06 april 2010

Ifrågasätt allt! Kan man egentligen lita på sin egen hjärna?

Jag är en skeptiker. Jag ifrågasätter allt. Om du vill få mig att acceptera något måste du kunna motivera det. Finns det inga förnuftiga skäl att tro på något så kan jag inte heller göra det, eftersom det strider mot mitt väsen. Och tvärtom. Det som det finns förnuftiga skäl att tro på det accepterar jag. Därför är det egentligen väldigt enkelt att tex göra mig gudstroende. Bara presentera lite hållbara bevis så kan jag inte annat än att acceptera det. Varför är det ingen som gör det?

Många hänvisar till personliga upplevelser som bevis för deras religiösa övertygelse. Att detta argument inte håller för utomstående borde vara uppenbart för de flesta. Men om jag själv hade haft en "gudomlig" upplevelse, hur hade jag då reagerat? För att vara ärlig mot mig själv hade jag varit tvungen att förhålla mig skeptisk till den och undersöka vad det egentligen var jag hade upplevt. Jag vet att hjärnan inte är ett exakt instrument som alltid talar sanning.

Hallucinationer och inbillning är naturligt. Ibland får jag tex dejavu upplevelser. Jag tror inte att det är upplevelser från ett tidigare liv, för det finns inget som tyder på det. Däremot finns det mycket som tyder på att det är felkopplingar i hjärnan.

Så kan man egentligen lita på sin egen hjärna? Tja, det beror på situationen. Om det inte finns anledning att misstro en situation gör man rätt i att lita på hjärnan. Om jag ser en fjäril flyga förbi en varm sommardag är det inget konstigt. Men extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis. Om jag ser en rosa enhörning skutta förbi när jag är ute med segelbåten så måste jag fråga mig hur sannolikt detta är, och vad som kan ha orsakat det jag tror mig ha sett.

Först efter att alla naturliga orsaker utretts kan man ens börja titta åt det övernaturliga hållet. Men bara för att man inte kan förklara något innebär det inte att det är övernaturligt, utan det är mer sannolikt att det fortfarande finns en naturlig orsak, bara att vi inte känner till den än. Occhams rakblad säger ungefär att den enklaste lösningen oftast är den sanna. Oftast finns det en naturlig orsak, och det är alltid det mest troliga framför onaturliga lösningar.

Vill man att något ska vara sant är det lättare att tro på det. Hjärnan söker bekräftelse. Om jag söker efter trygghet och svar, och en präst säger till mig att han kan erbjuda det och sedan inför hurrande publik pumpar upp min adrenalinhalt och skakar om mig så att jag upplever något som jag tidigare inte gjort, då är det också sannolikt att jag kommer svälja detta med hull och hår. Såvida jag inte är skeptiskt tränad, för då har jag ett verktyg att analysera vad som hänt och dra slutsatser. Slutsatser som kanske inte är de bästa för mig som person (jag fick ingen trygghet eller svar) men som är det enda ärliga sättet om jag inte vill leva en lögn.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Göran sa...

Hej Biggles!
Den fria viljans är exempelvis inte bevisad naturvetenskapligt. Tror du att den existerar? Om den existerar så är det något som talar för att en andlig dimension faktiskt existerar. Det enda som talar för att vi har en fri vilja är att vi upplever att vi har en fri vilja. Läs gärna mer om detta här: Kan någonting stå över naturlagarna?

Biggles sa...

Huruvida fri vilja existerar vet jag inte. Det är en väldigt komplex fråga som jag inte är insatt i. Som du skriver har vetenskapen inte koll på vad medvetandet egentligen är. Det finns alltså ingen data för mig att basera slutsatser på, så då gör jag inte det.

Om jag skulle tvingas bestämma mig för något lutar jag nog åt att den upplevda fria viljan inte är annat än kemi och biologi osv.

Och även om vi tänker oss att ditt resonemang stämmer, att fri vilja innebär en andlig dimension, så är det inga som helst bevis för att en ökengud vid namn Jahve skulle vara mer sann än alla andra gudar som påstås existera.

Göran sa...

Om vårt medvetande till 100 % styrs av hjärnans kemi så kan en fri vilja inte existera. Vi styrs då helt av processer (naturlagar, slump, determinism) utanför oss själva och det vi upplever är bara en konsekvens av dessa processer. En följdfråga blir då, kan man vara stolt över sitt handlande om man inte hade kunnat agerat på något annat sätt?

Upplevelsen av den fria viljan är en tydlig indikation på att vi människor har ett jag som är väsensskild från den fysiska verkligheten och kan påverka den. Min poäng är att det andliga bevisas just genom upplevelser, precis som den fria viljan. Naturvetenskapen kan bara förklara och förstå skeenden som är deterministiska eller slumpstyrda, därmed inte sagt att andra skeenden inte kan existera. Om man förutsätter att allt som existerar kan beskrivas med determinism eller slump så lämnar det heller ingen plats för en fri vilja.

Den fria viljans existens är i grunden en fråga om tro. Ur mitt perspektiv som tror på ett andligt jag med fri vilja, så kan naturvetenskapen inte ens bevisa vår egen existens. Vilken Gud sedan som är sann är en helt annan diskussion.

Anonym sa...

Hej
Det stämmer att vi inte har en fri vilja då den är formad av vår miljö och vad vi lärt oss av andra. Kanske kan vi inte förklara allt med logik men men ju mer vi lär om vårt psyke och fysiska värd ju mer talar för att allt är logiskt uppbyggt genom evolution och processer. Det vi vet idag och den nivå av kunskap vi uppnått är fantastisk. Ingenting har uppnåtts genom att en gud eller högre väsen påverkat oss för det skulle i så fall varit extremt kontraproduktivt då vi snabbt driver den mänskliga civilisationen mot sitt slut. Det enda som kan ändra på det är att vi uppnår en högre dimension av kollectevism där mänskligheten och jordens framtid är viktigare än alla andra behov. Hade det funnits en högre kraft som kan sammanlänkade alla människors vilja för att rädda vår framtid så hade jag gärna hängt på men tyvärr är andlighet eller religion bara ett sätt att fly från de stora problem som vi inte kan hantera.Jag hoppas verkligen att denna gud snart visar sin existens och hjälper mänskligheten att inte utplåna sig själv.Klockan är snart midnatt slagen och det tycks varken fri vilja eller andlighet kunna ändra på..