ECT, bra eller dålig?

Elchock, ECT, är något som används inom psykvården. Jag vet inte så mycket om denna behandling, men jag har snappat upp att motståndet är ganska stort bland vissa grupper. Till viss del är det förståeligt. Det finns biverkningar som tex minnesförlust, och framförallt så har behandlingen svartmålats i både media och populärkultur. Det finns uppenbarligen en rädsla och skepsis för elbehandlingar.

Behandlingen används framförallt på djupt deprimerade personer. Detta är personer som antagligen är intagna på vård och princip ligger i sin säng dygnet runt och ältar sina problem. Dom svarar inte på mediciner eller terapi. Men ECT har tydligen mycket god effekt på dem berättade min terapeut för mig. Återhämtning och återgång till livet följer.

Det är ingen universallösning, vården måste fortsätta efter ECT, men som en kickstart för att komma på rätt spår tycker att fördelarna överväger nackdelarna med stor marginal. För även om ETC har biverkningar som minnesförlust så tycker jag nog att det kan vara värt det om man ställer det mot alternativet som är fortsatt depressivt tillstånd, vilken jag av egen erfarenhet vet inte är ett liv värt att leva.

Intressant? Andra bloggar om: ect, elchock, psykvården, depressionantidepressiva

Funderingar inför höstens val

Snart är det val igen. Sedan förra valet har mycket hänt. Då röstade jag på Folkpartiet. Innan dess hade jag röstat på Folkpartiet en gång och Moderaterna en gång. Men inför detta valet är jag högst tveksam. Mitt förtroende för de etablerade partierna är minimalt, samtidigt som mitt intresse för politik och framförallt liberala frågor har ökat.

Den sittande alliansen förlorar allt med kredd allt eftersom dom genomför sin politik. Förutom en del skattesäkningar är det inte så stor skillnad mot den gamla regeringen. Och skattesänkningarna kommer ju dessutom vara kvar efter valet oavsett resultat. Vidare är det bara att konstatera att regeringen gör sitt bästa för att vara ickeliberalt i fråga efter fråga. Hur liberalt är egentligen Folkpartiet Liberalerna idag? Sedan har vi ju knöppgökarna i (kd) som kommer med sin kristna medeltidaetik och blockerar det flesta positiva förslag. Centern är nog det parti som jag är mest nyfiken på i dagsläget. Men kan man lita på dom? Nu för tiden ställer dom ju sig positiva till kärnkraft, men den interna kritiken är stor. Det finns en del Centerpartister med intressanta åsikter som jag gillar, men dom utgör inte hela partiet. Det är en stor chansning att rösta på dom.

Tittar vi på andra blocket så kan jag konstatera att Miljöpartiet är det enda som tilltalar mig en aning. Antagligen är det Maria Wetterstand som bidrar. Men hon kommer ju försvinna efter valet eftersom (mp) har regler om hur länge man får sitta som språkrör. Det stora problemet med att rösta på (mp) är såklart att man får två andra partier på köpet. Att lägga min röst på Vänsterpartiet skulle aldrig falla mig in. Socialdemokraterna vill jag inte heller rösta på. Dom är visserligen ingen katastrof på samma sätt som (v) men jag vill ändå inte stödja dom.

Att det finns två tydliga block att rösta på för första gången är både positivt och negativt. Det är positivt för att det tydliggör politiken och det gör det lättare att genomföra sin politik. Men samtidigt försvinner ju profileringen och du kan aldrig vara helt säker på vad du få i slutändan, exempelvis när (v) eller (kd) ska ha sin del av kakan.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att om det vore val idag hade jag inte haft en aning om vad jag skulle rösta på. Mitt förtroende är som konstaterat minimalt för alla partier. Kvar står att rösta blankt eller på något av partierna utanför riksdagen.

Sverigedemokraterna har ju nått vissa framgångar tack vare sin främlingsfientlighet som uppenbarligen tilltalar många, dock inte mig. Men innan man lägger sin röst på dem bör man sätta sig in lite i deras politik förutom invandrarfrågorna. Och det är ingen trevlig syn. Den unkna föråldrade kristmoralismen som dom står för äcklar mig. Lyft fram detta i media istället för främlingsfientligheten så kommer dom inte ha en chans i valet!

Alternativet som kvarstår är PiratPartiet. En röst på (pp) kommer antagligen inte ge något reellt resultat, men det är en symboliskt röst. Dels är det en protest mot de etablerade partierna att dom misslyckats med sin politik. Dels är det en röst på frågor som jag faktiskt tycker är väldigt viktiga. Man kan också hoppas att det ger dom kraft att utvecklar som parti i en liberal riktning som vissa förutspår.

Som det känns nu kommer (pp) få min röst. Rösträtten bör utnyttjas, och även om det är ett nischparti som får den känns det hundra gånger bättre än att rösta blank.

Intressant? Andra bloggar om: val 2006, val 2010, partierna, rösträtt, rösta, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, centern, piratpartiet, sverigedemokraterna, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, riksdagen, liberalism

Dagens dubbel i stolpskott

#1

Jag tycker om att läsa motorcykeltidningar. Därför brukar jag gå till biblioteket då och då. Dom har en hylla med diverse olika mc-tidningar som står i bibliotekets motorsektion. Men idag var hyllorna tomma! Det visade sig att man höll på att organisera om, förklarade en smått generad bibliotekarie. Nu ska alla tidningar, oavsett ämne samlas på ett och samma ställe. Men smart då! För att kunna hitta mina motorcykeltidningar måste jag nu gå runt bland hyllmeter efter hyllmeter och leta bland bibliotekets tusentals tidningar. Vill jag istället läsa böcker om motorcyklar måste jag bege mig till andra sidan biblioteket. Och vill jag se vad som är aktuellt i datavärlden (mitt andra intrese) kan jag inte längre gå till datasektionen och ögna igenom omslagen. Nä, nu blir det till att gå på skattjakt efter tidningar som ser ut att vara datarelaterade eftersom jag inte vet vad någon av tidningarna heter. Suck. Den som hittat på detta kan inte ha någon koppling till verkligheten bakom sitt skrivbord...

#2

Gymkedjan Nautilus, som numera heter Actic i något försöka att paja sitt inkörda varumärke, skickade hem ett brev till mig. Dom saknade mig och som en före detta medlem, och bjöd mig på några månaders avgifter om jag kom tillbaka. Det är bara det att jag haft gymkort hos dom i två år nu, som alltid betalats punktligt med autogiro. Har dom ingen som helst koll på sina medlemsregister, eller vad är det fråga om!?

Intressant? Andra bloggar om: stolpskott, goddag yxskaft, nautilus, gym, gymkort, actic, motorcyklar, tidnignar, bibliotek, malmö stadsbibliotek, korkat

Gudomliga prioriteringar

Hmm... vad ska jag göra idag? Använda min impotens till att rädda barn i Afrika undan en säker död av svält eller malaria, eller rita ett ett kors i taket på det där fina lilla församlingshuset som dom byggt bara för min skull...


Kanske en inte helt oväntat prioritering från vår kära ökengud...

Intressant? Andra bloggar om: gud, uppenbarelser, kors, kristendom, religion, ökengud

Kreationister och slumpen

Kreationister och andra religiösa argumenterar gärna mot evolutionsteorin och för intelligent design med osannolikhetsberäkningar. Man menar att det är så häääääär osannolikt att livet och universum skulle formas på det extremt finbalanserade sättet som vi ser, och så refererar man gärna till någon absurt hög eller låg siffra som någon räknat fram.

Men denna sortens argument håller inte inte, för man kan inte räkna baklänges på det viset. Tänk själv, hur otroligt osannolikt det inte egentligen är att du sitter och läser denna text just nu. Det är ju ett oändligt antal förgreningar som skett, där minsta lilla ändring skulle kunnat ändrat utkomsten av ditt liv. Trots det sitter du ju här och läser detta...

Ett annat argument som är populärt, antagligen eftersom det är lättförståeligt, är att livet, format enligt evolutionsteorin (eller som det ofta ännu mer felaktigt uttrycks: att livet skulle uppkomma av en slump), skulle vara lika sannolikt som en tornado som sveper genom en skrotupplaga och skapar en komplett Boeing 747 jumbojet. Jag har också hört detta argument i stil med att "en storm dukar inte ett bord". Det man har missförstått här är att evolutionsteorin inte alls säger att saker uppstått helt slumpmässigt. I en debatt med Christer Sturmark jag såg hade han ett utmärkt exempel som demonstrerar det hela:

Anta att du håller 20 tärningar i din hand. Om du slår dem alla, hur stor är då sannolikheten att alla landar med sexan uppåt? Inte så stor. En chans på 3656158440062976 för att vara exakt. Men sannolikheten för att åtminstone några hamnade på sexan är däremot ganska stor. Tänk om du skulle plocka undan dessa tärningar, och slå om resterande tärningar, plocka undan sexorna och fortsätta på detta viset till alla tärningar slagit en sexa. Du kan säkert hålla med om att det inte kommer ta särskilt lång tid!

