
Ett sätt att hantera det hela är att jag har utvecklats till att inte bli materialist. Minimalt med saker ger minimalt med oro. För jag är övertygad om att saker runt omkring oss bidrar till att öka vår oro. Alla saker kräver liksom uppmärksamhet, även om dom bara ligger och tar plats. Ett "rent" hem tror jag är bra för psyket. Det här tänkandet går inte riktigt ihop med det moderna konsumtionssamhället. Men så är jag ganska udda också...
Trots mina svårigheter att kasta saker har jag lyckats rensa ut en hel del på sistone. Hur? Jo, jag har kommit till insikten att mycket av det vi samlar på oss egentligen inte har ett materialistiskt värde, utan värdet istället består av minnen och känslor. Och minnen går att spara på andra sätt. Så genom att fotografera saker innan jag slänger dom kan jag spara på minnena, men göra mig av med det fysiska. Fotografierna sparar jag i datorn där dom ligger säkert och tar minimalt med utrymme, både fysiskt och psykist.
Överhuvudtaget så har datorn gett mig möjligheter som jag har svårt för i den fysiska välden. Som den person jag är uppskattar jag att allt i datorn kan återanvändas. Man har har alltid "undo" så att man kan ångra sig. Jag kan slösa på hårddiskutrymme, och sedan få tillbaka allt genom att rensa. Datorn är förlåtande mot en person som jag som är väldigt hård mot mig själv. Jag undrar om det är detta som gjort att jag dragit mig till datorer, eller om det var mitt tekniska intresse. Antagligen både och...
Intressant? Andra bloggar om: prylsamlare, sakletare, slänga, kasta, städa, digitalfoto, oro, snålhet, konsumtion, datorer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar