17 juli 2012

Lidl Innoverar: Kanelbulls-Ciabatta?

Lågpriskedjen Lidl har på sina ställen börjat med butiksbakat bröd. Det är gott. Speciellt Ciabattan tycker jag om. Men det finns ett problem. I butikens ugn bakar man både matbröd och kaffebröd. Sannolikt på samma plåtar. För det är inte ovanligt att matbröden har smak av kanel eller något annat sötsliskigt. En gång satt det till och med en klump med kanelbullsfyllning intryckt under ett bröd jag köpte där. Osötad Ciabatta med kanelsockersmak, tvi!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

14 juli 2012

Kan omskärelse av pojkar liknas vid att skära av öronsnibbarna?

I debatten om omskärelser av pojkar hävdas det ibland att detta går att likna vid att en ny religion skulle vilja skära av öronsnibbarna på sina barn, vilket såklart aldrig skulle tillåtas i Sverige, än mindre utföras av sjukvården. Men är de två jämförbara?

Svaret är nej, de båda är inte jämförbara. Öronsnibbar fyller ingen som helst funktion, medan förhuden är sprängfylld med nerver som spelar en stor roll för sexualiteten!

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

11 juli 2012

Livsmedelsindustrins portionsbluff bidrar till ökat kaloriintag

När du köper en fryst pizza (~350g) till middagsmat, hur ofta händer det då att du bara äter upp halva pizzan? Du kanske dricker en 50cl läsk till maten. Givetvis dricker du bara halva läsken. Lite chips till favoritprogrammet på TV? En handfull (25g) räcker gott och väl, eller? En Bounty till eftermiddagsfikat är gott. självklart äter du bara en av de två bitarna i paketet. Och när du köper ett ½-liters GB-glasspaket tar du såklart 2 skopor(!) glass ur det. Känner du inte igen dig? Det är i alla fall så här som livsmedelsindustrin menar att deras produkter äts.

För några år sedan fanns det tankar på att införa krav på livsmedelstillverkare att skriva ut näringsinnehåll på förpackningarna. Det var inte så populärt, eftersom de helst inte vill skylta med kaloribomberna de marknadsför. Så i ett sätt att hinna före myndigheterna hittade man på en egen märkning, kallad GDA (Guideline Daily Amounts), och på så sätt slapp man lagstiftarens påhitt och kunde istället själv designa märkningen på ett sätt som passade de egna intressena.

Det smarta man gjorde var att definiera hur stor en portion skulle vara. Genom att använda sina verklighetsfrånvända portionsstorlekar får man det att se ut som att produkten är mycket nyttigare än vad den egentligen är. En snabb titt på produktens framsidan visar att frysta pizzan innehåller x antal kalorier. Men den som läser lite noggrannare ser att detta gäller för endast halva pizzan.

Industrin påstår att konsumenterna inte förstår den klassiska "per 100g" märkningen. Men läran om procent tillhör kunskap alla svenskar ska ha tillägnat sig i grundskolan. Det är det tveklöst enklaste sättet att ge en bild av innehållet som kan jämföras mellan olika produkter. Vid jämförelser ser man skillnaderna, och kan då göra en rättvis bedömning av en produkt. Det är såklart inte bra, från producentens synvinkel. Bättre att låta konsumenterna följa en asterisk till det finstilta så att den som har med sig förstoringsglas och miniräknare till butiken kan fördjupa sig i beräkningarna...

En helt ovetenskaplig iakttagelse är att det mest verkar vara onyttiga saker som använder sig av denna märkning. Jag antar att dessa har mest att vinna på att förvilla konsumenterna.

Den grundläggande idén bakom märkningen är dock god. Att på ett enkelt sätt kunna få en uppfattning om en produkts kaloriinnehåll och kunna jämföra denna med alla andra produkter. Men som det är utformat är detta inte möjligt, eller ens tanken bakom det. Istället är det medvetet utformat på ett bedrägligt sätt. jag frågar mig när konsumentverket tänker sätta stopp för denna bluffmärkning?

Läs mer hos Råd & Rön.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

07 juli 2012

Evolution genom slumpmässiga mutationer är alldeles för osannolikt

Från religiöst håll framhålls ofta att evolutionen så som vetenskapen kommit fram till att det fungerar med dess slumpmässiga förändringar, skulle vara alldeles för osannolik för att ha kunnat inträffa. Man räknar på sannolikheten och gör felaktiga analogier, allt eftersom verkligheten inte stämmer överens med sagoboken man håller så kär. Men sannolikhetsberäkningarna stämmer inte eftersom man (medvetet?) inte tar i beaktning hur det genetiska urvalet faktiskt sker. För att klargöra vad jag menar gjorde jag en bild:


Den som önskar kan fritt kopiera och använda bilden. 

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

12 juni 2012

Det veka könet

Det tillhör vanligheterna att man ser arrangemang som är exklusiva för tjejer/kvinnor. Exempel:
  • Popkollo (Musikläger)
  • Tjejmässa (Malmö 2011)
  • World Village of Women Sports (Planerad sportcenter i Malmö)
  • Ladies night / Chippendales (manliga artister, inga män tillåts i publiken)
  • Tjejmilen / Vårruset
  • Tjejgym eller gym med tjejavdelning
  • Aqvakul (badhus i Malmö) portförbjuder män på kvinnodagen
  • Flickstarter (filmsatsning för tjejer)
  • Reportage från Dreamhack (dataparty) fokuserar oftast på en tjej
  • DJ tjejer uppmärksammas (för att de är tjejer)
  • Tjejkörer (Jag har svårt att tro att det skulle finnas någon brist på tjejer där, eller att stökiga killar skulle söka sig till körer...)
  • Årets IT-tjej (instiftat av Microsoft)
  • DJ som bara spelar tjejband
  • Olika åldergränser på krogen accepteras alltjämt
  • "Erbjud självförsvar för tjejer i gymnasiet" (Förslag av (v) politiker)
  • Framtidens kvinnliga ledare (utses av organisationen Ledarna)
  • Kvinnor i karriären (bilaga till studenttidningen Campus)
Jag har såklart inget emot arrangemang som uppmuntrar individer på olika sätt. Det som jag tycker är tråkigt är det fokus på det kvinnliga könet som finns. Kvinnor anses uppenbarligen fortfarande vara så förtryckta att de behöver stöd för att lyckas komma någonvart i samhället.

Majoriteten av ovanstående skulle aldrig accepteras om de vore riktade mot vanliga killar. Vissa av exemplen skulle t.o.m. stämplas som sexistiska eller kvinnoförnedrande om förhållandena vore motsatta. Obehagligt är också att vissa av exemplen förstärker bilden av mannen som en otäck förgripare som inte kan kontrollera sina lustar, och uppmuntrar till separation av män och kvinnor.

Det finns en uppfattning om att killar är buffliga och högljudda och tar för sig och fixar saker på egen hand, och att det är därför tjejerna kan behöver lite hjälp på vägen. Även om det finns lite sanning i detta så glömmer man helt bort en stor grupp, nämligen alla blyga, tillbakadragna ("tjejiga" kanske man kan säga) killar. Vem uppmuntrar dem? Och även bland tjejer finns olikheter, med gåpåiga tjejer som med all säkerhet skulle klara sig på egen hand lika bra som killarna. Det är ett extremt stereotypt synsätt, och drabbar alla som inte följer denna stereotyp. Ville man verkligen hjälpa de med svårigheter hade det varit lämpligare att på något sätt identifiera dem, både killar och tjejer, med mer tillbakadragen, inaktiv personlighet, och sätta in insatser där.

Jag är ganska övertygad om att även killar uppskattar arrangemang av olika slag. Ta exemplet med att erbjuda självförsvarskurser till tjejer. Killar vill väl också känna sig trygga på stan? Speciellt de lite mer lugna killarna som inte "tränat" sig genom att puckla på kompisarna. Killar behöver ju också kunna försvara sig i en nödsituation. Speciellt med tanke på att killar utsätts för majoriteten av våldet som förekommer.

En trend är att tjejer tenderar att uppmärksammas oavsett vad de gör. Duktig liten flicka! Man måste fråga sig hur detta påverkar sinnesbilden av tjejer? En ung tjej som växer upp idag matas med bilden av någon som behöver hjälp för att lyckas. Kvinnor är tydligen fortfarande det veka könet. 

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

07 maj 2012

Skulle du klara att döda din egen mat?

Jag kommer ihåg ett program på tv där stjärnkocken Jamie Oliver besökte en gård och skulle tillaga en rätt med fårkött. Köttet kom från gården själv, och Jamie fick själv i uppgift att slakta ett djur, något han aldrig gjort tidigare. Efter att ha fångat fåret och fått ner det på marken täckte han för ögonen och höll det stilla tills att det lugnat sig. Sedan stack han en vass kniv i strupen och lät fåret blöda till döds (vilket går snabbt). Det var en märkligt stillsam och på ett konstigt sätt vacker scen som jag minns det. Det här djuret hade levt ett bra och fritt liv på gården, och avslutade det på ett snabbt och värdigt sätt. Det är stor skillnad mot den industrialiserade djuruppfödningen.

Den moderna människan köper sitt kött styckat och paketerat i små svarta desinfekterade lådor. Skulle det finnas något som påminner om blod i paketet väljer vi helst ett annat. Att själv döda ett djur förefaller som något taget ur en annan värld, trots att det inte är mer än hundra år sedan detta var en självklar del av livet.

Jag har aldrig dödat ett större djur, men om jag fått chansen hade jag sannolikt tagit den. Inte för att jag egentligen vill döda, men jag tror att det är en mycket nyttig upplevelse. Vi behöver få prova på den sidan av verkligheten också. En vän till mig som fick frågan var dock negativt inställd och skulle absolut inte vilja döda ett djur. Jag tror att han är ganska representativ. Dom flesta vill bara ha sina färdigpaketerade köttbitar och inte tänka mer på det. Att äta kött är ett moraliskt dilemma. Alla vet om det, men de flesta väljer att undvika problematiken och fortsätta som tidigare.

För att kunna motivera sitt levnadssätt tror jag att det är nyttigt att reflektera över frågorna. Men också den praktiska verkligheten med besök på slakterier och djuruppfödare är värd att överväga. Större insyn i branschen skulle sannolikt ställa högre krav på producenterna och leda till högre etik, vilket jag tror dom flesta hade varit glada över.

Ett första steg kanske skulle vara att lantbrukare erbjöd privatpersoner att välja ut ett djur att köpa och sedan själva fånga in det och avliva det? Frågan kvarstår dock. Skulle du klara att döda din egen mat?

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

14 april 2012

Att tolka mänskliga rättigheterna till sin egen fördel

Religiösa känner sig marginaliserade i dagens "sekulära" samhälle. Det är uppenbarligen svårt för dem att acceptera att inte längre kunna diktera vad alla andra ska tro och göra. De mänskliga rättigheterna är dock som tur är lite av en gummiparagraf, så genom att tolka dessa kreativt kan man få igenom lite av varje. Så här kan det låta:

-Ska abort vara tillåtet? -Nej, ett foster är en människa. Alla människor har rätt att leva enligt de mänskliga rättigheterna!

-Har ett barn religionsfrihet, inklusive rätt till frihet från religion? -Nej, det är en mänsklig rättighet för föräldrar att ge barnen en uppväxt och uppfostran enligt deras religiösa övertygelse!

Vänta här nu. Vad det barnets rättigheter eller föräldrarnas som skulle respekteras? Det där med att vilja styra över andra sitter tydligen väldigt djupt...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

02 april 2012

Forskning vs hur det går till i Sverige

Jag läste en bok om grupparbete, och fastnade för en tabell som beskriver utsagor från etableringsfasen av arbetsgrupper med avseende på arbete och gruppklimat:

Utsagor från grupper med gynnsam utveckling Utsagor från grupper med negativ utveckling
Vilka är vi? Det finns intresse för de enskilda medlemmarna. Trevlig gruppatmosfär. Alla medlemmar gillar gruppen och trivs.
Mål och uppgifter diskuteras. Inga diskussioner om gruppens mål och struktur.
Struktur diskuteras Försiktighet och omtänksamhet mot varandra.
Vilja att hitta strategisk struktur med tanke på uppgiften. Låg prioritering av gruppsammanhållningen (exempelvis: ”vi hinner inte träffas utanför schemalagd tid”).
Roller, normer och kommunikationsmönster utvecklas. Konflikter kan anas (kännas), men diskuteras inte öppet.
Växande gruppsammanhållning. En viss upptagenhet av inflytandet (påverkan) från omgivningen.
(Hammar-Chiriac & Hempel, 2008)

Boken menar att etableringsfasen är mycket viktig för gruppens utveckling, och rekommenderar ett gruppkontrakt där alla medlemmar öppet diskuterar samarbetetsmål och struktur.


En annan bok jag läst beskriver hur man motiverar medarbetare i en organisation (Jacobsen & Thorsvik, 2008):
  1. Tydliga, konkreta mål ("öka försäljningen med 10%") är mer motiverande än otydliga mål ("måste sälja mer").
  2. Mål med klara tidsgränser är mer motiverade är mål utan tidsangivelse om måluppfyllelse.
  3. Mål som av individen uppfattas som en utmaning och samtidigt realistiska är mer motiverande än mål som är lätta att nå.

När jag läste detta slog det mig att det finns ett antal likheter med hur grupperna med negativ utveckling fungerar och vissa aspekter av Svensk politik. Skolan och integrationspolitiken är två ämnen som jag osökt kommer att tänka på. Jag vet förvisso inte hur skolan och integrationsprojekt går till på riktigt, men baserat på det jag hört är det ganska långt ifrån ovanstående ideal om hur man på bästa sätt formar grupper och motiverar människor. Folkpartiet drev för några år sedan tesen om att ställa krav är att bry sig. Och ser man till forskningen så ligger det uppenbarligen något i det...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

02 mars 2012

Intryck av Windows 8 Betan och kommentarer om vart Microsoft är på väg

Efter att ha lekt med Windows 8 Cosumer Preview i VirtualBox i några timmar tänkte jag skriva ner några tankar om det jag stött på. Jag förutsätter att den som läser detta har någorlunda koll på vad som är nytt i åttan.


Metro & Gränssnittet
  • Den nya startskärmen ersätter klassiska startmenyn. Varför är det ingen som verkar förstå, inte jag heller. Mitt första intryck är att den är rörigare och svårare att hitta saker på. Saker är mer undangömda och det behövs fler steg för att hitta. Men jag ska inte döma ut den helt, eftersom jag inte använt den så mycket. Eftersom den kör i fullskärm ryms det potentiellt mycket på skärmen samtidigt, vilket är en poäng när man ska hitta bland programmen. Samtidigt är det rörigare och inte lika strukturerat som klassiska menyer. Det jag dock har problem med är att så fort du vill in på "startmenyn" eller du vill söka efter något, så transporteras du till helskärmsläget. Jag tycker det är lite distraherande att hela desktoppen ersätts, jämfört med en startmeny som bara lägger sig över skrivbordet.
  • Metro är ett gränssnitt som är gjort för relativt små skärmar och kontroll med fingrarna. Att nu "tvingas" på detta i stora delar av systemet, trots att man sitter med en 24-tumsskärm och använder musen som kontrolldon, känns inte optimalt. Jag känner mig smått förvirrad av alla stora saker som flyger förbi på skärmen.
  • På en touchskärm är det naturligt att scrolla skärmen genom att dra med fingret. Det traditionella sättet att kontrollera en dator på är att dra i en scroll-lista. I Windows 8 finns både och. Men att scrolla genom att dra fungerar inte med musen. Du måste använda scroll-listen i sidan eller botten av skärmen. Varför begränsa detta? Det hade känts naturligt att kunna scrolla Metrogränssnittet med musen precis som med fingret. Lustigt nog så använder du musen på detta vis för att låsa upp den nya låsningsskärmen. Konsekvens någon?
  • I Metro-läge visas inte scroll-listen förrän man rör musen över skärmen. Det gör att det inte finns någon indikator på om det finns mer att visa. Flera gånger missade jag att det fanns mer att göra och läsa på skärmen pga detta.
  • "Metro" går att ändra färg på. Man har hela 8 valmöjligheter! Men vem har valt nyanserna? Deprimerande om något är min kommentar...
  • När man drar ut musen i hörnen på skrivbordet dyker kontrollobjekt upp. Bortsett från att detta fungerar kasst när man kör VistualBox i fönsterläge så är det ganska fiffigt. Men jag tycker inte att det fungerar helt smidigt med mus. Det är ännu en sådan sak som är bättre anpassat för touch känns det som. Ett problem jag stött på är när jag drar musen till vänster nedre hörn så dyker en miniatyr av startskärmen upp. (Detta är den nya "startknappen"). Instinktivt har jag då velat klicka på denna miniatyr, men så fort jag rör musen några pixlar bort från hörnet försvinner miniatyren...
  • I skrivbordsläget känner man igen sig. Utseendet ("aero") är ungefär som i Windows 7, bara lite plattare. Det ser väl ok om du frågar mig. Ganska tråkigt och kontrastlöst dock. Men det som jag verkligen undrar över är "basic" utseendet. Det är fruktansvärt fult! Jag misstänker dock att det har att göra med att basic bara är tänkt för att vara support till högkontrast-schemana. Dessutom är det värt att uppmärksamma att "classic" utseendet är borttaget, vilket suger om du frågar mig som föredrar detta. :-(

Övrigt om gränssnitt
  • Varför måste allt vara platt och tråkigt idag? Det är en trend man kan se bland annat hos Google och nu i Metro gränssnittet. Jag tycker att det är otydligt och tråkigt. Redan Vista saknade kontrast i färgerna, vilket gjorde det svårt att se vad som exempelvis är valt i en meny. Det är tydligt att utseende alltför ofta får gå före användarvänlighet.
  • Hela Windows 8 är som sagt enfärgat och platt, så även ikonerna. Att designa en ikon är inte lätt. På en väldigt begränsad yta ska du få in en bild som människor intuitivt förstår innebörden i. Om du begränsar antalet färger till 2 försvinner en stor del av möjligheten att uttrycka sig. Ta exempelvis ikonen för att spara. Det brukar vara en blå diskett. Just den kombinationen, en blå ruta, känner alla igen. Om du tar bort färgen blir det nästan bara en box kvar, och inte alls lika enkelt att se vad ikonen betyder. Det finns ett antal ikoner i Windows 8 som det inte framgår direkt vad det är för något. Ikoner är dock svårt att skapa, så jag ska inte klanka ner på designern allt för mycket, men jag tror definitivt inte att enfärgade ikoner hjälp dem göra tydligare ikoner. Enfärgade ikoner och gränssnitt är trendigt just nu. Jag hoppas att det blir en kortvarig trend.

Metro-Program
  • Jag provade den nya maillkienten som fanns på startskärmen, men kom inte så långt eftersom den krävde att jag skulle logga in med mitt Microsoft id. Har jag missat något, eller har dom gjort en klient som bara fungerar tillsammans med Hotmail? Det påminner om den gamla "goda" tiden när Microsoft tyckte att dom skulle göra sitt ett eget Internet istället för att följa världsstandarderna.
  • Jag laddade hem en mp3-fil för att testa att spela upp musik. Jag förväntade mig Windows Media Player, men istället startade appen "Music" i fullskärm. Det tog mig lång tid att hitta WMP. Jag trodde länge att "Music" var den nya WMP, men den gamla fanns alltså kvar (och den såg inte ut att ha förändrats från Windows 7).
  • Något som förbryllar mig är hur man gör för att avsluta ett Metro program. Jag har inte hittat något sätt i alla fall.

”Vanliga” Program
  • När man kör skrivbordet och de vanliga programmen känns det i princip som Windows 7, förutom när man måste "ut" i Metro gränssnittet för att starta ett program eller söka upp något.
  • Windows Explorer har begåvats med Ribbon gränssnittet. I mitt tycke fungerar Ribbon ganska bra i Office, men för ett enkelt program som Utforskaren känns det lite onödigt även om det är logiskt uppbyggt. Själva Explorer är annars sig likt från Win7, med dom flesta försämringar som införts efter XP är tyvärr kvar. Men! Nu finns det en "upp-knapp" för att backa i katalogstrukturen. Det tog bara 6 års klagande för Microsoft att uppmärksamma sina användares önskemål...
  • När man startar Internet Explorer första gången transporteras man till MSN. Detta är inget unikt med Windows 8 men jag måste ändå fråga mig hur bra detta egentligen är? För vad är det man ser när man besöker MSN? Reklam. Det är i stort sett allt som syns. Själva innehållet ligger så långt ner på skärmen att det inte syns utan att scrolla. Första intrycket sägs vara viktigt. Vad vill Microsoft säga oss med detta?
  • Jag provade att ladda ner ett av mina favoritprogram med Internet Explorer 10. Det första som hände var att Windows snällt "varnade" mig för att detta program inte laddas ner så ofta, så jag borde nog inte heller göra det. Jag struntade i varningen. Så programmet laddades ner och jag startade installationen. Då "skyddade" Windows min PC. Detta program känns inte igen, så jag fick inte starta det. En OK-knapp var det enda jag kan trycka på verkade det som. Men "mer information" texten såg ut som en länk, och om man klickar på den dyker helt plötsligt nya möjligheter upp, och du tillåts köra programmet "trots allt". Skyddar Microsoft sina användare, eller försöker dom leda in oss i deras AppStore där bara de som anpassar sig till 100% (och ger M$ 30% av kakan) får vara med...?
  • Jag provade att köra ett Visual Basic 6 program för att se om det fortfarande fungerar, och det gör det! Kudos till Microsoft som trots allt alltid varit bra på bakåtkompatibiliteten, till skillnad från Apple som regelbundet kastar ut gamla teknologier och på det viset effektivt gör det omöjligt att använda gamla produkter. Företag som är beroende en ett program eller folk som vill spela gamla spel göre sig icke besvär hos Apple... 

Kommentarer

Windows 8 är hårt uppbundet till Microsofts Live-tjänster. Du ska inte längre skapa ett konto i din dator, utan använder Live för att logga in. Det kan väl finnas en poäng med detta eftersom inställningar, filer och dylikt automatiskt kan synkas mellan olika datorer. Men bara för den som använder deras tjänster. För alla andra, och för alla tredjepartsutvecklare med egna produkter och idéer om hur saker och ting ska fungera känns detta mest ett fult sätt att binda upp kunderna till sitt eget ekosystem. (Precis som Apple och Google arbetar hårt på för övrigt.)

Att saker och ting är lite undangömda är inte helt konstigt. Jag vet att Microsoft vill att vi ska leta mindre och söka mer. Och visst fungerar sökfunktionen i Windows 7/8 mycket bättre än tidigare. Men jag frågar mig hur många som egentligen verkligen använder sökfunktionen i Windows? Jag misstänker att det fortfarande är lite ”poweruser” över att söka. Folk vill ha sina dokument på skrivbordet där dom enkelt kan hitta dem. 

Detta är bara mina första intryck efter att ha pillat runt lite i operativsystemet ett kortare. Det ska bli intressant att se hur jag och andra uppfattar det när det är släppt och man vant sig vid det. Också spännande blir att prova hur det fungerar på en touchskärm. Jag är dock ganska lite tveksamt till att kombinera desktop+touch i ett och samma gränssnitt. Det brukar ofta bli en kompromiss när man gör så. Apple kör exempelvis två olika operativsystem, som gör det dom är bra på var sitt håll, samtidigt som de har bra integration med varandra.



Var är Microsoft på väg?

Det känns som att fokus legat på att göra ett operativsystem som fungerar på touchskärmar. Och bara det. Skrivbordmiljön är något som fått hänga med efter som det måste vara kvar. Men egentligen ville dom inte ha kvar det. För fullskärm metro apps är ju så himla häftigt! Just nu i alla fall. Men jag tror att detta är ett misstag. Microsoft starka kort är företagsmiljön. Där använder man skrivbordsmiljön, och det finns ingen anledning till att byta till metro apps. Men man tvingar i stort sett på företagen Metro, eftersom det är så integrerat i systemet och inte går att komma ifrån. Jag ser inga stora vinster med att byta från Windows 7 till 8 ur ett företags synvinkel. Däremot kostnader för utbildning. De kommer fortsätta använda skrivbordsmiljön, och det fungerar i princip likadant. Tänker MS sumpa företagsmarknaden bara för att tvunget få sin del av kakan när det gäller touchdatorer också? Det finns risk för en upprepning av XP vs Vista. Ingen ville ha Vista, så man fortsatte använda XP och krävde att nya datorer kom med XP trots att Vista funnits ute länge.

Microsoft har i mitt tycke ett stort problem. Det är att man känner ett tryck på sig att vara innovativ. I jakten på att upplevas som ett hippt företag som alltid ligger i framkanten genomför man regelbundet stora förändringar i sina program och system. Ett program får inte lov att likadant ut som föregående version, även om det under ytan förbättrats. Det måste synas, och Microsoft måste vara först med att lansera en ny grafik stil. Men varför ändra på saker som fungerar? I mitt tycke genomför dom massvis med mer eller mindre genomtänkta förändringar som inte fungerar bra alls. Men det får ske i innovationens namn. Utseende före funktionalitet.

Jag tror att Microsoft är rädda. Deras monopolställning är inte längre lika självklar. Apple dominerar den mobila marknaden och tar andelar på datorfronten. Google och Facebook dominerar nätet. Microsoft vill vara med och leka. Men vill folk leka med dom?



Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,, ,

02 februari 2012

Så får (eller förbättrar) du tvåfinger-scroll på din bärbara dator

Med en splitter ny Win7 laptop i knät förväntade jag mig självklart en dator med skön känsla i musplattan. Alla som har använt en bärbar Macintosh (eller iPhone) och scrollat webbsidor med två fingrar vet vad jag menar. Tyvärr grumlades mina förhoppningar tämligen snabbt när jag insåg att musplattan verkade sakna stöd för att scrolla med flera fingrar samtidigt. Efter idogt sökande och testande har jag till slut hittat en lösning på mina problem. Här är en liten guide till hur du får tvåfingerscroll i din laptop. Om du redan kan scrolla med två fingrar är det ändå värt att läsa vidare, eftersom känslan sannolikt kan förbättras avsevärt med nedanstående tips!

Steg 1: Uppdatera drivrutinerna

Det första jag gjorde var att rota i drivrutinernas inställningarna. Döm om min förvåning när jag inte kunde hitta några inställningar för tvåfingersscroll. Dock fanns det några andra inställningar som skvallrade om att plattan faktiskt kunde läsa av mer än ett finger åt gången. Efter lite undersökningar visade det sig att de drivrutiner Asus skickade med dator inte innehöll stöd för tvåfingersscroll!

Den dominerande tillverkaren av touchpads till bärbara datorer heter Synaptics. Detta företagverkar  leverera touchpads till de flera datortillverkare. Men som jag förstår det gör patentproblem att inte alla datortillverkare skickar med de "riktiga" drivrutiner. Lösningen är att ladda ner de senaste drivrutinerna direkt från Synaptics.

Efter att ha gjort detta uppenbarade sig ett antal nya inställningar i drivrutinerna, och tvåfingersscroll var påslaget redan från start. Nice, tänkte jag, ända till jag provade att använda det. Det visade sig att responsen var riktigt usel. Jag kunde behöva göra tio försök innan plattan reagerade på att jag ville scrolla. För det mesta hände helt enkelt ingenting. Dessutom ändrades muspekaren till en ful bild för att tala om att jag scrollade vilket jag finner totalt meningslöst och irriterande. 

(Efter test med andra datorer är min uppfattning att förinstallerade drivrutiner och respons varierar mellan olika modeller och plattor. Jag köpte antagligen en modell av det sämre slaget (Asus U36SD). Men även på de laptops som reagerar bättre är min uppfattning att känslan i scrollen lämnar enormt mycket kvar att önska jämfört med exempelvis Apples silkeslena scroll i deras datorer.)

Steg 2: Byt till open source

Efter att ha sökt runt efter en lösning på problemet med dålig respons hittade jag till slut en bloggpost där någon tipsade om ett litet program som kort och gott heter Two-Finger-Scroll. Detta lilla open source program fixar det som det multinationella företaget misslyckas med fatalt, och erbjuder tvåfingerscroll med utmärkt respons och bra känsla. Det fungerar helt enkelt som man vill och förväntar sig!

Jag rekommenderar att stänga av de flesta finesser i Synaptics drivrutiner. Självklart vill du inte ha deras tvåfingersscroll påslaget eftersom detta kommer störa Two-Finger-Scroll, men även de flesta andra finesser är mer eller mindre värdelösa. Prova dig fram tills du hittar en lösning som fungerar för dig.

Steg 3: Förbättra Windows

Tvåfingersscroll i Windows fungerar tydligen genom att emulera scrollhjulet på musen. En lösning som öppnar för hack och problem. Det mest uppenbara problemet är att det alltid är den "kontroll" som för närvarande har fokus som erhåller scrollhjulets signaler. Det innebär att om du håller musen över exempelvis en lista i ett fönster som inte för närvarande är valt och scrollar så händer ingenting. Vid användande av touchpad blir detta förhållande extra uppenbart och tvingar fram ett icke intuitivt sätt att använda plattan eftersom du hela tiden måste precisionsklicka för att välja aktivt kontroll.

Lösningen är att skaffa ett hjälpprogram som automatiskt dirigerar scrollhjulets signaler till den kontroll som ligger rakt under muspekaren. Det finns ett antal att välja på. Jag fastnade för ett som heter KatMouse. Huruvida detta är det bästa programmet vet jag inte, men det fungerar tillräckligt bra för mig.

Steg 4: Konfigurera

Nästan klart! Men för att göra plattan ännu smidigare och mer intuitiv att använda kan det vara värt att konfigurerar Two-Finger-Scroll en aning för att hantera högerklick och mittenklick utan att behöva använda musplattans fysiska knappar. Jag har konfigurerat det så att om jag "tappar" med två fingrar samtidigt motsvarar det ett högerklick. Om jag håller ett finger på plattan och tappar med ett andra så motsvarar detta ett klicka med mittenknappen (normalt knappen i scrollhjulet). Tyvärr hoppar muspekaren till när jag använder min "mittenknapp", men det är i mitt tycke den bästa lösningen jag hittat. 

Sammanfattning

Summa summarum är att med dessa inställningar har jag nu en bärbar dator som jag kan styra med musplattan på ett sätt som jag trivs med. Det är inte perfekt, men jämfört med hur den var när jag fick datorn är det en smärre revolution. Jag hoppas att du som läser detta får samma resultat. Det är facinerande att ett stort företag som Synaptics inte klarar av att göra vettiga drivrutiner, utan att det krävs ett open source program från en hobbyutvecklare för att ge PC datorer lite känsla!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,