Det är ett välkänt faktum att brända CD/DVD skivor inte håller för evigt (inte fabrikstillverkade heller för den delen, men det är en annan historia). Exakt hur länge är dock omöjligt att svara på. Det beror på mycket på skivornas kvalitet och hur man har lagrat dem. Men även brännaren och (som vi ska se) läsaren spelar roll.Det är lurigt, för man kan aldrig riktigt veta skicket på ens skivor förrän man ska läsa in dem igen och det helt plötsligt visar sig att skivorna inte längre gick att läsa. Som backup-media är detta inte helt optimalt, utan bör kombineras med alternativa strategier, så som att bränna flera skivor med samma innehåll eller att bränna om samlingen då och då, allt beroende på det individuella behovet.
Ända sedan CD-brännaren gjorde sitt intåg och sedemera byttes ut mot DVD-brännare, har dessa spelat en stor roll för att säkerhetskopiera vår data, speciellt för privatpersoner. Jag trodde länge att BluRay skulle ta över rollen som backup-media. Men de senaste åren har en intressant utveckling skett. Hårddiskarna ha nu blivit så pass stora att de med lätthet konkurrerar ut skivor som lagringsmedia räknat i kostnad per megabyte, och även smidighet och hastighet.
***
Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt det föga upphetsande arbetet att flytta mina arkiverade samlingar från skivor till hårddisk. Jag har nämligen under årens lopp roat mig med att samla på mig stora mängder mp3-musik, emulatorspel och annat roligt som jag har hittat på nätet eller annorstädes. När min samling började växa blev den snabbt alldeles för stor för att ha lagrag på hårddisken. Tänk själva. Har man en disk på 3GB är det en stor vinst att få loss 650MB genom att bränna ut det på en skiva! Tanken har dock alltid varit att någon gång återföra min samling till ett stort arkiv på hårddisken. Länge var detta en avlägsen dröm, men idag är som sagt diskarna så billiga att det kändes som att det var dags att införskaffa några stora hårddiskat och ta tag i det.
Totalt innebär detta att jag har kopierat mer än 350 CD-skivor samt ungefär 70 DVD. De äldsta skivorna i samlingen är från 1997. 2005 bytte jag från CD till DVD. Sammanlagt blev det 375 000 filer som väger in på 550 gigabyte!
Jag har alltid varit lite nojjig, så jag har framförallt använt märkesskivor, helst de med blå färg eftersom det ryktats om att detta skulle vara bättre. Av märkena utmärker sig Verbatim som jag länge hade stort förtroende för, men också en del TDK, samt lite Kodak, Sony, Samsung och BASF. Till detta kommer några udda märken och lite "no-name" skivor som också slinkigt med när snålheten trängt sig på. Skivorna förvarades länge på ett skrivbord i sina "jewelcase" fodral, men sedan 5 år tillbaka är allt ompacketterat på cd-spindlar som jag förvarat i ett mörkt skåp.
Jag har delvis fruktat detta, eftersom jag sedan länge varit inställd på att många av skivorna riskerar vara oläsbara. Så här i efterhand måste jag dock konstatera att det gick bättre än väntat. Sammanlagt ca 20 skivor hade läsfel eller så pass stora problem att jag var tvungen att avbryta kopieringen. Många andra skivor var dock svårlästa, men klarade sig till slut.
Av de skivor som innehåll riktiga fel var många noname-skivor, dvs billiga skivor med helt blank ovansida. Jag har alltid varit misstänksam mot dessa, inte minst eftersom datalagret är så tunt att man ofta kan se igenom det om man håller skivan mot något ljust! Inte helt oväntat att dessa skulle finnas bland problemskivorna med andra ord.
Mer oväntat var dock att 4 stycken BASF skivor hade läsfel. Med tanke på att jag endast hade 10 sådana får det räknas som ett mycket dåligt betyg.
En hel "batch" med skivor från Verbatim visade ganska stora svårigheter att läsas, och jag valde att avbryta för att prova på en annan läsare. Ytterligare 2st Verbatim från andra paket misslyckades med att läsa enstaka filer.
