Spännande om framtidens kärnkraft

Samtidigt som makthavarna vill stänga ner all kärnkraftsverksamhet och gömma avfallet i berggrunden för att slippa se det, kommer forskare med innovativa lösningar som sannolikt radikalt kommer förändra hur vi ser på kärnkraft i framtiden. I denna mycket intressanta TedX presentation visar två studenter(!) hur de löst problemet med kärnavfall. Genom att återanvända dagen kärnkraftsavfall går de från tusentals ton avfall till några kilo om året, från halveringstid på hundratusentals år till hundra, från 3% verkningsgrad till 97%. Och detta i princip med hjälp av 50 år gammal teknik. Jag ville ställa mig upp och applådera efter att jag sett det, för jag blir så glad över dessa unga forskare som vågar tänka utanför lådan och lösa våra problem!

Intressant? Andra bloggar om: kärnkraft, forskning, kärnavfall, framtiden, halveringstid, kärnkrafverk

Det fantastiska Google

Alla använder vi Google för att söka saker på nätet. Anledningen är enkel. Google ger bäst sökresultat. Eller? Hur vet du att det är så? För handen på hjärtat, när provade du senast en annan sökmotors förmåga att leverera?

Kanske värt att fundera på nästa gång du gör en sökning...

Fundera också på detta: Varje sökning du gör registreras av Google som använder datan för att leverera ännu bättre resultat, anpassat för just dig. Givetvis kommer du att uppleva att resultat är bra, eftersom det är skräddarsytt för dina intressen. Men det innebär ju också att du fastnar i din egen lilla informationsbubbla. Är du intresserad av att bredda dina vyer är det inte säkert att Google alltid är så hjälpsamt.

Jag påstår inte (nödvändigtvis) att Google skulle vara onda eller leverera dåliga resultat. Men ibland kan det vara nyttigt att reflektera över vad det egentligen är vi använder så okritiskt varje dag.

Intressant? Andra bloggar om: google, sökmotorer, internet

Hur mycket vågar man lägga i molnet?

En berättelse jag hittade via Reddit Technology belyser faran med att knyta upp sitt liv i molnet, och specifikt att lämna över att i ett företags händer. Google har utan förklaring stängt ner en användares konto med alla tillhörande tjänster. Personen hade samlat hela sitt digitala liv i Googles tjänster och mängden förlorad data, konversationer, kontakter, dokument mm är oöverskådligt:

You have cut off my communication, disrupted my personal and professional life, effectively stolen vast amounts of my personal and professional data, accused me of something without telling me that I am accused, accused me of something without telling me what it is that you have accused me of, blocked any direct communication with my accuser, and given me no ability to appeal this decision or to speak with someone on the facts of the case. (källa, död länk)

Personen hade försök alla möjliga sätt att komma i kontakt med Google för en förklaring, men som det storföretag man är kom det endast standardsvar tillbaka. I frustration skrev han då ovanstående långa sågning av Google för att varna andra. Denna artikel fick stor uppmärksamhet, och efter detta engagerade sig en högt uppsatt Google anställd i ärendet, varvid det klarades upp. Han fick också en förklaring till varför det hela uppstått:

Google employs an automated system to scan user storage for violations of their ToS and in the process erroneously flagged one of the images in the folder as child pornography, it’s as simple as that. (källa, också död länk)

***

Det är inte första gången Google stänger konton utan förvarning. AdWords är ett välkänt exempel på en tjänst med många drabbade. Många har också blivit avstänga från nya Google+. Även andra storförtag har tendenser att behandla sina kunder på liknande sätt, både onlineföretag och traditionella. PayPal spärrar konto utan förvarning. Dropbox säkerhet existerar inte. Ett gemensamt problem är att deras kundsupport ofta är helt distansierad från problemet, och inte intresserad av att hjälpa till utan bara att bli av med kunden så fort som möjligt. Ett bra exempel på detta är när jag, som är mycket datorkunnig, skriver till ett företag och vill ha hjälp, och samtidigt skickar med en detaljerad teknisk beskrivning av problemet. Som svar på frågan får jag tillbaka något som ska se ut som ett personligt skrivet svar, men vars innehåll tydligt visar att dom sannolikt inte ens läst innehållet...

***

Jag vill lyfta fram ett annat problem med molnet också. Google håller just nu på att införa sitt nya utseende i alla sina tjänster. Långt ifrån alla gillar det dock. Förutom jobbet att lära sig hitta och hantera i de nya systemen så har även ett antal förändringar genomförts som vissa upplever som en nergradering. Att inte kunna kontrollera när ett system uppgraderas, utan helt plötsligt bli påtvingad tjänsteleverantörens förändringar i systemen kan vara ett stort problem för den som gjort sig beroende av systemet. I värsta fall har funktionalitet plockats bort som var essentiellt för företagets verksamhet. Men tänk även på hur mycket tid och resurser Google just nu kostar alla företag som använder deras produkter vars användare förvirrat försöker orientera sig bland nymodigheterna och tvingas kalla på datorsupporten istället för att utföra sitt arbete.

***

När du använder Googles tjänster går du också med på företagets villkor. Vad säger egentligen dessa?

…you give Google a perpetual, irrevocable, worldwide, royalty-free, and non-exclusive license to reproduce, adapt, modify, translate, publish, publicly perform, publicly display and distribute any Content which you submit, post or display on or through, the Services.

Google reserves the right to: Terminate your account at any time, for any reason, with or without notice

Andra företag har sannolikt liknande avtal. Facebook äger tex alla bilder man laddar upp till deras servrar. I takt med att allt mer av våra liv integreras med Internet blir detta allt viktigare att uppmärksamma. Är du verkligen beredd att gå med på ovanstående villkor?

***

Ligger framtiden i molnet? Molnet (eller Internet som det också kallas) är ett stort begrepp, och visst är det så att allt mer flyttar ut på nätet. Men med molnet så kommer stora frågor om integritet och säkerhet upp till ytan. Litar vi på storföretagen så pass att vi är villiga att lämna över våra liv i deras händer?

Berättelsen ovan belyser hur viktigt det är att sprida ut sina digitala vanor på olika tjänster, och att konstant hålla sig med backupper av olika slag. Att samla allt hos en enda leverantör är visserligen smidigt. Men den dag det skiter sig kan det vara kört.

Både företag och enskilda användare kan skapa sina egna moln. Mail och blogg är lätt att sätta upp på en egen server. Serverutrymme kan man hyra billligt, och det är lätt att byta leverantör om det blir problem. Att sätta upp en egen NAS där hemma ger dig en egen "molntjänst" där du kan lagra alla dina dokument och media, och komma åt innehåller från vilken dator som helst. Öppna format och standarder är också värt att satsa på, för att vara framtidsäker. Dessa lösningar ger mycket bättre skydd mot problemen som beskrivs ovan. Men det kräver såklart en viss teknisk kunskap och engagemang, dock mindre än det flesta nog inbillar sig. Se bara till att göra regelbunden backup på allt ditt material, både hemma och det du har lagrat på servrar.

Intressant? Andra bloggar om: molnet, internet, integritet, säkerhet, google, adwords, användarkonto, nas, blogg, mail, backup, användaravtal, barnporr, avstängning, data, tjänsteleverantörer, facebook, paypal

Pedofilhysterins påverkan

Låten Have you seen her med The Chi-Lites är en fantastisk låt som jag aldrig tröttnar på. Texten handlar om en man som blivit lämnad av sin kvinna, och den hopplöshet han känner. Njut:

Tyvärr förstörs låten av att några rader från låtens början tenderar att fastnar i mitt huvud varje gång jag hör den låten:

One month ago today
I was happy as a lark
But now I go for walks
To the movies - maybe to the park
And have a seat on the same old bench
To watch the children play
You know, tomorrow is their future
But to me, just another day
They all gather around me
They seem to know my name
We laugh, tell a few jokes
But it still doesn't ease my pain

Tänk om detta hänt på riktigt i dagens Sverige. En vuxen man som regelbundet sitter ensam och tittar på lekande barn och skojar med dem. Det är naturligtvis helt oskyldigt, men skulle direkt uppfattas som "pedofilt beteende" och sannolikt generera en polisanmälan ganska omgående. Jag skulle själv undvika att göra något sådant, bara för att slippa bekymmer. Det är lika tragiskt som låtens text.

