Är jag för smart för att hålla på med it-support?

Folk vet att jag kan det där med datorer, så när deras datorer krånglar kallas jag ofta in. Jag grejar och har det med datorn, och testar diverse olika saker för att fixa problemet. Men jag har märkt att jag ofta misslyckas och dömer ut datorn som helt paj. Sedan kommer jag på en sak till. Tänk om... Så kollar jag att strömsladden är i. Eller att ljudet inte är nerdraget till noll istället för att det skulle vara fel på ljudkortet eller drivrutiner som jag trodde från början. Och det är såklart där felet var. Det är så grundläggande att jag helt förbiser det. Jag ska inte påstå att jag är för smart för att hålla på med it support. Däremot så överskattar jag helt klart ofta folks kunskap om datorer och att kunna felsöka och resonera sig fram till lösningar på enklare problem.

Många som ringer till IT support blir irriterade när dom får "dumma" frågor som är sladden i eller har du slagit på datorn. Men i (alltför) många fall är detta lösningen på problemet. Två klipp från IT Crowd får symbolisera detta:

Intressant? Andra bloggar om: it support, datorer, it crowd, felsökning

Varför hjälpte inte gud honom?

Jag snubblade över en bloggpost som fick mig att reagera. Tyvärr finns bloggen inte kvar, men jag hade sparat undan några utklipp som jag tycker är värda att reflektera över:

Något man får höra är att Gud är en fadersgestalt som är där i alla mörka stunder. Vilket givetvis inte är sant. I de mörka stunderna finns ingen annan än du själv. Mörkret är lika mörkt och kompakt oavsett om du tror på en Gud eller inte. Ångesten som kryper som myror under huden gör det oavsett om du tror på en Gud eller inte. Tomheten är precis lika tom oavsett om du tror på en Gud eller inte. Faktum är att jag har bättre lärt mig att hantera min egen ångest sen jag lämnade min kristna tro! Jag söker inte efter lindring efter någon gestalt jag blivit lovad skulle finnas där och ta hand om mig. Jag slipper be om svar jag aldrig får och jag har helt slutat med mitt självskadebeteende

Att det faktiskt fanns en Gud som var där och tröstade i den svartaste natten och djupaste ångesten. Jag vill verkligen att det skulle vara så men jag kan inte förlåta alla de nätter jag skrek efter Gud och ingen Gud kom och tröstade mig. Alla böner jag bett förgäves, all extra ångest min frälsning kostade mig.

Jag vet inte om jag är ateist idag, det enda jag vet är att jag är så bottenlöst besviken!

Kristna påstår så ofta att deras tro är en hjälp i livet, vilken jag inte förnekar att det kan vara. Men det här är ett tydligt exempel på motsatsen. Min stilla fråga är: varför hjälpte inte gud honom? Det är ju i just sådana här lägen som man behöver stöd. Han bad om det. Han ville verkligen att gud skulle hjälpa honom. Jag har svårt att tro att det inte var en äkta vädjan om hjälp, att han inte var troende "på riktigt". Men han fick inget svar. Hur kan gud ignorera något sådant?

"Herrens vägar äro outgrundliga" kläcker kanske någon ur sig. Visst, men resultatet som vi ser nu är en person som övergett sin tro och känner ett stort svek mot kristna. Var det meningen? I dagsläget går det såklart inte att se in i framtiden. Kanske finns det en större helhet som jag missat? Men då tänker jag att den smärta och ångest som personen berättar om i högsta grad var äkta och ytterst plågsam (jag vet själv hur det känns). Jag tycker inte att det är försvarbart att låta någon plågas om man kan förhindra det.

I en annan bloggpost får vi veta mer om hans nuvarande inställning till (fri)kyrkan:

För mig är det helt uppenbart att kristen tro inte är positiv för alla. Det finns individer som mår mycket dåligt av vara frälsta. Tyvärr tror många kristna att de inte är kapabla till att göra någon illa och tar sig självklara rättigheter att oombedda förkunna sin tro. Alla mår inte bra av att läsa bibeln, umgås med kristna och höra svavelosande helvetspredikningar.

Det största sveket för mig var bemötandet när jag inte längre kunde tro och svälja allt de sa. Hur man slingrade sig och tog tillbaka saker man sagt tidigare när jag ifrågasatte. Helt säkert upplevde de sig inte som oärliga men det är vad de förmedlade för till mig. Frälsningen var svaret på allt innan jag blev frälst och döpt. Efteråt när jag upptäckte det falska i det, så gällde inte längre de ord man tidigare sagt sig stå för.

Det är en sorglig historia, som vittnar om en slags elitism inom församlingarna. Ett ord som återkommer är sviken, vilket känns som raka motsatsen till det som man säger sig stå för. Lyckligtvis har personen som skrev detta hittat en bättre väg idag. Men det är ju inte första gången man hör om den nedbrytande mentaliteten inom vissa frikyrkor. Jag undrar hur många som mår dåligt inom frikyrkorörelsen och skulle behöva bryta sig loss för att hitta ett bättre liv?

 Intressant? Andra bloggar om: religion, frikyrkan, kristendom, frälsning, sviken, gud, ångest, tro, tröst

Spännande föredrag om universums uppkomst

Om du har en stund över kan jag varmt rekommendera detta föredrag med fysikprofessorn Lawrence Krauss där han berättar om universum, dess uppkomst, utveckling och framtid. Bland annat svarar han på frågan hur universum kan ha uppstått från ingenting. Han är ett utmärkt föredragshållare och detta är både underhållande, spännande och lärorikt att titta på.

Intressant? Andra bloggar om: universum, lawrence krauss, fysik, kosmologi, föredrag, richard dawkins

Det finns ingen själ

Själen är en grundläggande tanke hos de flesta religioner. Utan själ finns det inget som kan leva vidare efter döden. Men hur ser forskare på det? Även om medvetandet fortfarande är en gåta så går det att visa på att hjärnan inte har en homogen själ. I en intressant artikel berättar en läkare om strokepatienter vars ena hjärnhalva drabbats av stroke och slagits ut, och tillsammans med den har även den motsatta kroppshalvan slagits ut eftersom höger hjärnhalva styr vänster kroppshalva och vice versa. Men den hjärnhalva som fortfarande fungerar är inte medveten om att den andra hjärnhalvan slutat fungera. Visar man tex upp den arm som inte fungerar för patienten så känner patienten inte igen denna. Hjärnhalvorna fungerar alltså som helt egna enheten, och kroppshalvan som den inte styr är främmande för den. Det slår ganska effektivt hål på tanken om en homogen själ med möjlighet till evigt liv.

Läs hela artikeln här.

Intressant? Andra bloggar om: hjärnan, forskning, religion, stroke, själen, medvetandet

En radikal idé

Jag gillar att äta yoghurt till frukost. Jag brukar blanda den naturella yoghurten med müsli och gärna lite frukt om jag har det hemma. Det känns som en bra start på dagen.

Vid någon sådan frukost kläcktes en idé i mitt huvud. En helt ny produkt för mejerierna. Fruktyoghurt kallar jag det. Tänk om de skulle ta sin naturella yoghurten och sedan tillsätta olika bär och frukter till den. Det låter riktigt smaskigt tycker jag!

Nä, jag vet, det är osannolikt att vi någonsin kommer få se det...

Vad säger du? Det finns redan? Inte vad jag känner till. Däremot finns det ju gott om yoghurtsorter med frukt och en sjuhelsikes massa socker i!

Tänk om mejerierna hade vågat lita på de naturliga smakerna i råvarorna och låtit bli sockret. Det hade varit radikalt!

Intressant? Andra bloggar om: yoghurt, fil, filmjölk, mejeriprodukter, fruktyoghurtmfrunk, smak, socker

New Age, hö hö...

Några vänner har precis samlats runt middagsbordet. Diskussionen glider in på New Age.

- Har ni hört om det senaste dom hittat på?

- Nä, vadå?

- Distanshealing.

- Skojar du?

- Hö hö. Ja dom där new age typerna är allt bra roliga. Healing på distans. Att man bara kan tro på något sånt. Vad ska dom komma på härnäst?

- Nä hörru ni, nu är jag hungrig!

- Jag också! Vem känner sig manad att ta hand om bordsbönen idag?



 Intressant? Andra bloggar om: religion, new age, kristendom, healing, distanshealing, bön

Kan man lita på en extern hårddisk med raid1 säkerhet (spegling)?

Det blir allt vanligare att man skaffar sig en extern hårddisk, usb, esata eller nas, för att lagra och ta backup av sina filer på ett smidigt och säkert sätt. För extra säkerhet har det börjat dyka upp allt fler enheter med dubbla diskar, sammankopplade i sk Raid1, dvs innehållet speglas på två diskar, så om den ena pajar finns allt kvar på den andra och systemet signalerar (förhoppningsvis) om problemet. Tekniken är inte ny. Det fungerar och är en bra lösning i många sammanhang, speciellt när upptid är viktigt, men jag vill ändå uttrycka en viss skepsis till detta.

Följande hände mig: Jag hade installerat om min brors dator efter en virusattack. Han har en extern usb-hårddisk med två stycken stora diskar i raid1 konfiguration. När jag kopplade in denna i datorn igen dök den inte upp i Windows som den brukar. Istället hörde jag att diskarna arbetade frenetiskt. Jag har ingen aning om vad den höll på med, men jag skulle gissa att den genomförde någon slags felgenomsökning eller reparation. (Detta kan bero på att jag varit tvungen att göra en reset straxt innan ominstallationen då datorn hängt sig.) Felsökningen tog lång tid, och gissa om jag kände mig nervös under tiden. Det skulle vara ett hårt slag att förlora 1TB data. Lyckligtvis slutade den rassla efter kanske en halvtimme, och nästa gång jag kopplade in den i datorn dök den upp precis som den ska.

