Jag tycker att det är dags att kalla religion för det det egentligen är. Så här definierar Wikipedia ordet mytologi:muntligt traderade berättelser som bildar en gemensam världsuppfattning i en kultur. Deras uppgift har varit att förklara universums och jordens tillkomst, naturliga fenomen eller andra företeelser som saknar intuitiva förklaringar. Myter utspelar sig i en dunkel urtid och involverar antropomorfa gudomar och övernaturliga krafter.
Och det är väl en ganska passande beskrivning på de flesta religioner? Så därför tycker jag att det är dags att börja kalla religionerna för just mytologi. Exempelvis genom att säga kristen/muslimsk/judisk mytologi när det kommer på tal. För religionerna är inte sann historia. Det är inte fläckfria levnadsregler. Utan det är just mest myter som upphöjts till mer eller mindre absolut sanning. Genom att kalla religion för mytologi framhävs detta och förhoppningsvis väcks ett frö till liv som får fler att fundera på vad som egentligen skiljer dess egen mytologin från alla andra mytologier som funnits och finns runt om i världen.
Vidare går jag inte med på att skriva Gud när kristendom är på tal. För det första ska det inte vara stor bokstav då det inte är ett namn. Och eftersom jag inte erkänner den kristna guden som den ende guden är det fel att skriva ordet ensamt. Därför tycker jag att din gud eller den kristna guden är en mycket bättre beteckning. Det framhäver att kristendomen inte är en religion som ska ha tolkningsföreträde, och i en debatt så tydliggör det skillnader som kanske annars glöms bort.
Så nästa gång du debatterar med en kristen, säg honom eller henne något i stil med att "enligt den kristna mytologin har din kärleksfulla gud dödat flera miljoner människor. plus okänt antal kvinnor och barn och djur"...
Intressant? Andra bloggar om: religion, mytologi, gud, kristendom, islam, judendom, stavning, ord
10 kommentarer:
Vidskepelse definieras av svenska wikipedia som:
"Vidskepelse är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet. Detta slags vanföreställning är en sofistikerad form av skrock(ty. Aberglaube).Övertro (eng. Blind faith) är en synonym beteckning i sin ena betydelse. Tre synonyma och delvis överlappande uttryck på svenska underlättar inte en täckande definition. Vidskepelse inbegriper även misstro mot vetenskaplig rationalitet och vetenskaplig metod. Dessa förhållanden uppvisar stor regional variation och generella trender är inte givna.
En vanlig religiös ståndpunkt är att andra religioner är vidskepelse och vantro. Att få etiketten vidskepelse betraktas därför i allmänhet som nedsättande."
Verkar vara en högst relevant synonym till religiositet.
göran johansson
Biggles,
Om bibeln är sann så har Jesus lidit helvetet i ditt ställe för att han älskar dig. Att du väljer ordet mytologi visar bara att du inte tror på bibelns Gud. Det säger inget om din världsbild är sann eller inte.
Göran:
Vad är din poäng? Jag har inte argumenterat för att min världbild är sann. (Det vet jag inte, men den är i alla fall tusen gånger mer sannolik än den kristna modellen). Det här är bara mina synpunkter på hur man kan argumentera i en debatt.
Och vad har Jesus med detta inlägg att göra? Din första mening saknar helt relevans. Är det meningen att du vill få mig att känna någon slags tacksamhetsskuld, och därför acceptera (din form av) kristendomen? Jag kan meddela att det inte funkar. Ord som helvetet är kristna påfund som inte betyder något för sånna som mig.
Om [valfri icke kristen helig text] är sann så är ligger du antagligen illa till... eller det kanske bara är myter enligt dig?
Ok, jag var kanske lite otydlig. Det jag kommenterade med min första mening var:
enligt den kristna mytologin har din kärleksfulla gud dödat flera miljoner människor. plus okänt antal kvinnor och barn och djur
Jag menar att om man skall döma bibelns Gud så är det viktigt att utgå ifrån bibeln. Bibeln talar om en Gud som är kärlek (1 Joh 4:8). Det man får komma ihåg när man läser gamla testamentet är att Gud har ett helt annat perspektiv och agenda än vad vi människor har. Jag skriver mer om detta i inlägget Guds perspektiv.
Sedan är min poäng att du får säga "kristen mytologi" eller skriva Gud med litet g om du vill, men det förändrar inget. När jag argumenterar med ateister så kan man förutsätta att de inte tror på Gud eller bibeln. Jag förstår att du tycker att den ateistiska livsåskådningen är mer sannolik (annars hade du inte varit ateist). Du har helt rätt i att jag inte tror på andra livsåskådningar eller religioner. För mig är kristendomen helt enkelt mycket mer sannolik och logisk än den ateistiska och den materialistiska livsåskådningen eller andra religioner. Vi tror helt klart olika och det färgar också vårt sätt att uttrycka oss, men det förändrar inte sanningen.
Jag menar att om man skall döma bibelns Gud så är det viktigt att utgå ifrån bibeln. Bibeln talar om en Gud som är kärlek (1 Joh 4:8). Det man får komma ihåg när man läser gamla testamentet är att Gud har ett helt annat perspektiv och agenda än vad vi människor har.
Likväl är det samma gud, och utgår man från bibeln står det tydliga att han dödat miljontals människor, inklusive oskyldiga spädbarn. Med den moral jag har begåvats med är det inte ok, oavsett anledning. En allsmäktigt gud måste rimligtvis kunna hitta på något bättre än att döda och framstå som en allmänt blodtörstig krigsfurste. Varför kom "kärleken" inte förrän i nya testamentet?
(det hela går så klart mycket lättare att få ihop om man set det som myter, uppdiktade av olika folk för att boosta stammens ego osv, istället för att försöka förlika det med moderna ideal)
Du har rätt att Gud kom med domar i gamla testamentets, men hans mål var att rädda alla människor genom alla tider från den andliga död som det innebär att vara helt frånskiljd från en Gud som är kärlek. Jesus tog alltså även straffet för de som dog den fysiska döden under gamla testamentets tid.
Att Guds handlingar kan verka underliga är inte konstigare än att ett litet barn inte alltid förstår sina föräldrars handlingar i kärlek. Det är alltså att förvänta att Gud handlar annorlunda än vi eftersom han har ett helt annat perspektiv, precis som föräldrar har jämfört med barn. Du har helt rätt i att kärleken kanske inte upplevs i rättvisa domar, men så är det också med ett barn som tillrättavisas av sina föräldrar. De kan älska sina barn ändå trots att de inte gillar allt barnen gör.
(Om du vill kan du läsa en debatt om precis detta på humanistbloggen).
Jag förstår ditt resonemang med att gud har ett annat perspektiv, men det håller inte för mig. Min moral vänder sig mot detta sätt att agera. Det finns alltid olika sätt att göra saker på. Olika sätt kan innebära olika mycket lidande. En god gud bör minimera lidandet. En allsmäktigt och allvetande gud bör också kunna genomföra sin plan utan lidande.
När den kristna guden dödade alla nyfödda barn i egypten kan du inte förneka den smärta och det lidande deras föräldrar kände. Dessa barn hade inget med saken att göra. Det vara faraonen som var problemet. Likväl straffade gud alla egyptiern. Dessa personen hade känslor. Dom led. Oavsett om de i slutändan hamnade i "himlen" så led dom i den stunden. Det är inte acceptabelt enligt mig. En gud som agerar på det viset är inte värdig respekt från mig.