Intressant? Andra bloggar om: pedofiler, pedofili, hysteri, skräck, barn, the chi-lites, have you seen her, musik

Ny dator ingen rolig upplevelse

Att köpa en ny dator borde vara en upplevelse. Man vill ju ha en snabb och fräsch dator, till skillnad från den (egentligen inte särskilt) gamla skrothög man har hemma och svär åt varje gång man behöver vänta mer än någon sekund. Min erfarenhet är tyvärr att denna ny-bil-lukt motsvarande upplevelse för det mesta uteblir. Jag får krupp varje gång jag sätter mig och ska installera en ny dator åt någon vän [Jag är nämligen den person som alla ber om datorhjälp. Av någon anledning förutsätts datorintresserade killar alltid vara villiga att ställa upp och hjälpa till med att lösa datorproblem. Gratis såklart]. Alla märkesdatorer idag är fulla skräp när man köper dem. T.o.m. Lenovo, som riktar sig mot företag, fyller sina datorer med diverse program. Tillverkaren kallar det för "added value" i reklamen och skrattar hela vägen till banken. Jag och dom flesta andra kallar det för bloatware, och jag imponeras speciellt över hur usla programmen de skickar med ofta är. Det första jag gör är att avinstallera en hel hög med program. Först då börjar datorn likna något som går att använda. Men det är trist att veta att majoriteten av datorköpare inte vet hur man gör eller varför man skulle avinstallera dessa program, utan förutsätter att det är så datorn ser ut och fungerar.

Sen har vi alla dessa uppdateringar. Windows, office, antivirus, flash, java, pdf reader, drivrutiner osv. Man fullkomligt överöses av uppdateringar så fort man startar sin dator. Och när man stänger av den. Och däremellan, så att man tvingas starta om dator titt som tätt. (Startar man inte om dator är Microsoft så snälla att dom gör det åt dig när du inte ser på. Glömde du spara dina filer? Synd, dom är bort nu...) Och givetvis har varje utvecklare sitt eget sätt att leverera uppdateringar. Man måste ju ställa fråga varför det inte finns en gemensam standard som alla kan gå igenom, istället för att alla ska klämma in sig i autostart och gör försämra datorupplevelsen ytterligare...

Själv använder jag en gammal dator som huvudsaklig dator. Mycket gammal får man tom säga. En Pentium 3 överklockad till 1000MHz som kör Windows 2000. Den fungerar fortfarande acceptabelt, men i vissa sammanhang börjar den bli lite seg. Framförallt flash-video och tunga webbsidor är ett problem. [Flashvideo hade egentligen inte behövt vara ett problem, om Adobe någon gång hade lyckats skriva kod av någorlunda kvalitet. Det går i princip inte att se på flash-video på min dator, eftersom cpu-mätaren går i taket så fort en sida med Flash visas. Jag brukar istället ladda ner YouTube filmerna och köra dom i VLC. Det tar kanske 20% av min cpu-kraft. Man undrar ju vad Adobe sysslar med egentligen...] Nåja, i övrigt är min dator fortfarande ganska pigg och rapp. När man gör något reagerar den för det mesta på direkten.

Jämfört med min dator borde en splitter ny dator med Intels senaste processor och allt runtomkring vara hur mycket snabbare som helst kan man tycka! Men när man startar en sådan känns den segare än min dator. Hela systemet känns oresponsivt och det irriterar mig. Rent CPU-mässigt är den såklart mycket snabbare, men på något sätt lyckas Windows och programmen inte utnyttja dessa. Allting tar fortfarande tid och skillnaden mot min upplever jag inte som så fruktansvärt stor.

Visst, Windows 7 och moderna program använder mer resurser. Men det känns som att något är fel med utvecklingen. Vid det här laget borde datorerna vara så snabba att dom klarar av att utföra de flesta uppgifter blixtsnabbt. Varför tar det till exempel fortfarande en halv minut i bästa fall att starta en dator? Min Amiga 1200 med FastBoot kallstartade på 7 sekunder (varm 5). Commodore64 var igång när du slog på strömmen. Det är såklart inte jämförbart med dagens datorer, men någonting står inte rätt till när utvecklingen känns som att den går bakåt eller står still och stampar trots så mycket bättre hårdvara. När jag köper en ny dator vill jag att det ska kännas snabb och fräsch, inte nersölad med en massa skit och lika långsam som min förra dator.

Intressant? Andra bloggar om: datorer, windows, pc, bloatware, crapware, installera, operativsystem, program, flash, uppstart, ny dator, hastighet, uppdateringar

Prova en ny PDF-läsare! Mina två favoriter.

Sedan Adobe skapade dokumentformatet PDF har det blivit en de facto standard för att publicera dokument på nätet. Långt ifrån alla känner dock till att det är ett öppet format, och att vem som helst i princip kan skapa program som läser eller på annat sätt hanterar pdf-filer.

Eftersom det var Adobe som skapade och underhåller formatstandarden har dom också alltid legat längst fram när det gäller mjukvara relaterad till formatet. Framförallt Adobe Reader åtnjuter sannolikt nästintill monopol på att läsa PDF-dokumemnt. Men det finns andra pdf-läsare också. Det finns många anledningar att välja en annan läsare än Adobe Reader. En är utökad funktionalitet. En annan är högre säkerhet. En tredje är att man slipper dessa eneverande dagliga uppdateringarna som tycks dyka upp varje gång man startar datorn. Här tänkte jag plocka fram två alternativa pdf-läsare som jag gillar!


Sumatra PDF är min favorit just nu. Anledningen är att det är en supersnabb läsare som är väldigt smidig att använda. Här får du inga onödiga finesser, och avancerade funktioner som att fylla i formulär stöds inte. Men för det mesta är man bara intresserad av att läsa dokument, och då fungerar denna lilla pärla ypperligt!

Sumatra PDF

Det andra programmet jag vill lyfta fram heter PDF-XChange Viewer. Det är inte lika snabbt, men erbjuder i gengäld ett antal finesser som man måste betala för i andra läsare. Det jag främst fastnat för är möjligheten att annotera och märka upp dokument på olika sätt. Markera text med olika färger, rita figurer, lägg till text osv. Allt är väldigt smidigt, och med detta verktyg kan jag tycka man tar ett stort steg närmre sättet man annars arbetar med riktiga papper. Jag har sett andra utvecklare erbjuda annoteringar i sina gratis pdf-läsare, men då man sparar sina dokument lägger de till en vattenmärkning, vilket gör det tämligen värdelöst. PDF XChange Viewer har också finesser man kan låsa upp genom att betala, men de är mycket mer generösa med vad man får i gratisversionen.

PDF XChange Viewer

Båda dessa program finns i s.k. "portabla" versioner. Det innebär att det går att ladda ner programmen i en zip-fil som man bara packar upp och sedan kan man köra programmet direkt, utan någon installation. Perfekt om man bara vill program på programmet, eller om man vill ha med sig det på en usb-sticka. En annan stor fördel är att man som sagt slipper installationen. Åtminstone PDF XChange Viewer försöker pracka på en saker utöver själva programmet som man inte vill ha, och som man aktivt måste kryssa bort under installationen. Så om du väljer installationen, var noggrann med att välja avancerad installation och kontrollera så att dom inte installerar mer än du vill ha!

Värt att nämna är också programmet Bullzip PDF Writer. Om du någonsin behöver skapa PDF:er är detta programmet för dig. Det installerar sig som en virtuell skrivare i din dator. Sedan är det bara att "skriva ut" i vilket program som helst, för att skapa en PDF! Precis som för läsarna är Bullzip inte unikt, men det är den bästa PDF-skrivaren jag hittat som inte trycker in vattenmärke i resultatet.

Intressant? Andra bloggar om: sumatra pdf, pdf xchange, pdf, pdf-läsare, adobe viewer, alternativ, mjukvara, datorer, program, viewer, dokument, tips, pdf-skrivare, bullzip

Scientologerna ljuger i sin marknadsföring

klicka för att förstora

Scientologerna passade på under nyss avslutade Malmöfestivalen att försöka locka till sig potentiella byten genom att marknadsföra sin "Dianetik" - ett påhitt av Science-Fiction författaren L. Ron Hubbard, utan vetenskaplig förankring. De arbetade som vanlig med att sprida sina flygblad, och jag passade på att norpa åt mig ett som satt fast på en pakethållare. På det läser jag följande:

"Vi använder endast 10 % av vår INRE potential."   Albert Einstein

Jasså, verkligen. Intressant att Einstein, en teoretisk fysiker, var så insatt i den mänskliga hjärnan att han kunde göra ett sådant uttalande! Det kunde han såklart inte. Argumentum ad verecundiam kallas detta argumentationsfel, när man hänvisar till en auktoritet trots att denna inte är expert på området i fråga.

Men sa Albert Einstein verkligen detta då? En snabb sökning visar att Einstein inte alls gjort detta uttalande, men att det dock verkar vara populärt att hänföra denna vandringssägen till honom.

Jaha, men det kvittar väl. Poängen är ju att vi bara använder en bråkdel av vår hjärna. Men även det är ett falsk påstående som blivit debunkat för länge sedan.

Det här är inga nyheter. Det går hur snabbt som helst att ta reda på lite bakgrundsinformation om 10% av hjärnan myten, vilket man rimligtvis också bör göra om man tänker basera sin reklam på det. Slutsatsen måste alltså bli att Scientologerna medvetet ljuger i sin marknadsföring. Inte för att jag tror att detta förvånar någon.

Scientologerna vet att deras namn inte har världens bästa stämpel. Därför skriver man inte i klartext vem man är i sin marknadsföring, utan kallar det för Dianetik-Center i Malmö. Man använder också namnet Kommitén för Mänskliga Rättigheter. Det låter ju fint och officiellt, lite som ett FN-organ eller så. Men det är alltså bara ännu en bluff för att locka in personer i sin rörelse och knipa dom på pengar.

Slutligen måste man ju fråga sig om Scientologerna verkligen har licens att använda sig av bilden på Einstein i sin falska reklam?

Intressant? Andra bloggar om: scientologerna, scientologi, lögn, reklam, einstein, albert einstein, , l. ron hubbard, dianetik, kommitén för mänskliga rättigheter, myter, religion, marknadsföring, scifi

Information ger acceptans

Efter tre dagar som ny-gammal pendlare fick jag ett kärt återseende i form av en rejäl tågförsening. En timme att fördriva på centralstationen är inget roligt, och det påminner mig om hur mycket jag avskyr att resa med bussar och tåg och helst tar mig fram på cykel i ur och skur så länge avståndet håller sig under en mil eller så. Dessutom tvingas man stå upp, eftersom som man installerat inte en, utan två olika typer av bänkar, som både är lika obekväma...

Mycket tid att reflektera över situationen alltså. Det som slår mig när jag står och väntar på mitt tåg är hur dålig informationen är oss som väntar. Jag råkar överhöra någon som säger att förseningarna beror på en olycka. Är det sant eller falskt? Jag vet inte. För det ges aldrig någon information om detta till passagerarna.

Centralstationen har en stor fin informationstavla med tre ytor. En för avgående tåg, en för inkommande, samt en i mitten som jag antar är till till för trafikinformation. Men den är helt tom. Någonting borde dom väl kunna skriva där, när en helt gäng tåg är inställda och resten är försenade! I högtalarna går samma meddelande om och om igen. Det är bra att dom talar om när tågen går. Men fortfarande ingen information till oss som väntar om anledningen till alla ändringar och förseningar.

Varför gnäller jag om detta så mycket? Jo, jag är ganska övertygad om att vi människor accepterar att saker strular ibland. Men vi vill veta varför. Ovisshet är påfrestande. Om Skånetrafiken och andra inblandade satsat på tydlig information om vad som händer tror jag att man fått mycket mera nöjda kunder, trots lite förseningar då och då.

Intressant? Andra bloggar om: tåg, pendling, kollektivtrafik, skånetrafiken, förseningar, inställda tåg, information, centralstationen, öresundståg

Hur mycket virus finns det i piratkopior (warez)?

Förr hade jag tidvis dille på att samla på warez, dvs piratkopierade programvaror. Det var inte så att jag vanligtvis använde dessa program, utan det var mer en slag "bra att ha" mentalitet som drev mig. Det jag laddade ner brände jag ut på cd/dvd. Som jag berättat har jag nu fört över allt detta på hårddisken igen. (Inte för att jag planerar att spara på det, utan det ska rensas ganska friskt i arkiven.)

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om antivirusprogram. Min åsikt är att de mest slöar ner datorn, och att man klarar sig bra med lite sunt förnuft. Hittills hade det stämt, då jag aldrig har haft några större problem med virus och annat skräp, trots frånvaron av skydd. Min nuvarande dator har dock ett antivirusprogram (mer eller mindre ofrivilligt) installerat i form av Nod32, vilket jag dock inte alls är särskilt nöjd med eftersom det tvunget ska läsa igenom arkivfiler (trots att jag har försök stänga av det) vilket gör vissa saker outhärdligt långsamma och även ställer till med problem som att hårddiskutrymmet tar slut eller att program inte kan ladda ner saker korrekt eftersom nod32 låter filerna.

När jag kopierade ovanstående warez skannades således filerna av Nod32. Det är intressant, eftersom det finns ett seglivat påstående om att piratkopierad mjukvara är full av virus och andra otrevligheter. Men stämmer detta, eller är det bara en myt som anti-pirat lobbyn sprider?

Efter att ha kopierat 44742 filer på totalt 36 gigabyte, varav 1746 exe-filer och ca 2500 zip- och rar-arkiv, och dessutom kört en deep scan hittades följande:

• 6 st flaggades som potentially unwanted application. Av dessa var fyra keygens och två packade exefiler. Jag tror inte att dessa är skadliga på något sätt, utan flaggade just för att exempelvis keygens är associerat med warez och således inte önskvärt på exempelvis företag

• 1 stycken adware (Gator) hittades i en officiell programinstallation (GetRight). Bra att det flaggades, men inget "dolt virus" så att säga.

• 4 stycken träffar var riktiga program, dels klassikern Netbus samt ett mailprogram för massutskick. Dessa kan såklart användas i negativa syften, men i mitt fall har jag medvetet samlat på mig dem.

• 16 "probably a variant of trojan" samt 1 "probably a variant of adware". Dessa är jag osäker på hur jag ska tolka med tanke på min erfarenhet av "false positives" (läs mer nedan).

• 4 trojaner identifierades.

Att false positives är ett alldeles för vanligt problem för antivirusprogrammen har jag själv fått uppleva i första hand genom att den mjukvara jag utvecklat (framförallt installationsprogrammen) då och då flaggas som farliga och blockeras. Det är alltid lika roligt att försöka förklara för kunder att det sannolikt inte stämmer, och om dom inte tror mig så vänta till nästa uppdatering av virusdatabasen så är det förhoppningsvis fixat...

Vi kan alltså konstatera att jag hade visst lite malware i min samling trots allt, men i förhållande till mängden data får det väl ändå räknas som ganska ljumt resultat. Antingen har jag haft tur, eller så har jag kanske varit väldigt duktig på att använda trovärdiga källor för mina nerladdningar, eller så har antipirat-lobbyn överdrivit ganska friskt i sin propaganda. Välj själv vad du vill tro på.

Notera att dessa filer härstammar från 1996-2005. De senaste åren har kriminella ökat sin närvaro på internet. För att sprida sina botnät och annat skräp är piratkopior en möjlighet. Det klassiska rådet, att bara ladda ner saker från källor man litar på håller än idag!

Intressant? Andra bloggar om: virus, antivirus, warez, program, ladda ner, piratkopiering, lobbying, mjukvara, malware

Stort test: Hur länge håller brända CD/DVD skivor?

Det är ett välkänt faktum att brända CD/DVD skivor inte håller för evigt (inte fabrikstillverkade heller för den delen, men det är en annan historia). Exakt hur länge är dock omöjligt att svara på. Det beror på mycket på skivornas kvalitet och hur man har lagrat dem. Men även brännaren och (som vi ska se) läsaren spelar roll.