Och det är precis så som evolutionen antas ha fungerat. Slumpen finns där, men eftersom bara det bästa behålls kan man inte räkna sannolikhet rakt av.

Missförstånd om evolutionsteorin, medvetna och omedvetna, sprids lätt och gärna av kreationister i sin iver att övertyga sig själva och sin omgivning. Det är lätt att punktera argumenten, bara man kommer åt att argumentera och man kan sina fakta.

Jag avslutar med lite fler vanliga missförstånd och feltolkningar:

• Evolutionsteorin inte handlar om hur livet uppstod, utan hur livet utvecklats.

• Evolutionsteorin säger inte att den starke överlever, utan att den bäst anpassade till sin omgivning överlever.

• Att det kallas för en teori ska inte misstolkas som att det är gissningar. Teorier inom vetenskapen är inte samma sak som i vardagligt tal. Gravitationsteorin är ju tex inte omdiskuterad, trots att det "bara" är en teori.

• Darwins teorier har såklart spelat mycket stor roll historiskt sett, men hans hypoteser är inte mycket värda idag rent konkret, eftersom forskningen hela tiden går framåt och utvecklar teorierna om evolutionen på alla områden. Så att kritisera Darwins arbete är meningslöst.

Intressant? Andra bloggar om: evolutionen, religion, kreationism, teorier, hypoteser, evolutionsteorin, missförstånd, sannolikhet, slump

Garth Marenghi's Darkplace

Darkplace är en mini-serie i 6 delar som jag inte tror letade sig fram till Svenska kanaler. Synd, för det är en underbart flippad serie. Det handlar om (den påhittade) författaren Garth Marenghi som på 80-talet skapade tv-rysaren Darkplace, som dock aldrig sändes. Nu få vi se serien, tillsammans med kommentarer från skådespelarna. Garth's citat "jag är en av få som skrivit fler böcker än jag läst" tycker jag ganska bra beskriver humorn i programmet. Gillar du sånt kan jag varmt rekommendera denna serie. Kolla bara på denna underbara inledning:

Jag tröttnar aldrig på att titta på det introt :-)

Intressant? Andra bloggar om: garth marenghi, darkplace, tv, tvserier, humor, komedi, tips

Vem bör besluta om EMU?

I debatten inför folkomröstningen om emu för några år sedan tyckte jag det var väldigt svårt att välja sida. Eftersom jag inte kan mycket om ekonomi så var jag tvungen att lita på debattörerna och deras åsikter. Men hur lätt var det för en lekman, när tom två f.d. riksbankschefer satt i tv-sofforna och tyckte olika?

Det slutade med att jag röstade blankt. Det gjorde jag som en markering. Det är lätt att förstå argument som att man slipper växla när man ska ut och resa, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om vad som är bäst för Sverige i både det korta och långa loppet. Strunt i emotionella och praktiska argument. Om det är bättre för Sverige tycker jag det är värt att byta valuta. Men vem kan säga om det är bättre eller sämre för Sverige?

Jag tycker att det här är en fråga för den absoluta experteliten inom ekonomi att utreda och fatta ett beslut om. Det är så stort och avancerat att vanliga människor inte är kapabla att se konsekvenserna av ett beslut. Människor kommer då att rösta med känslorna (dvs nej) eller så har någon debattör från endera sida lyckats övertyga dom med sina argument. Det tycker inte jag känns som en bra grund för Sveriges framtida ekonomi.

Om det blir en ny omröstning kommer jag rösta blankt igen.

Intressant? Andra bloggar om: emu, euro, omröstningar, val, valuta, ekonomi, politik

Köp Shareware istället för kommersiella datorprogram

Vad avgör när du köper program och spel till din dator? För mig finns ett stort avgörande: Jag väljer hellre shareware än program från större företag. Jag ska försöka redogöra för varför.

Först en kort introduktion. Shareware är ett koncept som funnits ganska länge. Det går ut på att man får lov att ladda ner och prova programmet innan man köper det, till skillnad från retail, där du måste välja program utifrån en kartong i butikshyllan och eventuella recensioner som du har snappat upp. Redan här finns alltså en stor fördel med shareware. Du vet vad du får, och behöver inte riskera att köpa något som du inte har behov av, eller som inte fungerar på din dator, eller som inte gör det du vill, osv.

Shareware utvecklas vanligtvis av mindre företag, och ett sätt att hävda sig i konkurrensen är att ha lägre priser. Dom flesta ligger runt 10-30 dollar, vilket är mycket prisvärt jämförelsevis. Betyder det lägre priset att dom är sämre? Nä, det tycker jag inte. Många program är avancerade och i samma klass som sina dyrare rivaler. Det är klart att inte alla är det, men man får förvånandsvärt mycket för sina pengar. Dessutom finns det möjlighet till nischmarknader med väldigt specialiserade program som stora företag aldrig skulle få för sig att göra.

En stor fördel med shareware är den personliga kontakten man kan få med utvecklaren. Det är inte alls ovanligt att man kan skriva till supporten och få svar direkt från den person som gjort programmet. Det ger garanterat bättre svar än från en helpdesk som läser innantill! Om du överhuvud taget får något support alls. Hos Microsoft m.fl. måste man upp med kortet för att komma i kontakt med någon som kan hjälpa dig om det uppstår problem med programmet du redan betalat för...

Hur ofta uppdateras ditt favoritprogram? Dom flesta stora tillverkare av program har fasta datum för uppdateringar, och tenderar att vara ganska oflexibla. Shareware utvecklare uppdaterar istället programmen när man har lust, eftersom man inte är uppbunden på samma sätt som ett stort företag. Bli inte förvånad om du skriver till en shareware utvecklare och rapporterar en bugg, och får ett svar inom en dag tillsammans med en uppdatering som fixar buggen!

Jag tycker man ska tänka på var ens pengar går när man köper ett program. Om du köper ett kommersiellt program från ett stort, multinationellt företag, så kommer dina pengar bla gå till marknadsföring, patenttvister, advokatkostnader, direktörslöner, stajlade kontorsbyggnader och en massa annat som man inte tänker på. Köper du shareware så går pengarna ofta direkt ner i fickan på den som gjort programmet. Jämför med att musikartister får pengarna istället för skivbolaget.

Konceptet shareware finns även inom spelbranschen, fast det kallas oftast inte för shareware nuförtiden. Den marknad som växt fram kallas ibland för "casual gaming" eller indie ("independent developers"). En ny term som dykt upp är MicroISV, där ISV står för "Independent Software Vendor"). Det finns mängder med småbolag som försöker överleva i branschen. Deras spel är oftast lite mindre och enklare än dom större retail titlarna, men håller ofta hög klass och har stort spelvärde. Tänk bara på att försöka köpa spelen direkt hos utvecklaren, istället för hos de portaler som också säljer spelen. Portalerna tar nämligen större delen av intäkterna (~75%) så genom att köpa direkt från utvecklaren egen sajt stöder man dom bättre.

Förutom shareware finns det så klart olika typer av freeware, både "open" och "closed source". Likheten med shareware är att dom oftast drivs i liknande former, dvs enskilda användare eller små företag. Ofta finns det möjlighet att donera små summor pengar till utvecklarna. Jag tycker det kan vara värt att tänka på här vad ens pengar går till. En liten summa här betyder mycket mer än en större summa till ett stort företag. Kanske gör din donering att privatpersoner kan samla sig mod och bryta sig loss från sin nuvarande arbetsgivare och start ett eget företag och förverkliga sin dröm!

Intressant? Andra bloggar om: shareware, freeware, mjukvara, utveckling, program, ladda ner, download, open source

Skolan behöver lärare med pondus

Det är ingen hemlighet att skolan har problem med att kontrollera eleverna och se till att dom lär sig det dom ska. Det finns en tendens att dagens ungdomar kör över lärarna och skitet i auktoriteter. Det hela går nog mycket hand i hand med allt fokus på jaget i dagens samhälle.

Många som utbildar sig till lärare ser det som ett kall. Men bara för att man har lärarutbildning och brinner för sina ämnen betyder det inte att man är en bra lärare. Det krävs något mer för att hantera barnen i skolan. Hur ska man annars förklara arr vissa "icke behöriga" lärare är mycket bättre än sk behöriga?

Hundar är intressanta att studera eftersom dom är väldigt uppmärksamma på kroppsspråk och subtila eller undermedvetna tecken. Jag är övertygad om att man kan lära sig mycket om mänskliga relationer genom att titta på hundar. Bland hundar råder en ständig kamp om rangordningen. För hundägare gäller det att placera sig överst i denna rangordning. Gör man inte det tar hundarna över och bestämmer över människorna och det är då man riskerar problem. Tittar man på TV-programmet Dog Wisperer ser man snabbt hur huvudpersonen Cesar Millan utstrålar pondus som hundarna direkt uppfattar och underordnar sig. Det är ganska fantastiskt att se hur en hund som styr och totalt har tagit över hemma hos någon, nästan blir paralyserad när Cesar kommer in i huset. Det är också intressant att se hur snabbt hundarna accepterar sin nya situation i familjen när ägarna "tagit tillbaka" situationen. Att vara underordnad behöver inte vara något negativt. För hundarna innebär det att dom slipper vakta över människorna och försvara sin ledarroll, vilket är en mycket trevligare och mindre stressig tillvaro.

Här tror jag att vi har en del av lösningen på skolans problem. Lärare måste ha pondus och utstråla ledaregenskaper. De elever som utmärker sig och i princip kämpar för ledarrollen precis som hundar, ska inte få den möjligheten eftersom läraren har situationen under kontroll och inte viker sig. Det handlar inte om straff eller så, utan om psykologi och utstrålning. Och detta måste läras ut på lärarutbildningarna. Alla har det inte inbyggt. Mycket kan nog tränas upp. Men vissa kanske också måste acceptera att läraryrket inte passar dom, i alla fall inte de årskurser som har problem med uppkäftiga elever.

Intressant? Andra bloggar om: lärare, ledare, elever, skolan, hundar, psykologi, utstrålning

Underliga trafikljus ger onödiga olycksrisker

Trafikljusens uppgift är att upprätthålla ordning på vägarna och minska olycksriskerna. Men ibland undrar jag hur dom egentligen tänkt när dom konstruerat ljusen? Här är några scenarion jag stött på här i Malmö:

Trafikljusen växlar riktning med jämna mellanrum, men de gående måste aktivt trycka på knappen för att deras ljus ska visa grönt. Annars är det rött för gående hela tiden. Det finns flera situationer med detta som kan vara problematiska.

För det första är det irriterande för de gående. Många konstaterar nog att när det är grönt för bilarna så kan dom själva också gå över trots att det är röd gubbe. Men har man otur så kommer det en bil som ska svänga. En bra förare tar såklart hänsyn till de gående, men alltför ofta stöter man på förare som tvärnitar framför en och blänger ilsket och pekar på den röda gubben. Risken för bråk och olyckor är uppenbar.

Dessa rödljus är ofta konstruerade så att om det nyligen slagit om till grönt för bilisterna men fortfarande är rött för de gående, och man trycker på knappen för grön gubbe inom en viss marginal så slår ljuset om på direkten. Det gående kommer alltså att gå fram till ljuset och stanna, trycka på knappen, för att sedan efter detta korta uppehåll se det gröna ljuset och bege sig ut i gatan. Om man istället tänker sig situationen från bilistens synvinkel så kommer denne fram till en korsning och ska svänga. Han ser en gående som har rött ljus och att denna person är medveten om detta och går fram till knappen och stannar. Fritt fram att köra med andra ord. Den han inte räknar med är att den gående ska få klartecken och bege sig ut på övergångsstället. Farligt!

Jag har också varit med om situationen att trafikljusen för gående ovan har en cykelbana bredvid sig, vars trafikljus är vänligt nog att vara automatiskt precis som bilisternas. Men när jag cyklat över gatan kommer det en bil som tutar på mig och pekar på de gåendes röda gubbe eftersom ljuset för cyklisterna bara var uppsatt på ena sidan gatan och inte syntes för bilisten... Måste dock anmärka att detta är fixat och det numera finns ljus på båda sidorna av gatan i den aktuella korsningen

Det finns lite andra situationer med trafikljusen som jag inte heller förstår mig på. Ta till exempel de ljus som på natten hela tiden envisas med att ställa om sig till rött i alla körriktningar och invänta trafik. Hur många gånger kommer man inte fram till dessa precis när dom slår om till rött och man tvingas sakta in, och så slår dom på direkten om till grönt igen. Det finns väl inget direkt farligt med detta, men nog är det irriterande. Dessutom tenderar dessa ljus att inte reagera på cyklister. Det är surt att mitt i natten komma till ett rödljus som helt enkelt vägrar slå om till grönt. Om det inte är några bilar i närheten kommer man till slut ge upp och cykla mot rött...

Som programmerare funderar jag ofta på hur andra tänkt när dom designat sina applikationer. Det måste ju finnas någon poäng med att man valt att programmera ljusen på detta sätt. Men jag kan ärligt talat inte förstå tankegångarna bakom de saker jag tagit upp i texten.

Intressant? Andra bloggar om: trafikljus, trafik, malmö, cyklister, gående, bilister, olyckor