Den Svenska tryggheten förstör liv

En psykolog sa till mig, att ibland kan krig vara det bästa som händer en person. Därför att det händer något överhuvud taget. Att behöva försvara sig, att agera och göra något, "piffar upp" ett annars grått och meningslöst liv.

Sverige är nog världsbäst på trygghet. Staten skyddar oss mot det mesta, och vi lever våra liv inbäddade i bomull. Trygghet är i grunden bra, men jag undrar om det finns en gräns?

Den främsta teorin kring det stora antalet allergier i det moderna samhället är ju att vi i vår rena värld har en brist på exponering mot smuts och andra ämnen. Om kroppen inte kommer i kontakt med smuts under sin utveckling, vet den inte hur den ska hantera det när det sedan väl gäller, och man får en allergisk reaktion.

Jag tror att det finns ett likadant samband mellan tryggheten och det stora antalet personer med depression och ångest. I det trygga Sverige exponeras vi inte helt enkelt inte för helt normala svårigheter. När det inte ställs några krav, när det inte finns några risker, så kan vi inte lära oss att hantera kriser när dom väl uppstår. Dom flesta klarar det kanske, men det finns många som inte gör det.

Har man inte lärt sig hantera dom normala problem som uppstår i vardagen är det svårt att leva ett normalt liv. I mina ögon är det lika dåligt att utsätta folk för detta, som det motsatta, att ta bort tryggheten. I båda fallen kommer svaga personer fara illa.

Frågan är som sagt var gränsen går, och om vi har passerat den? Kan det vara värt att byta en del av vår tryggheten mot ett mentalt friskare folk? Kanske bör vi lära ut krishantering i skolan, och utsätta våra barn och unga för strapatser, bara för att bygga upp ett krishanteringssystem hos dem?

Intressant.se pingat! Andra bloggar om: trygghet, sverige, hälsa, sjukvård, depression, depressioner, ångest, allergi