Aftonbladets Terri Herrera Eriksson skriver idag en krönika om jämställdhet som heter Måste man gömma toarullarna? Hon undrar bland annat varför män är oförmöga byta toarulle när den gamla är slut. Hon förstår inte varför. Eftersom jag är man tror jag dock att jag vet. Det finns nämligen ingen direkt mening med att göra det, så varför ödsla tid på det när man kan göra annat istället. Nu tar det ju inte så lång tid att fixa just detta, men mönstret går igen.
Kvinnor tenderar att prioriterar småsaker och principer. Saker som dom ser, men inte män. Och sedan kan dom bli skitsura för att vi inte ser det. Ta min mamma tex. Hon hatar att ha disk på diskbänken, så jämt och ständigt plockar hon muttrande in i diskmaskinen. Själv bryr jag mig inte. Visst diskar jag. Om det behövs. Men så länge det finns rena tallrikar behövs det inte. Lika bra att ta allt på en gång. Om det står lite disk på diskbänken, so what? Samma sak med städning. Jag städar för att det är smutsigt. Inte för att det var länge sedan sist eller för att jag ska få besök.
Här tror jag en del att problematiken med jämställt hushållsarbete ligger. Det är inte så att kvinnor tvingas till att göra det för att män utnyttjar dom. Kvinnor gör det för att dom anser att det måste göras. Nu. Men vad som måste göras skiljer sig mellan olika personer. I debatten verkar det dock som att kvinnor alltid har rätt i dessa frågor. Det håller jag inte med om. Om män prioriterar annat istället är det inte fel på männen. Vi är bara olika helt enkelt.
Lösningen är såklart acceptans och kommunikation. Självklart ska man hjälpas åt i hushållet, men acceptera att man tycker olika. Om något är viktigt för dig, gör det själv och skyll inte på andra.
Intressant? Andra bloggar om: hushållsarbete, jämdställdhet, kvinnor, män, städning, diskning, könsskillnader
06 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad som måste göras skiljer mellan olika personer dock inte nödvändigtvis beronde på kön. Intressant tankegång!
Jag håller helt och hållet med dig. Enligt mig är en bra kommunikation den enda möjliga lösningen på detta problem.
Jag tycker att det inte bara handlar om bra kommunikation utan om man vill och kan ge efter ibland :)
Skicka en kommentar