Häromdagen ringde dom igen till mig. Det gör dom flera gånger om året. Dom börjar alltid med att konstatera att jag inte betalar TV-avgift, och därefter följer de sitt manuskript och undrar på ett extremt falskt sätt om detta kanske är ett misstag. Det är det inte, då jag inte har en TV. Det brukar vara slut där, men den här gången malde den unga tjejen på och undrade om jag kanske hade en digitalbox. Mjo, det fanns ju en kartong med någont sånt som låg i lägenheten när jag tog över den. Haha, där fick jag honom att medge att han är licenspliktigt! Så sa hon inte, men det var väl det hon tänkte när hon talade om för mig att jag fr.o.m nu är kund hos dem.
Notera att tjejen medvetet gick vidare på digitalboxspåret trots att jag var tydlig med att jag inte hade en TV. För Radiotjänst handlar det uppenbarligen bara om att dra in så mycket pengar som möljligt för att kunna behålla sitt arbetspolitiskt tillsatta uppdrag. Någon etik i arbetssättet går inte att utskilja.
Nu kan man såklart argumentera för att public service är något bra. Men i så fall måste det gå på skatten. I annat fall måste det rimligtvis vara möjligt att slippa undan avgiften, utan att bli betraktad som en smitare.
Finns det någon som helt reson i att man ska vara tvungen att hosta upp flera tusen som året för att ens hyresvärd placerat en digitalbox i ens lägenhet? Eller andra solklara fall som man hör talas om, med personer som inte ser på TV ändå tvingas betala. Det tycker inte jag. Nu hoppas jag bara att dom köper att jag placerar boxen i källaren och således slipper vara "kund" hos dem.
Intressant? Andra bloggar om: radiotjänst, tv-avgift, moral, samhället, lagar, telefonförsäljare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar