Media och dess ansvar att fullfölja sin brottsrapportering

Beakta följande fiktiva tidningsnotis:

En man hittades död i sin lägenhet i Håla. Polisen har inlett en förundersökning om mord alternativt dråp.

Sådana notiser är idag vardagsmat, som få höjer på ögonbrynen åt. Beakta nu denna:

Polisen har lagt ner undersökningen kring den döde man som hittade död i Håla för två månaders sedan. Rättsläkaren fastslår att dödsorsaken var naturlig. Ingen brottsmisstanke kvarstår.

Media är väldigt snabba med att rapportera när rättsväsendet rycker ut för att undersöka potentiella brott, men det är sällan vi får veta det slutgiltiga utfallet. Och då polisen alltid måste utgå från värsta scenariot blir det en ständig flod av misstänkta mord, misshandel, rån, våldtäkter och andra vedervärdigheter. I slutändan är det dock långt ifrån allt som faktiskt var ett brott, eller i alla fall inte så allvarligt som det först såg ut att vara. Med undantag för högprofilerade fall är media måttligt intresserade av att följa upp brottsutredningar.

Trots att det finns statistik som visar på att allvarliga brott minskar i Sverige, är allmänhetens uppfattning tvärtom. Jag tror att media har mycket skuld i detta. En inte allt för vild gissning är att media är gladare än någonsin i att rapportera aktuella brott. Dels för att det säljer. Men också för att det är väldigt billig journalistik. Sammantaget ger detta en bild av ett rått och våldsamt samhälle, som kanske inte stämmer med verkligheten.

Var är medias ansvar för detta? Vi kanske borde kräva att de följer upp alla potentiella brott de skriver om, och rapporterar om dess utfall för att på så vis slutföra sin rapportering?

Intressant? Andra bloggar om: media, rapportering, brott, polisen, brottsfall, mord, tidningar, samhälle