18 december 2011

En studie i dålig design



Med utgångspunkt i en fjärrkontroll tillhörande en Philips 6000 series TV som jag nyligen börjat använda har jag sammanställt denna lista på alla de designfel som Philips lyckats åstadkomma. Visst, kontrollen är ganska snygg, men jag undrar om dom själva någonsin provat att använda sina kontroller? Det irriterar mig när man släpper produkter med brister i så essentiella delar som denna. Här är de fel jag upptäckt (än så länge):

  • Den rundade botten gör att fjärrkontrollen viker undan i handen när man försöker trycka på knapparna med tummen.
  • Kontrollen är likformad uppe och nere. När man håller den i handen är det omöjligt att känna om man håller den upp eller ner, utan att titta på den.
  • Knapparna är väldigt hårda, och kräver en relativt sett stor kraft för att tryckas ner. Tillsammans med den rundade botten behöver man nästa hålla kontrollen med två händer för att kunna trycka ner visa knappar.
  • När man trycker ner gummiknapparna känns en mekaniskt litet "klick" som markerar att knappen trycks ner. Det är bra. Mindre bra är att knapparna inte alltid "tar" när detta händer, utan man måste trycka ytterligare lite till innan knappen faktiskt får kontakt. Mycket irriterande!
  • Kanal ± och volym ± är inte placerade bredvid varandra. Dessa två är sannolikt de mest använda knapparna på en fjärrkontroll och bör i mitt tycke ligga i varandras närhet så att man enkelt kan växla både kanal och ljudvolym utan att titta på fjärrkontrollen.
  • Något som visserligen inte är fjärrkontrollens fel direkt, men ändå värt att ta upp är det faktum att TV:n inte tar emot signaler från fjärrkontrollen förrän efter en liten stund efter påslagning. Framförallt är detta ett problem om man stängde av TV:n med hög volym, eftersom man riskerar att väcka hela huset när man startar TV:n igen, utan att man kan göra något åt saken förrän efter 5 långa sekunder eller så.
  • Kanalväljarkorset i mitten delar utrymme med ett mindre styrkors, som främst används för att göra inställningar i TV:n. Tyvärr ligger detta styrkort upphöjt och är i vägen för tummarna, vilket gör det onödigt svårt att byta kanal.
  • Eftersom handen är formad som den är, med tummen "högst upp" så som man håller kontrollen i handen, måste man skjuta upp fjärrkontrollen i handen för att nå de nedersta knapparna. På denna fjärrkontroll går dock knapparna hela vägen ner. Det gör att man inte kan skjuta upp den så långt man hade behövt för att nå knapparna, utan att tappa greppet om fjärren. I princip är jag tvungen att använda båda händerna för att trycka på de nedersta knapparna. På andra kontrollers jag har är utrymmen längs ner tomt och kan på så sätt fungera som ett grepp för handen.

Jag ska dock ge Philips en eloge för knappen med en bakåtpil, som hoppar tillbaka till kanalen man tittade på före den man tittar på nu. Perfekt för att hoppa mellan två kanaler. Detta är något som alla TV-apparater borde ha (om dom inte redan har det, jag har inte 100% koll på detta)!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

08 december 2011

Malmöborna måste få rösta om spårvagnar i staden

En gång i tiden hade Malmö ett stort spårvagnsnät. Idag är detta ett minne blott, med en musei-linje som enda kvarvarande relik. Men nu vill hybrispolitikerna i Malmö ha tillbaka spårvagnar på gatorna. Några funderingar om detta:

  • Att lägga spår längs med ett antal större vägar är ett stort ingrepp i staden. Malmö kommer förvandlas till en massiv byggarbetsplats i många år framöver. När spårvagnarna väl är igång ska dom ha företräde överallt, på vägar som antagligen är underdimensionerade. Jag spår kaos.
  • I Malmö cyklar man året runt. Cyklandet ökat och politikerna hejar på denna utveckling. Spår i gatan är som att sätta fälleben för cyklister. Råkar man köra ner i spåret är det stor risk att man trillar omkull. Jag har själv råkat ut för det i ovan nämda museumlinje, och även sett ett antal människor trilla eller vara nära. På vintern när snön täcker spåren blir det ännu värre.
  • Det finns ett antal intressanta alternativ till spårvagn, men Malmöpolitikerna är totalt insnöade i sina spårvagnsfantasier. Trådbussar och elspår under marken är två spännande alternativ som sannolikt skulle fungera minst lika bra utan vissa av nackdelarna som spårvagn för med sig.
  • Investeringen som kommer krävas för att genomföra detta är stor. Var ska dessa pengar komma ifrån och vad skulle dessa pengar kunna användas till istället?

Jag är ytterst tveksam till att Malmöborna verkligen ställer sig bakom detta projekt. Med tanke på projektets omfattning tycker jag att en omröstning bland dem som ska leva med det är det enda rimliga innan beslut fattas.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

07 december 2011

Vad säger Koranen om den som lockar med en annan religion?

Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt. Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud [...]

Jösses, vilken sympatiskt och kärleksfull gud det verkar vara...

Oj, jag ser att jag skrev fel i rubriken. Citatet kommer såklart från den Heliga Bibeln. (Inte för att jag tvivlar på att Koranen har lika mysiga passager den också...)

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

27 november 2011

Spännande om framtidens kärnkraft

Samtidigt som makthavarna vill stänga ner all kärnkraftsverksamhet och gömma avfallet i berggrunden för att slippa se det, kommer forskare med innovativa lösningar som sannolikt radikalt kommer förändra hur vi ser på kärnkraft i framtiden. I denna mycket intressanta TedX presentation visar två studenter(!) hur de löst problemet med kärnavfall. Genom att återanvända dagen kärnkraftsavfall går de från tusentals ton avfall till några kilo om året, från halveringstid på hundratusentals år till hundra, från 3% verkningsgrad till 97%. Och detta i princip med hjälp av 50 år gammal teknik. Jag ville ställa mig upp och applådera efter att jag sett det, för jag blir så glad över dessa unga forskare som vågar tänka utanför lådan och lösa våra problem!


Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

23 november 2011

Det fantastiska Google

Alla använder vi Google för att söka saker på nätet. Anledningen är enkel. Google ger bäst sökresultat. Eller? Hur vet du att det är så? För handen på hjärtat, när provade du senast en annan sökmotors förmåga att leverera?

Kanske värt att fundera på nästa gång du gör en sökning...

Fundera också på detta: Varje sökning du gör registreras av Google som använder datan för att leverera ännu bättre resultat, anpassat för just dig. Givetvis kommer du att uppleva att resultat är bra, eftersom det är skräddarsytt för dina intressen. Men det innebär ju också att du fastnar i din egen lilla informationsbubbla. Är du intresserad av att bredda dina vyer är det inte säkert att Google alltid är så hjälpsamt.

Jag påstår inte (nödvändigtvis) att Google skulle vara onda eller leverera dåliga resultat. Men ibland kan det vara nyttigt att reflektera över vad det egentligen är vi använder så okritiskt varje dag.

Intressant? Andra bloggar om: , ,

07 november 2011

Hur mycket vågar man lägga i molnet?

En berättelse jag hittade via Reddit Technology belyser faran med att knyta upp sitt liv i molnet, och specifikt att lämna över att i ett företags händer. Google har utan förklaring stängt ner en användares konto med alla tillhörande tjänster. Personen hade samlat hela sitt digitala liv i Googles tjänster och mängden förlorad data, konversationer, kontakter, dokument mm är oöverskådligt:

You have cut off my communication, disrupted my personal and professional life, effectively stolen vast amounts of my personal and professional data, accused me of something without telling me that I am accused, accused me of something without telling me what it is that you have accused me of, blocked any direct communication with my accuser, and given me no ability to appeal this decision or to speak with someone on the facts of the case. (källa, död länk)


Personen hade försök alla möjliga sätt att komma i kontakt med Google för en förklaring, men som det storföretag man är kom det endast standardsvar tillbaka. I frustration skrev han då ovanstående långa sågning av Google för att varna andra. Denna artikel fick stor uppmärksamhet, och efter detta engagerade sig en högt uppsatt Google anställd i ärendet, varvid det klarades upp. Han fick också en förklaring till varför det hela uppstått:

Google employs an automated system to scan user storage for violations of their ToS and in the process erroneously flagged one of the images in the folder as child pornography, it’s as simple as that. (källa, också död länk)

***

Det är inte första gången Google stänger konton utan förvarning. AdWords är ett välkänt exempel på en tjänst med många drabbade. Många har också blivit avstänga från nya Google+. Även andra storförtag har tendenser att behandla sina kunder på liknande sätt, både onlineföretag och traditionella. PayPal spärrar konto utan förvarning. Dropbox säkerhet existerar inte. Ett gemensamt problem är att deras kundsupport ofta är helt distansierad från problemet, och inte intresserad av att hjälpa till utan bara att bli av med kunden så fort som möjligt. Ett bra exempel på detta är när jag, som är mycket datorkunnig, skriver till ett företag och vill ha hjälp, och samtidigt skickar med en detaljerad teknisk beskrivning av problemet. Som svar på frågan får jag tillbaka något som ska se ut som ett personligt skrivet svar, men vars innehåll tydligt visar att dom sannolikt inte ens läst innehållet...

***

Jag vill lyfta fram ett annat problem med molnet också. Google håller just nu på att införa sitt nya utseende i alla sina tjänster. Långt ifrån alla gillar det dock. Förutom jobbet att lära sig hitta och hantera i de nya systemen så har även ett antal förändringar genomförts som vissa upplever som en nergradering. Att inte kunna kontrollera när ett system uppgraderas, utan helt plötsligt bli påtvingad tjänsteleverantörens förändringar i systemen kan vara ett stort problem för den som gjort sig beroende av systemet. I värsta fall har funktionalitet plockats bort som var essentiellt för företagets verksamhet. Men tänk även på hur mycket tid och resurser Google just nu kostar alla företag som använder deras produkter vars användare förvirrat försöker orientera sig bland nymodigheterna och tvingas kalla på datorsupporten istället för att utföra sitt arbete.

***

När du använder Googles tjänster går du också med på företagets villkor. Vad säger egentligen dessa?

…you give Google a perpetual, irrevocable, worldwide, royalty-free, and non-exclusive license to reproduce, adapt, modify, translate, publish, publicly perform, publicly display and distribute any Content which you submit, post or display on or through, the Services.

Google reserves the right to: Terminate your account at any time, for any reason, with or without notice

Andra företag har sannolikt liknande avtal. Facebook äger tex alla bilder man laddar upp till deras servrar. I takt med att allt mer av våra liv integreras med Internet blir detta allt viktigare att uppmärksamma. Är du verkligen beredd att gå med på ovanstående villkor?

***

Ligger framtiden i molnet? Molnet (eller Internet som det också kallas) är ett stort begrepp, och visst är det så att allt mer flyttar ut på nätet. Men med molnet så kommer stora frågor om integritet och säkerhet upp till ytan. Litar vi på storföretagen så pass att vi är villiga att lämna över våra liv i deras händer?

Berättelsen ovan belyser hur viktigt det är att sprida ut sina digitala vanor på olika tjänster, och att konstant hålla sig med backupper av olika slag. Att samla allt hos en enda leverantör är visserligen smidigt. Men den dag det skiter sig kan det vara kört.

Både företag och enskilda användare kan skapa sina egna moln. Mail och blogg är lätt att sätta upp på en egen server. Serverutrymme kan man hyra billligt, och det är lätt att byta leverantör om det blir problem. Att sätta upp en egen NAS där hemma ger dig en egen "molntjänst" där du kan lagra alla dina dokument och media, och komma åt innehåller från vilken dator som helst. Öppna format och standarder är också värt att satsa på, för att vara framtidsäker. Dessa lösningar ger mycket bättre skydd mot problemen som beskrivs ovan. Men det kräver såklart en viss teknisk kunskap och engagemang, dock mindre än det flesta nog inbillar sig. Se bara till att göra regelbunden backup på allt ditt material, både hemma och det du har lagrat på servrar.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

04 november 2011

Pedofilhysterins påverkan

Låten Have you seen her med The Chi-Lites är en fantastisk låt som jag aldrig tröttnar på. Texten handlar om en man som blivit lämnad av sin kvinna, och den hopplöshet han känner. Njut:


Tyvärr förstörs låten av att några rader från låtens början tenderar att fastnar i mitt huvud varje gång jag hör den låten:

One month ago today
I was happy as a lark
But now I go for walks
To the movies - maybe to the park
And have a seat on the same old bench
To watch the children play
You know, tomorrow is their future
But to me, just another day
They all gather around me
They seem to know my name
We laugh, tell a few jokes
But it still doesn't ease my pain

Tänk om detta hänt på riktigt i dagens Sverige. En vuxen man som regelbundet sitter ensam och tittar på lekande barn och skojar med dem. Det är naturligtvis helt oskyldigt, men skulle direkt uppfattas som "pedofilt beteende" och sannolikt generera en polisanmälan ganska omgående. Jag skulle själv undvika att göra något sådant, bara för att slippa bekymmer. Det är lika tragiskt som låtens text.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

02 november 2011

Ny dator ingen rolig upplevelse

Att köpa en ny dator borde vara en upplevelse. Man vill ju ha en snabb och fräsch dator, till skillnad från den (egentligen inte särskilt) gamla skrothög man har hemma och svär åt varje gång man behöver vänta mer än någon sekund. Min erfarenhet är tyvärr att denna ny-bil-lukt motsvarande upplevelse för det mesta uteblir. Jag får krupp varje gång jag sätter mig och ska installera en ny dator åt någon vän [Jag är nämligen den person som alla ber om datorhjälp. Av någon anledning förutsätts datorintresserade killar alltid vara villiga att ställa upp och hjälpa till med att lösa datorproblem. Gratis såklart]. Alla märkesdatorer idag är fulla skräp när man köper dem. T.o.m. Lenovo, som riktar sig mot företag, fyller sina datorer med diverse program. Tillverkaren kallar det för "added value" i reklamen och skrattar hela vägen till banken. Jag och dom flesta andra kallar det för bloatware, och jag imponeras speciellt över hur usla programmen de skickar med ofta är. Det första jag gör är att avinstallera en hel hög med program. Först då börjar datorn likna något som går att använda. Men det är trist att veta att majoriteten av datorköpare inte vet hur man gör eller varför man skulle avinstallera dessa program, utan förutsätter att det är så datorn ser ut och fungerar.

Sen har vi alla dessa uppdateringar. Windows, office, antivirus, flash, java, pdf reader, drivrutiner osv. Man fullkomligt överöses av uppdateringar så fort man startar sin dator. Och när man stänger av den. Och däremellan, så att man tvingas starta om dator titt som tätt. (Startar man inte om dator är Microsoft så snälla att dom gör det åt dig när du inte ser på. Glömde du spara dina filer? Synd, dom är bort nu...) Och givetvis har varje utvecklare sitt eget sätt att leverera uppdateringar. Man måste ju ställa fråga varför det inte finns en gemensam standard som alla kan gå igenom, istället för att alla ska klämma in sig i autostart och gör försämra datorupplevelsen ytterligare...

Själv använder jag en gammal dator som huvudsaklig dator. Mycket gammal får man tom säga. En Pentium 3 överklockad till 1000MHz som kör Windows 2000. Den fungerar fortfarande acceptabelt, men i vissa sammanhang börjar den bli lite seg. Framförallt flash-video och tunga webbsidor är ett problem. [Flashvideo hade egentligen inte behövt vara ett problem, om Adobe någon gång hade lyckats skriva kod av någorlunda kvalitet. Det går i princip inte att se på flash-video på min dator, eftersom cpu-mätaren går i taket så fort en sida med Flash visas. Jag brukar istället ladda ner YouTube filmerna och köra dom i VLC. Det tar kanske 20% av min cpu-kraft. Man undrar ju vad Adobe sysslar med egentligen...] Nåja, i övrigt är min dator fortfarande ganska pigg och rapp. När man gör något reagerar den för det mesta på direkten.

Jämfört med min dator borde en splitter ny dator med Intels senaste processor och allt runtomkring vara hur mycket snabbare som helst kan man tycka! Men när man startar en sådan känns den segare än min dator. Hela systemet känns oresponsivt och det irriterar mig. Rent CPU-mässigt är den såklart mycket snabbare, men på något sätt lyckas Windows och programmen inte utnyttja dessa. Allting tar fortfarande tid och skillnaden mot min upplever jag inte som så fruktansvärt stor.

Visst, Windows 7 och moderna program använder mer resurser. Men det känns som att något är fel med utvecklingen. Vid det här laget borde datorerna vara så snabba att dom klarar av att utföra de flesta uppgifter blixtsnabbt. Varför tar det till exempel fortfarande en halv minut i bästa fall att starta en dator? Min Amiga 1200 med FastBoot kallstartade på 7 sekunder (varm 5). Commodore64 var igång när du slog på strömmen. Det är såklart inte jämförbart med dagens datorer, men någonting står inte rätt till när utvecklingen känns som att den går bakåt eller står still och stampar trots så mycket bättre hårdvara. När jag köper en ny dator vill jag att det ska kännas snabb och fräsch, inte nersölad med en massa skit och lika långsam som min förra dator.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

01 oktober 2011

Prova en ny PDF-läsare! Mina två favoriter.

Sedan Adobe skapade dokumentformatet PDF har det blivit en de facto standard för att publicera dokument på nätet. Långt ifrån alla känner dock till att det är ett öppet format, och att vem som helst i princip kan skapa program som läser eller på annat sätt hanterar pdf-filer.

Eftersom det var Adobe som skapade och underhåller formatstandarden har dom också alltid legat längst fram när det gäller mjukvara relaterad till formatet. Framförallt Adobe Reader åtnjuter sannolikt nästintill monopol på att läsa PDF-dokumemnt. Men det finns andra pdf-läsare också. Det finns många anledningar att välja en annan läsare än Adobe Reader. En är utökad funktionalitet. En annan är högre säkerhet. En tredje är att man slipper dessa eneverande dagliga uppdateringarna som tycks dyka upp varje gång man startar datorn. Här tänkte jag plocka fram två alternativa pdf-läsare som jag gillar!


Sumatra PDF är min favorit just nu. Anledningen är att det är en supersnabb läsare som är väldigt smidig att använda. Här får du inga onödiga finesser, och avancerade funktioner som att fylla i formulär stöds inte. Men för det mesta är man bara intresserad av att läsa dokument, och då fungerar denna lilla pärla ypperligt!

Sumatra PDF

Det andra programmet jag vill lyfta fram heter PDF-XChange Viewer. Det är inte lika snabbt, men erbjuder i gengäld ett antal finesser som man måste betala för i andra läsare. Det jag främst fastnat för är möjligheten att annotera och märka upp dokument på olika sätt. Markera text med olika färger, rita figurer, lägg till text osv. Allt är väldigt smidigt, och med detta verktyg kan jag tycka man tar ett stort steg närmre sättet man annars arbetar med riktiga papper. Jag har sett andra utvecklare erbjuda annoteringar i sina gratis pdf-läsare, men då man sparar sina dokument lägger de till en vattenmärkning, vilket gör det tämligen värdelöst. PDF XChange Viewer har också finesser man kan låsa upp genom att betala, men de är mycket mer generösa med vad man får i gratisversionen.

PDF XChange Viewer

Båda dessa program finns i s.k. "portabla" versioner. Det innebär att det går att ladda ner programmen i en zip-fil som man bara packar upp och sedan kan man köra programmet direkt, utan någon installation. Perfekt om man bara vill program på programmet, eller om man vill ha med sig det på en usb-sticka. En annan stor fördel är att man som sagt slipper installationen. Åtminstone PDF XChange Viewer försöker pracka på en saker utöver själva programmet som man inte vill ha, och som man aktivt måste kryssa bort under installationen. Så om du väljer installationen, var noggrann med att välja avancerad installation och kontrollera så att dom inte installerar mer än du vill ha!

Värt att nämna är också programmet Bullzip PDF Writer. Om du någonsin behöver skapa PDF:er är detta programmet för dig. Det installerar sig som en virtuell skrivare i din dator. Sedan är det bara att "skriva ut" i vilket program som helst, för att skapa en PDF! Precis som för läsarna är Bullzip inte unikt, men det är den bästa PDF-skrivaren jag hittat som inte trycker in vattenmärke i resultatet.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

02 september 2011

Scientologerna ljuger i sin marknadsföring

klicka för att förstora
Scientologerna passade på under nyss avslutade Malmöfestivalen att försöka locka till sig potentiella byten genom att marknadsföra sin "Dianetik" - ett påhitt av Science-Fiction författaren L. Ron Hubbard, utan vetenskaplig förankring. De arbetade som vanlig med att sprida sina flygblad, och jag passade på att norpa åt mig ett som satt fast på en pakethållare. På det läser jag följande:

"Vi använder endast 10 % av vår INRE potential."   Albert Einstein

Jasså, verkligen. Intressant att Einstein, en teoretisk fysiker, var så insatt i den mänskliga hjärnan att han kunde göra ett sådant uttalande! Det kunde han såklart inte. Argumentum ad verecundiam kallas detta argumentationsfel, när man hänvisar till en auktoritet trots att denna inte är expert på området i fråga.

Men sa Albert Einstein verkligen detta då? En snabb sökning visar att Einstein inte alls gjort detta uttalande, men att det dock verkar vara populärt att hänföra denna vandringssägen till honom.

Jaha, men det kvittar väl. Poängen är ju att vi bara använder en bråkdel av vår hjärna. Men även det är ett falsk påstående som blivit debunkat för länge sedan.

Det här är inga nyheter. Det går hur snabbt som helst att ta reda på lite bakgrundsinformation om 10% av hjärnan myten, vilket man rimligtvis också bör göra om man tänker basera sin reklam på det. Slutsatsen måste alltså bli att Scientologerna medvetet ljuger i sin marknadsföring. Inte för att jag tror att detta förvånar någon.

Scientologerna vet att deras namn inte har världens bästa stämpel. Därför skriver man inte i klartext vem man är i sin marknadsföring, utan kallar det för Dianetik-Center i Malmö. Man använder också namnet Kommitén för Mänskliga Rättigheter. Det låter ju fint och officiellt, lite som ett FN-organ eller så. Men det är alltså bara ännu en bluff för att locka in personer i sin rörelse och knipa dom på pengar.

Slutligen måste man ju fråga sig om Scientologerna verkligen har licens att använda sig av bilden på Einstein i sin falska reklam?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

31 augusti 2011

Information ger acceptans

Efter tre dagar som ny-gammal pendlare fick jag ett kärt återseende i form av en rejäl tågförsening. En timme att fördriva på centralstationen är inget roligt, och det påminner mig om hur mycket jag avskyr att resa med bussar och tåg och helst tar mig fram på cykel i ur och skur så länge avståndet håller sig under en mil eller så. Dessutom tvingas man stå upp, eftersom som man installerat inte en, utan två olika typer av bänkar, som både är lika obekväma...

Mycket tid att reflektera över situationen alltså. Det som slår mig när jag står och väntar på mitt tåg är hur dålig informationen är oss som väntar. Jag råkar överhöra någon som säger att förseningarna beror på en olycka. Är det sant eller falskt? Jag vet inte. För det ges aldrig någon information om detta till passagerarna.

Centralstationen har en stor fin informationstavla med tre ytor. En för avgående tåg, en för inkommande, samt en i mitten som jag antar är till till för trafikinformation. Men den är helt tom. Någonting borde dom väl kunna skriva där, när en helt gäng tåg är inställda och resten är försenade! I högtalarna går samma meddelande om och om igen. Det är bra att dom talar om när tågen går. Men fortfarande ingen information till oss som väntar om anledningen till alla ändringar och förseningar.

Varför gnäller jag om detta så mycket? Jo, jag är ganska övertygad om att vi människor accepterar att saker strular ibland. Men vi vill veta varför. Ovisshet är påfrestande. Om Skånetrafiken och andra inblandade satsat på tydlig information om vad som händer tror jag att man fått mycket mera nöjda kunder, trots lite förseningar då och då.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

22 augusti 2011

Hur mycket virus finns det i piratkopior (warez)?

Förr hade jag tidvis dille på att samla på warez, dvs piratkopierade programvaror. Det var inte så att jag vanligtvis använde dessa program, utan det var mer en slag "bra att ha" mentalitet som drev mig. Det jag laddade ner brände jag ut på cd/dvd. Som jag berättat har jag nu fört över allt detta på hårddisken igen. (Inte för att jag planerar att spara på det, utan det ska rensas ganska friskt i arkiven.)

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om antivirusprogram. Min åsikt är att de mest slöar ner datorn, och att man klarar sig bra med lite sunt förnuft. Hittills hade det stämt, då jag aldrig har haft några större problem med virus och annat skräp, trots frånvaron av skydd. Min nuvarande dator har dock ett antivirusprogram (mer eller mindre ofrivilligt) installerat i form av Nod32, vilket jag dock inte alls är särskilt nöjd med eftersom det tvunget ska läsa igenom arkivfiler (trots att jag har försök stänga av det) vilket gör vissa saker outhärdligt långsamma och även ställer till med problem som att hårddiskutrymmet tar slut eller att program inte kan ladda ner saker korrekt eftersom nod32 låter filerna.

När jag kopierade ovanstående warez skannades således filerna av Nod32. Det är intressant, eftersom det finns ett seglivat påstående om att piratkopierad mjukvara är full av virus och andra otrevligheter. Men stämmer detta, eller är det bara en myt som anti-pirat lobbyn sprider?

Efter att ha kopierat 44742 filer på totalt 36 gigabyte, varav 1746 exe-filer och ca 2500 zip- och rar-arkiv, och dessutom kört en deep scan hittades följande:

  • 6 st flaggades som potentially unwanted application. Av dessa var fyra keygens och två packade exefiler. Jag tror inte att dessa är skadliga på något sätt, utan flaggade just för att exempelvis keygens är associerat med warez och således inte önskvärt på exempelvis företag
  • 1 stycken adware (Gator) hittades i en officiell programinstallation (GetRight). Bra att det flaggades, men inget "dolt virus" så att säga.
  • 4 stycken träffar var riktiga program, dels klassikern Netbus samt ett mailprogram för massutskick. Dessa kan såklart användas i negativa syften, men i mitt fall har jag medvetet samlat på mig dem.
  • 16 "probably a variant of trojan" samt 1 "probably a variant of adware". Dessa är jag osäker på hur jag ska tolka med tanke på min erfarenhet av "false positives" (läs mer nedan).
  • 4 trojaner identifierades.

    Att false positives är ett alldeles för vanligt problem för antivirusprogrammen har jag själv fått uppleva i första hand genom att den mjukvara jag utvecklat (framförallt installationsprogrammen) då och då flaggas som farliga och blockeras. Det är alltid lika roligt att försöka förklara för kunder att det sannolikt inte stämmer, och om dom inte tror mig så vänta till nästa uppdatering av virusdatabasen så är det förhoppningsvis fixat...

    Vi kan alltså konstatera att jag hade visst lite malware i min samling trots allt, men i förhållande till mängden data får det väl ändå räknas som ganska ljumt resultat. Antingen har jag haft tur, eller så har jag kanske varit väldigt duktig på att använda trovärdiga källor för mina nerladdningar, eller så har antipirat-lobbyn överdrivit ganska friskt i sin propaganda. Välj själv vad du vill tro på.

    Notera att dessa filer härstammar från 1996-2005. De senaste åren har kriminella ökat sin närvaro på internet. För att sprida sina botnät och annat skräp är piratkopior en möjlighet. Det klassiska rådet, att bara ladda ner saker från källor man litar på håller än idag!

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

    19 augusti 2011

    Stort test: Hur länge håller brända CD/DVD skivor?

    Det är ett välkänt faktum att brända CD/DVD skivor inte håller för evigt (inte fabrikstillverkade heller för den delen, men det är en annan historia). Exakt hur länge är dock omöjligt att svara på. Det beror på mycket på skivornas kvalitet och hur man har lagrat dem. Men även brännaren och (som vi ska se) läsaren spelar roll.

    Det är lurigt, för man kan aldrig riktigt veta skicket på ens skivor förrän man ska läsa in dem igen och det helt plötsligt visar sig att skivorna inte längre gick att läsa. Som backup-media är detta inte helt optimalt, utan bör kombineras med alternativa strategier, så som att bränna flera skivor med samma innehåll eller att bränna om samlingen då och då, allt beroende på det individuella behovet.

    Ända sedan CD-brännaren gjorde sitt intåg och sedemera byttes ut mot DVD-brännare, har dessa spelat en stor roll för att säkerhetskopiera vår data, speciellt för privatpersoner. Jag trodde länge att BluRay skulle ta över rollen som backup-media. Men de senaste åren har en intressant utveckling skett. Hårddiskarna ha nu blivit så pass stora att de med lätthet konkurrerar ut skivor som lagringsmedia räknat i kostnad per megabyte, och även smidighet och hastighet.

    ***

    Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt det föga upphetsande arbetet att flytta mina arkiverade samlingar från skivor till hårddisk. Jag har nämligen under årens lopp roat mig med att samla på mig stora mängder mp3-musik, emulatorspel och annat roligt som jag har hittat på nätet eller annorstädes. När min samling började växa blev den snabbt alldeles för stor för att ha lagrag på hårddisken. Tänk själva. Har man en disk på 3GB är det en stor vinst att få loss 650MB genom att bränna ut det på en skiva! Tanken har dock alltid varit att någon gång återföra min samling till ett stort arkiv på hårddisken. Länge var detta en avlägsen dröm, men idag är som sagt diskarna så billiga att det kändes som att det var dags att införskaffa några stora hårddiskat och ta tag i det.

    Totalt innebär detta att jag har kopierat mer än 350 CD-skivor samt ungefär 70 DVD. De äldsta skivorna i samlingen är från 1997. 2005 bytte jag från CD till DVD. Sammanlagt blev det 375 000 filer som väger in på 550 gigabyte!

    Jag har alltid varit lite nojjig, så jag har framförallt använt märkesskivor, helst de med blå färg eftersom det ryktats om att detta skulle vara bättre. Av märkena utmärker sig Verbatim som jag länge hade stort förtroende för, men också en del TDK, samt lite Kodak, Sony, Samsung och BASF. Till detta kommer några udda märken och lite "no-name" skivor som också slinkigt med när snålheten trängt sig på. Skivorna förvarades länge på ett skrivbord i sina "jewelcase" fodral, men sedan 5 år tillbaka är allt ompacketterat på cd-spindlar som jag förvarat i ett mörkt skåp.

    Jag har delvis fruktat detta, eftersom jag sedan länge varit inställd på att många av skivorna riskerar vara oläsbara. Så här i efterhand måste jag dock konstatera att det gick bättre än väntat. Sammanlagt ca 20 skivor hade läsfel eller så pass stora problem att jag var tvungen att avbryta kopieringen. Många andra skivor var dock svårlästa, men klarade sig till slut.

    Av de skivor som innehåll riktiga fel var många noname-skivor, dvs billiga skivor med helt blank ovansida. Jag har alltid varit misstänksam mot dessa, inte minst eftersom datalagret är så tunt att man ofta kan se igenom det om man håller skivan mot något ljust! Inte helt oväntat att dessa skulle finnas bland problemskivorna med andra ord.

    Mer oväntat var dock att 4 stycken BASF skivor hade läsfel. Med tanke på att jag endast hade 10 sådana får det räknas som ett mycket dåligt betyg.

    En hel "batch" med skivor från Verbatim visade ganska stora svårigheter att läsas, och jag valde att avbryta för att prova på en annan läsare. Ytterligare 2st Verbatim från andra paket misslyckades med att läsa enstaka filer.

    Detta är dock inte hela sanningen. Alla optiska läsare har inbyggd "firmware" som bestämmer hur den ska fungera. Beroende på tillverkare kan det skilja en del på läsarna, speciellt i mer extrema situationer när felkorrigeringen måste kicka in. Efter att ha kopierat alla skivor tog jag de felaktiga skivorna och provade att kopiera dem i en annan dator, med en annan läsare. Denna läsare var mycket bättre, och lyckades med viss möda läsa in de flesta felaktiga skivor! De som fortfarande inte gick att läsa provade jag då i en tredje dator, och lyckades då läsa även dessa!

    Totalt sett var det under 10 skivor, alla av dem noname, som jag inte gick att läsa fullt ut. Några av dem struntade jag i att prova i andra läsare, eftersom datan inte var viktig för mig, så det är möjligt att jag kunnat läsa ytterligare skivor om jag bara fortsatt prova olika läsare.

    Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att det gick bättre än väntat. Antalet problem var ganska litet i förhållande till mängden data. Att skivor med 14 år på nacken kunde läsas utan större problem måste ses som ett mycket gott betyg.

    ***

    Jag avslutar med lite tips och rekommendationer:

    • Det ska understrykas att jag sysslat med icke vita data. Att jag förlorade lite nerladdade musikfiler och gamla warez-program gjorde inte så mycket eftersom jag relativt lätt kan få tag på dem igen. Hade det varit tal om en "riktigt" backup hade resultatet inte stått sig lika bra. Då vill man kunna lita på att datan går att få tillbaka utan problem, och i det fallet är inte cd/dvd tillräckligt pålitligt som enda backupmedia.
    • Om du ändra vill använda skivor som backuppmedia för viktig data så rekommenderar jag att göra dubbla kopior och att bränna om skivorna efter några år. Märkesskivor är ingen garanti för hög kvalitet, men bättre än no-name. Glöm inte att lagra dina skivor på rätt sätt. Dom trivs bäst i mörker. Direkt solljus och fukt skadar skivorna.
    • Länge var cd och dvd det enda sättet att arkivera och säkerhetskopiera data utan att det kostade skjortan. De senaste åren har det dock skett en intressant utveckling, som innebär att det idag är billigare per megabyte att köpa hårddiskar än det är att köpa brännbara skivor(!) Med tanke på hur mycket smidigare och snabbare en hårddisk är tycker jag inte att det går att motivera att syssla med skivor längre. En liten 2½'' hårddisk som drivs via usb-ström är ypperligt smidigt, och går att få tag på för några hundralappar.
    • Om en skiva inte går att läsa kan du prova att plocka ut den och stoppa in den i cd-läsaren igen. Av någon anledning verkar resultatet kunna variera en aning om man gör så. Prova att putsa den lite också för säkerhets skull.
    • Som jag kunde konstatera är olika cd- och dvd-läsare olika bra på att läsa. Det beror sannolikt både på hårdvaran och firmware i läsaren. Mitt råd är att prova i flera olika läsare innan du dömer ut en skiva som oläsbar.
    • Att kopiera skivorna med Windows Explorer (Utforskaren) ska man undvika. När något går fel tenderar den att avbryta hela operationen vilket är väldigt frustrerande. Jag använde två program när jag kopierade mina skivor. Huvudsakligen använde jag Unstoppable Copier som är specialbyggt för att hantera skivor med läsfel. En annan favorit är klassikern Total Commander som duger bra i de flesta fall, men inte har samma felkorrigering och loggning som Unstoppable Copier.
    • När jag kopierade mina skivor tyckte jag att det gick ganska långsamt. Efter lite undersökningar visade det sig att DMA av någon anledning var avslaget på dvd-läsaren. Jag avinstallerade hela andra ide-kanalen (ja, jag har en ganska gammal dator) och startade om Windows XP, varvid Windows hittade hårdvaran och installerade om drivrutinerna. Helt plötsligt var DMA aktiverat! Resultatet blev att skivorna lästes in 4 gånger snabbare, samtidigt som processorn (som tidigare fått arbeta ganska mycket) inte belastades ett dugg!
     Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

    11 augusti 2011

    Så tar du bort filer som vägrar låta sig hanteras

    Windows filsystem är lustigt ibland. Det innehåller en massa regler som talar om hur filnamn och kataloger får lov att se ut. Men ibland går det att komma runt dessa regler, vilket kan leda till filer och kataloger som varken går att läsa eller ta bort.

    Det finns till exempel en begränsning på hur långt det kompletta filnamnet (inklusive sökväg) får lov att vara. Normalt är det 256 tecken. Men detta är inte skrivet i sten, och ibland kan man få till filer som ligger "djupare" än så. Lösningen på detta är vanligtvis att flytta katalogen bakåt i filstrukturen, så att den totala sökvägen blir mindre. Om detta inte löser problemet, fortsätt läsa.

    Filnamn (och kataloger, som tekniskt sett är filer) får inte lov att sluta med ett mellanslag. Normalt strippas mellanslag automatiskt bort av underliggande rutiner när man hanterar filer, men i vissa fall går det att få dit ett mellanslag ändå. Jag har råkat ut för detta när jag kopierat saker från CD-Skivor som har råkat innehållit sådana filnamn. En sådan fil eller katalog ligger där den ligger, och går inte att varken läsa, flytta, ta bort eller byta namn på. Mycket irriterande. Så här gör du för att hantera dessa filer:

    Du måste använda en kommando-promt. Men det går inte att hantera filerna rakt upp och ner härifrån heller. Det du behöver göra är att skriva hela sökvägen på ett speciellt sätt. Här är ett exempel:

    del "\\?\C:\temp\foo.txt "

     Notera \\?\ samt att hela sökvägen har angivits, inklusive enhetsbeteckning. På detta sätt kan du med del, ren, rmdir, och copy hantera dessa besvärliga filer och kataloger.

    Om du fortfarande inte lyckas finns här en artikel som kanske kan hjälpa dig ytterligare. Lycka till!

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

    29 juli 2011

    Hur jag skulle klippt om "Super 8"

    Jag var på bio och såg filmen Super 8 i går. En ganska bra film - 3½ blir nog lagom i betyg. Jag fick stundtals vibbar av både The Goonies och Arkiv X. Ganska typisk Spielberg film dock, med lyckligt slut och allt det där som är typiskt för Hollywood produktioner. Det fick mig att fundera på hur jag skulle velat ändra manuset för att behålla allt det som var bra med filmen, men skippa det som jag anser vara onödigt.

    Låt mig börja med inramningen. Killens mamma hade dött i en arbetsplatsolycka. Han har det svårt hemma. Inleder en "förbjuden" relation med kopplingar till olyckan. Slutet gott, allting gott. Föräldrarna försonas, mammans halsband blir en del av kosmos och kärleken får lov att blomstra. Detta är typiskt Hollywood feelgood ending. Och i mitt tycke helt onödigt. Jag tror att nästa hela denna del av filmen hade gått att plocka bort utan att filmen lidit av det. Tvärt om, det hade blitt mer fokus på barnen och deras äventyr. För det är ju det det är, ett äventyr. Det enda som jag skulle behållit är kärleksrelationen, men den fungerar i princip ändå.

    Att pappan var polis och man fick följa hans arbete var det kanske inget fel på i första halvan av filmen, när allt var kaotiskt och man inte visste vad som hänt. Efter det spelade han dock helt ut sin roll.

    Jag jämförde filmen med The Goonies. Men det finns några saker som Goonies gör bättre. För det första är det en film ur barnens synvinkel, vilket jag tror är hemligheten till att den ligger många som var unga då väldigt varmt om hjärtat. Jämför med text klassikern Stand By Me som också gör på det viset. Vidare är Goonies mer klassiskt äventyr, med grottor, piratskett och andra spännande saker. Super 8 är istället SciFi, med militärer och utomjordingar. Inget fel i det, men det blev lite för mycket Summer Blockbuster Action Movie där allting ska explodera konstant. Lite återhållsamhet hade kanske inte skadat.

    Kuben fascinerade mig. I början kändes det som att den skulle spela en stor roll, men tyvärr struntade dom nästa helt i att utnyttja dess potential. Trist.

    Första halvan av filmen var väldigt hemlig. Precis som Arkiv X fick man aldrig se mer än några suddiga ben röra sig ut ur bild. Sånt är spännande. Tyvärr valde man att avslöja allt. Jag är inte säker på att det var så smart. Det är lite som att läsa en bok och själv fantisera ihop hur folk ser ut, för att sedan se filmen och ingenting är som man fantiserade. Vissa saker kan vara bättre att utelämna till fantasin. Hur mycket jag skulle valt att avslöja vet jag inte, men inte lika mycket som dom gjorde här.

    Över huvud taget kan man nog sammanfatta det hela med att första halvan av filmen var bättre än andra halva. Story, perspektiv & hemligheter fungerade bättre då. Jag undrar om det kan vara så att Hollywood skrivit om andra halvan för att passa in i deras mallar?

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

    18 juli 2011

    Bästa tandborsten är...

    Att välja tandborste är inte det lättaste. Butikerna är fulla med modeller - den ena mer fantasifull än den andra. Irriterande nog verkar modellerna inte finnas tillgängliga så länge, utan byts ut i rasande tempo. Jag får känslan av att det är viktigast med ett häftigt utseende och flashiga färger. Alla är dock bäst på att rengöra på dom mest svåråtkomliga ställena enligt egen utsago. Man kan undra varför dom i så fall byter ut dom så ofta...

    Själv var det dock ett tag sedan jag köpte tandborste, eftersom jag sedan några år tillbaka använt en elektrisk tandborste. När jag var hos tandhygienisten fick jag dock med mig en hem, som hon använt för att visa mig borstteknik. Det var en TePe Select. Ni vet, en sån där tandborste som funnits sedan tidernas begynnelse och fortfarande ser likadan ut. Grönt fult skaft och inga som helst märkvärdigheter förutom Select-modellens sk "feature"; ett avsmalnande borthuvud.

    Kan det vara något att ha tänkte jag? Jo, det kunde det visst. Det är utan tvekan den bästa tandborsten jag kan komma ihåg att jag använt! Take that, alla flashiga borstar. Gammal är äldst, eller vad man brukar säga.

    Värt att notera är att borsten jag fick var X-Mjuk. Enligt tandhygienisten ska man alltid välja den. "Bara" Mjuk räcker inte. Bra att komma ihåg!


    Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

    16 juli 2011

    Motbok på Systemt kunde vara något att titta på igen

    De höga skatterna på alkohol i Sverige finns till för att stävja vår alkoholkonsumtion, vilket de också lyckas med om man ska tro dom som påstår sig veta. Det är dock ett trubbigt medel som jag anser slår fel ganska ofta.

    Man måste konstatera att alkohol i sig inte är ett bekymmer, utan det är när mängderna ökar som problemen uppstår. Medelsvensson som tar ett glas vin till fredagsmiddagen har vanligtvis inga problem med alkoholen. Inte heller kompisarna som träffas och tittar på en fotbollsmatch med lite chips och några öl. Men även dessa personer är tvungna att betala den höga skatten, trots att deras konsumtion inte är eller riskerar att bli problematisk.

    Själv kan jag konstatera att jag är väldigt svag för gräddlikörer av olika slag. Men priset avskräcker, och snål som jag är händer det ytterst sällan att köper och njuter av dessa drycker. Hade jag varit i riskzonen om priserna varit lägre? Ytterst tveksamt, då jag inte har den dispositionen.

    Lågförbrukare får alltså betala onödigt höga skatter. Samtidigt så hindrar skatterna inte högförbrukare, som ser till att fixa fram pengarna som behövs för att underhålla sitt missbruk. Detta kan man ju fundera på hur bra det är. Alkoholister som redan har det svårt pga spriten, måste dessutom betala dyrt för detta, vilket givetvis inte underlättar situationen. Men det är så vi brukar hantera missbrukare i goa Sverige...

    Förr i tiden fanns i delar av landet en system med motbok som begränsade hur mycket sprit man kunde köpa. Hade det gått att återinföra en modern variant av den månntro?

    Jag tänker mig att man kan ha en progressiv skatt på alkohol. Den som köper en flaska vin i månaden ska inte behöva betala absurda skattesatser. Men när ens förbrukning ökar och närmar sig ohälsosamma nivåer, så ökar även skattesatsen, med de dämpande effekter det har.

    En bieffekt av detta skulle dessutom kunna vara att smugglingen till vanligt folk antagligen minskat. Samma sak med inköpsresor till Tyskland. På sådana resor passar man på att köpa på sig stora mängder sprit, mer än man egentligen behöver. Med ett rejält lager sprit hemma tenderar man att dricka mer. Med lägre skatter hade incitamenten för resorna minskat, och konsumtionen antagligen minskat.

    Den personliga integriteten kan man ju fundera på. Är det rätt att övervaka människors bruk av alkohol? Det borde dock gå att lösa, exempelvis med slutna system som inte för informationen vidare. Sedan finns det ju inget som säger att man måste registrera sina köp. Men då får man ju betala full skatt precis som idag.

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

    14 juli 2011

    Inför en lämplighetsnämd

    Sydsvenskan har i en artikelserie i veckan (ej på nätet) uppmärksammat hur svårt det kan vara för personer med avtjänat fängelsestraff att komma tillbaka till ett normalt liv. Framförallt arbetsgivare, men även bostadsbolag mfl vill se utdrag ut belastningsregistret.

    Tanken med fängelsestraff är att man sonat sitt brott efter avtjänat straff. Men straffet fortsätter ofta efter frigivning, med utfrysning från arbetsmarknaden och det socialt stigma som uppstår, vilket är negativt för både personen och samhället. Alla förtjänar en andra chans. Samtidigt är det självklart att vissa personer inte är lämpliga att inneha vissa typer av jobb, och att företag vill kontrollera personer innan de anställs är inget konstigt.

