02 november 2011

Ny dator ingen rolig upplevelse

Att köpa en ny dator borde vara en upplevelse. Man vill ju ha en snabb och fräsch dator, till skillnad från den (egentligen inte särskilt) gamla skrothög man har hemma och svär åt varje gång man behöver vänta mer än någon sekund. Min erfarenhet är tyvärr att denna ny-bil-lukt motsvarande upplevelse för det mesta uteblir. Jag får krupp varje gång jag sätter mig och ska installera en ny dator åt någon vän [Jag är nämligen den person som alla ber om datorhjälp. Av någon anledning förutsätts datorintresserade killar alltid vara villiga att ställa upp och hjälpa till med att lösa datorproblem. Gratis såklart]. Alla märkesdatorer idag är fulla skräp när man köper dem. T.o.m. Lenovo, som riktar sig mot företag, fyller sina datorer med diverse program. Tillverkaren kallar det för "added value" i reklamen och skrattar hela vägen till banken. Jag och dom flesta andra kallar det för bloatware, och jag imponeras speciellt över hur usla programmen de skickar med ofta är. Det första jag gör är att avinstallera en hel hög med program. Först då börjar datorn likna något som går att använda. Men det är trist att veta att majoriteten av datorköpare inte vet hur man gör eller varför man skulle avinstallera dessa program, utan förutsätter att det är så datorn ser ut och fungerar.

Sen har vi alla dessa uppdateringar. Windows, office, antivirus, flash, java, pdf reader, drivrutiner osv. Man fullkomligt överöses av uppdateringar så fort man startar sin dator. Och när man stänger av den. Och däremellan, så att man tvingas starta om dator titt som tätt. (Startar man inte om dator är Microsoft så snälla att dom gör det åt dig när du inte ser på. Glömde du spara dina filer? Synd, dom är bort nu...) Och givetvis har varje utvecklare sitt eget sätt att leverera uppdateringar. Man måste ju ställa fråga varför det inte finns en gemensam standard som alla kan gå igenom, istället för att alla ska klämma in sig i autostart och gör försämra datorupplevelsen ytterligare...

Själv använder jag en gammal dator som huvudsaklig dator. Mycket gammal får man tom säga. En Pentium 3 överklockad till 1000MHz som kör Windows 2000. Den fungerar fortfarande acceptabelt, men i vissa sammanhang börjar den bli lite seg. Framförallt flash-video och tunga webbsidor är ett problem. [Flashvideo hade egentligen inte behövt vara ett problem, om Adobe någon gång hade lyckats skriva kod av någorlunda kvalitet. Det går i princip inte att se på flash-video på min dator, eftersom cpu-mätaren går i taket så fort en sida med Flash visas. Jag brukar istället ladda ner YouTube filmerna och köra dom i VLC. Det tar kanske 20% av min cpu-kraft. Man undrar ju vad Adobe sysslar med egentligen...] Nåja, i övrigt är min dator fortfarande ganska pigg och rapp. När man gör något reagerar den för det mesta på direkten.

Jämfört med min dator borde en splitter ny dator med Intels senaste processor och allt runtomkring vara hur mycket snabbare som helst kan man tycka! Men när man startar en sådan känns den segare än min dator. Hela systemet känns oresponsivt och det irriterar mig. Rent CPU-mässigt är den såklart mycket snabbare, men på något sätt lyckas Windows och programmen inte utnyttja dessa. Allting tar fortfarande tid och skillnaden mot min upplever jag inte som så fruktansvärt stor.

Visst, Windows 7 och moderna program använder mer resurser. Men det känns som att något är fel med utvecklingen. Vid det här laget borde datorerna vara så snabba att dom klarar av att utföra de flesta uppgifter blixtsnabbt. Varför tar det till exempel fortfarande en halv minut i bästa fall att starta en dator? Min Amiga 1200 med FastBoot kallstartade på 7 sekunder (varm 5). Commodore64 var igång när du slog på strömmen. Det är såklart inte jämförbart med dagens datorer, men någonting står inte rätt till när utvecklingen känns som att den går bakåt eller står still och stampar trots så mycket bättre hårdvara. När jag köper en ny dator vill jag att det ska kännas snabb och fräsch, inte nersölad med en massa skit och lika långsam som min förra dator.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Christoffer Willenfort sa...

Det roliga med detta är att problemen du beskriver kan lösas med ett ord. x-nix. Inga av unix varianterna (tex ubuntu,red hat osv) komemr med bloatware. De har en centralicerad uppdaterare som kör som en enda process och samlar alla uppdateringar på ett ställe.

Slutligen så startar de ALLDRIG om din dator eller dina programm utan ditt tilstånd.

Glömde att nämna att min ubuntu-laptop normalt sätt startas om var tredje-fjärde månad :)

Biggles sa...

Jo, någon gång när jag har tid hade det varit spännande att sätta sig in i en unixvariant. Med tanke på hur utvecklingen av Windows ser ut är det dessutom troligt.

Tyvärr är det inte bara att byta för min del. Jag är insyltad i Windows eftersom jag utvecklar programvara för systemet. Dessutom har man ju ett antal program som jag inte vill vara utan, och som kommer vara svåra att ersätta. Och när det gäller bekanta så har jag ju inte mycket att tycka till om där.

Unix löser visserligen problemet, men problemet borde inte funnits från första början...