- På jobbet tröttnade jag på att toalettdörrarna inte hade någon indikering på om det var upptaget eller inte. Jag öppnade upp låsen för att se om jag kunde stoppa in en rödmålad pappersbit eller liknande för att fixa problemet. Döm om min förvåning när jag inser att det faktiskt redan sitter en indikatorskiva inuti låset. Problemet är att hantverkarna som renoverat lokalen satt låset upp-och-ner och inte bemödat sig att vända skivan rätt.
- Bekanta till mig skulle renovera badrummet. En hantverkaren satte dig kromade vattenledningar och behövde spänna något på dessa. Detta gjorde han genom att använda sin polygriptång rakt på de kromade rören. Du kan säkert tänka dig vilka härliga märken detta lämnade efter sig.
- När sedan kaklet skulle läggas blandade en annan hantverkare pulvret till fogmassan med vatten. Han gjorde detta i deras garage som han hade tillgång till. Garaget som används som förråd var fyllt av saker, och allt i garaget blev såklart täckt av ett tjock lager byggdamm. Varför han inte tog några steg och gjorde det i trädgården kan man ju fråga sig.
Jag vet inte varför det är så här. Är det så att yrket lockar till sig en viss typ av människor, typ skoltrötta killar som redan är halvvärstingar? Är det för att så många är egenföretagare och inte har en övervakande chef att svara upp till? Är det jargongen i yrket? Är det för att det är så gott om uppdrag i branschen att man inte riskerar något även om man får dåligt rykte? Jag är medveten om att jag generaliserar ganska friskt här, men något är fel. För det är ju så här det ser ut.
Mina bekanta hade turen att en av hantverkarna faktiskt var ett guldkorn. Både trevligt, duktigt och nogrann. Han har sedan dess fått många uppdrag av dem. För det lönar sig faktiskt att göra ett bra jobb.
Intressant? Andra bloggar om: hantverkare, reparationer, personlighet, attityd, yrke, resultat, nogrannhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar