Gör som hundarna och må bättre?

Människan är egentligen bara ett djur med en ovanligt stor hjärna. Skillnaden mellan vår hjärna och djurens är som jag har förstått det att vi har begåvats med en välutvecklad frontallob som gör att vi klarar av att se oss själva, och speciellt att tänka framåt eller bakåt i tiden. Djur däremot lever i nuet. Det är givetvis väldigt bra att vi har en frontallob, men den är tyvärr ofta överaktiv och ställer till med mycket psykisk ohälsa när den försöker analysera situationer. Den grubblar & ältar på saker som egentligen borde släppts för länge sedan.

Jag undrar om man inte blir lyckligare att leva som ett djur. Det är trots allt därifrån vi härstammar. Jag tycker att hundar är ett bra exempel, eftersom vi lever nära dom och det är väldigt sociala varelser. (Plus att jag gillar hundar!) Vad gör en hund lycklig? Är det inte så att vi blir lyckliga av samma saker?


En hund blir glad av att gå ut, och lika glad av att komma hem igen. Det är antagligen händelserna i sig som gör den glad. Det värsta man kan utsätta en hund för är att lämna den ensam och sysslolös. Samma gäller för människor. Och i dagens samhälle är det allt för vanligt.

Alltför ofta har vi inga krav på oss att göra saker. Och vår hjärna är bra på att övertala oss om att då inte göra något. (Antagligen en överlevnadsstrategi - att göra något utsätter oss för eventuella faror.) Så vi latar oss och tycker kanske tom det är skönt i början, men blir deprimerade istället. Vilket gör oss ännu mer paralyserade. Aktivitet kan vara ett bra botemedel mot depression. Att tex sjukskriva en deprimerad kan få negativa effekter trots välvilja.

Som jag läste på en hundsida: -A tired dog is a happy dog.
Och visst stämmer det även på oss!

Har du någonsin funderat på hur en hund reagerar när den slår sig? Dom flesta hundar verka knappt märka när dom dänger huvudet i bordet eller så. Det kan förklaras med att det försämrar ens ställning i gruppen att visa svaghetstecken som smärta. Men min egen tes är att en hund inte tycker synd om sig själv (eftersom den inte har förmåga till självkännedom). Den bara accepterar att det gör ont just nu och fortsätter utan att vidare reflektera över det. Det finns ju ändå inget den kan göra åt det. Jämför med en människa, som ofta börjar jämra sig och tycka synd om sig själv och kämpar för att lindra smärtan. Jag har för mig att jag har hört att personer med kronisk värk upplever en lindring om dom lyckas acceptera smärtan.

Att gå tillbaka till vårat grundstadiet och leva i nuet. Att acceptera livet som det är. Är det lösningen på dagens psykiska ohälsa? Antagligen. Nu återstår bara att jag själv ska leva som jag lär...

Aktivitet är nyttigt, men ibland kan
det ju vara skönt att vila också :-)

Intressant? Andra bloggar om: psykologi, amatörpsykologi, hälsa, filosofi, hundar, smärta, lycka, djur, människor, hjärnan, nuet, livet