köra med andra ord. Den han inte räknar med är att den gående ska få klartecken och bege sig ut på övergångsstället. Farligt!

Jag har också varit med om situationen att trafikljusen för gående ovan har en cykelbana bredvid sig, vars trafikljus är vänligt nog att vara automatiskt precis som bilisternas. Men när jag cyklat över gatan kommer det en bil som tutar på mig och pekar på de gåendes röda gubbe eftersom ljuset för cyklisterna bara var uppsatt på ena sidan gatan och inte syntes för bilisten... Måste dock anmärka att detta är fixat och det numera finns ljus på båda sidorna av gatan i den aktuella korsningen

Det finns lite andra situationer med trafikljusen som jag inte heller förstår mig på. Ta till exempel de ljus som på natten hela tiden envisas med att ställa om sig till rött i alla körriktningar och invänta trafik. Hur många gånger kommer man inte fram till dessa precis när dom slår om till rött och man tvingas sakta in, och så slår dom på direkten om till grönt igen. Det finns väl inget direkt farligt med detta, men nog är det irriterande. Dessutom tenderar dessa ljus att inte reagera på cyklister. Det är surt att mitt i natten komma till ett rödljus som helt enkelt vägrar slå om till grönt. Om det inte är några bilar i närheten kommer man till slut ge upp och cykla mot rött...

Som programmerare funderar jag ofta på hur andra tänkt när dom designat sina applikationer. Det måste ju finnas någon poäng med att man valt att programmera ljusen på detta sätt. Men jag kan ärligt talat inte förstå tankegångarna bakom de saker jag tagit upp i texten.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

12 februari 2010

Samtidigt under en bro i Malmö...

IDG.se rapporterar att Malmös satsning på Second Life kommer läggas ner. Som att någon är förvånad. 1.1 mille har kalaset kostat. IT-konsulten Logica fick uppdraget och skrattade säkert hela vägen till banken.

Om man besöker Malmö på riktigt och går till Stadsbiblioteket (som bilden i artikeln och här intill visar) så kommer man antagligen stöta på den hemlösa man som brukar stå där och sälja Aluma. Sånt har dock aldrig verkat bekymra de styrande sossarna i denna staden, trots att alla skulle med för några år sedan.

- Det här betyder definitivt inte att kommunen inte ska finnas i andra sociala medier, men kanske inte just i Second Life, säger Carina Nilsson (S).

Dom hemlösa får väl skaffa en dator så dom också kan vara med i den varma sociala gemenskapen...

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

09 februari 2010

Moralens kärna

Om du hade funnits skyldig till ett brott hade någon annan person hypotetiskt kunnat ta på sig skulden och avtjäna straffet. Men du hade aldrig kunnat avsäga dig ansvaret för brottet; det skulle strida mot alla grundläggande moraliska principer om ansvar. Trots det är det just det som är grunden i kristendomen. "Jesus dog för dina synder" hör man ofta. Oavsett vad du har gjort kan det förlåtas. Ursäkta!? Jag tycker det är totalt omoraliskt att kunna lägga över ansvaret på någon annan. Det du har gjort får du stå för. Något annat alternativ finns inte. Än värre är att kristendomen lär ut att den som utför onda handlingar men lägger över sin skuld på ett mänskligt blodsoffer belönas i evighet, medan den som utför goda handlingar och står för det den gjort straffas i evighet. Det är inte moraliskt försvarbart om du frågar mig. Man kan ångra sig och försöka göra gott, men aldrig frigöra sig från ansvaret. En moralisk rättfärdig gud borde premiera personer som klarar av att stå för det dom har gjort istället för lägga över skulden på någon annan.

Inspirerat av detta utmärkta inledningstal av Christopher Hitchens.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

08 februari 2010

Banta med Biggles

Så här i februari är det nog många som redan brutit sitt nyårslöfte om att banta. Jag vill påstå att det inte alls behöver så vara svårt att gå ner i vikt. Egentligen är det jätteenkelt. Input - Output; Kalorier in - Kalorier ut. Gör man av med mer kalorier än man sätter i sig så går man ner i vikt. Men i verkligheten är det såklart lite klurigare än så.

Olika dieter och metoder ser jag som ett sätt att hjälpa till. Det kan fungera, men jag är skeptiskt till dem. För i grunden handlar det om att göra av med kalorier. Problemet med alla dessa dieter som folk ger sig på är att dom oftast innebär stora förändringar personens liv och matvanor. Och sånt är dömt att misslyckas när engagemanget tryter. Dessutom är risken för jojo-bantning stor eftersom man efter sin diet återgår till det normala.

Det här är min metod. Jag vet att den fungerar, för detta är tipsen som äntligen fått min kära mor att gå ner i vikt efter att försökt gång på gång med olika dieter. Denna gång har hon ingen diet, utan bara mina tips. Och jag kan se på min mamma hur bra hon mår. Både av motionen och av glädjen av att hon är på rätt väg på ett hållbart sätt.

Maten

Regel 1: Ta en lagom stor portion mat. Inget mer. Men inte heller mindre. Ät så att du blir mätt, men ta inte onödigt mycket. Och bara EN portion. Inga omtagningar.

Regel 2: Inget småätande framför TVn på kvällen eller andra onödiga mellanmål. Ett bra tips är att borsta tänderna direkt efter middagen. Det gör det lättare att stå emot småätandet.

Om du tycker det är svårt att skippa den där chokladkakan du äter varje eftermiddag så är det bra att komma ihåg att sötsuget försvinner efter några veckor. Kroppen vänjer sig snabbt. Om du sedan äter en (liten) efterrätt på helgen så är det inte hela världen. Bara det inte sker varje dag.

Jag rekommenderar alltså att inte göra några stora förändringar i maten. Grunden är att äta lite mindre helt enkelt. Men vissa små förändringar kan vara smarta. Dricker du tex mjölk till maten så är det enkelt att byta ut den mot vatten eller Fun Light (sockerfri saft utan kalorier). Även om du älskar mjölk så är Fun Light en jättegod måltidsdryck, så det behöver inte kännas som ett straff. Skippar du 3 dl mjölk om dagen motsvarar det kalorier på typ ½ kilo på en månad. Alla bäckar små. Tänk smart. Vad kan du undvara eller byta ut utan att det gör något?

Motionen

Motion är såklart viktigt för att gå ner i vikt. Men även för att må bättre i allmänhet. Jag tycker att promenader är det bästa sättet att aktivera sig själv. Alla kan gå en promenad. Det enda som behövs är ett par bra skor (tips: kolla efter speciella "walkingskor").

En promenad på 1 timme om dagen, i rask takt för den som klarar det, kommer göra underverk! Prova att gå på morgonen, innan frukosten. Då lär kroppen vara tömd på lättingänglig energi och tvingas ta av fettreserverna. Men oavsett när på dygnet du går ska du försöka göra det till en regelbunden vana.

Det är viktigt att inte komma med ursäkter i början! Att vädret är dåligt eller att du missar ett TV-program är ingen anledning att skippa promenaden. Bara gör det! Oftast känns det helt ok när man väl kommit ut. Och efteråt kommer man vara glad att man tog sin promenad istället för att säcka ihop framför TVn.

Efter ett tag kommer du upptäcka en intressant sak. Om du inte får komma ut och gå kommer du känna dig rastlös och du kommer rent ut sagt må dåligt av om du inte får komma ut. Promenaden har blivit dagens höjdpunkt! Det här kommer efter ett tag, så därför är det så viktigt att inte skippa promenaderna i början!

Övrigt

Väg dig inte dagligen. Det är meningslöst, speciellt eftersom vikten fluktuerar hela tiden. Ett toalettbesök mer eller mindre påverkar mer än man tror. Om du tvunget måste väga dig, gör det med jämna mellanrum och fäst dig inte vid de exakta siffrorna, utan se helheten.

Lär dig lite om kalorier. Hur mycket behöver du ungefär per dag för att nå break even? Hur mycket innehåller maten du äter? Hur mycket gör du av med på en promenad? Genom att lära dig detta får du en bättre insikt i input-output och kan lättare se helheten. Det är tex nyttigt att kunna se att chokladkakan kanske kostar flera dagars promenader.

Bara för att något är nyttigt innebär det inte att man kan vräka i sig det. Nötter är ett bra exempel. Visst innehåller dom nyttiga fetter och sånt. Men fett är fett är kalorier, oavsett vilken sort det är. Och nu handlar det om att gå ner i vikt.

***

Med dessa små förändringarna är jag övertygad om att det är möjligt att gå ner i vikt och hålla fast vid den. Men inte över en natt. Det här är ett långsiktigt projekt. 2 kg i månaden är nog realistiskt. Men kom ihåg att 2 kg i månaden blir 24 kilo på ett år!

Lycka till!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,