Det är lurigt, för man kan aldrig riktigt veta skicket på ens skivor förrän man ska läsa in dem igen och det helt plötsligt visar sig att skivorna inte längre gick att läsa. Som backup-media är detta inte helt optimalt, utan bör kombineras med alternativa strategier, så som att bränna flera skivor med samma innehåll eller att bränna om samlingen då och då, allt beroende på det individuella behovet.

Ända sedan CD-brännaren gjorde sitt intåg och sedemera byttes ut mot DVD-brännare, har dessa spelat en stor roll för att säkerhetskopiera vår data, speciellt för privatpersoner. Jag trodde länge att BluRay skulle ta över rollen som backup-media. Men de senaste åren har en intressant utveckling skett. Hårddiskarna ha nu blivit så pass stora att de med lätthet konkurrerar ut skivor som lagringsmedia räknat i kostnad per megabyte, och även smidighet och hastighet.

***

Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt det föga upphetsande arbetet att flytta mina arkiverade samlingar från skivor till hårddisk. Jag har nämligen under årens lopp roat mig med att samla på mig stora mängder mp3-musik, emulatorspel och annat roligt som jag har hittat på nätet eller annorstädes. När min samling började växa blev den snabbt alldeles för stor för att ha lagrag på hårddisken. Tänk själva. Har man en disk på 3GB är det en stor vinst att få loss 650MB genom att bränna ut det på en skiva! Tanken har dock alltid varit att någon gång återföra min samling till ett stort arkiv på hårddisken. Länge var detta en avlägsen dröm, men idag är som sagt diskarna så billiga att det kändes som att det var dags att införskaffa några stora hårddiskat och ta tag i det.

Totalt innebär detta att jag har kopierat mer än 350 CD-skivor samt ungefär 70 DVD. De äldsta skivorna i samlingen är från 1997. 2005 bytte jag från CD till DVD. Sammanlagt blev det 375 000 filer som väger in på 550 gigabyte!

Jag har alltid varit lite nojjig, så jag har framförallt använt märkesskivor, helst de med blå färg eftersom det ryktats om att detta skulle vara bättre. Av märkena utmärker sig Verbatim som jag länge hade stort förtroende för, men också en del TDK, samt lite Kodak, Sony, Samsung och BASF. Till detta kommer några udda märken och lite "no-name" skivor som också slinkigt med när snålheten trängt sig på. Skivorna förvarades länge på ett skrivbord i sina "jewelcase" fodral, men sedan 5 år tillbaka är allt ompacketterat på cd-spindlar som jag förvarat i ett mörkt skåp.

Jag har delvis fruktat detta, eftersom jag sedan länge varit inställd på att många av skivorna riskerar vara oläsbara. Så här i efterhand måste jag dock konstatera att det gick bättre än väntat. Sammanlagt ca 20 skivor hade läsfel eller så pass stora problem att jag var tvungen att avbryta kopieringen. Många andra skivor var dock svårlästa, men klarade sig till slut.

Av de skivor som innehåll riktiga fel var många noname-skivor, dvs billiga skivor med helt blank ovansida. Jag har alltid varit misstänksam mot dessa, inte minst eftersom datalagret är så tunt att man ofta kan se igenom det om man håller skivan mot något ljust! Inte helt oväntat att dessa skulle finnas bland problemskivorna med andra ord.

Mer oväntat var dock att 4 stycken BASF skivor hade läsfel. Med tanke på att jag endast hade 10 sådana får det räknas som ett mycket dåligt betyg.

En hel "batch" med skivor från Verbatim visade ganska stora svårigheter att läsas, och jag valde att avbryta för att prova på en annan läsare. Ytterligare 2st Verbatim från andra paket misslyckades med att läsa enstaka filer.

