Mina tankegångar är att jag skulle lära dem att tänka själva. Inte lita blint på personer och uttalanden, utan se till att ta reda på fakta själva så att de kan fatta egna väl motiverade beslut. Lära dem hur det mänskliga psyket fungerar så att de kan undvika de fällor som hjärnan lätt faller i. Lära dem känna igen logiska felslut. Lära dem att resonera sig fram till förnuftiga beslut. Det tror jag är ger en bra grund att stå på.
Som ateist hade jag givetvis helst sett att mina barn kommer fram till samma slutsats som jag själv. Men det är inget jag skulle försöka pracka på dem. Om de frågar hade jag svarat ärligt, men också försökt ge en bild av motsatserna så att de ser helheten och grunderna för hur jag tänker.
Om barnen trots allt vuxit upp och blivit frireligiösa är det något jag varit tvungen att acceptera. Mina barn väljer själva. Dom är unika individer. Men jag vet att jag gett dem en bra grund för att fatta rationella beslut. Om detta beslut då innebär en livsstil jag inte håller med om måste jag acceptera detta. Jag har inget att säga till om när det gäller deras liv.
Resonemanget ovan skulle med smärre modifikationer lika gärna kunna uttalas av en religiös person, politiskt aktiv osv. Men tyvärr verkar dom flesta föräldrar vilja se sina barn växa upp och bli karbonkopior av dem själva. Detta gäller inte minst religiösa, som ofta inte kan acceptera något annorlunda. Det tycker jag är tråkigt. Jag respekterar att mina barn är egna unika individer. Något annat är otänkbart för mig som liberal. Givetvis kan man inte undvika att de påverkas av sina föräldrar, men man kan göra sitt bästa för att ge dem en neutral uppfostran.
Intressant? Andra bloggar om: barn, uppfostran, liberalism, religion, ateism, skeptisism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar