Självmord är en tragedi för alla inblandade, men är det något som bör förhindras i alla lägen? Jag är inte helt säker på det.
Jag vill börja med att konstatera att det är skillnad på självmordsförsök och självmordsförsök. Om det bygger på tillfälliga sorger eller liknande förvirring som garanterat går över bör det givetvis förhindras. Men är det moralisk rätt att förhindra djupare sorger? Vad har vi för rätt att bedöma hur någon annan mår? Vad har vi för rätt att tvinga denna person till en fortsatt plågsam tillvaro?
Det som till varje pris vill förhindra självmord förutsätter att livet är värt att leva. Men vem har bestämt det? Givetvis utgår det från sitt eget liv. Men det är vanligtvis en dålig utgångspunkt, eftersom alla människor är olika.
När det gäller djupare depressioner och andra svåra situationer så är det så att alla inte klarar av att ta sig ur dem, eller så återfaller de med jämna mellanrum. Av egen erfarenhet kan jag konstatera att det är mycket plågsamt med depression. Det är inte konstigt att man önskar slippa det en gång för alla.
Men man behöver inte vara deprimerad för att tycka att livet saknar värde. Om det består av monotont arbete, avsaknad av umgänge och ett liv utan glädje? Man kan förstås alltid argumentera att det kan bli bättre om man bara håller ut. Men om det inte blir det? Har livet ett värde i sig som gör att det ändå måste fortsätta till varje pris? Ska den cancersjuke i respirator hållas vid liv till varje pris, mot sin vilja, trots att det innebär en fortsatt tillvaro i smärta och ångest?
Ett argument mot självmord är att man måste tänka på dom anhöriga. Givetvis skulle dom känna sorg. Men ska jag fortsätta leva ett liv i plågor för deras skull? Det tycker jag är orimligt. Vi är alla egna individer och måste få bestämma över vårt eget liv. Att låta omgivningens tycke och smak påverka ens leverne brukar ses som något negativt, men inte i denna situationen.
Jag skriver inte detta för att romantisera eller påbjuda självmord. Men jag tycker det är en fråga som är värd att fundera på. Saker och ting är sällan svart-vita, inte heller självmord. Vi är alla unika individer med ett eget liv. Bara vi kan avgöra om det är värt att leva.
Intressant? Andra bloggar om: självmord, suicidprevention, livet, depression, livsglädje NewsMill
18 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar