Jämställt bilkörande?

Då och då kommer de rapporter om att män fortfarande kör bilen när familjen ska åka någonstans, vilket förklaras med att det är ett arv från förr. Som att det skulle vara någon slags jämställdhetsmarkör. Jag kan se två aspekter som slår sönder detta argument.

För det första är det sannolikt så att män i större utsträckning är kvinnor tycker att det är roligt att köra bil. Om det är så, att ena parten faktiskt tycker om att köra bil, känns det inte som ett särskilt svårt val att göra.

Själv tycker jag det är måttligt roligt att köra. Är det inte trevligare att sitta bredvid och njuta at naturen som susar förbi. När man kör missar man ju detta eftersom man måste fokusera på trafiken (vilket iofs kan vara meditativt i sig själv). Att inte köra ger möjlighet till långa stunder då man kan fokusera på andra sysselsättningar. Läsa en bok, fibbla med mobilen, prata med barnen, osv.

Att läsa in patriarkala strukturer i detta är att underskatta kvinnors fria vilja. För även om det finns ett förflutet där män plats bakom ratten grundade sig i strukturer, och män fortfarande kör mest, tror jag att kvinnor helt enkelt gör ett medvetet val och hellre ägnar sig åt sådant de ser som meningsfullt och stimulerande.

Intressant? Andra bloggar om: jämställdhet, bilkörande, trafik, kvinnor, män