Liten anekdot om vikten av att behärska Svenska språket

För ett antal år sedan mådde jag riktigt psykiskt dåligt. Det slutade med ett besök på psykakuten. Väl där fick jag träffa en läkare av utländsk härkomst. I mitt tillstånd var jag inte särskilt pratglad. Jag var inåtvänd och hade svårt att uttrycka hur jag kände. I ett sådant läge gäller det att den man träffar har förmågan att sätta sig in i patientens situation och hjälpa denne uttrycka sig. Min erfarenhet är att det är just detta som skiljer en bra terapeut från en dålig.

Problemet var att läkaren i detta fall hade uppenbara svårigheter att uttrycka sig på svenska på ett nyanserat sätt. Han klarade inte av att sätta ord på de känslor och upplevelser jag hade. Resultatet blev att han inte kan ha förstått hur jag egentligen mådde och det är tveksamt om han kunde ställa en särskilt bra diagnos.

Det är svårt att uttrycka sig på andra språk än sitt modersmål. Men det borde gå att träna upp, och för vissa yrken borde det vara ett krav. Just detta fall visar hur viktigt det är att kunna uttrycka sig på svenska inom vissa yrkesgrupper. Jag har ingen anledning att ifrågasätta läkarens medicinska kompetens. Men hans verbala kompetens gjorde honom direkt olämplig att hantera ett fall som mig.

Intressant? Andra bloggar om: psykiatrin, läkare, svenska, språk, kompetens, språkkrav, svenska språket, terapi, vård, yrken