18 juni 2011

Ska självmord förhindras i alla situationer?

Självmord är en tragedi för alla inblandade, men är det något som bör förhindras i alla lägen? Jag är inte helt säker på det.

Jag vill börja med att konstatera att det är skillnad på självmordsförsök och självmordsförsök. Om det bygger på tillfälliga sorger eller liknande förvirring som garanterat går över bör det givetvis förhindras. Men är det moralisk rätt att förhindra djupare sorger? Vad har vi för rätt att bedöma hur någon annan mår? Vad har vi för rätt att tvinga denna person till en fortsatt plågsam tillvaro?

Det som till varje pris vill förhindra självmord förutsätter att livet är värt att leva. Men vem har bestämt det? Givetvis utgår det från sitt eget liv. Men det är vanligtvis en dålig utgångspunkt, eftersom alla människor är olika.

När det gäller djupare depressioner och andra svåra situationer så är det så att alla inte klarar av att ta sig ur dem, eller så återfaller de med jämna mellanrum. Av egen erfarenhet kan jag konstatera att det är mycket plågsamt med depression. Det är inte konstigt att man önskar slippa det en gång för alla.

Men man behöver inte vara deprimerad för att tycka att livet saknar värde. Om det består av monotont arbete, avsaknad av umgänge och ett liv utan glädje? Man kan förstås alltid argumentera att det kan bli bättre om man bara håller ut. Men om det inte blir det? Har livet ett värde i sig som gör att det ändå måste fortsätta till varje pris? Ska den cancersjuke i respirator hållas vid liv till varje pris, mot sin vilja, trots att det innebär en fortsatt tillvaro i smärta och ångest?

Ett argument mot självmord är att man måste tänka på dom anhöriga. Givetvis skulle dom känna sorg. Men ska jag fortsätta leva ett liv i plågor för deras skull? Det tycker jag är orimligt. Vi är alla egna individer och måste få bestämma över vårt eget liv. Att låta omgivningens tycke och smak påverka ens leverne brukar ses som något negativt, men inte i denna situationen.

Jag skriver inte detta för att romantisera eller påbjuda självmord. Men jag tycker det är en fråga som är värd att fundera på. Saker och ting är sällan svart-vita, inte heller självmord. Vi är alla unika individer med ett eget liv. Bara vi kan avgöra om det är värt att leva.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , NewsMill

17 juni 2011

Varför måste byråkrati ta sån tid?

När min arbetskamrats son blev misshandlad polisanmälde de självklart brottet. De skyldiga kunde pekas ut och vittnesuppgifter fanns. Rättegång skulle hållas blev beskedet. Sedan tystnad. Det tog ett halvår innan myndigheterna hörde av sig och själva processen kom ihåg. Tiden fram tills dess var fylld av oro och ångest för hela familjen.

När min far testades positiv till prostatacancer följde provtagningar. Det såg inte bra ut fick han reda på och skickades hem att invänta resultatet. I mer än en vecka var hela familjen lamslagna av chocken, innan dom slutligen ringde och kom beskedet att det inte var så allvarligt som dom trott.

***

Kontakt med myndigheter och sjukvård är det samma som att vänta. Allt tar tid. Mycket mer än i övriga samhället. Jag kan förstå att det finns vissa anledningar som är svåra att komma ifrån, men överlag känns det som att väntetiderna är alldeles för långa i förhållande till uppgiften. Som jag tidigare skrivit är vårdköer något onödigt som borde gå att optimera bort för alltid.

Det viktiga att komma ihåg är att det handlar om människors liv. Dessa människor söker sig till myndigheterna och sjukvården av en anledning, för att sedan invänta svar. Tiden däremellan kan vara mycket jobbig och tära hårt på psyket. Det skulle vara önskvärt försöka minska dessa väntetider så långt det är möjligt.


Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

16 juni 2011

Vikten av meningsfulla arbetsuppgifter i skolan

Detta är en sann historia om vikten av meningsfulla arbetsuppgifter i skolan. Det var nämligen som så att när jag gick i gymnasiet var jag totalt ointresserad av idrott. Inte så konstigt kanske, eftersom idrotten på mitt gymnasium bestod av fotboll, bandy, basket och löpning. När dessa avverkats i tur och ordning börjades det om från börja... För en tönt utan vare sig kondition eller bollkontroll var detta som ni säkert förstår inte det roligaste jag kunde tänka mig. Läraren visste såklart om detta, och jag var lyckligtvis inte utsatt för någon omänsklig press från hennes sida.


Dessa idrottslektioner fortsatte på sitt extremt monotona vis och vi gjorde aldrig något annorlunda. Men så var det dags för en friluftsdag. Denna gång hade gympalärarna varit extra påhittiga och satt upp en orienteringsrunda i slottsparken. Inget märkvärdigt. Vi fick en karta och skulle på egen hand leta upp några stationer runt om i parken. Helt plötsligt fick löpandet en mening för mig! Trots min usla kondition blev det bra fart på mig. Det gick bra, men tyvärr läste jag kartan en aning fel och spenderade ett stund med att irra runt på fel plats innan jag hittade den sista kontrollen. Trots detta misstag kommer jag ihåg att min lärare berömde mig när jag gick i mål. Hon var uppenbarligen imponerad över min prestation, som jag gissar matchade de bättre elevernas resultat.

Så här i efterhand kan jag konstatera att det finns väldigt många idrotter som jag sannolikt skulle uppskattat att utöva. Men skolan verkade ha som mål att kväva mitt idrottsintresse för all framtid. De lyckades ganska bra. Idag är jag inte en aktiv person, även om det hänt att jag besökt gym. Jag vill dock ändra på detta, men det sitter långt inne. Tack för det, Pauliskolan...

Det är lätt att koppla denna historia till andra arbetsuppgifter i skolan. Matematiken har till exempel väldigt många elever svårt för. Men jag tror att det hade gått mycket enklare om räkneuppgifterna hade kopplats till någon riktigt uppgift, så att man förstår hur man kan använda matematiken i verkligheten. Säg till exempel att man ska bygga någonting, men innan man kan starta måste man räkna ut dimensionerna. Målet är att ju att få byggt den här saken; matematiskt är bara ett hjälpmedel. Helt plötsligt är det inte bara något abstrakt tal i en matematikbok!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

15 juni 2011

Visa vad du tycker om mobilpratande bilister!

Hur ofta ser man inte bilister som pratar i telefon samtidigt som dom kör, trots att det är bevisar farligt i samma klass som alkohol. Och vinglande cyklister med sms-tummarna i full fart också för den delen. Jag har ofta tänkt att det skulle vara bra med något slags tecken för att påpeka hur dumt man tycker detta beteende är. Detta är vad jag tänker mig: Sätt handen framför örat och upp med långfingret. En tydlig gest som man enkelt kan göra i förbifarten. Tyvärr är det ju bara jag som förstår vad det innebär än så länge, så ut och sprid detta budskap nu!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

14 juni 2011

Toalettrutiner och Imperialism

Titta på bilden här bredvid. Det är lätt att skratta åt den. Vem skulle få för sig att sitta på det viset på en toalett? Haha, vilka puckon som måste finnas att man måste sätta upp en sådan skylt...

Men för den som är lite mer bevandrad är det inte så konstigt. I andra delar av världen är det mer eller mindre normalt att sitta på huk när man går på toaletten, som snarare är ett hål i marken. Även offentliga toaletter i "civiliserade" miljöer.

Att vi tycker att det samhälle och den kultur vi lever i är "bäst" är inte så konstigt. Så fungerar det för alla om man tittar sig omkring. Dock har många en idé om att eftersom just vår kultur är bäst ska vi exportera den till alla andra. Ibland med våld, för det goda syftets skull.

Det tycker jag är en farlig uppfattning. När religiösa beger sig ut och missionerar, när stormakter ägnar sig åt imperialism, när feminister försöker exportera sexlagstiftningar, hur avgör det då vad som är bäst? Det gör dom inte, utan dom följer framförallt sina känslor och uppfattning om att dom har rätt.

Om man ska ägna sig åt export av detta slag måste man vara noga med att försäkra sig om att man gör rätt. Det finns vissa grundläggande rättigheter och friheter som alla människor kan anses ha, och som de flesta kan skriva under på. Om dessa kränks kan det vara rimligt att vi som står upp för dessa rättigheter och friheter att säga ifrån.

Att sitta på huk när man går på toaletter sägs av förespråkarna vara mycket hälsosammare än att sitta på en toalett. Det är lätt att tänka sig att människan suttit på huk under hela sin hundratusentals år långa utveckling och att vi således är gjorda för att bajsa på det viset. Jag vet inte vad som är bäst, men det visar att vi inte nödvändigtvis är "bäst" bara för att vi har det på ett visst vis. Det är lätt att bli blind. Ett öppet sinne är en nyckel för att utveckla samhället.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

13 juni 2011

Jag har rätt, alla andra har fel...

Det började med att judendomen uppstod i någon öken. Sedan kom Jesus och talade om hur det verkligen låg till. 600 år senare fick Muhammed en uppenbarelse och islam föddes. Mer nyligen kan nämnas Joseph Smith som hade egna uppenbarelser som gav upphov till mormonkyrkan.

Det finns en intressant sak att betrakta med de flesta av dagens religioner. Det är alla "avknoppade på vägen" från någon annan religion. Någon gång i historien har de förgrenats sig och utvecklats på egen hand. Det intressanta är att alla anhängare är övertygade om att just deras profet och tolkning är den rätta. För alla kan ju inte ha rätt. Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att man accepterar en profet men inte nästa? Hur övertygar man sig själv om att jag har rätt och alla andra har fel, när det finns sån mångfald bland religioner?



Intressant? Andra bloggar om: ,

10 juni 2011

Kränkt!

Att vara lättkränkt är på modet, och religiösa är bland dom mest lättkränkta ibland. Minsta lilla knyst till kritik av deras tro upplevs som kränkande, med rop på blasfemilagar (och ännu värre ibland).

Men kan dom så kan jag. Jag "tror" på evolutionsteorin. Jag tror på att vi härstammar från en gemensam urfader. När religiösa säger att dom inte tror på evolutionsteorin är det samma sak som att hävda att mina förfäder inte levat. Det tycker jag är ett oerhört kränkande påstående, så sluta genast upp med att säga sånt!

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

09 juni 2011

Manlig abort?

En gravid kvinna äger sin kropp och har rätt att avbryta graviditeten oavsett orsak. Det är bra, men inte helt oproblematiskt. Vid graviditet finns det ju vanligtvis en pappa med i bilden. Förhoppningsvis kommer mannen och kvinnan överens om en lösning som de båda är nöjda med. Men om de inte gör det har kvinnan all rätt att köra över mannen och göra som hon själv vill, oavsett om det gäller att behålla barnet eller abortera det.

Det finns många anledningar till att man inte vill ha barn. Man kanske inte känner sig mogen att ta hand om ett barn. Ekonomin kanske inte tillåter ett barn. Ett barn behöver en trygg och stabil tillvaro, vilket många inte har. Man vill studera färdigt. Man är för ung. Och så vidare.

Dessa anledningar är lika giltiga för både kvinnor och män. Skillnaden är att en kvinna kan agera utifrån dessa anledningar, medan mannen i värsta fall inte har något att säga till om, och blir tvingad till att bli förälder med allt vad det innebär.

Om nu kvinnor har möjlighet att "avsäga" sig barn, borde inte män ha det då också? Man kan tänka sig att män kan genomgå en slags manlig abort, där ansvaret för barnet och dess försörjning avtalas bort. Jag tycker inte att det är en helt optimal lösning, men jag tycker inte heller att det är rätt att enbart ena parten ska ha full rätt att bestämma över något som påverkar båda två.

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

07 juni 2011

Pensionera tidningarna ledare

Sydsvenskan är liberal. Aftonbladet är socialdemokratisk. De flesta tidningar har en politisk inriktning och skriver ledare där dom framför "tidningens" åsikter.

Självklart ska tidningarna ta in debattartiklar och insändare och på så vis fungera som en arena för samhällsdebatten. Men varför ska tidningen själv ha en åsikt?

En grundpelare för trovärdig journalistik är att journalisten förhåller sig neutral till ämnet han eller hon skriver om. Läsaren ska få all nödvändig information som behövs för att själv kunna bilda sig en uppfattning om läget. När tidningens ledare uttrycker åsikter anser jag att denna trovärdighet riskerar att gå förlorad.

Tidningarna menar såklart själva att det finns vattentäta skott mellan dessa åsikter och själva journalistiken. Men kan man verkligen lita på detta? Får exempelvis vem som helst komma till tals i en debattartikel, eller väljs dessa diskret ut för att passa de bakomliggande intressena? Ingen vet utanför ledarredaktionens konferensrum...

Endast en åsiktsmässigt neutral tidning kan med trovärdighet påstå att man är just neutral i sin rapportering. Det är dags att pensionera tidningarnas ledare.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

06 juni 2011

En fråga till kommunister

Då och då ser man insändare och debattartiklar som förhärligar kommunism och socialism. Framförallt handlar det om försvar av Kuba, men även länder som Venezuela och Nordkorea(!) förekommer i debatten. Det jag alltid funderar på när jag läser något sådant är en tänkt fråga till debattören: Hade du kunna skriva denna debattartikel om du bott i [landet]? Antagligen inte. Jag tycker att det blir otroligt falsk när man argumenterar för införandet av något som samtidigt skulle förhindra sådan argumentation...

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

01 juni 2011

Traditioner och skolavslutningar

Det största anledningen till att behålla skolavslutningar i kyrkan tycks vara traditionen. Är det en bra anledning?

Vems tradition pratar vi om för det första? När jag gick i skolan hade vi avslutning i kyrkan. Något alternativ gavs inte (förutom att skolka). Att jag blev tillsagd att befinna mig i kyrkan på avslutningarna, helt utan något eget att säga till om, gör det denna tradition till min tradition? Nej, jag känner ingen som helst anknytning till detta.

Traditioner tenderar att upphöjas över allt annat av vissa personer. Vi ska passa oss för förändringar, för det är dåligt, säger de konservativa. Men traditioner är inte per definition något bra. Könsstympning av flickor är en tradition, men det betyder inte att det är något bra. Vad för något bra för det med sig att ha skolavslutning i kyrkan, jämfört med alternativen?

Traditioner är inte heller något statiskt. Att fira skolavslutningar i kyrkan är inget som har funnits för evigt (50 år är en siffra jag har hört). Faktum är att många saker som vi uppfattar som traditioner är förvånansvärt unga. Nya traditioner uppkommer hela tiden, gamla försvinner. Vad är problemet med att byta ut just denna tradition?

Man måste också fråga sig vem som har något att vinna på detta? Jag vill påstå att det är framförallt konservativa kristna som driver på. Det är trots allt deras tradition det handlar om, och det gäller att ta alla chanser man får att visa upp sig för barnen. I en multikulturellt land, med en konfessionslös skola, är det rimligt att dessa får sätta agendan?

Man måste se längre än traditioner och bedöma varje sak för det det egentligen är. Och när traditionen dessutom bryter mot lagen är det läge att byta ut den.

Länkar 1 2 3 4 5 6 Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,