(Boktips på ämnet lidande: Gods Problem av Bart D. Ehrman)
Visst är det så att Guds agerande kan orsaka lidande, men det gör honom inte per automatik till ond. Tänk en kärleksfull förälder som efter varningar tar en leksak från ett barn eller när man tar ett barn från ett ställe som är farligt men är roligt att leka på. När leksaken tas av föräldern så innebär det ett lidande för barnet och när man tar barnet ifrån den farliga men roliga platsen så sker det i gråt. Men lidandet är en konsekvens av trotset eller att barnet inte lyssnar på sina föräldrar och inget lidande som föräldrarna vill. Föräldrarna vill ju att de gör som de vill för att det är det bästa för barnet. Det skulle inte gå och heller inte vara önskvärt att en förälder förhindrar allt lidande för sina barn i alla situationer och på samma sätt är det med Gud.
Tänk en kärleksfull förälder som efter varningar tar en leksak från ett barn eller när man tar ett barn från ett ställe som är farligt men är roligt att leka på.
Men om föräldern kunnat lösa det hela på ett annat sätt som inte gör barnet ledset måste det väl ändå räknas som bättre? En kärleksfull förälder skulle bara göra sitt barn ledset om det var absolut nödvändigt. Om en allsmäktig, allvetande gud inte kan komma på något bättre sätt än allt dödande och lidande bibeln berättar om så vill jag ifrågasätta antingen godheten eller allsmäktigheten/allvetandet. Som Epicurus skrev:
Is God willing to prevent evil, but not able? -Then he is not omnipotent. Is he able, but not willing? -Then he is malevolent. Is he both able and willing? -Then whence cometh evil? Is he neither able nor willing? -Then why call him God?
--
Men lidandet är en konsekvens av trotset eller att barnet inte lyssnar på sina föräldrar och inget lidande som föräldrarna vill.
Om vi tar Egypten igen så var det ju faraonen som trotsade, men folket som straffades och fick lida.
--
Dessutom, föräldrar som vill sina barn väl finns där och stöttar aktivt. Det hade inte känns så ansvarsfullt att lämna en lapp på köksbordet för att sedan sticka när barnen är små. Jag tvivlar på att dessa barn hade känt sig älskade... (hoppas du förstår min liknelse)
En kärleksfull förälder skulle bara göra sitt barn ledset om det var absolut nödvändigt.
Detta skulle jag säga att Gud också gör, men eftersom Guds perspektiv är annorlunda verkar det för oss människor mer drastiskt.
Is God willing to prevent evil, but not able?
Gud vill förinta det onda, men det är vi människor som med vår fria vilja väljer det onda och därför ger det onda makten.
Then he is not omnipotent.
Gud är allsmäktig, dvs att han äger all makt, men han har gett oss människor makt att förvalta genom vår fria vilja. Vi missbrukar makten och gör oss skyldiga till trolöshet mot huvudman. (Läs mer om detta i inlägget: Hur kan Gud vara allsmäktig, när världen ser ut som den gör?).
Is he able, but not willing?
Gud kan inte tvinga oss till något utan han vill att vi skall förstå att han älskar oss. Kärlek kan aldrig påtvingas. Därför vill han att vi av fri vilja skall välja honom och välja bort det onda.
Om vi tar Egypten igen så var det ju faraonen som trotsade, men folket som straffades och fick lida.
Alla människor som syndar trotsar Gud. (Läs här om vad synd är). Anledningen till att just israeliterna skonades var för att de litade på Gud och strök blod över dörrposten. Idag är det tron på Jesus offer (blodet) som räddar oss.
Dessutom, föräldrar som vill sina barn väl finns där och stöttar aktivt. Det hade inte känns så ansvarsfullt att lämna en lapp på köksbordet för att sedan sticka när barnen är små. Jag tvivlar på att dessa barn hade känt sig älskade... (hoppas du förstår min liknelse)
Jag förstår vad du menar, men om nu Gud är kärlek så innebär det att där kärlek finns, finns Gud. Jag ser det inte som att Gud har lämnat oss i sticket utan han är närmare oss än vad vi tror. Gud är ingen Gubbe på ett moln som passivt beklagar sig över oss människor, utan en aktiv Gud som är kärlek och kan beröra den som tror på det goda (kärleken som är Gud).
Skicka en kommentar