Lite längre bort, vid brofästet, byggde man upp stora vallar i samband med brobygget. Det intressanta med områdena här omkring är att mycket nya växt- och djurarter som normalt är svåra att hitta har sökt sig hit kring bron. Jag har vandrat omkring där och njutit av det myller av växtlighet som finns där. Smultron och björnbärsbuskar trivs, och små trädplantor har slagit rot och med lite tur kommer det en dag bli ett ståtligt träd av dem. Jag har till och med sett rådjur smyga omkring här. Och så kan man ju inte ha det! Nu är det stora öde fält efter att Malmö stad gått fram med sina traktorer, utrustade med extra stora klipparmar. Lika livfullt och glatt som ett kalhygge.
Inne i centrala Malmö på en av de större vägarna är väghalvorna delade med en ganska bred refug. På denna växer träd, vilket är trevlig. Men istället för gräs har man lagt grus på refugerna. Jättegrått och tråkigt. Men några gräsplantor har ändå lyckats slå rot här. Jag är inte förvånad att jag för några dagar sedan såg jag en person som gick och drog upp dessa.
I det socialdemokratiska Sverige känns det ibland som att ingen ha det bättre än någon annan. I socialdemokratiskt styrda Malmö undrar jag om det är den öde känslan från miljonprogrammens betonggrå arkitektur som är normen?
Intressant? Andra bloggar om: malmö, grått, trist, öde, växtligenhet, gräs, skövla, socialdemokraterna, limhamn, sibbarp, växtrikedom
