För tre-fyra år sedan tog jag ett drastiskt beslut. Ingen mera TV! Exakt varför kommer jag inte ihåg, men det hade att göra med den stress jag upplevde med att vara bunden till TVs tider och program. Varje dag gällde det att kolla igenom programtablån och planera kvällen. De program jag inte kunde se direkt hamnade på videoband som jag betade av så fort jag kunde. Det gällde att inte låta det inspelade materialet växa för att behålla kontrollen. Jag kommer ihåg att jag började dra mig för att titta på nya serier eftersom jag redan hade fullt upp, och det var väl någon gång här som jag insåg det ohälsosamma i att vara bunden till tevens villkor.Nu låter det som att jag såg varenda program som visades på TV, men så var inte fallet. Visst blev det några program om dagen, och några filmer i veckan, men inte sååå himla mycket. Det viktiga här är att jag var uppbunden och upplevde att jag inte hade tid till mycket annat. Att jag tenderade att prioritera TVn framför annat.
Jag bestämde mig för att dra ner på TV-tittandet. Men inte helt. Första steget var att bara behålla de serier jag kände att jag verkligen måste se. För det kändes svårt att klippa banden till vissa serier. Min metod var att fråga mig vad jag fick ut av att titta på en viss serie. Vissa program ger trots allt något känslomässigt tillbaka som kan vara värdefullt. Jag började också förbereda mig på att flytta från TVn till datorn. Alla serier och filmer jag ville se fanns att ladda ner upptäckte jag.
Ett halvår gick och jag överlevde. TV tog juluppehåll och jag också. Men jag återvände inte när vårsäsongen startade. Och det är inget jag ångrar. Idag ser jag i princip aldrig på dumburken. Det finns fortfarande ett fåtal serier jag följer, men det är på mina villkor - jag laddar ner dem och tittar på dem när jag vill. Planen är dock att även avverka dom flesta av dessa program. Det extra tid jag fått och den stress jag slipper gör det lätt värt att offra teven. Det tråkiga är att jag ser vänner och familj i samma situation som jag tidigare var i; teven bestämmer. Ibland försöker jag få dem att minska sitt tittande, men det är hopplöst. TV är som en passifierande drog. Det krävs lite vilja för att bryta sig loss.
Förr när jag hörde om personer som inte tittade på TV eller ens hade en apparat, kunde jag inte förstå hur man kunde vilja ha det så. Idag är jag glad att vara en av dem. Min TV står kvar på sin gamla plats, men sladden sitter inte längre i...
Intressant? Andra bloggar om: tv, dumburken, prioritet, tid, fritid, tv-serier, film, stress, uppbunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar