Titta på bilden här bredvid. Det är en galax. Den består av stjärnor, men det är så många stjärnor att dom flyter samman till en oformad klump, lite som saft i ett vattenglas. Och det är det vi ser i teleskopen. Men vi kan inte se hela universum. Det är helt enkelt för stort, med en diameter på ca 93 miljarder ljusår.Det finns hundratals miljarder galaxer, och varje galax innehåller från allt från "bara" några tiotals miljoner stjärnor sådana med biljoner stjärnor. En av dessa galaxer kallar vi för Vintergatan. Det är en så kallad spiralgalax med några hundra miljarder stjärnor. I ytterkanten på en av Vintergatans armar finns den stjärna som vi kallar för solen. Runt solen flyger vi människor fram, i fast grepp av av solens gravitation eftersom solen är 100 gånger större än vårt lilla jordklot. 30 kilometer i sekunder är vår hastighet genom rymden (om man inte tar hänsyn till att Vintergatan också rör sig. Då blir det istället 1000 kilometer i sekunden.)
Men vi är inte ensamma. Vi delar denna planet med miljontals andra livsformer. De flesta av dessa är genetiskt sett mycket lika varandra (och oss). Inte så konstigt eftersom vi alla härstammar från en gemensam urfader. Många av dessa livsformer är närmre än vi kanske tror. Vår kropp innehåller tio gånger fler bakterier än celler! (Är vi verkligen bara en enda livsform när vi är beroende av så många andra kan man fråga sig?)
Religiösa håller oftast ödmjukhet som en dygd. Med all rätta. Men är det verkligen ödmjukt att anse att man är skapelsens krona och att allt detta är skapat bara för oss?
Intressant? Andra bloggar om: religion, universum, ödmjukhet, galaxer, planeter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar