29 januari 2007

Den Svenska tryggheten förstör liv

En psykolog sa till mig, att ibland kan krig vara det bästa som händer en person. Därför att det händer något överhuvud taget. Att behöva försvara sig, att agera och göra något, "piffar upp" ett annars grått och meningslöst liv.

Sverige är nog världsbäst på trygghet. Staten skyddar oss mot det mesta, och vi lever våra liv inbäddade i bomull. Trygghet är i grunden bra, men jag undrar om det finns en gräns?

Den främsta teorin kring det stora antalet allergier i det moderna samhället är ju att vi i vår rena värld har en brist på exponering mot smuts och andra ämnen. Om kroppen inte kommer i kontakt med smuts under sin utveckling, vet den inte hur den ska hantera det när det sedan väl gäller, och man får en allergisk reaktion.

Jag tror att det finns ett likadant samband mellan tryggheten och det stora antalet personer med depression och ångest. I det trygga Sverige exponeras vi inte helt enkelt inte för helt normala svårigheter. När det inte ställs några krav, när det inte finns några risker, så kan vi inte lära oss att hantera kriser när dom väl uppstår. Dom flesta klarar det kanske, men det finns många som inte gör det.

Har man inte lärt sig hantera dom normala problem som uppstår i vardagen är det svårt att leva ett normalt liv. I mina ögon är det lika dåligt att utsätta folk för detta, som det motsatta, att ta bort tryggheten. I båda fallen kommer svaga personer fara illa.

Frågan är som sagt var gränsen går, och om vi har passerat den? Kan det vara värt att byta en del av vår tryggheten mot ett mentalt friskare folk? Kanske bör vi lära ut krishantering i skolan, och utsätta våra barn och unga för strapatser, bara för att bygga upp ett krishanteringssystem hos dem?

Intressant.se pingat! Andra bloggar om: , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det så - i varje fall för mig. År 2000 förändrades mitt liv totalt, och jag är fortfarande sjukskriven, eller rättare sagt har aktivitetsersättning - som egentligen är ännu värre eftersom man har ännu färre krav på sig. Sjukvården/Försäkringskassan ställer inga krav på de med psykisk sjukdom - vilket verkligen är en björntjänst. Är man frisk nog att hålla ett normalt samtal och stabil nog att klara vardagssysslorna klarar man även av några krav. Kraven är ju faktiskt en stor del av en NORMAL vardag.

Knute sa...

Mycket tänkvärt Biggles. Och Livlös, du bloggar ju, det är kreativt. Om man kan få igång något kreativt är man lyckligt lottad. Någon gång vartannat år får jag en målarperiod, gör en tre-fyra-fem tavlor. Jag brukar lyssna på musik när jag målar. Men sen är det stopp och det blir tråkigt. Men medan det står på är det kul, tiden försvinner, stressen försvinner, detaljerna får ta hur lång tid som helst.
Jag har också experimenterat med att scanna in bilderna, fotoshoppa och sen måla efter det som blev resultatet.
Hälsningar Knute