18 juli 2010

Pinsamt polismöte

Idag kände jag för att åka till jobbet en liten stund, som jag ofta gör på helgerna. Just på söndagar har det blivit lite av tradition att ta motorcykeln. Men den senaste tidens värmebölja har plågat mig, och tanken på att sitta på jobbet i långbyxor kändes inte som att jag skulle orka med. Jag brukar ha på mig ganska ordentligt med kläder när jag kör motorcykel, men idag bestämde jag mig för att göra ett undantag. Det fick bli kortärmat och shorts. Jag skulle ju bara köra en liten bit inne i stan i lugnt tempo. Det tog emot, men jag bara orkade inte ta på mig något annat.

Redan när jag kom ut ur garaget började jag ångra mig. Det var inte så varm ute som jag trodde trots allt. Och när jag sedan kört en bit och kände kylan, samtidigt som jag var märkbart försiktigare än vanlig ångrade jag mig helt klart. Det var liksom inte lika roligt att köra med den extra risk det innebar. Dessutom kände jag mig smått uttittad. Kanske hade jag känt annorlunda om det varit riktigt varm och fartvinden svalkat.

Jag har haft körkort i 15 år, med motorcykelbehörighet i ett år. Under denna tid har jag aldrig blivit stoppad av polisen. Självklart hände det idag. Efter att ha kollat mitt körkort och låtit mig blåsa i alkometern var polismannen såklart skyldigt att ge en kommentar till mig om min klädsel innan han släppte iväg mig igen. Gissa om jag kände mig dum. Känslan av att ha gjort fel sitter kvar ännu, en timmer efteråt. Det är tveksamt om jag kommer åka i kortbyxor någon mer gång...

Det är lustigt hur saker och ting tenderar att klumpas samman och inträffa på samma gång med osannolik tajming. Det är som när man tittar på en film, och precis när filmens enda jättekorta erotiska scen utspelar sig kommer såklart mamma förbi. Eller som att möten i trafiken verkar klumpa samman sig, som jag tidigare skrivit om här. Det är antagligen bara slump och hjärnan som vill se ett samband och därför pusslar samman de två händelserna. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det händer fascinerande ofta.

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

08 juli 2010

Homosexualitet = pedofili?

Homofober och andra inskränkta, oftast religiöst motiverade personer som inte tycker att alla människor ska ha samma rättigheter har inga problem med att dra paralleller mellan homosexuella och pedofiler. Pedofili är ju det yttersta tecknet på en vedervärdig människa som alla hatar och ingen vill försvarar, så det passar utmärkt i deras agenda att tracka ner på homosexuella och andra "avarter". För oss andra med någorlunda hjärnaktivitet är detta tarvliga argument som helt saknar substans.

Men egentligen har dom rätt, fast dom inte fattar det själva...

Tänk själv. Båda är medfödda drifter som individen inte rår över själv. Men skilj på övergrepp och sexuell läggning. För precis som att normalt funtade heterosexuella personer inte våldför sig på andra könet, våldför sig inte homosexuella på andra personer av samma kön, och pedofiler våldför sig inte på barn.

Homosexuella har kämpat mycket för att deras rättigheter ska respekteras, och det är faktiskt inte alls länge sedan det slutade klassas som en sjukdom. Jag tror att pedofili kommer gå samma väg så småningom. Det skulle gynna de med pedofil läggning som lättare kommer kunna få hjälp med att hantera sin läggning, som ju är ett uppenbart problem att leva med, istället för att som nu göra allt för att undvika att det avslöjas. Pedofili är inget fel. Det är när man lever ut det som det blir fel.

Jag kommer att tänka på det tragiska fall när en studerande sökte hjälp hos skolans kurator för att få hjälp med att hantera sin läggning, men kuratorn bröt mot sin tystnadsplikt och skvallrade för rektorn och snart visste hela skolan om det, vilket tvingade eleven till att sluta. Hur ska de med avvikande sexuell läggning våga söka hjälp om det riskerar att förstöra ens liv trots att man inte gjort något fel? Så ska det inte behöva vara.

Men innan detta sker måste media och debattörer ta ställning för dem och lära sig skilja på pedofili (läggning, lagligt), hebefili (läggning som (medvetet?) förväxlas med pedofili) och sexuella övergrepp (brottsligt oavsett vem det sker mot). En riktig liberal klarar detta och står upp för allas lika rättigheter. Men det kräver kurage utöver det vanliga eftersom ämnet är så infekterat.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

07 juli 2010

Taskig design

När jag var 19 år fick jag en dag magknip. Det gjorde inte jätteont, utan var mer obekvämt. Det går nog över tänkte jag och hade inga större problem av det den dagen. Men när jag vaknade nästa dag hade jag fortfarande ont, och nu blev det dessutom värre. Efter att ha legat hela dagen i sängen blev mina föräldrar oroliga och vi åkte in till akuten. Läkarna kunde inte säga vad det var, så dom skickade hem oss igen och sa att vi skulle återkomma om det blev värre.

Den natten var nog den värsta i mitt liv. Hela natten låg jag och vred mig av smärtor. Jag kunde inte slappna av det minsta. På morgonen åkte vi in till sjukhuset igen. Nu var det ingen tvekan. Det var blindtarmen. Några timmar senare låg jag på operationsbordet. Läkarna försökte först få ut blindtarmen med titthålsteknik, men upptäckte att det var för sent. Den hade brustit, och det inflammerade innehållet hade spridit sig i hela buken. De öppnade upp med ett klassiskt blindtarmssnitt och rengjorde mig. Jag är väldigt glad att jag lever i en tid med utvecklad läkarkonst och i ett land med bra sjukvård. För om jag inte gjort det, hade jag antagligen varit död idag.

***

Blindtarmsinflammation är inget ovanligt. Det enda kända botemedlet är att operera bort blindtarmen. För den moderna kirurgin är det ett relativt enkel ingrepp, men för bara hundra år sedan var läget annorlunda. Med tanke på min upplevelse är det lätt att tänka sig vilket enormt lidande blindtarmsinfektioner orsakat genom årtusenden.

Vad blindtarmen har för funktion är okänt. Sannolikt är det en kvarleva som överlevt evolutionen men tappat sin funktion. Även om den skulle ha någon funktion är det något tämligen meningslöst eftersom det inte medför någon som helst skillnad om man opererar bort den.

***

Det finns dom som menar på att människokroppen (och det mesta runt omkring oss) är så komplex att det måste vara en intelligent designer bakom allt. Men jag undrar om dom egentligen funderat på hur människokroppen ser ut och fungerar? Gör man det uppstår genast frågor om hur det egentligen är tänkt.

För hur smart är det att placera alla nervgångarna så att en blind fläck uppstår i ögat? Och varför ser vi världen upp-och-ner? Hur trevligt är det egentligen att könsorganen och avfallsorganen delar plats och funktion? Hur smart är det att låta luft och mat färdas i samma strupe så att man riskerar sätta maten i fel strupe och kvävas till döds? Varför har män bröstvårtor? Varför muterar våra gener slumpmässigt och skapar missbildningar? Och varför kan vi inte äta gräs och andra plantor som finns i överflöd, utan måste kämpa för att hitta mat och överleva? Frågorna blir bara fler och fler ju mer man sätter sig in i det.

Frågor av detta slag förklaras vanligtvis utmärkt av evolutionsteorin. Men hävdar man att en intelligent designer står bakom allt detta blir det till att lägga kortet "guds vägar äro outgrundliga" och försöka tränga undan alla rationella tankar...

***

Argumenten för en "intelligent designer" hör man allt oftare idag. Antagligen för att det låter smartade än att säga gud. Men jag undrar om det inte också hänger ihop med att människor idag lever relativt goda liv. Hade man verkligen argumenterat på detta vis för tusen år sedan? När minsta lilla infektion kunde leda till döden? När kvinna och barn dog vid förlossningen eftersom barnets huvud var för stort? Den moderna medicinen och läkarkonsten klarar idag av att behandla många av de problem vi människor har. Vi har blivit distanserade från sjukdom och död. Då är det lättare att bara se människokroppens bra sidor.

Jag kommer att tänka på en bekant som lider av en allvarlig sjukdom och sitter i rullstol. Om hon fötts bara 50 år tidigare hade hennes utsikter att överleva barndomen varit minimala. Men tack vare tekniska hjälpmedel, medicinsk expertis och modern välfärd kan hon idag leva ett bra liv under sina förutsättningar. Men hon är övertygad kristen och således tror att gud skapade henne på detta vis. Det jag inte kan förstå är hur man kan sätta tillit till en gud som medvetet skapar eller åtminstone tillåter människor skapas med fel som under 99,999% av människans historia lett till en tidig sannolikt plågsam död.

***

Om man funderar på hur kroppen ser ut och fungerar inser man att det finns saker som är så uppenbart dåligt designade att det ter sig osannolikt att en designer står bakom det. I alla fall en intelligent sådan.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

06 juli 2010

Ja till förkortad arbetstid, nej till bibehållen lön

6 timmars arbetsdag är en viktig fråga för många debattörer. Jag är generellt sett är väldigt positivt inställd till att minska på arbetstiden, och 6 timmar låter som en lagom avvägning mellan jobb och fritid. Men jag ställer mig tveksam till det krav som oftast uttrycks samtidigt; att man ska ha bibehållen lön.

I frågan om arbetstid tycker jag man bör fråga sig vad som är värt mest: Att jobba och tjäna mycket pengar eller att gå ner i arbetstid och får mindre lön, men i stället få mer fritid och exempelvis umgås mer med sina barn. Det här är något varje person måste svara på själv. Tyvärr verkar många vara besatta av pengar och prylar i dagen samhälle. Min personliga övertygelse är man mår bättre av att prioritera andra saker än materialism. Ett bra steg skulle vara att ge alla rätt att gå ner i arbetstid. Genom att lagstadga detta markeras att det är något positivt som fler bör prova på.

Detta är dock förutsatt att man har något meningsfullt att sysselsätta sig med på fritiden. För många är jobbet väldigt viktigt, och fritiden kanske tiden då man är ensam. Jag vill inte tvinga bort dessa personer från arbetet, eftersom det bara skulle göra deras liv (ännu?) sämre. Arbetstidsförkortning måste vara frivilligt. Lika mycket som jag tycker att man ska ha rätt att gå ner i tid tycker jag det ska vara möjligt att jobba mer än de 8 timmar som idag är standard. Ingen myndighet eller fackorganisation ska lägga sig i detta.

När man hör vänsteraktivister argumentera för sänkt arbetstid så är det dock nästan alltid förenat med krav på bibehållen lön. Här skiljer sig mina åsikter helt. Jag anser att bibehållen lön en omöjlighet för många företag. Resonemanget bygger på föreställningen som odlas inom vänstern att företagare är ondskefulla direktörer som utnyttjar arbetare och tar ut stora summor i vinst. Så ser dock inte verkligheten ut.

Ett företag som tillverkar x antal produkter per timme vid sitt löpande band skulle rakt av minska sin produktion (och således försäljning) med 25%. Är det ett företag som redan idag knappt gör någon vinst så säger det sig själv att man skulle ha väldigt svårt för att betala ut samma löner om inkomsterna minskar med en fjärdedel. Att skära ner på personalen går inte, eftersom den behövs vid bandet. Jag är rädd för att många företag skulle gå under på kort tid om detta genomfördes.

Men alla företag fungerar såklart inte på det viset. Tjänstemannaföretag skulle antagligen generellt sett kunna anpassa sig ganska lätt. Men för att behålla intäkterna hade de anställda varit tvungna att jobba effektivare och prestera lika mycket på 6 timmar istället för 8. Min erfarenhet är dock att det finns enormt mycket dödtid på företag, och att många tjänstemän hade kunnat prestera mycket mer om man dragit ner på kaffepauser, skitsnack, privatsurfning, onödiga möten etc.

Risken här skulle dock vara att stress och arbetsbörda ökar mer än man kan ta igen på minskad slapptid. För självklart behöver alla en paus då och då. Överlag tror jag dock att det hade varit positivt för många att "byta" fika mot att arbeta effektivare och sluta tidigare. System med att man ska vara på jobbet 8 timmar om dagen för att få sin lön känns stelt och uppmanar till dödtid. Bättre då att ha som mål att prestera ett visst mål, och sedan kunna gå hem.

Något jag reagerar på är att det endast talas om 6 timmars arbetsdag. För varför är det ett måste att jobba 5 dagar i veckan? Varför inte 8-timmars arbetsdag och istället bara jobba 4 dagar i veckan? En extra ledig dag ger större möjligheter att få saker gjorda och mer tid eftersom man exempelvis sparar in tiden det tar att pendla till jobbet.

Flexibilitet är nyckelordet här. Att kunna anpassa sin arbetstid till ens egna preferenser är det optimala. Dock måste det kanske till lite informationskampanjer om de olika valmöjligheterna för att bryta de mönster vi är indoktrinerade med.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,