Detta är dock inte hela sanningen. Alla optiska läsare har inbyggd "firmware" som bestämmer hur den ska fungera. Beroende på tillverkare kan det skilja en del på läsarna, speciellt i mer extrema situationer när felkorrigeringen måste kicka in. Efter att ha kopierat alla skivor tog jag de felaktiga skivorna och provade att kopiera dem i en annan dator, med en annan läsare. Denna läsare var mycket bättre, och lyckades med viss möda läsa in de flesta felaktiga skivor! De som fortfarande inte gick att läsa provade jag då i en tredje dator, och lyckades då läsa även dessa!

Totalt sett var det under 10 skivor, alla av dem noname, som jag inte gick att läsa fullt ut. Några av dem struntade jag i att prova i andra läsare, eftersom datan inte var viktig för mig, så det är möjligt att jag kunnat läsa ytterligare skivor om jag bara fortsatt prova olika läsare.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att det gick bättre än väntat. Antalet problem var ganska litet i förhållande till mängden data. Att skivor med 14 år på nacken kunde läsas utan större problem måste ses som ett mycket gott betyg.

***

Jag avslutar med lite tips och rekommendationer:

• Det ska understrykas att jag sysslat med icke vita data. Att jag förlorade lite nerladdade musikfiler och gamla warez-program gjorde inte så mycket eftersom jag relativt lätt kan få tag på dem igen. Hade det varit tal om en "riktigt" backup hade resultatet inte stått sig lika bra. Då vill man kunna lita på att datan går att få tillbaka utan problem, och i det fallet är inte cd/dvd tillräckligt pålitligt som enda backupmedia.

• Om du ändra vill använda skivor som backuppmedia för viktig data så rekommenderar jag att göra dubbla kopior och att bränna om skivorna efter några år. Märkesskivor är ingen garanti för hög kvalitet, men bättre än no-name. Glöm inte att lagra dina skivor på rätt sätt. Dom trivs bäst i mörker. Direkt solljus och fukt skadar skivorna.

• Länge var cd och dvd det enda sättet att arkivera och säkerhetskopiera data utan att det kostade skjortan. De senaste åren har det dock skett en intressant utveckling, som innebär att det idag är billigare per megabyte att köpa hårddiskar än det är att köpa brännbara skivor(!) Med tanke på hur mycket smidigare och snabbare en hårddisk är tycker jag inte att det går att motivera att syssla med skivor längre. En liten 2½'' hårddisk som drivs via usb-ström är ypperligt smidigt, och går att få tag på för några hundralappar.

• Om en skiva inte går att läsa kan du prova att plocka ut den och stoppa in den i cd-läsaren igen. Av någon anledning verkar resultatet kunna variera en aning om man gör så. Prova att putsa den lite också för säkerhets skull.

• Som jag kunde konstatera är olika cd- och dvd-läsare olika bra på att läsa. Det beror sannolikt både på hårdvaran och firmware i läsaren. Mitt råd är att prova i flera olika läsare innan du dömer ut en skiva som oläsbar.

• Att kopiera skivorna med Windows Explorer (Utforskaren) ska man undvika. När något går fel tenderar den att avbryta hela operationen vilket är väldigt frustrerande. Jag använde två program när jag kopierade mina skivor. Huvudsakligen använde jag Unstoppable Copier som är specialbyggt för att hantera skivor med läsfel. En annan favorit är klassikern Total Commander som duger bra i de flesta fall, men inte har samma felkorrigering och loggning som Unstoppable Copier.

• När jag kopierade mina skivor tyckte jag att det gick ganska långsamt. Efter lite undersökningar visade det sig att DMA av någon anledning var avslaget på dvd-läsaren. Jag avinstallerade hela andra ide-kanalen (ja, jag har en ganska gammal dator) och startade om Windows XP, varvid Windows hittade hårdvaran och installerade om drivrutinerna. Helt plötsligt var DMA aktiverat! Resultatet blev att skivorna lästes in 4 gånger snabbare, samtidigt som processorn (som tidigare fått arbeta ganska mycket) inte belastades ett dugg!

 Intressant? Andra bloggar om: datorer, tips, cd, dvd, cd-r, dvd-r, brända skivor, cd brännare, dvd-brännare, bluray-brännare, hårddiskar, fel, felkorrigering, kopiera filer, data, säkerhetskopiering, backup