25 december 2010

Jag hatar dammsugare!

När jag var liten tyckte jag det var roligt att sitta på dammsugaren när mamma städade där hemma. Man kunde åka runt på den och varmluften var skön att få på sig. Sedan blev är lite äldre och fick själv börja dammsuga. Då kom hatet. Något värre maskin att ha att göra med finns nog inte. Det finns så mycket att avsky med dammsugare att jag inte vet var jag ska börja...

Den äckliga lukten och värmen som den spyr ut bakom sig, full av partiklar som yr runt i rummet. Den tjocka slangen som är extremt otymplig och river ner allt runt omkring. Munstycket som slår emot allt och ständigt fastnar under saker. Sladden som alltid är för kort och ligger i vägen. Själva motorenheten som aldrig går dit man vill och är det otympligaste man kan tänka sig.

Det värsta är dock ljudet. Det går mig fullständigt på nerverna som inget annat. Det är hörselskydd på som gäller, fast det hjälper inte mycket eftersom dammsugarljudet har en förmåga att tränga igenom det mesta. Arrgghh...


Jag undrar verkligen om dom som designar dammsugare egentligen städar själva där hemma? Min teori har alltid varit att dom inte gör det. Dammsugaren känns som en ingenjörsprodukt utan koppling till verkligheten (dvs hemmafruarna som ska göra grovjobbet). Hade dom själva varit tvugna att använda sin sak hade vi haft mycket bättre produkter. Själv har jag många gånger designat bättre dammsugare i mitt huvud. Mitt nuvarande förslag är en maskin att ha på ryggen alá Ghostbusters. Sedan finns det såklart centraldammsugare. Jag har ingen erfarenhet av dem. Skulle gissa att det är mycket bättre. Tyvärr är det inget alternativ för dom flesta.

Jag förstår ärligt talat inte hur folk kan acceptera en så dålig produkt som dammsugare. Handlar det om någon slags besatthet att ha det rent som gör att man står ut med skiten? Själv drar jag mig för att städa förrän det är absolut nödvändigt. Hellre lite damm än att asa runt på den där helvetesmaskinen...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: