Gemensamma högtider som jul, nyår, midsommar osv är trevliga - för dom som är med. För dom som inte är med - oavsett anledning - är det mindre kul och utanförskapet gör sig snabbt påmint. Du måste anpassa dig till majoritetens kultur om du inte vill uppfattas som den udda typen.
Men långt ifrån alla tycker det är så jäkla roligt med allt det här, och man är med bara för att man ska vara med, inte för att man faktiskt uppskattar själva högtidens sysslor. För vem vill egentligen sitta ensam hemma på nyårsafton? Det blir tragiskt och deprimerande i sig själv. Det är klart att vissa personer har ett starkare psyke och klarar det bättre än andra, men dom flesta gör antagligen sitt bästa för att undvika en sådan situation. Sedan har vi dom som inte har ett val. För dessa blir högtiderna lätt en plågsam påminnelse om hur meningslöst deras liv är.
När ska det bli acceptabelt för "pursvenskar" att inte delta i julfirandet? Antagligen aldrig, så länge vi har en gemensamt kultur. Men jag undrar hur det skulle se ut om alla istället fick definera sin egen kultur, utan att behöva oroa sig för vad alla andra tycker och tänker om en?
Intressant? Andra bloggar om: högtider, jul, nyår, majoritetens diktatur, kultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar