08 juni 2009

Lösningen på gåsaterrorn

Som vanligt översvämmas Malmö även denna sommar av gäss. Grågäss och vitkindade gäss (inte kanadagäss som många tror) tar parkerna i besittning och tidningarna övesvämmas av insändare som klagar. Gatukontoret meddelar att i år så har man minsann satt in extra förstärkning, fast det märks såklart lika lite som förra årets storsatsningar.

Några stycken gäss är bara trevligt, men i dom mängder vi har i denna stad blir det lätt en plåga, även om jag själv inte bryr mig så mycket. Just nu är dom dessutom agressiva eftersom dom vaktar sin ack så söta ungar. Men det värsta är nog träcken som i princip täcker alla gräsmattor. (Hur en varelse kan skita så mycket som gässen förblir en gåta för mig!)

Hur som helst så gässen är inte ett dugg rädda för oss människor. Bilar är inte heller ett problem, då dom utan beskymmer promenerar rakt ut i trafiken för att ta sig över gatan med sina ungar. Men det finns en sak dom inte gillar, och det är hundar! Antagligen för att hundar tycker om att jaga dom, och till skillnad från oss inte håller avstånden. Man märker det direkt på gässen hur oroliga dom blir när dom ser en hund.

Lösningen på stadens problem skulle därför kunna vara att hyra in ett gäng pensionärer som patrullerar parkerna med sina hundar som får springa runt och jaga gässen. Välj ut stabila hundar med sinne för att jaga och träna dom att springa efter fåglarna. Gässen lär vara intelligenta, så när dom märker att dom inte får vara i fred i någonstans Malmö kommer dom antagligen snart flytta!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

06 juni 2009

Den mest irriterande fienden är...

Vad är det som sitter i taket och lurpassar, ända tills du passerar under då den attackerar dig i en vinkel som är svår att parera och sedan ettrigt fortsätter med sina utslag tills att du lyckats döda det lilla kräket och förlorat halva ditt liv på köpet?

Det är såklart fladdermössen. Om man som jag spelar mycket äldre plattformsspel verkar dom dyka upp i vart och vartannat spel. En fiende som kan verka harmlös men i själva verket ofta själper en. Därför vill jag utse fladdermöss till dom mest irriterande spelfienenderna någonsin!

PS: Känner du igen vilka spel som fladdermössen på bilden kommer ifrån?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

05 juni 2009

Lite om Apoteket

Så här i allergitider är det många som köper allergimedicin. Nu för tiden finns det många olika att välja på, och priskonkurrensen är hård eftersom patenten har gått ut. Det finns alltid ett märke som är billigast. Vilket varierar dock från gång till gång. Men just den billigaste sorten är alltid slut känns det som! Jag begriper inte varför Apoteket inte köper in enorma lager av detta. Jag menar, alla vill ju ha den. Samtidigt, eftersom dom flesta köper sin medicin när dom känner besvär. Vad är meningen med att ha hundra olika mediciner som i princip innehåller samma saker till olika priser? Om dom ger samma effekt kan man lika bra skrota alla utom den billigaste. Dvs den som folk köper. Såvida den inte är slut...

På tal om allergimedicin så lyckades jag en gång köpa en receptbelagt allergimedicin, trots att jag inte hade något recept. Allergimedicin finns normalt i max ~30 piller per ask. Men tydligen finns det större förpackningar också. Men dessa måste man ha recept för. Men en gång råkade dessa tydligen ligga framme, så jag köpte dom eftersom det är både smidigare och billigare att köpa storpack. Nästa gång ville jag såklart ha samma, men fick då reda på att det var receptbelagt. Ingen skada skedd, men jag ställer mig då frågan varför? Vad är meningen med att receptbelägga storpack, när vem som helst ändå kan köpa exakt samma sak och mängd genom att ta flera paket? Om det ska vara något slags skydd så känns det tämligen verkningslöst. Dessutom slår det mot konsumenter som tvingas betala högre pris än den som belastar sjukvården och tigger till sig ett recept...

På tal om läkemedel så är det glädjande att patenten på min medicin nyligen gått ut, så nu har priserna sjunkit från mycket till väldigt mycket mindre. Äntligen. Men det hade inte behövt vara så. Systemet med läkemedelspatent är föråldrat och orättvist. Därför vill jag gärna vurma lite för Piratpartiets lösning!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

02 juni 2009

Kvinnlig omskärelse är snyggt

När manlig omskärelse kommer på tal dyker det ofta upp kvinnor hävdar att det är snyggare med en omskuren penis. Det är såklart ett otroligt dåligt argument. Jag har aldrig hört någon som tycker att en omskuren vagina är snyggt. Det skulle såklart vara extremt politiskt inkorrekt att säga något sånt. Men också för att det antagligen inte är så många som har sett det. Därför tänker jag nu visa hur det kan se ut:



Källa: BME

Kvinnan på bilden är alltså frivilligt omskuren eftersom hon tycker det är snyggt. Ingreppet är professionellt utfört och hon är nöjd med resultatet, både estetiskt och fysiskt. Personligen tycker jag att det är vackert på sitt sätt, även om min preferenser mer lutar åt blygdläppar av format större.

För det första kan vi konstatera att detta inte skulle varit möjligt i Sverige. ALLA ingrepp på det kvinnliga könsorganet, frivilligt eller inte, är förbjudet. Till och med om en kvinna har problem med exempelvis för stora blygdläppar, så är lagen så sträng att den i teorin förbjuder henne att göra något åt det.

I Sverige är det dock fullt lagligt att könsstympa gossar, och landtingen är numera tvingade att utföra ingreppet. Motiveringen är att det är bättre att ingreppet görs på sjukhusen än köksborden. Det är bestämt att bizarra traditioner och religioner baserade på sagor går före barnets rätt att bestämma över sin egen kropp. Men varför då förbjuda kvinnlig könsstympning? För självklart kan sjukhusen klara av att utföra kvinnliga omskärelser på ett bra och säkert sätt, precis som vid manliga diton? Varför ska vi särskilja på pojkar och flickor?

Nu förespråkar jag absolut inte detta, men jag tycker att det är värt att än en gång ta upp hur oerhört ojämnlik och kränkande lagen är. Nästan alla argument som förbjuder det ena och tillåter det andra går att vända på.

Det enda rimliga är att förbjuda könsstympning av barn, oavsett kön, och i stället låta varje person i myndig ålder själv välja om man vill utföra oåterkalleiga ingrepp på sin egen kropp!

Läs mer: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

14 maj 2009

En person som ingen annan...

Nu ska jag berätta om en anmärkningsvärd man som levde för 2000 år sedan. Redan innan han föddes visste hans mor att det inte var ett vanligt barn. En änglalik besökare berättade att hennes son skulle vara gudomlig. Hans födsel ackompanjerades av mirakulösa tecken och under, och som barn var han religiöst välutvecklad. Som vuxen lämnade han hemmet för att predika om de goda nyheterna, att folk skulle leva för det andliga, inte det materiella. Han samlade på sig lärljungar och utförde mirakel som bekräftade deras tro. Han retade upp maktens män, som ställde honom inför rätta inför den romerska auktoriteten. Efter att han lämnade denna värld hävdade hans anhängare att han stigit upp till himlen och att de sett honom levande efteråt. De skrev böcker om hans liv, och vissa dessa finns kvar än idag.

Vid det här laget har du nog klurat ut vem jag pratar om. Det är naturligtvis Apollonius från Tyana. Eller vem trodde du det var? (Kanske någon av dom här?)

Källa: ur kursen Historical Jesus av Bart D. Ehrman.

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

19 april 2009

Mindre TV, mindre stress

För tre-fyra år sedan tog jag ett drastiskt beslut. Ingen mera TV! Exakt varför kommer jag inte ihåg, men det hade att göra med den stress jag upplevde med att vara bunden till TVs tider och program. Varje dag gällde det att kolla igenom programtablån och planera kvällen. De program jag inte kunde se direkt hamnade på videoband som jag betade av så fort jag kunde. Det gällde att inte låta det inspelade materialet växa för att behålla kontrollen. Jag kommer ihåg att jag började dra mig för att titta på nya serier eftersom jag redan hade fullt upp, och det var väl någon gång här som jag insåg det ohälsosamma i att vara bunden till tevens villkor.

Nu låter det som att jag såg varenda program som visades på TV, men så var inte fallet. Visst blev det några program om dagen, och några filmer i veckan, men inte sååå himla mycket. Det viktiga här är att jag var uppbunden och upplevde att jag inte hade tid till mycket annat. Att jag tenderade att prioritera TVn framför annat.

Jag bestämde mig för att dra ner på TV-tittandet. Men inte helt. Första steget var att bara behålla de serier jag kände att jag verkligen måste se. För det kändes svårt att klippa banden till vissa serier. Min metod var att fråga mig vad jag fick ut av att titta på en viss serie. Vissa program ger trots allt något känslomässigt tillbaka som kan vara värdefullt. Jag började också förbereda mig på att flytta från TVn till datorn. Alla serier och filmer jag ville se fanns att ladda ner upptäckte jag.

Ett halvår gick och jag överlevde. TV tog juluppehåll och jag också. Men jag återvände inte när vårsäsongen startade. Och det är inget jag ångrar. Idag ser jag i princip aldrig på dumburken. Det finns fortfarande ett fåtal serier jag följer, men det är på mina villkor - jag laddar ner dem och tittar på dem när jag vill. Planen är dock att även avverka dom flesta av dessa program. Det extra tid jag fått och den stress jag slipper gör det lätt värt att offra teven. Det tråkiga är att jag ser vänner och familj i samma situation som jag tidigare var i; teven bestämmer. Ibland försöker jag få dem att minska sitt tittande, men det är hopplöst. TV är som en passifierande drog. Det krävs lite vilja för att bryta sig loss.

Förr när jag hörde om personer som inte tittade på TV eller ens hade en apparat, kunde jag inte förstå hur man kunde vilja ha det så. Idag är jag glad att vara en av dem. Min TV står kvar på sin gamla plats, men sladden sitter inte längre i...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

16 april 2009

Virtual insanity

Sedan datorernas intåg har vi människor kunnat ägna oss åt att skapa virtuella världar som befolkas av virtuella varelser med varierande grad av intelligens. Det är rimligt att anta att denna intelligens kommer att öka i takt med att datorernas beräkningskraft ökar, liksom vår kunskap och erfarenhet på området. Så småningom borde intelligensen hos dessa varelser nå en nivå där dom får något slags medvetande och kan börja utveckla sig själva. Om denna evolution får fortgå borde dom till slut kunna tillverka datorer, vari dom kan skapa egna virtuella världar. Och så var vi tillbaka där vi startade, och kan köra ett varv till. Nu uppkommmer en intressant frågeställning: Om vi antar att datorer och virtuella världar är en del av en naturlig utveckling, är det inte då mera troligt än inte, att vi själva just nu lever ett antal "steg" in i ett virtuellt universum?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

04 april 2009

Tips & betraktelser inför cykelköpet

Att köpa ny cykel är inte helt lätt. Det finns så många olika modeller och konfigurationer att välja mellan. Jag har precis köpt en cykel, och jag känner mig lyckligtvis nöjd med köpet. Men den var inte helt lätt att hitta och jag spenderade mycket tid på att undersöka olika saker och gå runt i butiker. Den kunskap och erfarenhet jag fått tänkte jag dela med mig av här. Jag är ingen expert, utan detta är bara mina egna betraktelser. Men förhoppningasvis kan det hjälpa på vägen!


Modell - Jag tycker att det är viktigt att fundera på hur man ska använda cykeln när man väljer mddell. Ska man bara cykla i stan är det meningslöst att välja en mountainbike. Tänker man cykla även när det regnar ska man såklart ha stänkskärmar. Ska man bara cykla små turer på fina söndagar räcker nog en billigt och enkel variant. Och så vidare. Funktion går före utseende, om du frågar mig. Eftersom dom flesta cyklar bara finns i ett utförande per modell så riskerar man att få fel funktioner om man främst går på utseendet.

Kostnad - Att köpa en ny cykel är inte helt billigt. Om man inte nöjer sig med den mest grundläggande modellen så får man slanta många tusenlappar. Det finns billigare ställen dock. Biltema säljer tex billiga cyklar som på pappret ser bra ut. Huruvida dom verkligen är bra det kan jag inte svara på, men för några år sedan vill jag minnas att det var problem med deras cyklar i ett test av Råd & Rön. Värt att tänka på är att man delvis måste montera deras cyklar själv om man inte betalar för det. Man får inte heller någon gratis service, vilket brukar rekommenderas efter 3 månader. Således kan priset stiga lite grann.

Styre - I vilket ställning man vill sitta är inviduellt. Sportiga cyklar har oftast en mer framåtlutad ställning än klassiska cyklar där man sitter mer upprätt. Personligen tycker jag det är ganska jobbigt för armar och rygg att sitta framåtlutad ett längre tag. Vissa styre har ställbar stam, vilket gör att man kan ändra vinkeln. Det kan man se som en slags försäkring att cykeln kommer passa en, jämfört med att köpa en cykel med stel styrstång, speciellt om man satsar på en sportigare cykel där det annars kan vara svårt att hitta en cyket där man sitter tillräckligt upprätt.

Handtag - Förvånandsvärt många cykelhandtag är väldigt obekväma. Ett skräckexempel är min brors cykel som har handtag med stora utputande bokstäver som talar om vilket märke det är. Redan efter några minuter så känns det i händerna, och efter en cykeltur är handflatorna röda och ömma. Liknande handtag såg jag på en av Biltemas cyklar. Jag ser ingen mening med kraftigt räfflade handtag av detta slag såvda man inte cyklar nerför berg och absolut inte får glida med händerna...

Ett tips är att leta efter handtag som inte är helt runda, utan mer ovala så dom går ut en bit bakåt och på det viset ger extra stöd för handen. Det tycker jag personligen om.

Gripshift - Idag har många cyklar växelhandtag inbyggda i cykelhandtaget. Jag har inte cyklat med sådana själv, men när jag provat att hålla om handtagen upplever jag att det känns onaturlig och obekvämt för handen att hålla på den extra klump som utgör växeln. Mitt råd är därför att prova före så att man är säker på att det fungerar för en själv!

Däck & Slang - Köp inte en moutainbike om du inte ska cykla i skogen! Kraftigt mönstrade däck är inte roliga på asfalt eftersom dom suger upp mycket av kraften och således blir tyngre att cykla med.

Något att fundera på är om det är värt att satsa på ett par punkteringsfria däck. Om cykeln är viktigt för dig är punktering bland det värsta som kan inträffa, och då kanske det kan vara värt att slanta lite extra för att slippa det. Det finns också självläkande slangar som klarar av att täppa till mindre hål, men jag tror att punkteringsfria däck är effektivare eftersom dom stoppar skadan innan det blivit hål

Stötdämpare - Stötdämpare är vanligast på moutainbikes, men även vissa citybikes har dämpning på framhjulet. Jag kan inte säga så mycket om detta, men jag vill varna för dåligt designade dämpare bak, då de riskerar att ta upp kraften från tramporna istället för att skicka den till hjulen. Jag har provat en sådan cykel, och den var väldigt jobbig att cykla på efter som den började "gunga" när jag trampade. Tänk också på att dämpare kan kräva mer underhåll.

Broms - Fotbroms eller handbroms är en smaksak. Personligen tycker jag fotbroms mest är bökigt och smått irriterande, medan ett par bra handbromsar ger mig väldigt bra precision. Nackdelen med handbroms är att dom nästan uteslutande kommer på cyklar med utanpåliggande växlar. Nästan alla cyklar jag sett med växlar inbyggda i baknavet har även fotbroms, även om det finns undantag i dom dyrare klasserna. Vidare kräver handbroms mer underhåll än fotbroms. Det vanligaste är handbromsar med bromsklossar, men det finns också bromsskivor och andra typer av bromskonstruktioner. Dessa kan vara effektivare och kräva mindre underhåll, men till ett ganska högt pris än så länge.

Kedjan - Kedjan är nog den del som är mest utsatt för slitage och rost. Om cykeln kommer stå utomhus mycket kan det vara en idé att försöka få tag på en rostfri kedja, annars är risken stor att man måste byta kedjan inom kort. Min gamla cykel hade en kedja som höll i 10 år. Sedan bytte jag den mot en icke rostfri sak köpt på Biltema. Den höll nog inte ens ett år innan den började rosta trots att jag smorde den ordentligt.

Någon som inte är så välkänt är att kedjor förlängs med tiden. Det beror på att lagrena slits vilket resulterar i att kedjan blir aningens längre. Problemet är att kedja och kuggar är gjorda för att passa ihop perfekt. Om kedjan förlängs kommer det orsaka slitage på kuggarna. Om man då byter till en ny kedja kommer dom inte passa ihop längre, vilket kan resultera i problem som att kedjan "skippar". Det hände mig. Jag struntade i det, och efter ett tar så slutade faktiskt skippandet, för att istället komma tillbaka med råge efter ett tag, vilket gjorde cykeln i princip obrukbar (därav den nya cykeln)! Lösningen är att byta kedja ofta. Annars bör man byta kuggarna samtidigt som kedjan, men det kan bli dyrt på cyklar med många växlar!

Växlar - Upp till nio växlar brukar var inbygda i baknavet. Sedan blir det ett hopp upp till 18-24 växlar som kommer i form av utanpåliggande växlar. Nackdelarna med utanpåliggande växlar är ganska många. Dom är sårbara, kräver service, dyrt att byta ut och saknar för det mesta ett ordentligt kedjeskydd. Men vill man inte ha fotbroms, eller om man vill ha många växlar, eller om man vill ha en sportigt cykel osv, så är det svårt att hitta alternativ. För mig blev det en kompromiss. Och trots att utanpåliggande växlar är lite sämre i många avseende vill jag inte säga att dom är direkt dåliga.

Att cykeln har växlar från Shimano har länge använts som argument i reklamen. Men det verkar som att i princip alla cyklar har växlar från Shimano, även dom billigaste, så jag är tveksam till hur mycket bättre det kan vara...

Sadeln - Sportiga cyklar har i allmänhet smala, mindre dämpade sadlar. Det är en smaksak vad man vill ha. En risk med smala sadlar är att dom kan kännas mindre stabila att sitta på. En ny sadel kan kännas obekväm, men min erfarenhet är att kroppen vänjer sig, även om sadeln är ganska hård. I alla fall om man cyklar regelbundet. Gör man inte det ska man nog försöka få tag på en mjukare sadel.

Tramporna - Många trampor är ganska taggiga, vilket såklart är bra för greppet mot skon. Men om man planerar att cykla barfota på sommaren kan det vara en god idé att hitta trampor med slät trampdyna. Bra trampor bör också ha oreanga reflexer.

Ljus - Det finns några olika sorters cykelljus. Den klassiska dynamon finns fortfarande. Pålitlig men trög att trampa med. Batterilampor har alltid funnits, men dom senaste åren har dom förbättrats radikalt tack vare att dom nu bygger på diodlampor som inte drar lika mycket ström. En ganska modern variant är sk navdynamo, när själva dynamon sitter inuti framnavet, och lampan är av diodtyp. Detta innebär att man inte får någon märkbar tröghet som med den klassiska dynamon. Man kan tom ha lampan tänd alltid vilket ökar trafiksäkerheten! Slutligen finns det en annan typ av ljus som monteras i närheten av hjulen, och som drivs av små magneter som sitter på själva ekrarna. Dessa har samma fördel som navdynamon: Ljuset är allltid på utan att cykeln blir trögare att trampa.

Navdynamon lockar nog många. Men här vill jag utfärda en lite varning! Det visar sig nämligen att nästan alla tillverkare bara har kopplar navdynamon till framlyset (som iofs kräver mest ström). Bakljuset drivs fortfarande med batteri. Det förtar liksom halva tjusningen med navdynamon eftersom man då fortfarande måste klydda med batteri och slå på och av ljuset hela tiden. Men även den klassiska dynamon är drabbat av detta femonen! Jag förstår inte varför. Förr kopplade man alltid in dynamon till båda ljusen. Trist utveckling...

Vilken variant ska man då välja? Först får man konstatera att navdynamo bara finns på dyrare modeller och inte går att "köpa till", så den väljer man mer som en del i ett större paket. Den sista varianten "magnetljusen" är också ganska dyra (ca 400kr fick jag ge för mina ReeLight) men även batteriljus kostar en slant, så om man tycker det är värt att slippa klydda med batteri och att slippa tänka på ljuset överhuvudtaget, så kan det kanske vara värt priset. Om man inte cyklar mycket, men ändå vill slippa tänka allt för mycket på ljuset är nog en klassiska dynamo ett bra val.

Reflexer - Det är lag på att ha reflexer fram och bak, så en ny cykel ska självklart vara utrustad med sådana. Värt att fundera på är också att skaffa orangea reflexer att sätta på ekrarna, eftersom dom så tydligt talar om att man är en cyklist sedd från sidan i mörkret!

Lås - Tänk på att du behöver ett rejält lås. Det ska vara godkänt för att hemförsäkringen ska gälla. Lås ingår i kanske hälften av de modeller jag sett, främst enklare modeller dock, och då är det ett ramlås som sitter runt bakhjulet "under" sadeln. Dom är smidiga, men hur säkra dom är är vet jag inte. Ett mer rejält lås ger bättre skydd men kostar en slant, så det är värt att ta med i beräkningarna. För optimalt skydd kan det också vara bra att ha en vajer så att du kan låsa fast cykeln i saker.

Ringklocka - Äldre ringklockor har ett ganska karaktäristiskt ljud. Tyvärr har dagens ringklockor försämrats om du frågar mig. Istället för "flera pling på rad" har dom bara ett pling som tyvärr inte alls ger samma distinkta men ändå snälla ljud. En liten varning vill jag också utfärda för ringklockor där själva "plingaren" sitter på en stum arm, istället för på en fjädrad arm. Av erfarenhet vet jag att den riskerar att gå av om man tar i för mycket!

Cykelkorg - Endast damcyklar är utrustade med cykelkorg. Varför har jag ingen aning om. Jag antar att det inte är socialt accepterat att sälja herrcyklar med korg. Vilket är tråkigt. Även män transporterar ju saker på sin cykel!

Pakethållare - En reflektion jag gjorde i butiken var att många pakethållare verkade vara certifierade för max 25kg. Det låter ganska lite med tanke på att folk brukar skjutsa vänner på sin cykel för jämnan. Har pakethållarna blivit klenare jämfört med förr i tiden?

Övrig Utrustning - Cyklar av modell klassisk brukar vara fullt utrustade. Sportigare modeller är det tyvärr sämre med. Om du ska använda din cykel som en brukscykel i alla väder bör du se till att få en cykelt som är utrustad med stänkskärmar, pakethållare och stöd - saker som långt ifrån är standard på alla modeller.

Lycka till med cykelköpet!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

28 mars 2009

Lättsam smak

Jag tillhör den udda skara som gärna väljer lightprodukter före vanligt sötade produkter, speciellt när det gäller läsk. Det har många orsaker, men framförallt så stillar det den ångest jag lätt får av att förtära sötsaker med tanke på tänderna och tills viss del kalorierna.

När andra ser att jag väljer light får jag ofta höra mycket nagitiva saker. Framförallt handlar det om smaken. Det smakar ju inte likadant, alltså är det inte gott. Men vem har sagt att det måste smaka likadant?

Grejen är den, att det är helt riktigt att det inte smakar likadant. Men det betyder ju inte att det smakar illa! Gillar man verkligen inte den smaken så är det ok att tycka så. Men ge produkten en chans för sin egen smak, och jämför det inte med originalet. Det är inte nödvändigtvis fel på smaken - om man bara accepterar att det inte smakar exakt likadant som vanligt socker.

För mig spelar det ingen roll om Cola Light inte smakar exakt som Coka Cola, bara det smakar gott i sig. Faktum är att just Cola Light tycker jag är godare än vanlig Cola och även Cola Zero. Den har en friskare smak på något sätt.

Nu är det inte så att jag tycker att man ska proppa sig full med sötningsmedel, även om jag inte tror att dom är direkt skadliga. Men som ersättning fungerar dom ganska bra ibland. Själv dricker jag läsk kanske några gånger i månaden. I dom kvantiteterna är det osannolikt att det skulle vara skadligt. Och mycker mer läsk än så tycker jag ändå inte att man bör dricka.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,