    Jag vill därför föreslå en ny samhällstjänst, vi kan kalla det för Lämplighetsnämden. Potentiella arbetsgivare kan skicka in en beskrivning av tjänsten, och nämnden återkommer med en neutral bedömning om personen är lämplig för tjänsten. På så vis behålls den personliga integriteten samtidigt som arbetsgivare inte får grisen i säcken.

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

    13 juli 2011

    Man kan inte välja att tro på gud

    Jag är en tänkande och förnuftig person. Så är jag skapad, oavsett hur jag är skapad. Och mitt förnuft säger mig att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på någon av det gudar som finns att välja på i de olika religionerna. Faktum är att jag läst ganska mycket om religion de senaste åren, men jag har ännu inte stött på några argument som biter. Jag har inte svar på alla frågor om livet, universum och allt, och det kommer jag aldrig heller få. Men bevisen för en skapare är små, och hävdar man att denne skapare dessutom skulle vara den kristna ökenkrigarguden, ja då är bevisen minimala.

    Den typisk kristna förklaringen är att vi skapade med fri vilja och kan själva välja om vi vill ta emot gud eller inte. Men det fungerar inte så. Jag har inte valt detta. Och jag skulle inte kunna välja att helt plötsligt tro på gud. Det vore att ljuga för mig själv. Precis att man inte skulle kunna välja att tro att tomten finns på riktigt.

    Jag har själv sett hur folk jag känner kan förändras av sin tro och hur de känna lycka och trygghet i livet på ett sätt som jag inte förstår. Jag förnekar inte upplevelsen, men tror att det finns en rationell förklaring till det. Jag söker naturliga förklaringar, eftersom dessa är mer sannolika än övernaturliga. Och visst hade jag själv velat känna lycka på det viset. Men det funkar som sagt inte så. Jag kan inte förneka den kunskap jag har.

    Jag är såklart inte ensam om att förhålla mig till religion på detta vis. Världshistorien är full av personer som inte kunnat tro. Frågan man måste ställa sig då är, om en gud skapat mig, och gett mig mitt förnuft, som jag sedan använder med min bästa förmåga, hur kan denna gud sedan med gott samvete säga att jag inte är värdig en gemenskap med densamme? Om jag bygger en robot utan ben kan jag inte bli arg på den för att den inte kan springa. Vad för sorts gud är det som skapar människor och sedan dömer dem för att de är som de är skapade?

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

    18 juni 2011

    Ska självmord förhindras i alla situationer?

    Självmord är en tragedi för alla inblandade, men är det något som bör förhindras i alla lägen? Jag är inte helt säker på det.

    Jag vill börja med att konstatera att det är skillnad på självmordsförsök och självmordsförsök. Om det bygger på tillfälliga sorger eller liknande förvirring som garanterat går över bör det givetvis förhindras. Men är det moralisk rätt att förhindra djupare sorger? Vad har vi för rätt att bedöma hur någon annan mår? Vad har vi för rätt att tvinga denna person till en fortsatt plågsam tillvaro?

    Det som till varje pris vill förhindra självmord förutsätter att livet är värt att leva. Men vem har bestämt det? Givetvis utgår det från sitt eget liv. Men det är vanligtvis en dålig utgångspunkt, eftersom alla människor är olika.

    När det gäller djupare depressioner och andra svåra situationer så är det så att alla inte klarar av att ta sig ur dem, eller så återfaller de med jämna mellanrum. Av egen erfarenhet kan jag konstatera att det är mycket plågsamt med depression. Det är inte konstigt att man önskar slippa det en gång för alla.

    Men man behöver inte vara deprimerad för att tycka att livet saknar värde. Om det består av monotont arbete, avsaknad av umgänge och ett liv utan glädje? Man kan förstås alltid argumentera att det kan bli bättre om man bara håller ut. Men om det inte blir det? Har livet ett värde i sig som gör att det ändå måste fortsätta till varje pris? Ska den cancersjuke i respirator hållas vid liv till varje pris, mot sin vilja, trots att det innebär en fortsatt tillvaro i smärta och ångest?

    Ett argument mot självmord är att man måste tänka på dom anhöriga. Givetvis skulle dom känna sorg. Men ska jag fortsätta leva ett liv i plågor för deras skull? Det tycker jag är orimligt. Vi är alla egna individer och måste få bestämma över vårt eget liv. Att låta omgivningens tycke och smak påverka ens leverne brukar ses som något negativt, men inte i denna situationen.

    Jag skriver inte detta för att romantisera eller påbjuda självmord. Men jag tycker det är en fråga som är värd att fundera på. Saker och ting är sällan svart-vita, inte heller självmord. Vi är alla unika individer med ett eget liv. Bara vi kan avgöra om det är värt att leva.

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , NewsMill

    17 juni 2011

    Varför måste byråkrati ta sån tid?

    När min arbetskamrats son blev misshandlad polisanmälde de självklart brottet. De skyldiga kunde pekas ut och vittnesuppgifter fanns. Rättegång skulle hållas blev beskedet. Sedan tystnad. Det tog ett halvår innan myndigheterna hörde av sig och själva processen kom ihåg. Tiden fram tills dess var fylld av oro och ångest för hela familjen.

    När min far testades positiv till prostatacancer följde provtagningar. Det såg inte bra ut fick han reda på och skickades hem att invänta resultatet. I mer än en vecka var hela familjen lamslagna av chocken, innan dom slutligen ringde och kom beskedet att det inte var så allvarligt som dom trott.

    ***

    Kontakt med myndigheter och sjukvård är det samma som att vänta. Allt tar tid. Mycket mer än i övriga samhället. Jag kan förstå att det finns vissa anledningar som är svåra att komma ifrån, men överlag känns det som att väntetiderna är alldeles för långa i förhållande till uppgiften. Som jag tidigare skrivit är vårdköer något onödigt som borde gå att optimera bort för alltid.

    Det viktiga att komma ihåg är att det handlar om människors liv. Dessa människor söker sig till myndigheterna och sjukvården av en anledning, för att sedan invänta svar. Tiden däremellan kan vara mycket jobbig och tära hårt på psyket. Det skulle vara önskvärt försöka minska dessa väntetider så långt det är möjligt.


    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

    16 juni 2011

    Vikten av meningsfulla arbetsuppgifter i skolan

    Detta är en sann historia om vikten av meningsfulla arbetsuppgifter i skolan. Det var nämligen som så att när jag gick i gymnasiet var jag totalt ointresserad av idrott. Inte så konstigt kanske, eftersom idrotten på mitt gymnasium bestod av fotboll, bandy, basket och löpning. När dessa avverkats i tur och ordning börjades det om från börja... För en tönt utan vare sig kondition eller bollkontroll var detta som ni säkert förstår inte det roligaste jag kunde tänka mig. Läraren visste såklart om detta, och jag var lyckligtvis inte utsatt för någon omänsklig press från hennes sida.


    Dessa idrottslektioner fortsatte på sitt extremt monotona vis och vi gjorde aldrig något annorlunda. Men så var det dags för en friluftsdag. Denna gång hade gympalärarna varit extra påhittiga och satt upp en orienteringsrunda i slottsparken. Inget märkvärdigt. Vi fick en karta och skulle på egen hand leta upp några stationer runt om i parken. Helt plötsligt fick löpandet en mening för mig! Trots min usla kondition blev det bra fart på mig. Det gick bra, men tyvärr läste jag kartan en aning fel och spenderade ett stund med att irra runt på fel plats innan jag hittade den sista kontrollen. Trots detta misstag kommer jag ihåg att min lärare berömde mig när jag gick i mål. Hon var uppenbarligen imponerad över min prestation, som jag gissar matchade de bättre elevernas resultat.

    Så här i efterhand kan jag konstatera att det finns väldigt många idrotter som jag sannolikt skulle uppskattat att utöva. Men skolan verkade ha som mål att kväva mitt idrottsintresse för all framtid. De lyckades ganska bra. Idag är jag inte en aktiv person, även om det hänt att jag besökt gym. Jag vill dock ändra på detta, men det sitter långt inne. Tack för det, Pauliskolan...

    Det är lätt att koppla denna historia till andra arbetsuppgifter i skolan. Matematiken har till exempel väldigt många elever svårt för. Men jag tror att det hade gått mycket enklare om räkneuppgifterna hade kopplats till någon riktigt uppgift, så att man förstår hur man kan använda matematiken i verkligheten. Säg till exempel att man ska bygga någonting, men innan man kan starta måste man räkna ut dimensionerna. Målet är att ju att få byggt den här saken; matematiskt är bara ett hjälpmedel. Helt plötsligt är det inte bara något abstrakt tal i en matematikbok!

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

    15 juni 2011

    Visa vad du tycker om mobilpratande bilister!

    Hur ofta ser man inte bilister som pratar i telefon samtidigt som dom kör, trots att det är bevisar farligt i samma klass som alkohol. Och vinglande cyklister med sms-tummarna i full fart också för den delen. Jag har ofta tänkt att det skulle vara bra med något slags tecken för att påpeka hur dumt man tycker detta beteende är. Detta är vad jag tänker mig: Sätt handen framför örat och upp med långfingret. En tydlig gest som man enkelt kan göra i förbifarten. Tyvärr är det ju bara jag som förstår vad det innebär än så länge, så ut och sprid detta budskap nu!

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

    14 juni 2011

    Toalettrutiner och Imperialism

    Titta på bilden här bredvid. Det är lätt att skratta åt den. Vem skulle få för sig att sitta på det viset på en toalett? Haha, vilka puckon som måste finnas att man måste sätta upp en sådan skylt...

    Men för den som är lite mer bevandrad är det inte så konstigt. I andra delar av världen är det mer eller mindre normalt att sitta på huk när man går på toaletten, som snarare är ett hål i marken. Även offentliga toaletter i "civiliserade" miljöer.

    Att vi tycker att det samhälle och den kultur vi lever i är "bäst" är inte så konstigt. Så fungerar det för alla om man tittar sig omkring. Dock har många en idé om att eftersom just vår kultur är bäst ska vi exportera den till alla andra. Ibland med våld, för det goda syftets skull.

    Det tycker jag är en farlig uppfattning. När religiösa beger sig ut och missionerar, när stormakter ägnar sig åt imperialism, när feminister försöker exportera sexlagstiftningar, hur avgör det då vad som är bäst? Det gör dom inte, utan dom följer framförallt sina känslor och uppfattning om att dom har rätt.

    Om man ska ägna sig åt export av detta slag måste man vara noga med att försäkra sig om att man gör rätt. Det finns vissa grundläggande rättigheter och friheter som alla människor kan anses ha, och som de flesta kan skriva under på. Om dessa kränks kan det vara rimligt att vi som står upp för dessa rättigheter och friheter att säga ifrån.

    Att sitta på huk när man går på toaletter sägs av förespråkarna vara mycket hälsosammare än att sitta på en toalett. Det är lätt att tänka sig att människan suttit på huk under hela sin hundratusentals år långa utveckling och att vi således är gjorda för att bajsa på det viset. Jag vet inte vad som är bäst, men det visar att vi inte nödvändigtvis är "bäst" bara för att vi har det på ett visst vis. Det är lätt att bli blind. Ett öppet sinne är en nyckel för att utveckla samhället.

    Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

    13 juni 2011

    Jag har rätt, alla andra har fel...

    Det började med att judendomen uppstod i någon öken. Sedan kom Jesus och talade om hur det verkligen låg till. 600 år senare fick Muhammed en uppenbarelse och islam föddes. Mer nyligen kan nämnas Joseph Smith som hade egna uppenbarelser som gav upphov till mormonkyrkan.

    Det finns en intressant sak att betrakta med de flesta av dagens religioner. Det är alla "avknoppade på vägen" från någon annan religion. Någon gång i historien har de förgrenats sig och utvecklats på egen hand. Det intressanta är att alla anhängare är övertygade om att just deras profet och tolkning är den rätta. För alla kan ju inte ha rätt. Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att man accepterar en profet men inte nästa? Hur övertygar man sig själv om att jag har rätt och alla andra har fel, när det finns sån mångfald bland religioner?



    Intressant? Andra bloggar om: ,

    10 juni 2011

    Kränkt!

    Att vara lättkränkt är på modet, och religiösa är bland dom mest lättkränkta ibland. Minsta lilla knyst till kritik av deras tro upplevs som kränkande, med rop på blasfemilagar (och ännu värre ibland).

    Men kan dom så kan jag. Jag "tror" på evolutionsteorin. Jag tror på att vi härstammar från en gemensam urfader. När religiösa säger att dom inte tror på evolutionsteorin är det samma sak som att hävda att mina förfäder inte levat. Det tycker jag är ett oerhört kränkande påstående, så sluta genast upp med att säga sånt!

    Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

    09 juni 2011

    Manlig abort?

    En gravid kvinna äger sin kropp och har rätt att avbryta graviditeten oavsett orsak. Det är bra, men inte helt oproblematiskt. Vid graviditet finns det ju vanligtvis en pappa med i bilden. Förhoppningsvis kommer mannen och kvinnan överens om en lösning som de båda är nöjda med. Men om de inte gör det har kvinnan all rätt att köra över mannen och göra som hon själv vill, oavsett om det gäller att behålla barnet eller abortera det.

    Det finns många anledningar till att man inte vill ha barn. Man kanske inte känner sig mogen att ta hand om ett barn. Ekonomin kanske inte tillåter ett barn. Ett barn behöver en trygg och stabil tillvaro, vilket många inte har. Man vill studera färdigt. Man är för ung. Och så vidare.

    Dessa anledningar är lika giltiga för både kvinnor och män. Skillnaden är att en kvinna kan agera utifrån dessa anledningar, medan mannen i värsta fall inte har något att säga till om, och blir tvingad till att bli förälder med allt vad det innebär.

    Om nu kvinnor har möjlighet att "avsäga" sig barn, borde inte män ha det då också? Man kan tänka sig att män kan genomgå en slags manlig abort, där ansvaret för barnet och dess försörjning avtalas bort. Jag tycker inte att det är en helt optimal lösning, men jag tycker inte heller att det är rätt att enbart ena parten ska ha full rätt att bestämma över något som påverkar båda två.

    Intressant? Andra bloggar om: , , ,

    07 juni 2011

    Pensionera tidningarna ledare

    Sydsvenskan är liberal. Aftonbladet är socialdemokratisk. De flesta tidningar har en politisk inriktning och skriver ledare där dom framför "tidningens" åsikter.

    Självklart ska tidningarna ta in debattartiklar och insändare och på så vis fungera som en arena för samhällsdebatten. Men varför ska tidningen själv ha en åsikt?

    En grundpelare för trovärdig journalistik är att journalisten förhåller sig neutral till ämnet han eller hon skriver om. Läsaren ska få all nödvändig information som behövs för att själv kunna bilda sig en uppfattning om läget. När tidningens ledare uttrycker åsikter anser jag att denna trovärdighet riskerar att gå förlorad.

    Tidningarna menar såklart själva att det finns vattentäta skott mellan dessa åsikter och själva journalistiken. Men kan man verkligen lita på detta? Får exempelvis vem som helst komma till tals i en debattartikel, eller väljs dessa diskret ut för att passa de bakomliggande intressena? Ingen vet utanför ledarredaktionens konferensrum...

    Endast en åsiktsmässigt neutral tidning kan med trovärdighet påstå att man är just neutral i sin rapportering. Det är dags att pensionera tidningarnas ledare.

    Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,