Min reflektion över detta är att denna externa disk har ett eget operativsystem som tar hand om diskarna (till skillnad från "enkla" externa diskar utan raid och annan speciellt funktionalitet som hanteras direkt av datorn). Men detta operativsystem är dolt för användaren. Vad händer om operativsystem dabbar sig? Vad har diskarna för filsystem - går det att plocka ut diskarna ut denna enhet och stoppa en av dom i datorn? Men andra ord, kan du lita på din externa disk? I mitt fall kunde jag inte komma åt materialet under tiden som enheten "arbetade med något" eftersom den inte ens syntes i Windows. Vad hade hänt om enheten inte kunde slutföra sig arbeta av någon anledning? Vad händer om hårdvaran i enheten går sönder?

Vid säkerhetskopiering är det en grundregel att sprida materialet på flera diskar. Jag tänker att ett alternativ till raid1 är att helt enkelt köra två separata diskar, där den ena bara är igång ibland, exempelvis en gång per dygn, för att göra en kopia av all data på den andra. Nackdelen är såklart att det inte blir en exakt kopia; det finns risk för att förlora material som skrivits sedan senaste backupen. Det är också lite mer jobb att sätta upp. Men om enheten skulle dabba sig, filsystemet bli korrupt eller en strömspik skulle slå ut disken så drabbar det förhoppningsvis bara disken som är igång. Och om du använder den externa disken som en arbetsdisk har du dessutom möjlighet att återställa eventuellt överskrivna filer eftersom det alltid finns en äldre kopia på den andra disken (sådan funktionalitet finns iofs även i många backupsystem). Det är också möjligt att livslängden kan påverkas positivt eftersom disken inte är igång lika länge (men ständiga kallstarter kan å andra sidan slita på disken...).

Poängen med raid1 är trygghet om något går fel. Men raid1 innebär inte per automatik att man är säkrad från bekymmer. Backupplösningar bör helst testas regelbundet så att man vet att det fungerar som det ska, innan det är för sent. Vad som är det bästa alternativet är upp till dig att avgöra. Jag vill bara upplysa om eventuella problem så att den som ska köpa en disk har tillräckligt med information för att göra ett bra val.

Intressant? Andra bloggar om: datorer, usb-disk, extern hårddisk, nas, hårddisk, filsystem, operativsystem, hårddiskkrasch, backup

En annorlunda valrörsele för mig

Valrörelser är förknippat med beslutsångest för mig. Jag har aldrig varit troget ett parti, och inför varje val känner jag en skyldighet att sätta mig in i politiken för att göra ett förnuftigt val (precis som i alla andra situationer där val ingår). Men det här behovet att göra förnuftiga val baserat på så mycket fakta som möjligt tenderar också att medföra att jag är en person som har svårt att välja, och jag drabbas lätt av ångest i sådana situationer. För att välja något är ju samtidigt att välja bort något annat.

Den här valrörelsen har dock varit annorlunda. Jag bestämde mig redan tidigt för att rösta på Piratpartiet. Beslutet grundar sig i att jag inte känner förtroende för något av riksdagspartierna. Inget av dem går ihop med mitt liberala synsätt. Att lägga min röst på ett parti jag inte känner förtroende för går bort. Rösta blankt är en möjlighet och samtidigt ett statement. Jag har röstat blankt tidigare. Men det finns ett alternativ till: Att rösta på ett parti som visserligen inte driver många frågor, men som jag känner att jag kan ställa mig bakom i dessa frågor. Piratpartiet är ett sådant. Det är intressant att se en helt ny ideologi växa fram. Förhoppningen finns att piratideologin utvecklas till en ny heltäckande ideologi med en liberal kärna. I valet mellan att rösta blankt eller på Piratpartiet känns det som ett bra val att i alla fall utnyttja sin röst till det man tror på. Det är trots allt det som demokratin går ut på.

Att följa årets valrörelse, med alla dess debatter och utspel har därför varit en annorlunda upplevelse för mig. Jag är inte aktivt engagerad i Piratpartiet, och jag känner mig ganska likgiltigt inför vilket block som vinner eftersom jag inte tror att det kommer bli någon större skillnad. Så det enda jag har gjort är att på avstånd passivt följa de olika utspelen. Det roar mig att läsa politiska debattartiklar, och jag tycker starkt om olika saker. Men det är otroligt skönt att slippa valångesten för en gångs skull.

