Korta recensioner från Storsjöyran 2010

Nyligen hemkommen från Östersund och min första Storsjöyra tänkte jag skriva lite kort om de konserter jag hann med att se. Jag måste säga att jag är imponerad över utbudet som var fullspäckat och tyvärr hann jag inte se allt jag önskat. Miss Li och Melissa Horn hör till de artister jag tyvärr missade. Men samtidigt upptäckte jag några riktiga guldkorn som väger upp!

Nejra
Den stora överraskningen, och den konsert jag tar med mig hem som största minne.
I en ganska liten och mysig lokal gick hon upp på scenen med sina tre bandmedlemmar och spelade sin uttrycksfulla musik. Det lät härligt äkta och kraftfullt, och inlevelsen från hennes sida gick inte att ta miste på. Efteråt kände jag mig liksom lite uppfylld, och jag rankar denna konsert som en av de bästa, om inte den bästa, jag varit på.

Europe
I programmet utlovades en hitkavalkad. Jag vet inte om jag kan hålla med. Självklart spelades The Final Countdown och några andra gamla godingar. Resten var dock ganska okänt material för mig. Jag gissar att det är svårt för ett band som Europe med så tydlig nostalgifaktor, att göra ett urval mellan gammalt och nytt, då många i publiken antagligen inte hört det nyare materialet.

Songs from the Swedish Badlands
När jag fick höra att Lennart Jähkel och Kristina Lugn uppträdde under namnet Songs from the Swedish Badlands ställde jag mig tveksam. Det låter som hög risk för något väldigt flummigt och allmänt konstigt. Men mina vänner insisterade doc, så jag följde med. Det ångrar jag inte. Visst, lite konstigt var det allt. Främst då Kristina Lugns mellanspel som bortkommen flygvärdinna, som dock var ganska rolig trots allt. Men Jähkel, han kunde visst sjunga riktigt bra, och spela gitarr också för den delen. Uppbackad av två utmärkta musiker gav de en härlig musikupplevelse.

Sarah Blasko
Enligt programmet är denna Australiensare stor i sitt hemland och spås slå igenom här hemma i Sverige snart. Låter spännande tyckte vi och begav oss till konserten. Tyvärr uppfyllde hon inte förväntningarna. Det var platt och ospännande. Musiken var meh och kanske funkar på skiva men inte live i denna tappning. Vi gick vidare till en annan konsert efter en stund, utan att det kändes som att vi missade någonting.

Anna von Hausswolff
En koncert som gav ett blandat intryck. Hälften av tiden satt Anna själv och "ylade" vid sitt piano, vilket mest var jobbigt att lyssna på. Men däremellan fanns partier när hon och hennes två bandmedlemmar drog på och spelade tungt och känslosamt på ett sätt som verkligen tilltalade mig. Tyvärr hade jag en usel placering långt bak vilket störde upplevelsen. Hade jag fått sitta ner och lite längre fram hade jag kanske kunnat uppskatta helheten lite mer.

Kent
Kent levererade ett solitt framträdande med bra show och det är svårt att klaga på själva koncerten. Jag hade önskat att dom spelade mer låtar från plattan Vapen och Ammunition, som är det enda Kent-albumet jag egentligen lyssnat på (men samtidigt ett av mina absoluta favoritalbum). Tyvärr stod jag på ett ställe där jag förvisso såg mycket bra, men basen var aldeles för hög och sången för låg, vilket förstörde mycket av upplevelsen. Ironiskt nog var detta alldeles bredvid ljudtältet (eller vad det kan kallas).

Robert Broberg
Jag har aldrig brytt mig så mycket om Robert Broberg. Han har liksom alltid funnits där med sina låtar, men jag har aldrig lyssnat så noga (gör man det inser man att alla låtar handlar om att knulla). När jag nu såg jag honom live för första gången, på en trappa på torget med eftermiddagssolen värmande i ansiktet, insåg jag att det var en riktigt trevlig bekantskap. Han börjar bli gammalt och såg trött ut, men rösten var på topp och hans band duktiga. Helt klart en positiv start på kvällen.

Jeanette Lindström
En jazzartist jag inte hört talas om tidigare men som tydligen rönt framgång på sistone. På konserten spelade hon låtar från hennes senaste album, med det sköna namnet Attitude and Orbital Control. Både namnet och låtarna är rymdinfluerade. Det var en skön konsert. Man satt bra och bjöds på härlig musik. Jag tycker att hon hade en fin närvaro på scenen och när hon inte sjöng så dansade hon på ett sensuellt sätt. Bra solon av musikerna också. Helt klart sevärt!

Lars Winnerbäck
Det känns som att jag är en av få i Sverige som inte upptäckt genialiteten med Lars Winnerbäck. Jag är inte direkt omvänd efter denna konsert, som är min första större upplevelse av Winnerbäck, men jag förstår lite av charmen. Jag tror att han gör sig absolut bäst live, och själva uppsättningen och hans band var också mycket bra. Totalt sett en mycket skönt koncert som jag definitivt är glad att jag såg! Någon gång ska jag väl ta mig tid att skaffa alla hans album och ge dem en riktig chans. Vem vet, kanske blir jag också ett Winnerbäck fan en vacker dag :-)

Teddybears
Jag har inte lyssnat på Teddybears sedan Rock 'n' Roll Highschool tiden. Det varkar vara ett misstag. Jag hade inga förväntningar, men gick därifrån smått upprymd av den övergrymma scenshowen. Ljud, ljus och bild var i toppklass, och bandets påhitt att spela med stora björnhuvuden på sig hela koncerten gav en smått surrealistisk känsla. Jag rankar detta som en av de bästa koncerter jag sett, och om du har möjlighet att se dem live kan jag rekommendera det!


Intressant? Andra bloggar om: storsjöyran, yran, östersund, konsert, festival, recensioner, Nejra, Europe, Songs from the Swedish Badlands, Sarah Blasko, Anna von Hausswolff, Kent, Robert Broberg, Jeanette Lindström, Lars Winnerbäck, Teddybears