06 juli 2010

Ja till förkortad arbetstid, nej till bibehållen lön

6 timmars arbetsdag är en viktig fråga för många debattörer. Jag är generellt sett är väldigt positivt inställd till att minska på arbetstiden, och 6 timmar låter som en lagom avvägning mellan jobb och fritid. Men jag ställer mig tveksam till det krav som oftast uttrycks samtidigt; att man ska ha bibehållen lön.

I frågan om arbetstid tycker jag man bör fråga sig vad som är värt mest: Att jobba och tjäna mycket pengar eller att gå ner i arbetstid och får mindre lön, men i stället få mer fritid och exempelvis umgås mer med sina barn. Det här är något varje person måste svara på själv. Tyvärr verkar många vara besatta av pengar och prylar i dagen samhälle. Min personliga övertygelse är man mår bättre av att prioritera andra saker än materialism. Ett bra steg skulle vara att ge alla rätt att gå ner i arbetstid. Genom att lagstadga detta markeras att det är något positivt som fler bör prova på.

Detta är dock förutsatt att man har något meningsfullt att sysselsätta sig med på fritiden. För många är jobbet väldigt viktigt, och fritiden kanske tiden då man är ensam. Jag vill inte tvinga bort dessa personer från arbetet, eftersom det bara skulle göra deras liv (ännu?) sämre. Arbetstidsförkortning måste vara frivilligt. Lika mycket som jag tycker att man ska ha rätt att gå ner i tid tycker jag det ska vara möjligt att jobba mer än de 8 timmar som idag är standard. Ingen myndighet eller fackorganisation ska lägga sig i detta.

När man hör vänsteraktivister argumentera för sänkt arbetstid så är det dock nästan alltid förenat med krav på bibehållen lön. Här skiljer sig mina åsikter helt. Jag anser att bibehållen lön en omöjlighet för många företag. Resonemanget bygger på föreställningen som odlas inom vänstern att företagare är ondskefulla direktörer som utnyttjar arbetare och tar ut stora summor i vinst. Så ser dock inte verkligheten ut.

Ett företag som tillverkar x antal produkter per timme vid sitt löpande band skulle rakt av minska sin produktion (och således försäljning) med 25%. Är det ett företag som redan idag knappt gör någon vinst så säger det sig själv att man skulle ha väldigt svårt för att betala ut samma löner om inkomsterna minskar med en fjärdedel. Att skära ner på personalen går inte, eftersom den behövs vid bandet. Jag är rädd för att många företag skulle gå under på kort tid om detta genomfördes.

Men alla företag fungerar såklart inte på det viset. Tjänstemannaföretag skulle antagligen generellt sett kunna anpassa sig ganska lätt. Men för att behålla intäkterna hade de anställda varit tvungna att jobba effektivare och prestera lika mycket på 6 timmar istället för 8. Min erfarenhet är dock att det finns enormt mycket dödtid på företag, och att många tjänstemän hade kunnat prestera mycket mer om man dragit ner på kaffepauser, skitsnack, privatsurfning, onödiga möten etc.

Risken här skulle dock vara att stress och arbetsbörda ökar mer än man kan ta igen på minskad slapptid. För självklart behöver alla en paus då och då. Överlag tror jag dock att det hade varit positivt för många att "byta" fika mot att arbeta effektivare och sluta tidigare. System med att man ska vara på jobbet 8 timmar om dagen för att få sin lön känns stelt och uppmanar till dödtid. Bättre då att ha som mål att prestera ett visst mål, och sedan kunna gå hem.

Något jag reagerar på är att det endast talas om 6 timmars arbetsdag. För varför är det ett måste att jobba 5 dagar i veckan? Varför inte 8-timmars arbetsdag och istället bara jobba 4 dagar i veckan? En extra ledig dag ger större möjligheter att få saker gjorda och mer tid eftersom man exempelvis sparar in tiden det tar att pendla till jobbet.

Flexibilitet är nyckelordet här. Att kunna anpassa sin arbetstid till ens egna preferenser är det optimala. Dock måste det kanske till lite informationskampanjer om de olika valmöjligheterna för att bryta de mönster vi är indoktrinerade med.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

1 kommentar:

opolitiskt sa...

Hmmm, något som var på modet för ett tiotal år sedan var att erbjuda förkortad arbetstid i utbyte mot att man skippade löneförhöjningen. Ett ganska bra utbyte om du frågar mig, och rimligt.

Men sedan förväntades man att prestera motsvarande 40 timmars vecka på 32 timmar.

Det är inte heller rimligt. Nej utan förkortad arbetsvecka borde ses som en möjlighet att öka sysselsättningen, vilket i princip håller kostnaderna på samma nivå, men möjliggör att fler kan sysselsättas.

Givetvis passar inte detta alla yrken, men för industri och tjänsteföretag så kan man få in det på ett bra sätt.

Jag själv jobbade deltid under väldigt lång tid, och så fort vi piskat in ett schema att där vi kommit överrens om dagar etc, så lämnade det öppet att hitta andra sysselsättningar på övrig tid.