06 juli 2014

Svenska kyrkan och (bristen på) etik

Svenska Kyrkans församling där jag bor fortsätter skicka ut reklam till hushåll, oavsett om det rör sig om medlemmar eller inte. Jag kan konstatera att de åtminstone denna gång följer lagkravet på att ha en ansvarig utgivare, till skillnad från senaste utskicket. Religiösa samfund åtnjuter tillsammans med kommuner, politiska partier och liknande, undantag från reglerna kring reklamutskick, då de räknas som samhällsinformation. De behöver därför inte respektera hushållens önskemål om att slippa reklam, genom att tex sätta upp en skylt på brevlådan. Att kommuner ska kunna informera sina medborgare är rimligt. Att politiska partier kan ge ut information är också rimligt om det sker i samband med val. Att kyrkan däremot ger ut regelbundna tidskrifter till alla hushåll tycker jag däremot inte är ok. Kyrkan är inte längre något som rör alla. Tvärtom, det flesta är ointresserade. Svenska kyrkan måste inse att man numera är ett särintresse som måste konkurrera på marknaden. Religion och livsåskådning är någon som varje individ söker upp, inte något som påtvingas. Sett ur den synvinkeln är det också orimligt att de har grundlagsskyddad rätt att tränga sig in i människors hem via brevinkastet.

Alla är inte längre medlemmar i Svenska Kyrkan. Och många av medlemmarna är det av icke religiösa skäl. Eller bara lathet. Vi levet också i en globaliserat och multikulturellt samhälle. Detta borde Svenska Kyrkan inse. Att då skicka ut material till alla är kränkande mot de enskilda människorna. Bara för att man har rätt enligt lagen att göra något betyder det inte att man bör göra det. Jag vill hävda att detta är ett oetiskt beteende.

I senaste utskicket fanns det två e-postadresser. En till ansvarig utgivare och en till församlingens kyrkoherde. Jag bestämde mig för att skicka ett brev till dem båda, och fråga hur de ställer sig till det etiska i att trycka på alla hushåll deras tidning. Det var ett kort brev, och jag var tydlig med att jag inte var intresserad av det lagtekniska i det hela, utan endast de etiska aspekterna:

Jag är inte medlem i er organisation. Jag har också en tydlig "ingen reklam eller gratistidningar" skylt på dörren. Trots detta får jag reklam från er. Misstänker att religiösa församlingar är undantagna de normala reglerna. Givet ovanstående har jag en enkelt fråga: Är detta beteende etiskt? Jag är inte intresserad av om det är laglig eller inte. Kyrkan säger sig stå för etik & moral. Lever ni som ni predikar?

Trots att detta alltså skickades till två personer iddes ingen av dem att svara. Jag skickade då samma fråga direkt till Svenska Kyrkan. Dom var desto bättre och svarade snabbt. Men trots att jag specifikt bad om den etiska aspekten, inte den lagliga, innehöll svaret till största delen en förklaring kring hur kyrkan är undantagna reglerna enligt grundlagen. De menade också att man kan sluta ett specialavtal med Posten för att slippa reklamen. Det låter i mina öron totalt orimligt, och jag är tveksam till att Posten skulle vara intresserade av något sådan om man försökte. Jag skickade ett uppföljningsbrev och tackade för svaret men påpekade att det inte svarade på min fråga, den om etiken. På detta brev kom aldrig något svar...

Summa summarum är att Svenska Kyrkan utnyttjar sin historiska särställning för att trycka på alla sitt material, även ickemedlemmar och hushåll som uttryckligen tackat nej till reklam. Vidare svarar man inte på e-post. Jag upprepar frågorna i mitt urspringliga brev: Kyrkan säger sig stå för etik & moral. Är detta beteende etiskt?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,