Jag minns föreläsning som handlade om ursprungsbefolkningen i någon regnskog. De levde i små grupper, och i princip den enda gången man såg människor från andra grupper var vid krig. Att döda en människa från en annan grupp ansågs inte vara ett problem. Samma synsätt finns i bibelns gamla testamente, där Israelerna inte hade några problem med att döda andra stammar. "De andra" ges inte samma värde som den egna gruppen.
Främlingsfientlighet är något som finns i oss naturligt. Rent överlevnadsmässigt är det sunt att försvara sin grupp mot inkräktare för att säkra den egna överlevnaden. Det ligger i människans natur att ha ett vi-och-dom tänkande. Den moderna kosmopolitiska människan vill helst inte kännas vid detta, men det ligger inom oss alla.
Intimt förknippat med gruppen är dess kultur. Vår kultur sitter djupt inom oss, eftersom det är den som formar oss till den vi är. Om nya kulturer introduceras kommer vissa ta dem till sig och andra rygga bort. Så är det med det mesta. Vissa är mer konservativa och försiktiga. Problemet är om man upplever att ens egna kultur håller på att tas ifrån en. Inte frivilligt, utan mer eller mindre med våld. När staten och andra makthavare "sponsrar" andra kulturer som tränger undan den egna kulturen är det inte svårt att förstå att man reagerar och försvarar sig, eftersom det upplevs som ett hot mot ens egen självbild. Här är negerbollen ett bra exempel. Någon nästan alla Svenskar är uppvuxna med och som ger positiva associationer. Men nu får man inte lov att uttala ordet längre. Det handlar inte om att man lägger vikten vid själva ordet neger som sådant. Få skulle få för sig att kalla en person för neger. Man har inga nedsättande syften med ordet. Men när ordet "stjäls" från en reagerar man eftersom det rycker bort en del av den man är.
Förändringar måste komma gradvis och långsamt för att alla ska hinna acceptera den. Det är onekligen så att invandringen till Sverige varit hög de senaste årtiondena. Dessutom har globaliseringen förändrat reglerna fort. Men människans psyke går inte lika fort att förändra. Detta måste man ta hänsyn till. Det går inte att kalla folk för rasister bara för att dom är långsamma och konservativa i sitt sätt. Så vinner man inte över dem, utan det försämrar bara läget.
Det går inte att tvinga på en person en annan kultur om denne inte är intresserad av att ta emot det. Men det är sannolikt det som händer i Sverige i dag. Man sitter på bussen och diverse resenärer runtomkring en pratar högt, men man förstår inte ett ord. Man tittar ut genom fönstret och ser butiker som skyltar på arabiska. Man läser Metro som skrivet om "positiv diskriminering". Den egna kulturen trängs undan. Det är inte konstigt att vissa upplever det som ett hot. Och detta måste hanteras.
Läser man organisationsteori får man lära sig hur viktig företagskulturen är för att skapa ett väl fungerande företag. Ett stort problem vid sammanslagning av två företag är de kulturskrockar som kan uppstå. Detta är fakta som är väl dokumenterat och som måste hanteras av företagsledningen om sammanslagningen ska fungera. En organisation är som ett samhälle i miniatyr, och således speglas t.ex. kulturproblem. I samhällsdebatten tycks det dock vara olämpligt att ta upp dessa problem. På något sätt är det fel att uppmärksamma kulturkrockar. Människor förutsätts istället automatiskt agera utifrån en utopisk vision där alla kommer överens rent automatiskt. Inom företagen är man medveten om problemen och det medvetna företaget agerar proaktivt för att minimera problem och bygga en gemensamt företagskultur. Samhället måste göra likadant. Kulturkrockar går att lösa, men inte genom att blunda för dem.
Intressant? Andra bloggar om: främlingsfientlighet, invandring, samhället, debatt, människor, kultur, organisationsteori, kulturkrockar, grupper
.jpg)