Nu är jag såklart inte ensam om att ha det såhär. Många partier, speciellt Socialdemokraterna, har väljare som aldrig sviker, och för dessa är situationen sannolikt likadan. Jag kommer dock inte nödvändigtvis hålla fast vid Piratpartiet. Ett parti måste ständigt imponera mig för att förtjäna min röst. Men om det är som så att det vi nu ser är ett embryo till ett äkta liberalt parti, så hjälper jag gärna till att förverkliga det.

Intressant? Andra bloggar om: val 2010, valrörelsen, utspel, debatt, politik, valångest, ångest, rösta, partier, piratpartiet, ideologi

Tips vid problem att manuellt kopiera bomärken i Firefox

Häromveckan drabbades min brors dator av virus eller något annat mög och jag fick rycka in för att hjälpa honom. Jag bestämde mig för att det bästa var att installera om datorn så fort som möjligt. Först startade jag dock om den och bootade från en live-cd så att jag kunde dra en komplett kopia av alla filer där till en extern usb-hårddisk.

Väl ominstallerad var det dags att återställa vissa saker från originaldisken. Alla bokmärken i Firefox ville min bror såklar ha kvar. Eftersom jag aldrig fick möjlighet att exportera bokmärkena från originalinstallationen fick jag gräva fram dem själv. Det var inga problem att hitta filerna i backuppen, men oavsett hur jag gjorde så vägrade den nya Firefox att acceptera de gamla bokmärkena. Den bara ignorerade dem, och jag fattade inte varför eller hur jag skulle göra för importera dem.

Till slut kom jag dock på en lösning: I min backup av Firefox hittade jag en katalog med säkerhetskopior som Firefox själv tydligen skapar. Genom att ta en av dessa filerna och kopiera till samma katalog i nya Firefox, och sedan via bokmärkeshanteraren välja att återställa bokmärkena så lyckades jag till slut importera de gamla bokmärkena!

Det känns smått frustrerande att en så enkel sak ska ställa till med så mycket bekymmer. Jag hoppas att denna bloggpost hjälper någon som råkar ut för samma problem!

Intressant? Andra bloggar om: tips, datorer, firefox, bokmärken, exportera, importera, backup, säkerhetskopiera

En uppsats alla borde läsa

Dick Wase är historiker och kontroversiell debattör och författare. Så här beskrivs han på sitt förlags hemsida:

Dick har alltid haft svårt för dem som tror sig sitta inne med den "enda sanningen", oavsett om det gäller religion, politik eller sexualitet, och särskilt de som kräver att alla andra måste följa denna "sanning". Han har svårt att låta bli att kritisera, eftersom det är hans absoluta övertygelse att det är de som kritiserar som för utvecklingen framåt, inte de som nickar och håller med etablissemanget.

Han har studerat studerat sexualiteten och sexualmoralen genom historien och publicerat sin rön i boken Samlag eller Salighet som beskrivs så här:

Det som gör den så utmanande är, att boken ifrågasätter vårt samhälles syn på sexualitet, till och med sådant som inte får ifrågasättas. [...] När Du läst denna bok kommer Du att inse, att vår tids "prostitutionsexperter", "barnräddare", journalister, politiker m fl är såväl okunniga som intoleranta. Deras mål är i allmänhet nämligen att slå vakt om den fastslagna moralnormen - och sina egna positioner - inte att rädda någon. Om Du trodde att vårt samhälle var tolerant och sexualliberalt kommer Du bli tvungen att ompröva din syn - om Du nu klarar det. 

Hur man bedrar en värld är en kortare artikelserie skriven i utbildningssyfte på samma ämne. Vad är det som bestämmer vad som är moraliskt rätt och fel? Om vårt sätt att se på sexualitet är det bästa, varför ser de då inte likadant ut i andra kulturer, och varför får vi aldrig höra om detta? Varför är radikalfeminismens idéer om sexualitet så lika de repressiva religionernas? Varifrån härstammar dessa idéer? Är prostitution ett problem? Är barn asexuella varelser som förstörs om de utsätts för sexualitet av något slag? Har experter som anlitas av domstolar, media och refereras av feminister stöd i forskningen?

Detta och liknande frågor tas upp i artikelserien. Det är en viktig uppsats som jag tycker att alla borde läsa. Jag säger inte att allt han skriver är rätt. Men om bara lite av innehållet är sant så är det allvarligt nog, eftersom det är information som i så fall medvetet undanhålls oss för att tjäna vissa syften. Jag uppmanar dig att läsa denna uppsats kritiskt och sedan noga fundera på vad du har läst. Litar du på allt du hör i media och från experter? Varför ser vår samhälle ut som det gör, och är det den enda rätta vägen att gå?

Ladda ner Hur man bedrar en värld 

som PDF på denna sida.

Intressant? Andra bloggar om: sexualitet, moral, sexualmoral, dick wase, samlag eller salighet, sanning, media, religion, radikalfeminism, feminism, hur man bedrar en värld