I filmen åker huvudpersonerna (The Minimalists) runt och föreläser om sin bok och livsstil. De träffar mycket folk på vägen, och som brukligt är räcker dessa fram handen för att hälsa. Men då säger huvudpersonerna istället "Nah, I'm a hugger" och hälsar därefter på dessa (helt okända) människorna med en vänskaplig kram.
Jag önskar att jag hade modet att vara en Kramare. I dagens egocentriska och kalla samhälle är jar tyvärr rädd för att det snarare hade uppfattats som stötande än vänskapligt. Det är tråkigt, för om det är något vi behöver mer av är det gemenskap, öppenhet och värme.
Intressant? Andra bloggar om: minimalism, kramar, hugger, kramare, film, samhälle, egoism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar