Nyligen bytte jag slangar på min cykel, eftersom dom gamla såg ut som ett lapptäcke :-) Jag valde att köpa dom något dyrare "självläkande" slangarna. Så mycket som jag cyklar, mer än en mil nästan varje dag, så är punktering väldigt jobbigt att få. För några veckor sedan fick jag möjlighet att prova dom i skarpt läge, och här är mina betraktelser på händelsen.Först och främst måste jag konstatera att dom faktiskt fungerar! Det lät ungefär som att ett löv hade fastnat mellan däcket och stänkskärmen, men när det inte "trillade av" gick jag av cykeln och kunde konstatera att det inte var ett löv. Jag hade fått ett rejält hål på slangen. Inuti slangarna finns en massa gojs, som jag antar reagerar med luft när det tränger ut genom hålet. Det spottade och fräste ganska rejält ur hålet. Men när jag väl gått av cykeln och således inte längre belastade hjulet, så tog det inte så lång tid innan det slutade. Jag lät bli att cykla en liten stund, och sedan var det bara att fortsätta. Det fanns utan problem tillräckligt med luft kvar i slangen. Detta är så klart guld värt om man inte har nära hem när punkteringen inträffar!
Men det är inte bara positivt har jag upptäckt så här i efterhand. För nu har paranoian tagit över. Jag har fått för mig att det läcker luft. Fast bara lite. Så lite att det skulle vara meningslöst att försöka hitta och laga hålet. Varje dag tittar jag på däcket. Är det inte lite plattare idag än igår? Och om jag kör på något som känns konstigt så drar jag genast slutsatsen att nu brast det! Fast det gjorde det ju inte. Usch, vad jobbigt...
Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att punkteringsfria slangar fungerar rent fysiskt, men att det kan ge psykiska problem istället :-)
Intressant? Andra bloggar om: cykling, cykeldäck, cykelslangar, punktering, punkteringfri, paranoja, betraktelser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar