Prova en ny PDF-läsare! Mina två favoriter.

Sedan Adobe skapade dokumentformatet PDF har det blivit en de facto standard för att publicera dokument på nätet. Långt ifrån alla känner dock till att det är ett öppet format, och att vem som helst i princip kan skapa program som läser eller på annat sätt hanterar pdf-filer.

Eftersom det var Adobe som skapade och underhåller formatstandarden har dom också alltid legat längst fram när det gäller mjukvara relaterad till formatet. Framförallt Adobe Reader åtnjuter sannolikt nästintill monopol på att läsa PDF-dokumemnt. Men det finns andra pdf-läsare också. Det finns många anledningar att välja en annan läsare än Adobe Reader. En är utökad funktionalitet. En annan är högre säkerhet. En tredje är att man slipper dessa eneverande dagliga uppdateringarna som tycks dyka upp varje gång man startar datorn. Här tänkte jag plocka fram två alternativa pdf-läsare som jag gillar!


Sumatra PDF är min favorit just nu. Anledningen är att det är en supersnabb läsare som är väldigt smidig att använda. Här får du inga onödiga finesser, och avancerade funktioner som att fylla i formulär stöds inte. Men för det mesta är man bara intresserad av att läsa dokument, och då fungerar denna lilla pärla ypperligt!

Sumatra PDF

Det andra programmet jag vill lyfta fram heter PDF-XChange Viewer. Det är inte lika snabbt, men erbjuder i gengäld ett antal finesser som man måste betala för i andra läsare. Det jag främst fastnat för är möjligheten att annotera och märka upp dokument på olika sätt. Markera text med olika färger, rita figurer, lägg till text osv. Allt är väldigt smidigt, och med detta verktyg kan jag tycka man tar ett stort steg närmre sättet man annars arbetar med riktiga papper. Jag har sett andra utvecklare erbjuda annoteringar i sina gratis pdf-läsare, men då man sparar sina dokument lägger de till en vattenmärkning, vilket gör det tämligen värdelöst. PDF XChange Viewer har också finesser man kan låsa upp genom att betala, men de är mycket mer generösa med vad man får i gratisversionen.

PDF XChange Viewer

Båda dessa program finns i s.k. "portabla" versioner. Det innebär att det går att ladda ner programmen i en zip-fil som man bara packar upp och sedan kan man köra programmet direkt, utan någon installation. Perfekt om man bara vill program på programmet, eller om man vill ha med sig det på en usb-sticka. En annan stor fördel är att man som sagt slipper installationen. Åtminstone PDF XChange Viewer försöker pracka på en saker utöver själva programmet som man inte vill ha, och som man aktivt måste kryssa bort under installationen. Så om du väljer installationen, var noggrann med att välja avancerad installation och kontrollera så att dom inte installerar mer än du vill ha!

Värt att nämna är också programmet Bullzip PDF Writer. Om du någonsin behöver skapa PDF:er är detta programmet för dig. Det installerar sig som en virtuell skrivare i din dator. Sedan är det bara att "skriva ut" i vilket program som helst, för att skapa en PDF! Precis som för läsarna är Bullzip inte unikt, men det är den bästa PDF-skrivaren jag hittat som inte trycker in vattenmärke i resultatet.

Intressant? Andra bloggar om: sumatra pdf, pdf xchange, pdf, pdf-läsare, adobe viewer, alternativ, mjukvara, datorer, program, viewer, dokument, tips, pdf-skrivare, bullzip

Scientologerna ljuger i sin marknadsföring

klicka för att förstora

Scientologerna passade på under nyss avslutade Malmöfestivalen att försöka locka till sig potentiella byten genom att marknadsföra sin "Dianetik" - ett påhitt av Science-Fiction författaren L. Ron Hubbard, utan vetenskaplig förankring. De arbetade som vanlig med att sprida sina flygblad, och jag passade på att norpa åt mig ett som satt fast på en pakethållare. På det läser jag följande:

"Vi använder endast 10 % av vår INRE potential."   Albert Einstein

Jasså, verkligen. Intressant att Einstein, en teoretisk fysiker, var så insatt i den mänskliga hjärnan att han kunde göra ett sådant uttalande! Det kunde han såklart inte. Argumentum ad verecundiam kallas detta argumentationsfel, när man hänvisar till en auktoritet trots att denna inte är expert på området i fråga.

Men sa Albert Einstein verkligen detta då? En snabb sökning visar att Einstein inte alls gjort detta uttalande, men att det dock verkar vara populärt att hänföra denna vandringssägen till honom.

Jaha, men det kvittar väl. Poängen är ju att vi bara använder en bråkdel av vår hjärna. Men även det är ett falsk påstående som blivit debunkat för länge sedan.

Det här är inga nyheter. Det går hur snabbt som helst att ta reda på lite bakgrundsinformation om 10% av hjärnan myten, vilket man rimligtvis också bör göra om man tänker basera sin reklam på det. Slutsatsen måste alltså bli att Scientologerna medvetet ljuger i sin marknadsföring. Inte för att jag tror att detta förvånar någon.

Scientologerna vet att deras namn inte har världens bästa stämpel. Därför skriver man inte i klartext vem man är i sin marknadsföring, utan kallar det för Dianetik-Center i Malmö. Man använder också namnet Kommitén för Mänskliga Rättigheter. Det låter ju fint och officiellt, lite som ett FN-organ eller så. Men det är alltså bara ännu en bluff för att locka in personer i sin rörelse och knipa dom på pengar.

Slutligen måste man ju fråga sig om Scientologerna verkligen har licens att använda sig av bilden på Einstein i sin falska reklam?

Intressant? Andra bloggar om: scientologerna, scientologi, lögn, reklam, einstein, albert einstein, , l. ron hubbard, dianetik, kommitén för mänskliga rättigheter, myter, religion, marknadsföring, scifi

Information ger acceptans

Efter tre dagar som ny-gammal pendlare fick jag ett kärt återseende i form av en rejäl tågförsening. En timme att fördriva på centralstationen är inget roligt, och det påminner mig om hur mycket jag avskyr att resa med bussar och tåg och helst tar mig fram på cykel i ur och skur så länge avståndet håller sig under en mil eller så. Dessutom tvingas man stå upp, eftersom som man installerat inte en, utan två olika typer av bänkar, som både är lika obekväma...

Mycket tid att reflektera över situationen alltså. Det som slår mig när jag står och väntar på mitt tåg är hur dålig informationen är oss som väntar. Jag råkar överhöra någon som säger att förseningarna beror på en olycka. Är det sant eller falskt? Jag vet inte. För det ges aldrig någon information om detta till passagerarna.

Centralstationen har en stor fin informationstavla med tre ytor. En för avgående tåg, en för inkommande, samt en i mitten som jag antar är till till för trafikinformation. Men den är helt tom. Någonting borde dom väl kunna skriva där, när en helt gäng tåg är inställda och resten är försenade! I högtalarna går samma meddelande om och om igen. Det är bra att dom talar om när tågen går. Men fortfarande ingen information till oss som väntar om anledningen till alla ändringar och förseningar.

Varför gnäller jag om detta så mycket? Jo, jag är ganska övertygad om att vi människor accepterar att saker strular ibland. Men vi vill veta varför. Ovisshet är påfrestande. Om Skånetrafiken och andra inblandade satsat på tydlig information om vad som händer tror jag att man fått mycket mera nöjda kunder, trots lite förseningar då och då.

Intressant? Andra bloggar om: tåg, pendling, kollektivtrafik, skånetrafiken, förseningar, inställda tåg, information, centralstationen, öresundståg

Hur mycket virus finns det i piratkopior (warez)?

Förr hade jag tidvis dille på att samla på warez, dvs piratkopierade programvaror. Det var inte så att jag vanligtvis använde dessa program, utan det var mer en slag "bra att ha" mentalitet som drev mig. Det jag laddade ner brände jag ut på cd/dvd. Som jag berättat har jag nu fört över allt detta på hårddisken igen. (Inte för att jag planerar att spara på det, utan det ska rensas ganska friskt i arkiven.)

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om antivirusprogram. Min åsikt är att de mest slöar ner datorn, och att man klarar sig bra med lite sunt förnuft. Hittills hade det stämt, då jag aldrig har haft några större problem med virus och annat skräp, trots frånvaron av skydd. Min nuvarande dator har dock ett antivirusprogram (mer eller mindre ofrivilligt) installerat i form av Nod32, vilket jag dock inte alls är särskilt nöjd med eftersom det tvunget ska läsa igenom arkivfiler (trots att jag har försök stänga av det) vilket gör vissa saker outhärdligt långsamma och även ställer till med problem som att hårddiskutrymmet tar slut eller att program inte kan ladda ner saker korrekt eftersom nod32 låter filerna.

