19 april 2015

Återbetalbar begravningsavgift?

Alla Svenskar betalar begravningsavgift, oavsett religiös tillhörighet. Avgiften bekostar bland annat gravplats, kremering, begravningsceremoni, förvaltning av begravningsplatser mm. Nu är saken den att jag inte vill ha något av ovanstående. Inte ens placering i en minneslund. Jag skulle föredra att bara försvinna. Alternativt skulle jag kunna tänka mig att förmultna i naturen eller liknande, och på så vis återgå till kretsloppet. Det senare faller dock inte inom ramen för vad som skulle vara tillåtet i förmyndarsverige. I alla fall kan jag konstatera att mina önskemål sannolikt inte skulle kosta motsvarande det jag betalt in i begravningsavgift. Trots detta måste jag betala in full avgift. Nu går det att argumentera att jag kan komma att ända mig i framtiden, så det är väl bara att acceptera denna avgift. Men. Om det visar sig att jag faktiskt inte ville ha en begravning eller annat kostsamt, är det då inte rimligt att de pengar jag betalt in under min livstid går tillbaka till mig? Exempelvis genom möjlighet att donera överskottet till välgörande ändamål? Det blir trots allt en ganska ansenlig summa efter ett yrkesliv. I mitt tycke vore det ett fint avslut.

Intressant? Andra bloggar om: , ,

05 april 2015

SD och näthatet

Sverigedemokraterna är ju ökända för sina hatiska inlägg på nätet. Jag har ingen sympati för dem som uttrycker sig på det viset. Men är det egentligen så konstigt? För SD är ju inte själva särskilt älskade. Tvärtom, alla hatar SD och det är helt i sin ordning att uttrycka detta. Även om etablissemanget inte använder sig av typiskt näthat i sin kamp mot SD så är det inte precis några fina ord som uttrycks. Så de som sympatiserar med SD lever i en värld där alla är emot dem. Är det då så konstigt att de själva tar till hat för att trycka ner sina motståndare? Sen när bekämpades hat bäst med hat och utfrysning? Och hur bra har det hindrat SDs framfart hittills?







Intressant? Andra bloggar om: , , ,

03 april 2015

Hjälpa här eller där - ur ett etisk perspektiv

SD får kritik för de mesta dom tycker. Vissa saker är berättigade, andra kan man undra över om det snarare handlar om en ren principsak att vara mot SD. En sak som SD föreslagit men som skjutits ner av det övriga etablisemanget är att premiera flyktinghjälp och bistånd på plats snarare än att ta emot flyktingar här i Sverige. Det går såklart i linje med SDs vilja att minska invandringen till Sverige, men jag tycker ändå att det kan vara värt att reflektera över saken som sådan.

Låt oss börja med att konstatera att bistånd och invandring kostar pengar, och att pengar är en ändlig vara. Således måste vi välja hur pengarna som finns ska fördelas. Hur använder man då pengar på bästa sätt i denna fråga? Det enda etiskt hållbara jag kan komma på är den utilitaristiska hållningen att minimera det mänskliga lidandet. Ju fler människor vi kan hjälpa, desto bättre använder vi våra begränsade resurser.

Sverige är ett dyrt land att leva i. Vi har också mycket höga krav på levnadsstandard, rättssäkerhet osv. Att ta emot en (1) flykting, ge denne mat och husrum, utbildning, integrationshjälp osv är en kostsam affär. Om man funderar på vad det kostar att ha en asylsökande på ett Svensk flyktingboende ett dygn och jämför med hur många skålar ris och flaskor rent vatten detta skulle kunna bekosta istället tycker jag det är svårt att motivera att lägga så mycket pengar på en enda person i Sverige. Att hjälpa på plats, förutsatt att hjälpen verkligen kommer fram och används på rätt sätt, har potential att minska så mycket mer lidande. Samtidigt har vi också möjlighet att hjälpa med utbildning och annan uppbyggnad av landet så att det i slutändan inte behöver hjälp utifrån.

Även om i Sverige flyktingmottagande slutändan går med ekonomiskt plus, som ibland görs gällande, ligger detta relativt långt in i framtiden. Är det verkligen etiskt att fokusera på att hjälpa ett fåtal personer under lång tid när så många fler lider redan idag?

Många av dom som flyr till Sverige sägs vara högutbildade, vilket framhålls som något positivt. För Sverige kanske, men det innebär ju i så fall att vi i princip snor utbildade människor från dessa länder. Om det är något som behövs för att lyfta ett land ur fattigdom så är det ju just högutbildade människor. Borde det inte vara bättre att då hjälpa på plats så att dessa människor stannar kvar och kan bidra till sina egna länders förbättrande?

Väger man samman allt detta tycker jag det är svårt att ur etiskt synvinkel motivera varför inte huvuddelen av pengarna avsatta till bistånd och flyktingpolitik ska användas på plats snarare än här. Sedan är såklart frågan om det går att väga dessa två mot varandra? En flykting som tagit sig till Sverige måste givetvis få hjälp. Kanske kan man dock minska behovet av att fly från början genom att öka hjälpen på plats?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,