12 december 2009

Fria viljan inte fri

Gud har gett oss fri vilja för att gud vill inte att vi ska vara robotar. Utan fri vilja finns inte äkta kärlek, och gud vill att vi ska älska honom, låter argumenten. Men hur fri är egentligen den fria viljan?

Alternativet till att älska gud - att inte göra det - straffas med helvetet. Hur man än väljer att tolka det, så är det ett mindre attraktivt val än himlen, och i många fall ett fruktansvärt öde som jag inte skulle önska ens min värsta fiende. Det innebär att om jag väljer att utnyttja min fria vilja så straffas jag. Hur fritt är det valet egentligen? Denna film illustrerar problemet på ett utmärkt sätt:




Vidare, så är moralen skapad av gud säger man. Moralen ger oss en känsla för vad som är rätt eller fel. Vi kan visserligen välja att gå emot moralen och göra fel, men dom flesta av oss tar avstånd från det och vill istället göra gott. Hur fria är vi egentligen om moralen, instiftad av gud, undermedvetet styr oss?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man behöver inte blanda in övertro för att inse att fri vilja är en illusion. T ex på:
http://tinyurl.com/yahv3t7
beskrivs varför.

Göran sa...

Hej!
Hittade detta inlägg om kan inte motstå att kommentera.

Gud är kärlek. Att när allt ställs på sin spets välja bort kärleken får konsekvenser. Det är dessa konsekvenser som Gud varnar för. Läs gärna detta inlägg Varför straffas de som inte tror på Gud? som handlar om detta.

Biggles sa...

Enligt din "logiska" förklaring lever jag i "kärlekslöshet, otrygghet och ångest". Det är ett ganska kraftigt påstående. Och det stämmer inte på mig eller miljoner andra ateister eller för den delen miljarder andra människor som bekänner sig till andra religioner. Att säga att gud är kärlek låter fint men rimmar illa med det som bibeln berättar om din guds slaktfester i gamla testamentet. Och att Jesus dog för att ta på sig mina skulder är moraliskt förkastligt, som jag har skrivit om här. Sorry, men jag köper inte ditt flumsnack.

Göran sa...

Jag menar inte att den som inte tror på Guds existens bara lever i kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Den som tar till sig kärlek, släpper också in Gud utan att veta om det. Det jag menar är att när allt ställs på sin spets så kommer det att handla om att antingen välja Gud (som är kärlek) eller att välja bort honom och valet får konsekvenser. Att välja bort ljuset ger konsekvensen mörker.