30 januari 2011

Ge fan i andras sexualitet!

Det finns en tanke hos många människor om att det skulle finnas någon slags bra och fin sexualitet, i motsats till dålig sexualitet. Främst religiösa och konservativa har tagit till sig detta tankesätt, men även andra grupper som exempelvis de tongivande feministerna i Sverige har starka åsikter om sexualitet.

Med detta tankesätt är deras sexualitet rätt och det mesta annat fel. Det är ok - det är ingen som tvingar dem att tycka på annat vis. Men av någon anledning så nöjer de inte sig med det, utan anser att det är ok, till och med en skyldighet att proklamera för alla andra om vad som är fint och rätt att ägna sig åt, och hur dåligt alla andra former av sex är. Man drar sig inte för att tracka ner på andra människor, även om det innebär att man skadar dem mentalt.

I extrema fall går det så långt som tidningen i Uganda, som publicerat bilder och namn på homosexuella, med uppmaningen att "häng dem!", med stöd från ministrar. Är någon förvånad över att det nu också resulterat i ett brutalt mord?

Här hemma i Sverige har vi nu accepterat homosexualitet men inte så mycket mer. Porr och horor är det som ska bekämpas nu. För det är dålig sex, tycker dom som anser sig ha rätt att bestämma över andras sexualitet.

Tänk så mycket lidande all sexmoralism har skapat genom tiderna - och fortfarande gör. Och tänk så onödigt. Jag blir så arg på detta. Tänk om folk hade kunna sluta bry sig om och se ner på en sådan trivial sak som vad andra människor har för sig i sänghalmen.

En intressant fotnot när det gäller homosexualitet som jag lagt märke till är att de hårdaste motståndarna lägger ett enormt fokus på analsex mellan män. Att homosexualitet är så mycket mer än analsex, och att det faktiskt även finns kvinnor som är homosexuella verkar gått dessa förbi. Istället fokuserar man sig på att äcklas över den sexuella akten.

Intressant? ... Andra bloggar om: , , , , , , ,

25 januari 2011

Reflektion om sexuella trakasserier

Jag förstår att de som utsätts för sexuella trakasserier inte tycker det är speciellt roligt. Alla har rätt till sin privata sfär. Men tänk om det hade drabbat en person som mig, som aldrig blivit uppmärksammad för mitt utseende. Jag kan ju inte veta, men om jag hade blivit utsatt för något som kan definieras som sexuella trakasserier så undrar jag om det inte skulle upplevas som en mycket positiv upplevelse för mig. Tänk att någon skulle vara intresserad av mig! Även om det bara är min kropp hon vill åt, så hade uppmärksamheten gjort väldigt gott för mitt självförtroende. Det är nog lätt att glömma bort sånt om man är lottat med ett attraktivt utseende och tar det för givet att "alla" vill ha en. Då kan det nog upplevas som påträngande och objektifierande. Men för många andra skulle det vara en dröm att få den sortens uppmärksamhet.

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

15 januari 2011

TV-Tipset: Carl Sagans Cosmos

Carl Sagan var en amerikansk astronom och författare som gick bort alldeles för tidigt. Han brann för att undervisa och kommunicera om vetenskap, naturen och rymden. Mest känd är han nog för TV-serien Cosmos: A Personal Voyage, som sändes i Amerikanske TV 1980. I 13 avsnitt berättar han om rymden, jorden, vetenskapens historia och vad framtiden kan tänkas ha att komma med. Det är en kärleksförklaring till vetenskapen och ett slags angrepp mot kvasivetenskap och till viss del religion, dock aldrig på ett nedsättande eller kränkande sätt. Vissa personer kan konsten att berätta, och Carl Sagan var definitivt en av sådan person. Framförallt så hade han en röst och ett sätt att prata på som var märkligt trollbindande

Man skulle kunna tro att en serie som denna känns väldigt omodern idag, 30 år senare. Men den håller förvånandsvärt bra än idag. Visst finns det saker som förändrats och nya upptäkter sker ständigt. Men på det hela handlar serien om allmängiltiga värderingar som inte förändras. Till exempel känns utläggningen om kalla kriget och kärnvapenhotet inte lika påträngande idag som det måste ha gjort när serien spelades in. Men det underliggande bugskapet är att vi kommer utradera oss själva om vi fortsätter som vi gör, och att vi måste tänka längre än så. Vi har bara en planet och vi måste ta hand om den och oss själva. Det budskapet kan nog alla skriva under än idag.

Serien prisades på sin tid för sina specialeffekter. Idag är det inte lika fantastiskt, men det är gjort med känsla och det finns inget att klaga på. Något som däremot inte åldrats är musiken, framförd av Vangelis medmånga låtar som idag räknas som klassiker.

Jag kan varmt rekommendera serien till i princip alla, gamla som unga. Jag avslutar med en video med Carl Sagan som berättare. Bilderna är inte tagen från Cosmos men ljudet är:



Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

05 januari 2011

Dumma bilister smittar av sig

Det är sällan jag är stressad i trafiken. Jag tar min tid och håller hastighetsbegränsningen, kanske några km/h under men aldrig direkt långsamt. Det kvittar dock hur snabbt man kör. För vissa är det ändå för långsamt. Och för att visa det lägger dom sig i baken på en och trycker, som om det skulle hjälpa saken. Tailgating kallas det på engelska, och är associerat med "road rage".

Jag finner detta ganska stressande, men framförallt irriterande. Så jag svarar på tilltaget. Jag sänker hastigheten. Bara lite grann. Bara för att irritera tillbaka. Bara för att jag vet att det fungerar. Jag vet att det är både barnsligt och dumt. Men irritationen tar över, trots min överlag väldigt lugna attityd. Möjligheten att ge igen lite grann vinner tyvärr. Och det är en skön känsla: -Det gick inte för långsamt innan, men du skulle ändå tvunget slicka mig i bakändan. Skyll dig själv, för nu går det verkligen långsamt!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,