När jag kopierade ovanstående warez skannades således filerna av Nod32. Det är intressant, eftersom det finns ett seglivat påstående om att piratkopierad mjukvara är full av virus och andra otrevligheter. Men stämmer detta, eller är det bara en myt som anti-pirat lobbyn sprider?

Efter att ha kopierat 44742 filer på totalt 36 gigabyte, varav 1746 exe-filer och ca 2500 zip- och rar-arkiv, och dessutom kört en deep scan hittades följande:

• 6 st flaggades som potentially unwanted application. Av dessa var fyra keygens och två packade exefiler. Jag tror inte att dessa är skadliga på något sätt, utan flaggade just för att exempelvis keygens är associerat med warez och således inte önskvärt på exempelvis företag

• 1 stycken adware (Gator) hittades i en officiell programinstallation (GetRight). Bra att det flaggades, men inget "dolt virus" så att säga.

• 4 stycken träffar var riktiga program, dels klassikern Netbus samt ett mailprogram för massutskick. Dessa kan såklart användas i negativa syften, men i mitt fall har jag medvetet samlat på mig dem.

• 16 "probably a variant of trojan" samt 1 "probably a variant of adware". Dessa är jag osäker på hur jag ska tolka med tanke på min erfarenhet av "false positives" (läs mer nedan).

• 4 trojaner identifierades.

Att false positives är ett alldeles för vanligt problem för antivirusprogrammen har jag själv fått uppleva i första hand genom att den mjukvara jag utvecklat (framförallt installationsprogrammen) då och då flaggas som farliga och blockeras. Det är alltid lika roligt att försöka förklara för kunder att det sannolikt inte stämmer, och om dom inte tror mig så vänta till nästa uppdatering av virusdatabasen så är det förhoppningsvis fixat...

Vi kan alltså konstatera att jag hade visst lite malware i min samling trots allt, men i förhållande till mängden data får det väl ändå räknas som ganska ljumt resultat. Antingen har jag haft tur, eller så har jag kanske varit väldigt duktig på att använda trovärdiga källor för mina nerladdningar, eller så har antipirat-lobbyn överdrivit ganska friskt i sin propaganda. Välj själv vad du vill tro på.

Notera att dessa filer härstammar från 1996-2005. De senaste åren har kriminella ökat sin närvaro på internet. För att sprida sina botnät och annat skräp är piratkopior en möjlighet. Det klassiska rådet, att bara ladda ner saker från källor man litar på håller än idag!

Intressant? Andra bloggar om: virus, antivirus, warez, program, ladda ner, piratkopiering, lobbying, mjukvara, malware

Stort test: Hur länge håller brända CD/DVD skivor?

Det är ett välkänt faktum att brända CD/DVD skivor inte håller för evigt (inte fabrikstillverkade heller för den delen, men det är en annan historia). Exakt hur länge är dock omöjligt att svara på. Det beror på mycket på skivornas kvalitet och hur man har lagrat dem. Men även brännaren och (som vi ska se) läsaren spelar roll.

Det är lurigt, för man kan aldrig riktigt veta skicket på ens skivor förrän man ska läsa in dem igen och det helt plötsligt visar sig att skivorna inte längre gick att läsa. Som backup-media är detta inte helt optimalt, utan bör kombineras med alternativa strategier, så som att bränna flera skivor med samma innehåll eller att bränna om samlingen då och då, allt beroende på det individuella behovet.

Ända sedan CD-brännaren gjorde sitt intåg och sedemera byttes ut mot DVD-brännare, har dessa spelat en stor roll för att säkerhetskopiera vår data, speciellt för privatpersoner. Jag trodde länge att BluRay skulle ta över rollen som backup-media. Men de senaste åren har en intressant utveckling skett. Hårddiskarna ha nu blivit så pass stora att de med lätthet konkurrerar ut skivor som lagringsmedia räknat i kostnad per megabyte, och även smidighet och hastighet.

***

Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt det föga upphetsande arbetet att flytta mina arkiverade samlingar från skivor till hårddisk. Jag har nämligen under årens lopp roat mig med att samla på mig stora mängder mp3-musik, emulatorspel och annat roligt som jag har hittat på nätet eller annorstädes. När min samling började växa blev den snabbt alldeles för stor för att ha lagrag på hårddisken. Tänk själva. Har man en disk på 3GB är det en stor vinst att få loss 650MB genom att bränna ut det på en skiva! Tanken har dock alltid varit att någon gång återföra min samling till ett stort arkiv på hårddisken. Länge var detta en avlägsen dröm, men idag är som sagt diskarna så billiga att det kändes som att det var dags att införskaffa några stora hårddiskat och ta tag i det.

Totalt innebär detta att jag har kopierat mer än 350 CD-skivor samt ungefär 70 DVD. De äldsta skivorna i samlingen är från 1997. 2005 bytte jag från CD till DVD. Sammanlagt blev det 375 000 filer som väger in på 550 gigabyte!

Jag har alltid varit lite nojjig, så jag har framförallt använt märkesskivor, helst de med blå färg eftersom det ryktats om att detta skulle vara bättre. Av märkena utmärker sig Verbatim som jag länge hade stort förtroende för, men också en del TDK, samt lite Kodak, Sony, Samsung och BASF. Till detta kommer några udda märken och lite "no-name" skivor som också slinkigt med när snålheten trängt sig på. Skivorna förvarades länge på ett skrivbord i sina "jewelcase" fodral, men sedan 5 år tillbaka är allt ompacketterat på cd-spindlar som jag förvarat i ett mörkt skåp.

Jag har delvis fruktat detta, eftersom jag sedan länge varit inställd på att många av skivorna riskerar vara oläsbara. Så här i efterhand måste jag dock konstatera att det gick bättre än väntat. Sammanlagt ca 20 skivor hade läsfel eller så pass stora problem att jag var tvungen att avbryta kopieringen. Många andra skivor var dock svårlästa, men klarade sig till slut.

Av de skivor som innehåll riktiga fel var många noname-skivor, dvs billiga skivor med helt blank ovansida. Jag har alltid varit misstänksam mot dessa, inte minst eftersom datalagret är så tunt att man ofta kan se igenom det om man håller skivan mot något ljust! Inte helt oväntat att dessa skulle finnas bland problemskivorna med andra ord.

Mer oväntat var dock att 4 stycken BASF skivor hade läsfel. Med tanke på att jag endast hade 10 sådana får det räknas som ett mycket dåligt betyg.

En hel "batch" med skivor från Verbatim visade ganska stora svårigheter att läsas, och jag valde att avbryta för att prova på en annan läsare. Ytterligare 2st Verbatim från andra paket misslyckades med att läsa enstaka filer.

Detta är dock inte hela sanningen. Alla optiska läsare har inbyggd "firmware" som bestämmer hur den ska fungera. Beroende på tillverkare kan det skilja en del på läsarna, speciellt i mer extrema situationer när felkorrigeringen måste kicka in. Efter att ha kopierat alla skivor tog jag de felaktiga skivorna och provade att kopiera dem i en annan dator, med en annan läsare. Denna läsare var mycket bättre, och lyckades med viss möda läsa in de flesta felaktiga skivor! De som fortfarande inte gick att läsa provade jag då i en tredje dator, och lyckades då läsa även dessa!

Totalt sett var det under 10 skivor, alla av dem noname, som jag inte gick att läsa fullt ut. Några av dem struntade jag i att prova i andra läsare, eftersom datan inte var viktig för mig, så det är möjligt att jag kunnat läsa ytterligare skivor om jag bara fortsatt prova olika läsare.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att det gick bättre än väntat. Antalet problem var ganska litet i förhållande till mängden data. Att skivor med 14 år på nacken kunde läsas utan större problem måste ses som ett mycket gott betyg.

***

Jag avslutar med lite tips och rekommendationer:

• Det ska understrykas att jag sysslat med icke vita data. Att jag förlorade lite nerladdade musikfiler och gamla warez-program gjorde inte så mycket eftersom jag relativt lätt kan få tag på dem igen. Hade det varit tal om en "riktigt" backup hade resultatet inte stått sig lika bra. Då vill man kunna lita på att datan går att få tillbaka utan problem, och i det fallet är inte cd/dvd tillräckligt pålitligt som enda backupmedia.

• Om du ändra vill använda skivor som backuppmedia för viktig data så rekommenderar jag att göra dubbla kopior och att bränna om skivorna efter några år. Märkesskivor är ingen garanti för hög kvalitet, men bättre än no-name. Glöm inte att lagra dina skivor på rätt sätt. Dom trivs bäst i mörker. Direkt solljus och fukt skadar skivorna.

• Länge var cd och dvd det enda sättet att arkivera och säkerhetskopiera data utan att det kostade skjortan. De senaste åren har det dock skett en intressant utveckling, som innebär att det idag är billigare per megabyte att köpa hårddiskar än det är att köpa brännbara skivor(!) Med tanke på hur mycket smidigare och snabbare en hårddisk är tycker jag inte att det går att motivera att syssla med skivor längre. En liten 2½'' hårddisk som drivs via usb-ström är ypperligt smidigt, och går att få tag på för några hundralappar.

• Om en skiva inte går att läsa kan du prova att plocka ut den och stoppa in den i cd-läsaren igen. Av någon anledning verkar resultatet kunna variera en aning om man gör så. Prova att putsa den lite också för säkerhets skull.

• Som jag kunde konstatera är olika cd- och dvd-läsare olika bra på att läsa. Det beror sannolikt både på hårdvaran och firmware i läsaren. Mitt råd är att prova i flera olika läsare innan du dömer ut en skiva som oläsbar.

• Att kopiera skivorna med Windows Explorer (Utforskaren) ska man undvika. När något går fel tenderar den att avbryta hela operationen vilket är väldigt frustrerande. Jag använde två program när jag kopierade mina skivor. Huvudsakligen använde jag Unstoppable Copier som är specialbyggt för att hantera skivor med läsfel. En annan favorit är klassikern Total Commander som duger bra i de flesta fall, men inte har samma felkorrigering och loggning som Unstoppable Copier.

• När jag kopierade mina skivor tyckte jag att det gick ganska långsamt. Efter lite undersökningar visade det sig att DMA av någon anledning var avslaget på dvd-läsaren. Jag avinstallerade hela andra ide-kanalen (ja, jag har en ganska gammal dator) och startade om Windows XP, varvid Windows hittade hårdvaran och installerade om drivrutinerna. Helt plötsligt var DMA aktiverat! Resultatet blev att skivorna lästes in 4 gånger snabbare, samtidigt som processorn (som tidigare fått arbeta ganska mycket) inte belastades ett dugg!

 Intressant? Andra bloggar om: datorer, tips, cd, dvd, cd-r, dvd-r, brända skivor, cd brännare, dvd-brännare, bluray-brännare, hårddiskar, fel, felkorrigering, kopiera filer, data, säkerhetskopiering, backup

Så tar du bort filer som vägrar låta sig hanteras

Windows filsystem är lustigt ibland. Det innehåller en massa regler som talar om hur filnamn och kataloger får lov att se ut. Men ibland går det att komma runt dessa regler, vilket kan leda till filer och kataloger som varken går att läsa eller ta bort.

Det finns till exempel en begränsning på hur långt det kompletta filnamnet (inklusive sökväg) får lov att vara. Normalt är det 256 tecken. Men detta är inte skrivet i sten, och ibland kan man få till filer som ligger "djupare" än så. Lösningen på detta är vanligtvis att flytta katalogen bakåt i filstrukturen, så att den totala sökvägen blir mindre. Om detta inte löser problemet, fortsätt läsa.

Filnamn (och kataloger, som tekniskt sett är filer) får inte lov att sluta med ett mellanslag. Normalt strippas mellanslag automatiskt bort av underliggande rutiner när man hanterar filer, men i vissa fall går det att få dit ett mellanslag ändå. Jag har råkat ut för detta när jag kopierat saker från CD-Skivor som har råkat innehållit sådana filnamn. En sådan fil eller katalog ligger där den ligger, och går inte att varken läsa, flytta, ta bort eller byta namn på. Mycket irriterande. Så här gör du för att hantera dessa filer:

Du måste använda en kommando-promt. Men det går inte att hantera filerna rakt upp och ner härifrån heller. Det du behöver göra är att skriva hela sökvägen på ett speciellt sätt. Här är ett exempel:

del "\\?\C:\temp\foo.txt "

 Notera \\?\ samt att hela sökvägen har angivits, inklusive enhetsbeteckning. På detta sätt kan du med del, ren, rmdir, och copy hantera dessa besvärliga filer och kataloger.

Om du fortfarande inte lyckas finns här en artikel som kanske kan hjälpa dig ytterligare. Lycka till!

Intressant? Andra bloggar om: windows, filer, filsystem, kataloger, ta bort, låsta, tips, datorer

Hur jag skulle klippt om "Super 8"

Jag var på bio och såg filmen Super 8 i går. En ganska bra film - 3½ blir nog lagom i betyg. Jag fick stundtals vibbar av både The Goonies och Arkiv X. Ganska typisk Spielberg film dock, med lyckligt slut och allt det där som är typiskt för Hollywood produktioner. Det fick mig att fundera på hur jag skulle velat ändra manuset för att behålla allt det som var bra med filmen, men skippa det som jag anser vara onödigt.

Låt mig börja med inramningen. Killens mamma hade dött i en arbetsplatsolycka. Han har det svårt hemma. Inleder en "förbjuden" relation med kopplingar till olyckan. Slutet gott, allting gott. Föräldrarna försonas, mammans halsband blir en del av kosmos och kärleken får lov att blomstra. Detta är typiskt Hollywood feelgood ending. Och i mitt tycke helt onödigt. Jag tror att nästa hela denna del av filmen hade gått att plocka bort utan att filmen lidit av det. Tvärt om, det hade blitt mer fokus på barnen och deras äventyr. För det är ju det det är, ett äventyr. Det enda som jag skulle behållit är kärleksrelationen, men den fungerar i princip ändå.

Att pappan var polis och man fick följa hans arbete var det kanske inget fel på i första halvan av filmen, när allt var kaotiskt och man inte visste vad som hänt. Efter det spelade han dock helt ut sin roll.

Jag jämförde filmen med The Goonies. Men det finns några saker som Goonies gör bättre. För det första är det en film ur barnens synvinkel, vilket jag tror är hemligheten till att den ligger många som var unga då väldigt varmt om hjärtat. Jämför med text klassikern Stand By Me som också gör på det viset. Vidare är Goonies mer klassiskt äventyr, med grottor, piratskett och andra spännande saker. Super 8 är istället SciFi, med militärer och utomjordingar. Inget fel i det, men det blev lite för mycket Summer Blockbuster Action Movie där allting ska explodera konstant. Lite återhållsamhet hade kanske inte skadat.

Kuben fascinerade mig. I början kändes det som att den skulle spela en stor roll, men tyvärr struntade dom nästa helt i att utnyttja dess potential. Trist.

Första halvan av filmen var väldigt hemlig. Precis som Arkiv X fick man aldrig se mer än några suddiga ben röra sig ut ur bild. Sånt är spännande. Tyvärr valde man att avslöja allt. Jag är inte säker på att det var så smart. Det är lite som att läsa en bok och själv fantisera ihop hur folk ser ut, för att sedan se filmen och ingenting är som man fantiserade. Vissa saker kan vara bättre att utelämna till fantasin. Hur mycket jag skulle valt att avslöja vet jag inte, men inte lika mycket som dom gjorde här.

Över huvud taget kan man nog sammanfatta det hela med att första halvan av filmen var bättre än andra halva. Story, perspektiv & hemligheter fungerade bättre då. Jag undrar om det kan vara så att Hollywood skrivit om andra halvan för att passa in i deras mallar?

Intressant? Andra bloggar om: super 8, film, spielberg, goonies, stand by me, arkiv x, bio, utomjordingar, hollywood

Bästa tandborsten är...

Att välja tandborste är inte det lättaste. Butikerna är fulla med modeller - den ena mer fantasifull än den andra. Irriterande nog verkar modellerna inte finnas tillgängliga så länge, utan byts ut i rasande tempo. Jag får känslan av att det är viktigast med ett häftigt utseende och flashiga färger. Alla är dock bäst på att rengöra på dom mest svåråtkomliga ställena enligt egen utsago. Man kan undra varför dom i så fall byter ut dom så ofta...

Själv var det dock ett tag sedan jag köpte tandborste, eftersom jag sedan några år tillbaka använt en elektrisk tandborste. När jag var hos tandhygienisten fick jag dock med mig en hem, som hon använt för att visa mig borstteknik. Det var en TePe Select. Ni vet, en sån där tandborste som funnits sedan tidernas begynnelse och fortfarande ser likadan ut. Grönt fult skaft och inga som helst märkvärdigheter förutom Select-modellens sk "feature"; ett avsmalnande borthuvud.

Kan det vara något att ha tänkte jag? Jo, det kunde det visst. Det är utan tvekan den bästa tandborsten jag kan komma ihåg att jag använt! Take that, alla flashiga borstar. Gammal är äldst, eller vad man brukar säga.

Värt att notera är att borsten jag fick var X-Mjuk. Enligt tandhygienisten ska man alltid välja den. "Bara" Mjuk räcker inte. Bra att komma ihåg!


Intressant? Andra bloggar om: tandborste, tandhygien, tänderna, tepe, bäst, borsta tänderna

Motbok på Systemt kunde vara något att titta på igen

De höga skatterna på alkohol i Sverige finns till för att stävja vår alkoholkonsumtion, vilket de också lyckas med om man ska tro dom som påstår sig veta. Det är dock ett trubbigt medel som jag anser slår fel ganska ofta.

Man måste konstatera att alkohol i sig inte är ett bekymmer, utan det är när mängderna ökar som problemen uppstår. Medelsvensson som tar ett glas vin till fredagsmiddagen har vanligtvis inga problem med alkoholen. Inte heller kompisarna som träffas och tittar på en fotbollsmatch med lite chips och några öl. Men även dessa personer är tvungna att betala den höga skatten, trots att deras konsumtion inte är eller riskerar att bli problematisk.

Själv kan jag konstatera att jag är väldigt svag för gräddlikörer av olika slag. Men priset avskräcker, och snål som jag är händer det ytterst sällan att köper och njuter av dessa drycker. Hade jag varit i riskzonen om priserna varit lägre? Ytterst tveksamt, då jag inte har den dispositionen.

Lågförbrukare får alltså betala onödigt höga skatter. Samtidigt så hindrar skatterna inte högförbrukare, som ser till att fixa fram pengarna som behövs för att underhålla sitt missbruk. Detta kan man ju fundera på hur bra det är. Alkoholister som redan har det svårt pga spriten, måste dessutom betala dyrt för detta, vilket givetvis inte underlättar situationen. Men det är så vi brukar hantera missbrukare i goa Sverige...

Förr i tiden fanns i delar av landet en system med motbok som begränsade hur mycket sprit man kunde köpa. Hade det gått att återinföra en modern variant av den månntro?

Jag tänker mig att man kan ha en progressiv skatt på alkohol. Den som köper en flaska vin i månaden ska inte behöva betala absurda skattesatser. Men när ens förbrukning ökar och närmar sig ohälsosamma nivåer, så ökar även skattesatsen, med de dämpande effekter det har.

En bieffekt av detta skulle dessutom kunna vara att smugglingen till vanligt folk antagligen minskat. Samma sak med inköpsresor till Tyskland. På sådana resor passar man på att köpa på sig stora mängder sprit, mer än man egentligen behöver. Med ett rejält lager sprit hemma tenderar man att dricka mer. Med lägre skatter hade incitamenten för resorna minskat, och konsumtionen antagligen minskat.

Den personliga integriteten kan man ju fundera på. Är det rätt att övervaka människors bruk av alkohol? Det borde dock gå att lösa, exempelvis med slutna system som inte för informationen vidare. Sedan finns det ju inget som säger att man måste registrera sina köp. Men då får man ju betala full skatt precis som idag.

Intressant? Andra bloggar om: skatt, alkoholskatt, alkohol, sprit, systemet, systembolaget, motbok, alkoholism

Inför en lämplighetsnämd

Sydsvenskan har i en artikelserie i veckan (ej på nätet) uppmärksammat hur svårt det kan vara för personer med avtjänat fängelsestraff att komma tillbaka till ett normalt liv. Framförallt arbetsgivare, men även bostadsbolag mfl vill se utdrag ut belastningsregistret.

Tanken med fängelsestraff är att man sonat sitt brott efter avtjänat straff. Men straffet fortsätter ofta efter frigivning, med utfrysning från arbetsmarknaden och det socialt stigma som uppstår, vilket är negativt för både personen och samhället. Alla förtjänar en andra chans. Samtidigt är det självklart att vissa personer inte är lämpliga att inneha vissa typer av jobb, och att företag vill kontrollera personer innan de anställs är inget konstigt.

Jag vill därför föreslå en ny samhällstjänst, vi kan kalla det för Lämplighetsnämden. Potentiella arbetsgivare kan skicka in en beskrivning av tjänsten, och nämnden återkommer med en neutral bedömning om personen är lämplig för tjänsten. På så vis behålls den personliga integriteten samtidigt som arbetsgivare inte får grisen i säcken.

Intressant? Andra bloggar om: brott, straff, fängelse, muckning, arbete, belastningsregistret