Detta är dock inte hela sanningen. Alla optiska läsare har inbyggd "firmware" som bestämmer hur den ska fungera. Beroende på tillverkare kan det skilja en del på läsarna, speciellt i mer extrema situationer när felkorrigeringen måste kicka in. Efter att ha kopierat alla skivor tog jag de felaktiga skivorna och provade att kopiera dem i en annan dator, med en annan läsare. Denna läsare var mycket bättre, och lyckades med viss möda läsa in de flesta felaktiga skivor! De som fortfarande inte gick att läsa provade jag då i en tredje dator, och lyckades då läsa även dessa!
Totalt sett var det under 10 skivor, alla av dem noname, som jag inte gick att läsa fullt ut. Några av dem struntade jag i att prova i andra läsare, eftersom datan inte var viktig för mig, så det är möjligt att jag kunnat läsa ytterligare skivor om jag bara fortsatt prova olika läsare.
Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att det gick bättre än väntat. Antalet problem var ganska litet i förhållande till mängden data. Att skivor med 14 år på nacken kunde läsas utan större problem måste ses som ett mycket gott betyg.
***
Jag avslutar med lite tips och rekommendationer:
- Det ska understrykas att jag sysslat med icke vita data. Att jag förlorade lite nerladdade musikfiler och gamla warez-program gjorde inte så mycket eftersom jag relativt lätt kan få tag på dem igen. Hade det varit tal om en "riktigt" backup hade resultatet inte stått sig lika bra. Då vill man kunna lita på att datan går att få tillbaka utan problem, och i det fallet är inte cd/dvd tillräckligt pålitligt som enda backupmedia.
- Om du ändra vill använda skivor som backuppmedia för viktig data så rekommenderar jag att göra dubbla kopior och att bränna om skivorna efter några år. Märkesskivor är ingen garanti för hög kvalitet, men bättre än no-name. Glöm inte att lagra dina skivor på rätt sätt. Dom trivs bäst i mörker. Direkt solljus och fukt skadar skivorna.
- Länge var cd och dvd det enda sättet att arkivera och säkerhetskopiera data utan att det kostade skjortan. De senaste åren har det dock skett en intressant utveckling, som innebär att det idag är billigare per megabyte att köpa hårddiskar än det är att köpa brännbara skivor(!) Med tanke på hur mycket smidigare och snabbare en hårddisk är tycker jag inte att det går att motivera att syssla med skivor längre. En liten 2½'' hårddisk som drivs via usb-ström är ypperligt smidigt, och går att få tag på för några hundralappar.
- Om en skiva inte går att läsa kan du prova att plocka ut den och stoppa in den i cd-läsaren igen. Av någon anledning verkar resultatet kunna variera en aning om man gör så. Prova att putsa den lite också för säkerhets skull.
- Som jag kunde konstatera är olika cd- och dvd-läsare olika bra på att läsa. Det beror sannolikt både på hårdvaran och firmware i läsaren. Mitt råd är att prova i flera olika läsare innan du dömer ut en skiva som oläsbar.
- Att kopiera skivorna med Windows Explorer (Utforskaren) ska man undvika. När något går fel tenderar den att avbryta hela operationen vilket är väldigt frustrerande. Jag använde två program när jag kopierade mina skivor. Huvudsakligen använde jag Unstoppable Copier som är specialbyggt för att hantera skivor med läsfel. En annan favorit är klassikern Total Commander som duger bra i de flesta fall, men inte har samma felkorrigering och loggning som Unstoppable Copier.
- När jag kopierade mina skivor tyckte jag att det gick ganska långsamt. Efter lite undersökningar visade det sig att DMA av någon anledning var avslaget på dvd-läsaren. Jag avinstallerade hela andra ide-kanalen (ja, jag har en ganska gammal dator) och startade om Windows XP, varvid Windows hittade hårdvaran och installerade om drivrutinerna. Helt plötsligt var DMA aktiverat! Resultatet blev att skivorna lästes in 4 gånger snabbare, samtidigt som processorn (som tidigare fått arbeta ganska mycket) inte belastades ett dugg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar