Nyligen läste jag boken Pol Pots Leende av Peter Fröberg Idling. Boken handlar om Kambodja, före och under Pol Pots skräckregim, samt om den Svenska delegation som fick privilegiet att besöka landet. Premissen för boken är att ta reda på hur denna delegation kunde missa den misär som rådde i landet under deras besök. Jag tyckte att det var en ganska lättläst och trevlig bok. Framförallt känner jag att jag nu har en mycket mer detaljerad förståelse för landet och dess 1900-talshistoria.
Pol Pot och hans anhängare var som alla vet kommunister. Det är svårt att förstå varför miljoner människor fick sätta livet till, men efter att ha läst boken tycker jag mig förstå detta bättre. Principen var enkelt. Den som sade något kritiskt, eller bara uppträdde udda, antogs vara spion från USA & allierade. Man var således ett hot mot partiet som måste elimineras. Mycket byggde på angiveri, och för att rädda sitt eget skinn angav folk varandra hit och dit, vilket ytterligare spädde på antalet fängslade. Paranoian var tydlig.
Tillbaka till Sverige och nutid.
Vänsterextremister hatar högerextremister. Man uttrycker också ofta en rädsla för dessa, att man skulle vara en utsatt grupp. Det är svårt att bedöma huruvida detta är sanning, men jag tycker det luktar mycket paranoia. Konstigt nog verkar högerextremister inte alls rädda för vänsterextremisterna, trots att dom är minst lika våldsamma och glada för att slåss och förstöra...
Konspirationsteorier finns det gott om. Vissa är spännande, men dom flesta är bara fåniga. Jag har fått en känsla av att dessa teorier mycket lättare får fäste bland vänsterfolk. Jag vet inte varför. Kanske är det för att USA är inblandat i mycket sådant? Eller kanske hatet mot "överklassen" som ju styr allt i hemliga konstellationer?
I bloggsfären tillåter de flesta kommentarer. Men vissa modererar kommentarerna kraftigt och kastar bort allt som inte passar deras åsikter. Jag upplever att det är övervägande vänsterbloggare som gör på detta vis. Vad är dom rädda för?
Slår man samman allt uppträder en bild av vänstern som extremt paranoid och rädd för oliktänkande. Här på min blogg är i alla fall alla välkomna att kommentera, även vänsterbloggare som vill påpeka hur fel jag har i min analys :-)
Intressant? Andra bloggar om: böcker, Pol Pots Leende, Peter Fröberg Idling, kommunism, vänster, paranoia, vänsterextremister, högerextremister, bloggsfären, kommentarer, konspirationsteorier
28 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har gjort samma reflektion nu senast när jag hörde en representant från ung vänster förklara varför odemokratiska metoder är godkända om det gäller sådan som har andra åsikter än ung vänster (i detta fall sverigedemokraterna)
Många hårdföra vänstermänniskor får mig att tänka på Pol Pot eller frireligiösa möten. Var går gränsen? Hur mycket gruppdynamik behövs det.
Vi vet ju hur långt vissa radikala vänstergrupper gick på 70-talet.
Alvin Stoltz
Skicka en kommentar