Jag har alltid varit av åsikten att kungen har en symbolisk roll att fylla, som inte statsministern eller någon annan kan fylla. Men det senaste tjohejet med alla bröllop och dess kostnader har fått mig att fundera och jag känner mig mer och mer tveksam till hela grejen. Arrangemangen med tillhörande tanthysteri ger mig sura uppstötningar.Jag kan börja med att konstatera att jag egentligen helt saknar respekt för kungens symboliska situation, och inte skulle tveka att dua honom eller hälsa med ett tjena. Det irriterar mig faktiskt ganska rejält att TV med flera tvunget ska hålla fast vid de gamla föråldrade tilltalsreglerna. När får vi se en modig journalist du:a kungen? Och kommer i så fall TV våga visa det?
Det finns dom som menar att en president inte skulle kunna ersätta kungen. Men jag frågar mig varför man tvunget måste ha en president bara för att man gör sig av med monarkin? Tittar vi på situationen idag så saknar kungen helt makt och inflytande trots att vi är en monarki. Ett avskaffande skulle inte påverka det politiska läget överhuvud taget, så varför byta ut statsministern mot en president?
Sedan måste man också ifrågasätta de privilegier och andra regler som rör kungahuset. Varför är kungahuset dom enda i Sverige som saknar religionsfrihet? Varför har kungen straffimmunitet? Varför måste riksdagen godkänna kungabröllop? Varför ska skattebetarna punga ut med miljoner för att kungahuset ska kunna lyxa till det i sina slott och sommarställen sommarställen? Osv.
Kungahuset är en kvarleva från gamla tider då synen på demokrati, jämställdhet och frihet var väsensskilt från dagens. Det är en tid jag tror få vill tillbaka till. Varför ska vi då ha kvar kungahuset?
Jag står fast vid att kungen onekligen har ett symboliskt värde. Men det beror nog mest på att jag och dom flesta andra läste för många sagor med lyckliga slut när var små.
Intressant? Andra bloggar om: kungen, kungahuset, respekt, knugen, demokrati, sagor, skatter, privilegier, kungabröllop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar