Jag tvingas bryta mot lagen varje dag!

Brukar du räcka ut armen när du ska svänga eller byta körfält med cykeln? Alltid? Om inte så bryter du mot lagen. Själv räcker jag ut armen när jag har möjlighet. Men ofta kräver trafiksituationen full uppmärksamhet, och då håller jag hellre båda armarna på styret så att jag kan använda mina handbromsar effektivt och styra undan om det behövs. För behövs, det gör det! I Malmö måste man akta sig som cyklist. Jag får alltså välja mellan att följa lagen eller överleva. Bra jobbat, herr lagskrivare...

Intressant? Andra bloggar om: trafik, cykling, cyklister, lagbrott, lag, malmö

Undra om jag är rasist?

Jag hatar ju lakrits! Men jag älskar hallon. Tänk om jag är bög istället...

Andra bloggar om: glass, ironi, rasism, centrum mot rasism, lakrits, nogger black, girlie

Vänta lite, ska bara...

Det känns alltid lika bra när man hjälper något som har datorproblem (även om det ibland är lite jobbigt när hela världen tror att man kan hjälpa dom.) Men bäst av allt är när man briljerar och bara stiger in, knappar lite på tangenbordet och sen är allt fixat! Ni vet, som på film. Tyvärr händer det sällan. För datorerna (eller Windows kanske jag ska säga?) är så långsamma så fort man ska hjälpa till. Den mesta tiden går åt till att vänta på att datorn ska blir klar...

- Vänta lite, ska bara tömma webläsarens cache (på 30 000 filer...)
- Vänta lite, jag ska bara ladda ner det här programmet (i 3kb i sekunden...)
- Vänta lite, ska bara starta om datorn (för 9:e gången...)
- Vänta lite, ska bara...

Och så sitter man där som ett fån med musen i ena handen, och bara väntar på att datorn ska bli klar så att man än en gång kan stoltsera med sina datorkunskaper, så att man kan motivera varför man suttit och nördat framför datorn hela sitt liv, istället för att ha ett normalt liv. Suck...

Intressant? Andra bloggar om: nördar, datorer, datasupport, datorsupport, hjälp, långsamt

Bra att veta om du köper spel online.

Dom senaste åren har en ny spelkategori vuxit sig stor. Den kallas ofta för casual gaming. Definitionen är vag, men man kan säga att generellt så rör det sig om något enklare spel, producerat av mindre företag till en målgrupp där kvinnor över 35 kan ses som ett slags genomsnitt, främst för distribution över Internet i form av try-before-you-buy modellen (dvs shareware).

Det är en intressant bransch, som utvecklats och vuxit enormt de senaste åren. Från början såldes spelet på dom enskilda utvecklarnas hemsidor, med nu har dom så kallade portalerna nästan tagit över helt. En portal samlar alla spel på ett bekvämt och ofta fördelaktigt sätt för den potentielle köparen.

Men portalerna spelar ett fult spel, och utnyttjar det faktum att det finns ett överflöd av utvecklare som vill ha ut sina spel. Om du köper spel från portaler så ska du veta att dom tar ca 80% av intäkterna själv. Resterande 20% går till utvecklaren. Anledningen till att utvecklarna går med på detta är för att det i stort sett är omöjligt att få tillräckligt med trafik till sin egen sajt för att gå runt. Dom flesta tjänar knappt tillbaka sina investeringar. Undantaget är om man får till en riktigt hit. Då lönar det sig att eftersom portalerna har massiv trafik och bra marknadsföring.

Men dom flesta utvecklar säljer även sina spel på sin egen hemsida. När man gör det behåller man ca 80-90% själv (resten går till företaget som tillhandahåller e-handels-tjänsten). Så om du tycker om ett spel och vill köpa det, gå istället direkt till utvecklarens hemsida och köp det. Då kommer dina pengar direkt till dom som behöver det, så att dom kan utveckla fler spel!

Om du känner dig patriotisk så kan du dessutom köpa spel från dom få Svenska företag som försöker överleva på marknaden. Dom jag känner till är Arcade Lab och Game On. Om du har en Machintosh så kan du gå till Mac Joy istället.

Intressant? Andra bloggar om: spel, dataspel, datorspel, casual gaming, spelutvecklare, internet, nätet, köpa, portaler, machintosh, mac

Klimatfrågan - vad ska man tro på?

Det har varit mycket snack om klimatet den senaste tiden. Själv har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tro på. Man vet aldrig vilka krafter som ligger bakom forskningsresultaten. Jag såg Al Gores film An Inconvenient Truth, och måste erkänna att den var trovärdigt och övertygande i sin argumentation. Men då och då dyker det upp debattörer som hävdar motsatsen. Även dom kan vara trovärdiga. Jag hörde att på 70-talet hävdades det att vi var på väg mot en ny istid, och dom som kom med idéer om växthuseffekten blev utskrattade. Vad kommer vi säga om dagens forskning om 30 år?

Så vad ska man tro på? Det här är min filosofi: Det är nästan omöjligt att förutsäga hur det kommer gå. Men fossila bränslen är inte bra. Vår hälsa påverkas negativ och miljön tar skada, det kan nog dom flesta hålla med om. Dessutom är det en ändlig resurs. En omställning till renare bränslen kan bara vara bra. Om klimatet påverkas positivt av detta är det dubbel vinst. Om forskarna har fel, så har vi ändå vunnit, då världen runt omkring oss blivit renare.

Det är ingen tvekan om att det här är en framtidsbranch. Därför borde Sverige ta täten när det gäller forskning och företagsamhet inom miljövänliga alternativ. En hårdsatsning idag kommer ge mycket i retur i framtiden.

Intressant? Andra bloggar om: klimatet, klimathotet, växthuseffekten, forskning, al gore, an inconvenient truth, miljö, hälsa

Jag är ingen man enligt Dressmann...

Appropå Enligt Min Humla, som skriver bra om Aftonbladet och deras kritik mot H&M m.fl. eftersom dom har mage att sälja kläder till småväxta kvinnor, så kom jag att tänka på Dressmann. Jag gillar Dressmann. Dom har snygga kläder till bra priser. Det är bara ett problem. Jag är för liten. Framförallt är min midja för smal. För alla deras byxor finns endast i storlekar som är för stora för mig. Bälte är min räddning, men jag önskar att jag kunde hitta ett par byxor som sitter bra av sig själva. Intressant nog så har dom desto större storlekar, upp till XXXL (yikes!). Men för smala killar är det alltså stopp. Alla minns väl deras slogan "direkt till alla män". Jag är tydligen ingen man enligt dom...

Intressant? Andra bloggar om: kläder, dressmann, h&m, byxor, smal, män, mode

Är anonyma bloggares åsikter mindre värda?

Häromdagen läste jag bland kommentarerna på Roger Jönssons blogg. En person vid namn Sture Nilsson uttryckte där sin förfasan över att vissa personer inte skriver under med sitt riktiga namn. Sådana ska rensas bort enligt Sture. (Tydligen räcker det inte med att bara skriva under med sitt riktiga namn, utan man ska helst också ha ett "normalt" namn. Som Jönsson eller Nilsson antar jag. C.L.K. Arquette duger i alla fall inte enligt Sture...)

Jag tillhör själv dom som bloggar anonymt. Det finns framförallt två anledningar till detta:

• Det ger mig frihet att skriva vad jag verkligen tycker utan att behöva oroa mig. Jag är nämligen en feg jävel som sällan har mod nog att uttrycka mina åsikter, varken i riktiga livet eller på nätet. Men åsikter har jag. Och anomymiteten ger mig den trygghet som krävs för att jag ska våga delta i debatten.

• För det andra ger det mig möjlighet att prata om privata saker som jag inte vill ska associeras med mitt namn. Sjukdomstillstånd och sexliv är saker som dom flesta helst bloggar om anonymt. Jag vill inte begränsa mig i ämnesval, men jag vill inte heller att tex framtida arbetsgivare ska kunna surfa in på mig blogg och läsa om mina sjukdomar...

Det stora frågan är om mina åsikter är mindre värda än dom som undertecknar med sitt riktiga namn? Det tycker inte jag. Visst är det respekt till alla som bloggar med riktiga namn, men jag värderar anonyma bloggare lika högt. Och jag tycker att alla ska få chansen att säga vad dom tycker.

Om jag inte hade kunnat bloggat anonymt hade jag aldrig gjort det. Jag är mycket glad att jag började. För jag upplever det som väldigt nyttigt att skriva av sig sina tankar. Det lättar på trycket i min ständigt ältande hjärna. När man tycker till måste man också veta vad man tycker. Innan jag blev Biggles kunde jag inte definiera mig själv i form av ideologier. Jag visste nog egentligen inte vad jag tyckte om någonting. Nu vet jag mer, och jag lär mig nytt varje dag, både av att skriva själv och av att läsa och delta i debatten på andra sidor.

Det har alltså inneburit en kraftig personlighetsutveckling för mig att blogga. Det hoppas jag att andra får uppleva också. Med eller utan sitt riktiga namn.

Intressant? Andra bloggar om: anonymitet, bloggsfären, bloggning, kommentarer, pseudonym, alias, namn

Äkta eller imaginär jämställdhet?

Många vänsterfeminister är helt sålda på idén om kvotering och lagstiftning för att nå målet om ett jämställt samhälle. Men vad är det för sorts jämställdhet detta leder till egentligen?

Tänk dig att du bor i ett land där det är lag på att vara religiös. Du kan säga att du är religiös och låtsas att du ber. Men du är inte religiös bara för att du påstår att du är det. Man måste tro på riktigt. Tron ska komma djupt innifrån. Så även om alla i landet påstår sig vara religiösa, finns det säkerligen stora grupper för vilka religionen bara är en påtvingad fasad.

Samma sak gäller jämställdhet. Vi kan kvotera in kvinnor i styrelser. Vi kan använda lagarna för att tvinga fram jämnlika löner och jämställdhetsplaner hos företagen. Men så länge det inte sker naturligt är vi inte jämnställda. Det blir en imaginär jämställdhet som ser bra ut på pappret men som inte stämmer med verkligheten och som inte för samhället frammåt.

Intressant? Andra bloggar om: jämnställdhet, feminism, samhälle, religion, kvotering, lagar

Ett straff som känns

Jag missade Uppdrag Granskning när dom tog upp fallet Louise, men har i efterhand läst om det i tidningarna, och det är en hemsk historia som målas upp. Jag kan inte förstår hur man kan låta det gå så långt? Jag undrar hur dom ansvariga kan leva med sig själva, med vetskapen att dom kunnat förhindra detta hemska öde?

Min reaktion är att dom ansvariga måste straffas. Men hur? En påtvingad ursäkt räcker inte och fängelse eller böter är meningslösa straff. Jag skulle vilja att dom får möta Louise, öga mot öga, och att hon sedan berättar sin historia. Berätta hur det känns att sitta inlåst i en iskall bil. Berätta hur det känns att bli våldtagen av sin egen far. Berätta allt. Och bind fast åhörarna så att dom inte springer därifrån! Se hur tårarna börjar rinna och ansiktsuttrycken förvrids. För jag har svårt att tänka mig en mer känslofylld upplevelse. Att tvingas konfronteras med vad man åstadkommit med sin flathet. Det skulle vara en upplevelse som sätter sig i den djupaste själen och kommer stanna kvar resten av livet. Det skulle vara ett riktigt straff. Ett straff som känns!

Till slut vill jag önska Louise lycka till och hoppas att du får ett gott liv i framtiden trots det som hänt.

Intressant? Andra bloggar om: louise, socialförvalntingen, uppdrag granskning, incest, barnmisshandel, straff . . .

Svenska Kyrkan borde vara Opt-In

7 miljoner Svenskar lär vara medlem i Svenska Kyrkan. Inte så konstigt med tanke på att det inte var länge sedan alla Svenskar tvångsanslöts. Numera är staten och SvK åtskilda, men SvK åtnjuter fortfarande många privilegier.

Just det stora medlemsantalet gör att SvK anser sig ha stor uppbackning för sina åsikter. Men hur många av dessa 7 miljoner ställer sig egentligen bakom det kyrkan står för? Hur många är aktivt religiösa och så engagerade som man bör vara för att vara med i en förening, av något slag?

Jag anser att Svenska Kyrkan borde gör upp med sitt förflutna och köra en opt-in kampanj. Skicka ut brev till alla medlemmar och informera om att medlemskapet kommer sluta gälla om man inte skriver på och returnerar brevet. Ge information om varför man ska vara med, vad man får och vad det kostar.

Detta skulle ge en mer rättvis bild av församlingen och dess storlek, och man skulle bli mer trovärdig i debatten. Om man tror på sig själv och sitt budskap borde det inte vara något att frukta...

Intressant? Andra bloggar om: svenska kyrkan, religion, kristendom, kyrkan, religionsfrihet .

Läs även Blogges utmärkta inlägg om Svenska Kyrkan!