Jag är ingen man enligt Dressmann...

Appropå Enligt Min Humla, som skriver bra om Aftonbladet och deras kritik mot H&M m.fl. eftersom dom har mage att sälja kläder till småväxta kvinnor, så kom jag att tänka på Dressmann. Jag gillar Dressmann. Dom har snygga kläder till bra priser. Det är bara ett problem. Jag är för liten. Framförallt är min midja för smal. För alla deras byxor finns endast i storlekar som är för stora för mig. Bälte är min räddning, men jag önskar att jag kunde hitta ett par byxor som sitter bra av sig själva. Intressant nog så har dom desto större storlekar, upp till XXXL (yikes!). Men för smala killar är det alltså stopp. Alla minns väl deras slogan "direkt till alla män". Jag är tydligen ingen man enligt dom...

Intressant? Andra bloggar om: kläder, dressmann, h&m, byxor, smal, män, mode

Är anonyma bloggares åsikter mindre värda?

Häromdagen läste jag bland kommentarerna på Roger Jönssons blogg. En person vid namn Sture Nilsson uttryckte där sin förfasan över att vissa personer inte skriver under med sitt riktiga namn. Sådana ska rensas bort enligt Sture. (Tydligen räcker det inte med att bara skriva under med sitt riktiga namn, utan man ska helst också ha ett "normalt" namn. Som Jönsson eller Nilsson antar jag. C.L.K. Arquette duger i alla fall inte enligt Sture...)

Jag tillhör själv dom som bloggar anonymt. Det finns framförallt två anledningar till detta:

• Det ger mig frihet att skriva vad jag verkligen tycker utan att behöva oroa mig. Jag är nämligen en feg jävel som sällan har mod nog att uttrycka mina åsikter, varken i riktiga livet eller på nätet. Men åsikter har jag. Och anomymiteten ger mig den trygghet som krävs för att jag ska våga delta i debatten.

• För det andra ger det mig möjlighet att prata om privata saker som jag inte vill ska associeras med mitt namn. Sjukdomstillstånd och sexliv är saker som dom flesta helst bloggar om anonymt. Jag vill inte begränsa mig i ämnesval, men jag vill inte heller att tex framtida arbetsgivare ska kunna surfa in på mig blogg och läsa om mina sjukdomar...

Det stora frågan är om mina åsikter är mindre värda än dom som undertecknar med sitt riktiga namn? Det tycker inte jag. Visst är det respekt till alla som bloggar med riktiga namn, men jag värderar anonyma bloggare lika högt. Och jag tycker att alla ska få chansen att säga vad dom tycker.

Om jag inte hade kunnat bloggat anonymt hade jag aldrig gjort det. Jag är mycket glad att jag började. För jag upplever det som väldigt nyttigt att skriva av sig sina tankar. Det lättar på trycket i min ständigt ältande hjärna. När man tycker till måste man också veta vad man tycker. Innan jag blev Biggles kunde jag inte definiera mig själv i form av ideologier. Jag visste nog egentligen inte vad jag tyckte om någonting. Nu vet jag mer, och jag lär mig nytt varje dag, både av att skriva själv och av att läsa och delta i debatten på andra sidor.

Det har alltså inneburit en kraftig personlighetsutveckling för mig att blogga. Det hoppas jag att andra får uppleva också. Med eller utan sitt riktiga namn.

Intressant? Andra bloggar om: anonymitet, bloggsfären, bloggning, kommentarer, pseudonym, alias, namn

Äkta eller imaginär jämställdhet?

Många vänsterfeminister är helt sålda på idén om kvotering och lagstiftning för att nå målet om ett jämställt samhälle. Men vad är det för sorts jämställdhet detta leder till egentligen?

Tänk dig att du bor i ett land där det är lag på att vara religiös. Du kan säga att du är religiös och låtsas att du ber. Men du är inte religiös bara för att du påstår att du är det. Man måste tro på riktigt. Tron ska komma djupt innifrån. Så även om alla i landet påstår sig vara religiösa, finns det säkerligen stora grupper för vilka religionen bara är en påtvingad fasad.

Samma sak gäller jämställdhet. Vi kan kvotera in kvinnor i styrelser. Vi kan använda lagarna för att tvinga fram jämnlika löner och jämställdhetsplaner hos företagen. Men så länge det inte sker naturligt är vi inte jämnställda. Det blir en imaginär jämställdhet som ser bra ut på pappret men som inte stämmer med verkligheten och som inte för samhället frammåt.

Intressant? Andra bloggar om: jämnställdhet, feminism, samhälle, religion, kvotering, lagar

Ett straff som känns

Jag missade Uppdrag Granskning när dom tog upp fallet Louise, men har i efterhand läst om det i tidningarna, och det är en hemsk historia som målas upp. Jag kan inte förstår hur man kan låta det gå så långt? Jag undrar hur dom ansvariga kan leva med sig själva, med vetskapen att dom kunnat förhindra detta hemska öde?

Min reaktion är att dom ansvariga måste straffas. Men hur? En påtvingad ursäkt räcker inte och fängelse eller böter är meningslösa straff. Jag skulle vilja att dom får möta Louise, öga mot öga, och att hon sedan berättar sin historia. Berätta hur det känns att sitta inlåst i en iskall bil. Berätta hur det känns att bli våldtagen av sin egen far. Berätta allt. Och bind fast åhörarna så att dom inte springer därifrån! Se hur tårarna börjar rinna och ansiktsuttrycken förvrids. För jag har svårt att tänka mig en mer känslofylld upplevelse. Att tvingas konfronteras med vad man åstadkommit med sin flathet. Det skulle vara en upplevelse som sätter sig i den djupaste själen och kommer stanna kvar resten av livet. Det skulle vara ett riktigt straff. Ett straff som känns!

Till slut vill jag önska Louise lycka till och hoppas att du får ett gott liv i framtiden trots det som hänt.

Intressant? Andra bloggar om: louise, socialförvalntingen, uppdrag granskning, incest, barnmisshandel, straff . . .

Svenska Kyrkan borde vara Opt-In

7 miljoner Svenskar lär vara medlem i Svenska Kyrkan. Inte så konstigt med tanke på att det inte var länge sedan alla Svenskar tvångsanslöts. Numera är staten och SvK åtskilda, men SvK åtnjuter fortfarande många privilegier.

Just det stora medlemsantalet gör att SvK anser sig ha stor uppbackning för sina åsikter. Men hur många av dessa 7 miljoner ställer sig egentligen bakom det kyrkan står för? Hur många är aktivt religiösa och så engagerade som man bör vara för att vara med i en förening, av något slag?

Jag anser att Svenska Kyrkan borde gör upp med sitt förflutna och köra en opt-in kampanj. Skicka ut brev till alla medlemmar och informera om att medlemskapet kommer sluta gälla om man inte skriver på och returnerar brevet. Ge information om varför man ska vara med, vad man får och vad det kostar.

Detta skulle ge en mer rättvis bild av församlingen och dess storlek, och man skulle bli mer trovärdig i debatten. Om man tror på sig själv och sitt budskap borde det inte vara något att frukta...

Intressant? Andra bloggar om: svenska kyrkan, religion, kristendom, kyrkan, religionsfrihet .

Läs även Blogges utmärkta inlägg om Svenska Kyrkan!

Olagliga ockupationer och ruttnande likdelar

Det är intressant med retorik och hur man använder ord. Man kan förmedla så mycket mer om man är medveten om och kunnig i sitt språkbruk. Som åhörare bör man vara lyhörd och försöka genomskåda tex känsloargument som annars kan vara lätta att falla för. Här är lite funderingar kring några exempel på detta.

Läser man insändare som ställer sig negativa till exempelvis USAs närvaro i Irak eller Israels diverse agerande, så kan man ge sig attan på att orden olaglig ockupation förekommer. Själv är jag inte så insatt i ämnet, men jag har svårt för att se så många möjligheter till lagliga ockupationer (även om jag vet att det finns). Det här är såklart ett sätt att förstärka sin position. Det jag tycker är intressant att notera att de två orden nästan vuxit samman till ett i debatten.

Ett annan grupp som gillar förstärkande ord är vegetarianer och (framförallt) veganer. Dessa talar sällan om kött, utan verkar föredra likdelar. Djur dödas inte, dom mördas. För dom flesta har nog orden lik & mord mänskliga attribut, och ska inte användas på djur. Självklart har det en stärkande effekt om man vill få fram sitt budskap som vegan och övertyga andra om det. Slänger man dessutom in något om att köttet är ruttet (eftersom förruttnelseprocessen påbörjas så fort en levande varelse dör) kan man komma långt. Utöver att påverka andra med detta talsätt tror jag dessutom att man kan äckla sig själv och på så vis förstärka sin egen övertygelse.

Ytterligare ett exempel som är aktuellt just nu är den s.k. pigdebatten. Här tycker jag man balanserar lite farligt. För är det egentligen inte väldigt nervärderande mot dom som redan idag har jobb inom städbranschen? Det går liksom inte riktigt ihop att den som städar på ett företag har ett fullvärdigt jobb, men den som städar hemma hos en privatperson skulle vara en piga. Men visst, det är väldigt effektivt att använda detta ord, eftersom det ger väldigt dåliga vibbar till ett förflutet samhälle som vi inte vill ha tillbaka.

Jag är inte mycket bättre själv. Jag skriver gärna könsstympning om manlig omskärelse för att förstärka mina synpunkter. Det lustiga är att detta bruk redan slagit igenom när man pratar om kvinnlig omskärelse, där det numera är självklart att kalla det för könsstympning. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan manlig omskärelse också uppvärderas.

Har du fler exempel så skriv gärna en kommentar!

Intressant? Andra bloggar om: retorik, språk, känslor, debatt, ockupation, vegetarian, vegan, pigdebatten

Läsvärda klipp och aktuellt om Manlig Omskärelse

På Stationsvakt undrar Johnny var förhudarna tar vägen efter dom har blivit avskurna. Det är en intressant fråga, och efter lite undersökningar visar det sig att det finns stora pengar i detta. Amerikanska industrin köper upp förhudarna från klinikerna som utför ingreppen. Utan föräldrarnas vetskap. Detta är alltså en av anledningarna att många Amerikanska läkare fortfarande rekommenderar rutinmässig omskärelse. Dom tjänar helt enkelt pengar på det!

När man pratar om detta ämne är det ofta någon tycker att man ska fråga dom som blivit utsatta för det. På en annan postning på Stationsvakt kommenterade en Anomyn person om just detta:

Jag är omskuren för 38 år sen. 3 år gammal då. Jag har ALLTID uplevt att det varit käpprätt åt helvete! Den som påstår något annat tror jag ljuger för sig själv. Nu har jag hållit på med "Foreskin Restoration" i 2 år och har flera år kvar. Det är skitjobbigt, men kuken blir så mycket bättre! Skaffa en förhud innan ni påstår att det fungerar så bra utan.

Vi går vidare till SvD, som har en artikel om manlig omskärelse i Sverige, och skriver inledningsvis:

Ungefär 3000 småpojkar ­omskärs varje år i Sverige. Men två av tre omskärelser utförs illegalt, ibland med svåra komplikationer som följd. Socialstyrelsen ­kommer därför att föreslå en lagändring där den offentliga sjukvården väntas få ett större ansvar.

Men varför bara en lagändring och inte ett förbud!? Det är ingen tvekan om att detta är ett problem och brott mot dom mänskliga rättigheterna. Det vet Socialstyelsen eftersom remisssvaren var negativa till att tillåta detta. Ändå vågar man inte ta steget fullt ut, utan man fegar omkring, belastad av den politiska korrekthet som omgördar allt som har med religion och kulturer att göra. Dåligt!

Som en respons på ovanstående artikel reagerar i alla fall (m)-politikern Paul Lindquist. Som jag skriver på hans blogg hoppas jag att han som politiker vågar ta tag i detta ämne och se till att förbjuda denna vidriga sedvänja i Sverige!

Jag vill också lyfta fram Logografen som skriver sansat och sakligt om ämnet.

En som inte skriver bra är däremot Karin Bojs i DN. Hon försöker helt okänsligt argumentera för att mass-stympa Afrikanska män eftersom det kommit fram uppgifter om att detta skulle minska risken för HIV. Jag undrar om hon hade resonerat likadant om det visat sig att bortplockning av blygläpparna gett samma resultat? Jag undrar också om hon har hört talas om kondomer. Ni vet, dom där gummisakerna som faktiskt *skyddar* mot HIV, inte bara *minskar* risken!

Det finns en email till henne på sidan, så jag ska faktiskt ta och skriva till henne och fråga! Om jag får svar postar jag det här. På tal om detta, så har jag skrivit till S-Kvinnor och frågat om dom har samma uppfattning som Nalin Pekgul, som jag tidigare skrivit om. Jag har inte fått svar än. Ska bli intressant att se om dom vågar svara på detta. Jag gissar på nej, baserat på tidigare erfarenhet.

UPPDATERING: Här är några fler bra länkar som jag just hittade: Ergo Ateism skriver ett bra inlägg, Anders Rasmussen argumenterar på engelska, och en nystartad blogg är helt ägnad åt ämet! På denna blogg hittade jag föresten lite fina bilder (varning!).





Intressant? Andra bloggar om: manlig omskärelse, omskärelse, könsstympning, Karin Bojs, Nalin Pekgul, förhud, läkemedelsindustrin, mänskliga rättigheter, politiker, debatt, religion

Nalin Pekgul ser inga problem med könsstympning!

Till Aftonbladet säger Nalin Pekgul, utbildad sjuksköterska och ordförande för de socialdemokratiska kvinnorna, följande:

AB: Ser du några problem med att omskära ett barn?
NP: – Nej, varför skulle det vara ett problem?

Här har vi alltså en medicinskt kunnig person med stort inflytande i den Svenska politiken som helt öppet deklarerar att könsstympning inte medför några problem. Hon pratar visserligen om manlig sådan, men verkar inte ha någon insikt i vad det innebär. Skulle man be henne tycka till om kvinnlig könsstympning skulle hon såklart inte säga samma sak. Men vad är det egentligen som skiljer det kvinnliga och manliga könet åt på sådant sätt det är helt orimlig att ens tänka tanken på kvinnlig könsstympning medan det manliga könet kan behandlas som vilken slaskprodukt som helst?

Läser man artikeln i Aftonbladet framgår det att Nalin ser manlig omskärelse som en kulturell sak. Får jag lov att påminna om att kvinnligt dito också har kulturell bakgrund, men är inte accepterad för det. Det finns dom som hävdar att manlig och kvinnlig könsstympning inte går att jämföra. Jag håller inte med. Som jag skrev på en annan blogg nyligen:

[manlig och kvinnlig omskärelse samma sak] om man ser det från ett människovärdig perspektiv som utgår från att det är ett medicinskt omotiverat ingrepp som utförs utan barnets medgivande, och således är ett övergrepp och brott mot dom mänskliga rättigheterna. Detta gäller oavsett kön och storlek på ingreppet.

Intressant? Andra bloggar om: könsstympning, omskärelse, nalin pekgul, mänskliga rättigheter, barn

Aq-Va-Kul i Malmö könsdiskriminerar! Men dom är inte ensamma...

I morgon, på Internationella Kvinnodagen, så kommer det annordnas "mysig massage", gratis provträning på gymet och andra roliga aktiviteter på badhuset Aq-Va-Kul i Malmö efter kl 17. Men bara för den som är kvinna...

Aktiviteter av detta slag är inget ovanlig. Det har blivit nästan standard att annordna läger & kurser, mässor mm bara för tjejer och kvinnor. Och media hänger på och skriver om det som att det vore helt fantastiskt att tjejer gör saker!

Tycker du om att spela instrument och vill lära dig hur man bilda ett band och andra roliga saker? Då kanske Popkollo är något för dig? Va, har du ingen livmoder! Synd, då får du inte vara med...

Fråga: När annordnades det senast ett läger för bara killar? Jag känner i alla fall inte till något. Och om det skulle ske hade det antagligen blivit ett ramaskri bland feministerna! Jag vet att det finns en del killgrupper. Men dom verkar mest handla om att lära killarna respektera tjejerna.

Detta bottnar i ett synsätt som jag inte kan acceptera. Att män är starka och klarar sig själva, medans kvinnor är svaga och måste få hjälp för att klara av något och ta sig fram. Generaliserande av detta slag gör mig ledsen, för jag vet att dom som inte passar in i detta mönster lätt blir offer.

Typexemplet är att dela in skolklasser i två grupper, en med bara pojkar och en med bara flickor. Detta för att flickorna inte ska bli nedtryckta av pojkarna och lära sig ta mer plats. Men det man glömmer bort är alla pojkar som inte är så frammåt och mer liknar flickor än pojkar om man strikt tittar på dom sterotypa könsbilderna. Dom blir kvar i pojkgrupper och kommer köras över av dom mer framfusiga pojkarna. Offer på jämställdhetsivrarnas altare kanske man kan säga...

Könsdiskrimiering kallar jag allt detta. Det finns tillfällen då det kan vara motivierat, men inte ofta. Jämnställdhet handlar inte om att kvinnorna ska "ta över", utan att alla ska behandlas lika!

Jag skulle också vilja få vara med om "mysig massage" på Aq-Va-Kul, trots att jag har en snopp...

Intressant? Andra bloggar om: internationella kvinnodagen, feminism, kvinnor, män, jämnställdhet, könsdiskriminering

Inkonsekventa trafikregler skapar risker i trafiken

Till skillnad från fotgängare på ett övergångsställe är bilister inte skyldiga att lämna företräde åt cyklister på en korsande cykelbana. Men om en cykelbana ligger runt en rondell så ska bilister som kör in i eller ut ur rondellen lämna företräde. Ett annat tillfälle är när cykelbanan går längs med en huvudled. Då ska bilister på korsande väg lämna företräde även för cyklister, beroende på om markeringarna för väjningsplikt ligger före eller efter cykelbanan.

Dessa regler är totalt inkonsekventa och leder till många onödiga risker i trafiken. Dom flesta bilister verkar ha tagit fasta på att man inte behöver lämna företräde vid korsande cykelbanor, och applicerar sedan detta tänkande på alla situationer. Cyklister å andra sidan kör ofta rakt ut i gatan oavsett situation. Många tror nog att man har företräde precis som fotgängare. Sedan har vi de bilister som är snälla (okunniga?) och släpper fram cyklister i alla fall, vilket irriterar andra bilister och ger upphov till "road rage"...

Reglerna behöver bli enhetliga. Min personliga åsikt är att bilister ska lämna företräde även för cyklister. Precis som för fotgängare är cyklisten den utsatta, och därför är det rimligt att samma regler gäller även här.

Intressant? Andra bloggar om: trafik, trafikregler, cyklister, bilister, fotgängare, cykelöverfarter, olyckor